Hästätande pelargoner och vita staket

[the_connemara]

Ditt första inlägg var ju helt underbart

Men det verkar ju som att du har genomgående problem med din hästs spändhet?

Jag tror till 1000 % på tajming av rätt hjälpgivning. Så jag satte upp en annan ryttare när min blev för spänd för mig för att bryta mönstret. Rekommenderas Annars så fundera på din tajming o vad du egentligen belönar och förstärker tänker jag

 

[Amanda_F]

Jag har ju en spänd giraff jag med. Dock inte tittig på banan så ofta. Men jag upplever honom mer ljudkänslig än de flesta andra jag ridit. Dessutom hör han mkt bättre än mig vilket ställer till det i vår kommunikation. Det viktiga med honom är att både från marken och från ryggen se till att han inte spänner upp nacken för då kommer adrenalinet igång och bollen kommer i rullning. Och sen är det svårt att få stopp på bollen. Vi var i träning för Will Rogers i våras och hanteringen från marken funkar klockrent nu. Nästa gång han kommer tror jag att vi ska vara med och jobba med spändheten från ryggen. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle klara av att få C att spänna av och bli den hästen jag drömde om, men med hjälp av en duktig instruktör så kunde jag lära mig bli tillräckligt bra, även om jag inte är lika mkt PRO som han.

På dressyrbanan har det hänt att C har tittat till men då ser jag till att inte göra någon större grej, och inte förstärka det dåliga och läskiga, något som många gör för att de tycker att deras hästar är töntiga. Enda gången jag säger ifrån om han hoppar till är om jag hanterar honom från marken och han är på väg in i mitt område. För det är inte ok, hur rädd man än blir.

 

[Blandrastik]

Jag tror till 1000 % på tajming av rätt hjälpgivning.

Det är jag mer än böjd att hålla med om, att tajming är A och O. Tror det är lite därför jag inte får till att göra "the wrong thing hard and the right thing easy". Jag är alltid fet-tvåa på bollen. Men vi övar på. Tänker ta hit en "klicker-polare" som får klicka för rätt beteende. Provade att klicka själv, det gick, men jag hade velat ha just en bättre tajming.

 

[the_connemara]

Det är jag mer än böjd att hålla med om, att tajming är A och O. Tror det är lite därför jag inte får till att göra "the wrong thing hard and the right thing easy". Jag är alltid fet-tvåa på bollen. Men vi övar på. Tänker ta hit en "klicker-polare" som får klicka för rätt beteende. Provade att klicka själv, det gick, men jag hade velat ha just en bättre tajming.

Samma här Och då har jag en ponny med väldigt bra temperament. Ett dressyrdjur av typisk sort skulle inte ens låta mig klättra upp

 

[Buck]

Med läskiga saker så tänker jag lite såhär. Min fux är rädd för kor. Väldigt väldigt rädd.. I början så drev jag förbi med sporrar och spö (var ju "tvungen" att ta mig till ridhuset), men efter att det bara gick sämre och sämre så släppte jag det helt, vi red inte förbi eller ens i närheten av kor på hemmaplan. Endast under höstens hubertus jakter men det gick bättre i och med att man hade en hel skyddade flock med sig , (hästen blåste, svettades, frös, vände om och stressade ändå men hon gick/skenade förbi till slut ).
Sen efterhand så började hästen bli tryggare i hagen och kunde se kor på håll utan problem från hagen, och då började jag rida förbi en hage där man såg korna 500m bort. Och sen rida mot grannes kor vid vägen, stanna kolla och sen vända när jag sa till och skritta därifrån. Och till slut så ville hästen gå mot korna, efter typ 3 år dvs. Men hon ville mot korna, med öronen fram och gick varken att vända bort henne eller bestämma tempo . Sen ville hon plötsligt förbi, dvs förbi de skit läskiga kalvarna . Och få vad stolt hästen var då ^_^, att det knappt gick att komma hem då kalvarna flyttat sig sen senast är en annan sak .
Men att ge hästen utrymme är nog väldigt viktigt för vissa. Med fuxen så tar man inga stora fighter då man ändå inte vinner dem. Man låter henne ta sin tid och komma fram till att jag hade rätt från första början .

