Häst som tvärvänder och kastar sig

[Amk]

Min i grunden trygga och coola fyraåring har en ovana att reagera blixtsnabbt då han blir skrämd av något (kan vara någon som dyker upp plötsligt, ett löv som rör sig, en sten, annat livsfarligt). Tömkör jag tvärvänder han och springer några meter innan han stannar upp och tittar vad det var som skrämde honom, promenerar vi kastar han sig bort från det läskiga men är numer aktsam om mig och håller avståndet.

Min strategi har varit att träna regelbundet och ofta ta samma skogsrunda. Jag vill inte rida på honom innan vi fått bukt med problemen från marken, utan har promenerat, longerat eller tömkört. Det går framåt på så vis att han numer håller avstånd till mig samt stannar upp efter att ha slängt sig iväg, men målet är att han helt ska sluta reagera med dessa häftiga rörelser. Jag berömmer honom när han stannar upp och iakttar, pratar lugnande och försöker hålla honom aktiv genom att exempelvis köra serpentiner eller öppnor. Vi arbetar nästan uteslutande i skogen där vi också har dessa problem, på fält eller ridbana är han lugnare.

Jag hade trott att denna hispighet skulle ge sig då han inte visade sådana tendenser som föl-tvååring, men det senaste året har det varit återkommande problem.

Vad har ni för tips eller erfarenheter kring liknande bekymmer?

 

[Magnum]

Min tanke är att endel hästar är bara så, jag personligen har inga större problem med att de reagerar på saker, sen får man hjälpa dom bli mer och mer modiga.

Sen får det inte bli farligt, då får man ta hjälp av proffs. Proffs på hantering och problemlösning.
Upplever man att det är ett bekymmer är det också en anledning att ta hjälp. Det är absolut värt pengarna!

Min häst har nära till flykt, dels har jag tagit proffshjälp men jag har även gjort halt varje gång hon är näraatt fly/på väg att fly eller är bära en situation där det kan bli så. Vilket efter mycket jobb gjort att hon faktiskt ’tänker efter’ och oftare stannar än flyr.
Hon får hemskt gärna reagera men utan att agera (fly hals över huvud) så att säga.

 

[monster1]

Min i grunden trygga och coola fyraåring har en ovana att reagera blixtsnabbt då han blir skrämd av något (kan vara någon som dyker upp plötsligt, ett löv som rör sig, en sten, annat livsfarligt). Tömkör jag tvärvänder han och springer några meter innan han stannar upp och tittar vad det var som skrämde honom, promenerar vi kastar han sig bort från det läskiga men är numer aktsam om mig och håller avståndet.

Min strategi har varit att träna regelbundet och ofta ta samma skogsrunda. Jag vill inte rida på honom innan vi fått bukt med problemen från marken, utan har promenerat, longerat eller tömkört. Det går framåt på så vis att han numer håller avstånd till mig samt stannar upp efter att ha slängt sig iväg, men målet är att han helt ska sluta reagera med dessa häftiga rörelser. Jag berömmer honom när han stannar upp och iakttar, pratar lugnande och försöker hålla honom aktiv genom att exempelvis köra serpentiner eller öppnor. Vi arbetar nästan uteslutande i skogen där vi också har dessa problem, på fält eller ridbana är han lugnare.

Jag hade trott att denna hispighet skulle ge sig då han inte visade sådana tendenser som föl-tvååring, men det senaste året har det varit återkommande problem.

Vad har ni för tips eller erfarenheter kring liknande bekymmer?

En teori är att hästen tar sig närmare det läskiga än den egentligen vågar och klarar och därför måste "slänga sig" snarare än att stanna och betrakta det läskiga innan den kommit så nära att den känner ett behov av att fly. Enligt den teorin kan det alltså bero på att man pressat på för fort framåt (eller att hästen i sig själv är mycket mer framåt) den hinner då inte betrakta och reflektera i tid utan måste kasta sig iväg från det läskiga. Jag hade nog tränat på att låta honom stanna och titta så fort jag upptäcker att det är något som den tittar på och sedan gradvis försiktigt och succesivt ta sig förbi det intressanta så han hinner ta in det. Då kanske han lär sig att det är ok att ta det lugnt och då hinner med att titta och försäkra sig innan det blir FÖR läskigt.

 

[Freazer]

Min i grunden trygga och coola fyraåring har en ovana att reagera blixtsnabbt då han blir skrämd av något (kan vara någon som dyker upp plötsligt, ett löv som rör sig, en sten, annat livsfarligt). Tömkör jag tvärvänder han och springer några meter innan han stannar upp och tittar vad det var som skrämde honom, promenerar vi kastar han sig bort från det läskiga men är numer aktsam om mig och håller avståndet.

