när min häst fryser fast sådär så tar jag helt enkelt en liten jordkaka och kastar på/mot rumpan på hästen, inget som gör ont och inget som traumatiserar hästen
, men det är en markering som betyder framåt.
i perioder (när det blir mer gräs på våren och hon brunstar t ex) så vill hon absolut inte gå in, de första åren ja ghade henne så innebar det att hon frös fast/drog iväg/ stegrade sig mot en och var allmänt jäklig om vartannat. kunde ta en timme att få in henne.
det jag hade då var en samling småsten/jordkakor i handen och godis i andra, kedja över nosryggen och hjälm på huvudet. frös hon fast så fick hon en jordkaka på rumpan och godis när hon gick rakt fram, försökte hon stegra sig/dra iväg så hade jag kedjan men i övrigt så stod jag bara still och hade fokuset framåt mot utgången. när hon gick framåt så var det alltid eftergift godis och beröm.
nuförtiden så är det bara att hon fryser fast lite, en liten kaströrelse med handen mot rumpan får dock igång henne igen. är ca en gång i halvåret hon trilskas med att gå in nuförtiden.
nej det är inte så att jag slänger stenar på hästen med full kraft, det blir inte ens som om man petar med ett dressyrspö. det skapar dock irritation, dvs stå still = jobbigt, gå fram = eftergift och belöning.