Att stanna på håll och titta på läskiga saker är mer säkert för alla, man väcker nyfikenheten istället för att tvinga hela vägen fram och istället få hästen så stressad att den inte går att få i närheten igen.

 

[Blandrastik]

Med läskiga saker så tänker jag lite såhär. Min fux är rädd för kor. Väldigt väldigt rädd.. I början så drev jag förbi med sporrar och spö (var ju "tvungen" att ta mig till ridhuset), men efter att det bara gick sämre och sämre så släppte jag det helt, vi red inte förbi eller ens i närheten av kor på hemmaplan. Endast under höstens hubertus jakter men det gick bättre i och med att man hade en hel skyddade flock med sig , (hästen blåste, svettades, frös, vände om och stressade ändå men hon gick/skenade förbi till slut ).
Sen efterhand så började hästen bli tryggare i hagen och kunde se kor på håll utan problem från hagen, och då började jag rida förbi en hage där man såg korna 500m bort. Och sen rida mot grannes kor vid vägen, stanna kolla och sen vända när jag sa till och skritta därifrån. Och till slut så ville hästen gå mot korna, efter typ 3 år dvs. Men hon ville mot korna, med öronen fram och gick varken att vända bort henne eller bestämma tempo . Sen ville hon plötsligt förbi, dvs förbi de skit läskiga kalvarna . Och få vad stolt hästen var då ^_^, att det knappt gick att komma hem då kalvarna flyttat sig sen senast är en annan sak .
Men att ge hästen utrymme är nog väldigt viktigt för vissa. Med fuxen så tar man inga stora fighter då man ändå inte vinner dem. Man låter henne ta sin tid och komma fram till att jag hade rätt från första början .

Att stanna på håll och titta på läskiga saker är mer säkert för alla, man väcker nyfikenheten istället för att tvinga hela vägen fram och istället få hästen så stressad att den inte går att få i närheten igen.

Sant. Bara så trickigt att stå utanför ridhuset och på avstånd känna av de vita staketen.
Och hur gör man när man väl kommit in?

 

[Buck]

Sant. Bara så trickigt att stå utanför ridhuset och på avstånd känna av de vita staketen.
Och hur gör man när man väl kommit in?

Jag hade byggt upp dressyr staketet utomhus om det går. Eller ja, i alla fall ett hörn och en långsida.
Och sen haft tränare med och kört vartenda pass på dressyr banan med både hinder, blommor och annat stök runtomkring.

 

[Bison]

Jag har gett upp det där med min häst.
Han är snart 17 år, han är lydig och gör allt jag ber honom om men han spänner sig och blir som din, desto mer jag utsätter honom desto värre blir det.
Han är rädd för dörren i ridhuset där vi tränar, spänner till varje gång han går förbi, jag ignorerar bara. Han har sina grejer överallt som han reagerar på. Jag lägger ingen energi på det alls, det gör bara honom och mig mer upprörd.
Jag kan leva med att rida två meter innanför spåret i ena ridhuset eftersom han är rädd för ena kortsidan, att han alltid spänner till när han går förbi sladden på hemmabanan osv.
Han är rädd för att gå förbi gödselplattan, har gått förbi två gånger per dag i snart tre år.
Han är en liten tönt, inte mer med det

 

[saffran]

Då hästen bara är fem kommer det säkert bli lättare med tiden, ju mer "lydig" och lösgjord, ju mer lyssnar den på dig och väntar på dina signaler, istället för att hitta på egna saker att "roa" sig med. Och ibland är det bara att nöta på och ta tjuren vid hornen . Lycka till!