Min strategi har varit att träna regelbundet och ofta ta samma skogsrunda. Jag vill inte rida på honom innan vi fått bukt med problemen från marken, utan har promenerat, longerat eller tömkört. Det går framåt på så vis att han numer håller avstånd till mig samt stannar upp efter att ha slängt sig iväg, men målet är att han helt ska sluta reagera med dessa häftiga rörelser. Jag berömmer honom när han stannar upp och iakttar, pratar lugnande och försöker hålla honom aktiv genom att exempelvis köra serpentiner eller öppnor. Vi arbetar nästan uteslutande i skogen där vi också har dessa problem, på fält eller ridbana är han lugnare.

Jag hade trott att denna hispighet skulle ge sig då han inte visade sådana tendenser som föl-tvååring, men det senaste året har det varit återkommande problem.

Vad har ni för tips eller erfarenheter kring liknande bekymmer?

Hade en 4 åring som reagerade på liknande sätt. Löste det genom att ta med en "säker" häst och låta 4 åringen gå den i svansen och ty sig till den coolare hästen ett bra tag. Det dröjde inte länge innan den hade coolat ner sig själv och gick att rida ut på själv också som 4 åring. Hästen är 7 nu, reagerar fortfarande snabbt när det är ngt men far inte iväg och inte alls lika lättskrämd. Jag utgår alltid ifrån att låta hästen titta lite men inte "fastna" och låta sina tankar skena, när den har tittat lite så ska den gå fram igen. Sen om det är på tvären, upp och ner eller vad som skiter jag i men de lär sig fort att säger matte att vi ska gå här får jag lita på henne. Slår aldrig fram dem utan bara är lugn och avleder dem från det "läskiga".

 

[Amk]

En teori är att hästen tar sig närmare det läskiga än den egentligen vågar och klarar och därför måste "slänga sig" snarare än att stanna och betrakta det läskiga innan den kommit så nära att den känner ett behov av att fly. Enligt den teorin kan det alltså bero på att man pressat på för fort framåt (eller att hästen i sig själv är mycket mer framåt) den hinner då inte betrakta och reflektera i tid utan måste kasta sig iväg från det läskiga. Jag hade nog tränat på att låta honom stanna och titta så fort jag upptäcker att det är något som den tittar på och sedan gradvis försiktigt och succesivt ta sig förbi det intressanta så han hinner ta in det. Då kanske han lär sig att det är ok att ta det lugnt och då hinner med att titta och försäkra sig innan det blir FÖR läskigt.

Det är en intressant tanke som jag ska fundera vidare på om det kan stämma för min häst. Ska prova att göra halt och låta honom ta in omgivningen mer innan jag ber honom gå fram, och se om det hjälper. Kanske hinner han då bli otålig och nyfiken (han gillar verkligen att komma ut i skogen), och vill självmant gå fram.

 

[Amk]

Hade en 4 åring som reagerade på liknande sätt. Löste det genom att ta med en "säker" häst och låta 4 åringen gå den i svansen och ty sig till den coolare hästen ett bra tag. Det dröjde inte länge innan den hade coolat ner sig själv och gick att rida ut på själv också som 4 åring. Hästen är 7 nu, reagerar fortfarande snabbt när det är ngt men far inte iväg och inte alls lika lättskrämd. Jag utgår alltid ifrån att låta hästen titta lite men inte "fastna" och låta sina tankar skena, när den har tittat lite så ska den gå fram igen. Sen om det är på tvären, upp och ner eller vad som skiter jag i men de lär sig fort att säger matte att vi ska gå här får jag lita på henne. Slår aldrig fram dem utan bara är lugn och avleder dem från det "läskiga".

Med andra trygga hästar lugnar han sig, så det är min plan när jag börjar rida ut på honom. Bra tips!

 

[Amk]

Min tanke är att endel hästar är bara så, jag personligen har inga större problem med att de reagerar på saker, sen får man hjälpa dom bli mer och mer modiga.

Sen får det inte bli farligt, då får man ta hjälp av proffs. Proffs på hantering och problemlösning.
Upplever man att det är ett bekymmer är det också en anledning att ta hjälp. Det är absolut värt pengarna!

