Caca
Trådstartare
Hu, hade en hemsk stund med veterinären härom dagen...
Bakgrund; Har tagit över en äldre, pensionerad hbl val för att ha som sällskap till mitt hbl sto. När överenskommelsen gjordes var jag väl medveten om att han hade väldigt dåliga tänder, bla var det därför han pensionerades. Idag rids han lugna turer på sidepull.
När jag bad vet kolla hans mun härom dagen visade det sig att två framtänder i nederkäken var helt lösa och fick dras ut. Bägge tänderna hade "ruttnat" inifrån och var rejält förkortade och stank.
Detta hade han självklart haft rejält ont av en tid...
I underkäken har han alltså två framtänder på ena sidan och en på den andra sidan. Tänderna framtill i överkäken är alldeles för långa men de kunde vet inte göra något åt på ett hembesök, iofs gör det inget i dagsläget eftersom de inte möter några andra tänder i nederkäken.
Kindtänderna sitter dessbättre kvar men där hade han hakar på bägge sidor och vassa kanter som givit sår i munslemhinnan som, enl vet, var långt från nya (såren alltså...). Hakarna och kanterna fixade vet självklart till.
I dagsläget ter sig hästen välmående; fint hull efter en sommar med god tillgång på bete, blank i pälsen och "på humör". Hade inte heller några problem med att försörja sig förra vintern.
"Frågan lyder"; Har ni någon erfarenhet av hästar med liknande tandstatus? Hur länge/ under hur pass svåra omständigheter vad gällande fodring hade/har ni hästen kvar?
Jag vill gärna ha honom kvar så länge han kan försörja sig och verkar må väl men när han inte längre kan det är jag helt medveten om att jag måste ta bort honom. Vet att man kan tilläggsfodra med tex lusernpellets och dyl och det är jag beredd att göra också men tanken är ju på något vis att han ska vara enkel att hålla iom att han är min "andrahäst". Blir det för krabbigt känns det ändå som om jag kommer ta bort honom. Usch vad jag lät krass... Kanske blir så när man är uppvuxen på gård?!
Tacksam för synpunkter!
Bakgrund; Har tagit över en äldre, pensionerad hbl val för att ha som sällskap till mitt hbl sto. När överenskommelsen gjordes var jag väl medveten om att han hade väldigt dåliga tänder, bla var det därför han pensionerades. Idag rids han lugna turer på sidepull.
När jag bad vet kolla hans mun härom dagen visade det sig att två framtänder i nederkäken var helt lösa och fick dras ut. Bägge tänderna hade "ruttnat" inifrån och var rejält förkortade och stank.
Detta hade han självklart haft rejält ont av en tid...
I underkäken har han alltså två framtänder på ena sidan och en på den andra sidan. Tänderna framtill i överkäken är alldeles för långa men de kunde vet inte göra något åt på ett hembesök, iofs gör det inget i dagsläget eftersom de inte möter några andra tänder i nederkäken.
Kindtänderna sitter dessbättre kvar men där hade han hakar på bägge sidor och vassa kanter som givit sår i munslemhinnan som, enl vet, var långt från nya (såren alltså...). Hakarna och kanterna fixade vet självklart till.
I dagsläget ter sig hästen välmående; fint hull efter en sommar med god tillgång på bete, blank i pälsen och "på humör". Hade inte heller några problem med att försörja sig förra vintern.
"Frågan lyder"; Har ni någon erfarenhet av hästar med liknande tandstatus? Hur länge/ under hur pass svåra omständigheter vad gällande fodring hade/har ni hästen kvar?
Jag vill gärna ha honom kvar så länge han kan försörja sig och verkar må väl men när han inte längre kan det är jag helt medveten om att jag måste ta bort honom. Vet att man kan tilläggsfodra med tex lusernpellets och dyl och det är jag beredd att göra också men tanken är ju på något vis att han ska vara enkel att hålla iom att han är min "andrahäst". Blir det för krabbigt känns det ändå som om jag kommer ta bort honom. Usch vad jag lät krass... Kanske blir så när man är uppvuxen på gård?!
Tacksam för synpunkter!