Låter det som en lungblödare? Normalt sett när man har en häst som blöder näsblod ur båda näsborrarna så är man ju rädd för att det handlar om en lungblödning.
I mitt fall handlar det om att jag första gången var nästan helt säker på att jag var tvungen att ändra utrustningen (pullar hårt och låter ur halsen därav), att det var en utrustningsmiss som var orsaken. Inget tydde på något onormalt, som tex infektion, därför gjorde jag aldrig en endoskopi den gången (en chansning jag vet). Ändrade utrustningen och andnings(o)ljuden försvann helt. Men näsblodet kom ändå. Inga stora mängder, bara precis så näsborrarna blir lite blodiga. Hade däremellan tränat på ungefär som vanligt, utan näsblod.
Det som gör mig lite förbryllad, och som gör mig lite tveksam till om det verkligen är en lungblödare eller om det är ett skört blodkärl som brast första gången och som jag tränade hårt på igen för tidigt, innan det var utläkt, det är att jag inte kan tycka hästen underpresterar. Den överpresterar snarare. Det enda som märks är att hästen bromsar till, som jag upplever det, när blodkärlet brister, för att sedan utan större problem springa vidare. Den kanske inte tar i helt till 100%, det ska jag inte svära på. Men avvikelsen är i så fall inte större än att jag kan inte säga säkert (eller begära) att hästen ska/bör kunna prestera bättre. Den tränar förutom näsblodet otroligt bra.
Ingen av gångerna vi haft näsblod har hästen haft några konstiga värden. Puls, andningsfrevens, återhämtning har varit normala. Inga hostningar, inget rossel, inga ljud från luftvägarna, inget överdrivet sväljande i samband med näsblodet. Ingen feber eller något annat som tyder på halsinfektion eller liknande som skulle kunna förklara det hela.
Jag upplever hästen som känsligare i halsen efter att den haft ringorm i höstas. Jag funderade redan då på om ringorm (svampinfektion) kan sätta sig i halsen, det skulle i så fall kunna förklara sköra slemhinnor antar jag. Annars har jag en fundering på om det skulle kunna handla om en polyp, eller ett ytligt blodkärl. Går det att bränna sådana precis som man gör på människor? Hästen har nämligen en tendens att ibland hosta till (inte varje gång man tränar, men någon gång ibland), som om den har rethosta. Så har den alltid gjort, men efter ringormen har det blivit en liten aning mer frekvent med hostan. Jag har kollat halsen på den här hästen vid ett flertal tillfällen, just eftersom den gör så här, men det har inte funnits några avvikelser någon gång, varken i hals eller lungor. Hostningen har ingen sammankoppling till prestation heller, den kan hosta en gång efter tex första intervallen, likväl som efter sista, utan att prestera annorlunda varken före eller efter hostandet.
Givetvis ska hästen kollas i hals och lungor. Jag bara försöker spåna lite innan jag kommer till veterinären. Håll tummarna för att det inte kommer från lungorna är ni snälla
I mitt fall handlar det om att jag första gången var nästan helt säker på att jag var tvungen att ändra utrustningen (pullar hårt och låter ur halsen därav), att det var en utrustningsmiss som var orsaken. Inget tydde på något onormalt, som tex infektion, därför gjorde jag aldrig en endoskopi den gången (en chansning jag vet). Ändrade utrustningen och andnings(o)ljuden försvann helt. Men näsblodet kom ändå. Inga stora mängder, bara precis så näsborrarna blir lite blodiga. Hade däremellan tränat på ungefär som vanligt, utan näsblod.
Det som gör mig lite förbryllad, och som gör mig lite tveksam till om det verkligen är en lungblödare eller om det är ett skört blodkärl som brast första gången och som jag tränade hårt på igen för tidigt, innan det var utläkt, det är att jag inte kan tycka hästen underpresterar. Den överpresterar snarare. Det enda som märks är att hästen bromsar till, som jag upplever det, när blodkärlet brister, för att sedan utan större problem springa vidare. Den kanske inte tar i helt till 100%, det ska jag inte svära på. Men avvikelsen är i så fall inte större än att jag kan inte säga säkert (eller begära) att hästen ska/bör kunna prestera bättre. Den tränar förutom näsblodet otroligt bra.
Ingen av gångerna vi haft näsblod har hästen haft några konstiga värden. Puls, andningsfrevens, återhämtning har varit normala. Inga hostningar, inget rossel, inga ljud från luftvägarna, inget överdrivet sväljande i samband med näsblodet. Ingen feber eller något annat som tyder på halsinfektion eller liknande som skulle kunna förklara det hela.
Jag upplever hästen som känsligare i halsen efter att den haft ringorm i höstas. Jag funderade redan då på om ringorm (svampinfektion) kan sätta sig i halsen, det skulle i så fall kunna förklara sköra slemhinnor antar jag. Annars har jag en fundering på om det skulle kunna handla om en polyp, eller ett ytligt blodkärl. Går det att bränna sådana precis som man gör på människor? Hästen har nämligen en tendens att ibland hosta till (inte varje gång man tränar, men någon gång ibland), som om den har rethosta. Så har den alltid gjort, men efter ringormen har det blivit en liten aning mer frekvent med hostan. Jag har kollat halsen på den här hästen vid ett flertal tillfällen, just eftersom den gör så här, men det har inte funnits några avvikelser någon gång, varken i hals eller lungor. Hostningen har ingen sammankoppling till prestation heller, den kan hosta en gång efter tex första intervallen, likväl som efter sista, utan att prestera annorlunda varken före eller efter hostandet.
Givetvis ska hästen kollas i hals och lungor. Jag bara försöker spåna lite innan jag kommer till veterinären. Håll tummarna för att det inte kommer från lungorna är ni snälla