Min häst har nära till flykt, dels har jag tagit proffshjälp men jag har även gjort halt varje gång hon är näraatt fly/på väg att fly eller är bära en situation där det kan bli så. Vilket efter mycket jobb gjort att hon faktiskt ’tänker efter’ och oftare stannar än flyr.
Hon får hemskt gärna reagera men utan att agera (fly hals över huvud) så att säga.

Vad har du fått för råd av tränarna?

 

[mackan]

@Amk
Jag tycker det är bland det svåraste man kan göra att just tömköra en osäker unghäst ut i skog och mark ang om den reagerar med att vända när den reagerar på något.

Tömkör den lite mer i paddocken om du vill just tömköra, dvs utbilda och skola den mer på töm där, och rid eller promenera ut den i skogen i kombo innan du tar vid tömkörningen ute igen ?

 

[sorbifolia]

Jag skulle hoppa upp och rida direkt, med sällskap av en trygg häst (eller flera). Min erfarenhet är att de lär sig oerhört mycket snabbare av det än av att man promenerar/tömkör/tränar från marken.

Om du inte vågar att rida så leda den efter en annan häst då. Åtminstonde ett par - tre gånger.

 

[nullo-modo]

Tycker oxå att trygg äldre häst är guld värt, yngre och osäkra tar till sig som svampar.

Annars berömmer jag inte rädsla oavsett hur rädslan ser ut, där emot stöd och uppmuntran när hästen går förbi något läskigt.
Testa att beröm hästen när den gör som du vill, tex hästen skrittar avslappnat vid din sida.
Innan folk lärt känna mig undrar dom varför jag berömmer mina hästar när vi skrittar rakt fram i skogen eller hästen står lugnt och avslappnat uppbunden eller något annat, svaret blir alltid att hästen beter sig ju som jag vill, varför vänta tills hästen reagerar på något för att sedan få hästen att göra som jag vill och efter det ge beröm.

 

[nullo-modo]

Glömde att jag berömmer om hästen tagit tag i rädslan på rätt sätt = har viljan att själv gå förbi fast det är farligt/ läskigt.

 

[Freazer]

Jag skulle hoppa upp och rida direkt, med sällskap av en trygg häst (eller flera). Min erfarenhet är att de lär sig oerhört mycket snabbare av det än av att man promenerar/tömkör/tränar från marken.

Om du inte vågar att rida så leda den efter en annan häst då. Åtminstonde ett par - tre gånger.

Precis, eller om det är möjligt, ngn som leder när du sitter på @Amk.

 

[artofridingfromtheinside]

Jag har haft en hel del problemhästar hos mig genom åren och förutom att stanna och lugna ner sig och titta så länge som det behövs som andra redan har skrivit här så har alla mina träningshästar haft gemensamt att de har fått för lite mineraler och vitaminer. Det behöver inte betyda att deras ägare varit slarvig med foderstaten utan oftast tvärt om ägare som varit ganska noggranna med att ha en väl uträknad foderstat men problemet har varit att unghästen har växt och utvecklats mycket och då har tillgången på mineraler och vitaminer inte mött upp till behovet. Min lösning på problemet har varit att se över och höja vissa delar av foderstaten till max och samtidigt träna tillit och avslappning. Efter några månader eller ibland bara veckor har problemet oftast varit helt borta eller iallafall mycket mindre. Hoppas att du får ordning på det så att ni kan njuta ordentligt i skogen.

 

[Sleepy]

Min i grunden trygga och coola fyraåring har en ovana att reagera blixtsnabbt då han blir skrämd av något (kan vara någon som dyker upp plötsligt, ett löv som rör sig, en sten, annat livsfarligt). Tömkör jag tvärvänder han och springer några meter innan han stannar upp och tittar vad det var som skrämde honom, promenerar vi kastar han sig bort från det läskiga men är numer aktsam om mig och håller avståndet.

Min strategi har varit att träna regelbundet och ofta ta samma skogsrunda. Jag vill inte rida på honom innan vi fått bukt med problemen från marken, utan har promenerat, longerat eller tömkört. Det går framåt på så vis att han numer håller avstånd till mig samt stannar upp efter att ha slängt sig iväg, men målet är att han helt ska sluta reagera med dessa häftiga rörelser. Jag berömmer honom när han stannar upp och iakttar, pratar lugnande och försöker hålla honom aktiv genom att exempelvis köra serpentiner eller öppnor. Vi arbetar nästan uteslutande i skogen där vi också har dessa problem, på fält eller ridbana är han lugnare.

Jag hade trott att denna hispighet skulle ge sig då han inte visade sådana tendenser som föl-tvååring, men det senaste året har det varit återkommande problem.