 

[Aionee]

Jag brukar hantera läskiga saker först från marken, mycket med tänket att göra det läskiga till vardag (har också en unghäst som inte ens lämnat stallplanen innan han kom till oss. Fanns en hel del läskiga saker och fy bubblan vad jobbigt det var när vi skulle börja utforska världen).

Men oftast är jag skitlat så jag lägger upp massa läskiga saker/DEN läskiga saken på ridbanan, släpper hästen lös och jobbar honom. Han får gå och bli hur rädd han vill, men sticker han driver jag bara på mer och sen brukar det lösa sig. Han går fram och nosar på saken, "oj vad var det här" och sen "ok inget farligt". Men då har jag en otroligt skön häst med snabb avreaktionsförmåga så det är väldigt praktiskt.

Annars ignorerar vi mest saker som jag VET att han vet inte är läskiga, och allt annat får han gå fram och lukta på. Får han lukta så brukar det vara ok sen, men är det extra läskigt föredrar han att gå i långt grimskaft och så får jag gå först och sätta mig på saken eller något. Så länge han inte känner sig tvingad att gå fram innan han är mentalt redo går det bra.

 

[Corax]

Jag brukar hantera läskiga saker först från marken, mycket med tänket att göra det läskiga till vardag (har också en unghäst som inte ens lämnat stallplanen innan han kom till oss. Fanns en hel del läskiga saker och fy bubblan vad jobbigt det var när vi skulle börja utforska världen).

Men oftast är jag skitlat så jag lägger upp massa läskiga saker/DEN läskiga saken på ridbanan, släpper hästen lös och jobbar honom. Han får gå och bli hur rädd han vill, men sticker han driver jag bara på mer och sen brukar det lösa sig. Han går fram och nosar på saken, "oj vad var det här" och sen "ok inget farligt". Men då har jag en otroligt skön häst med snabb avreaktionsförmåga så det är väldigt praktiskt.

Annars ignorerar vi mest saker som jag VET att han vet inte är läskiga, och allt annat får han gå fram och lukta på. Får han lukta så brukar det vara ok sen, men är det extra läskigt föredrar han att gå i långt grimskaft och så får jag gå först och sätta mig på saken eller något. Så länge han inte känner sig tvingad att gå fram innan han är mentalt redo går det bra.

*knapplån och trådkap*

Den här tråden kanske kan hjälpa mig att tänka om/tänka rätt med min häst.
Jag är verkligen förtvivlad över vårat problem...
Hon är 13 nu (fött upp skrället), ledarsto och dressyrhäst. Hon är tävlad rätt mycket (upp t MSVB)ffa tidigare av min tränare men samma problem har en tendens att återkomma oavsett om det är jag eller min tränare som sitter på. Men min tränare är ju duktigare än jag...
Hon kan vara jättefin och lösgjord på framridningen för att sedan nästan avlida inne på banan. Hon blir spänd och skiter totalt i ryttarens hjälper. Det är alltid värre inomhus och total kaos vid byte utom/inom-hussäsong.
Ute funkar bättre och ju mer konstiga saker det finns att titta på ute ju mindre verkar hon bry sig. Inomhus är det tvärtom. Ju mer saker ju mer skyggande häst...
Men som förra helgen då hon gick inomhus första gången efter utomhussäsong... Hon vägrade gå nära domarkortsidan (bordet och människorna som var äckliga den här gången).
Det Blir ju lite bättre för varje gång om man nöter på men mitt självförtroende trillar ju ner i botten när man måste börja om efter minsta uppehåll.Jag Vet ju att jag har en jättefin häst som jag bara vill ha Kul med.

Vad i helskotta ska jag ta mig till???
Jag har ju inte tid att träna inne på banan och hon reagerar ju föga annars. Jag kan göra Allt med henne annars, hon är en klippa.
Jag har en bra och definierad ledarroll på marken som jag tränar på varje dag men på något sätt måste jag någon gång ha gjort något jättefel som ryttare på tävling så hon 'fått för sig' att spooka.

Jag Vill verkligen inte sluta tävla henne för en sån här sak...