Vad har ni för tips eller erfarenheter kring liknande bekymmer?

Det kan gå bättre att rida än att tömköra. Sitter du på är ni ju "tillsammans"; går du bakom får hästen möta allt läskigt själv.

 

[Sleepy]

Det här med flyktbenägenhet kan ju vara en del av personligheten/temperamentet hos vissa hästar också. Som tvååring var min osäker och flyktbenägen. Som vuxen är han självsäker och flyktbenägen; anser han att det är fara å färde så tar han oss i trygghet. Det kan vara lastbilar, ett gäng motorcyklar, en ilsken moppe på skogsvägen. Då blir det järnet undan eller nittio grader in i ett grindhål - bara att hänga med. Jag ser det som en trygghet att han är så självgående och uppmärksam. Han har koll på omgivningen och underlaget och tänker själv.

 

[Amk]

Det kan gå bättre att rida än att tömköra. Sitter du på är ni ju "tillsammans"; går du bakom får hästen möta allt läskigt själv.

Det känns lite vanskligt att se om så är fallet, men jag kan ju smygprova genom att ha ridsällskap eller någon som går på marken/leder.

 

[Amk]

Det här med flyktbenägenhet kan ju vara en del av personligheten/temperamentet hos vissa hästar också. Som tvååring var min osäker och flyktbenägen. Som vuxen är han självsäker och flyktbenägen; anser han att det är fara å färde så tar han oss i trygghet. Det kan vara lastbilar, ett gäng motorcyklar, en ilsken moppe på skogsvägen. Då blir det järnet undan eller nittio grader in i ett grindhål - bara att hänga med. Jag ser det som en trygghet att han är så självgående och uppmärksam. Han har koll på omgivningen och underlaget och tänker själv.

Det är kanske tryggt på sätt och vis, men det gäller ju att en sitter kvar också...

 

[Amk]

Jag har haft en hel del problemhästar hos mig genom åren och förutom att stanna och lugna ner sig och titta så länge som det behövs som andra redan har skrivit här så har alla mina träningshästar haft gemensamt att de har fått för lite mineraler och vitaminer. Det behöver inte betyda att deras ägare varit slarvig med foderstaten utan oftast tvärt om ägare som varit ganska noggranna med att ha en väl uträknad foderstat men problemet har varit att unghästen har växt och utvecklats mycket och då har tillgången på mineraler och vitaminer inte mött upp till behovet. Min lösning på problemet har varit att se över och höja vissa delar av foderstaten till max och samtidigt träna tillit och avslappning. Efter några månader eller ibland bara veckor har problemet oftast varit helt borta eller iallafall mycket mindre. Hoppas att du får ordning på det så att ni kan njuta ordentligt i skogen.

Intressant. Vi har inte analyserat grovfoder, så det är svårt att beräkna vintertid och på sommaren äter de mängder med olika växter så då är det också svårt att veta exakt vad han får i sig. Jag ger mineraler då och då, men kan öka något och se om det hjälper.

Hur hade du tränat avslappning med en dylik häst?

 

[Amk]

Tycker oxå att trygg äldre häst är guld värt, yngre och osäkra tar till sig som svampar.

Annars berömmer jag inte rädsla oavsett hur rädslan ser ut, där emot stöd och uppmuntran när hästen går förbi något läskigt.
Testa att beröm hästen när den gör som du vill, tex hästen skrittar avslappnat vid din sida.
Innan folk lärt känna mig undrar dom varför jag berömmer mina hästar när vi skrittar rakt fram i skogen eller hästen står lugnt och avslappnat uppbunden eller något annat, svaret blir alltid att hästen beter sig ju som jag vill, varför vänta tills hästen reagerar på något för att sedan få hästen att göra som jag vill och efter det ge beröm.

Jag brukar berömma när han visar önskat beteende, exempelvis när han slappnar av eller återfår lugnet efter ett utspel. Hade du berömt om hästen stannade upp och tittade (spänt)? Det är ju bättre än att fly, men sämre än att bara gå förbi det läskiga och iaktta det under kontroll.

 

[monster1]

Jag brukar berömma när han visar önskat beteende, exempelvis när han slappnar av eller återfår lugnet efter ett utspel. Hade du berömt om hästen stannade upp och tittade (spänt)? Det är ju bättre än att fly, men sämre än att bara gå förbi det läskiga och iaktta det under kontroll.

Man behöver nog inte oroa sig så mycket för att befästa oro genom beröm. Beröm på du hellre för mycket än för lite.