Ottisen
Trådstartare
Hej, lång historia kort.
Min snart elvaårige valack har ett flertal gånger genom sitt liv blivit halt höger fram. För ca 5 år sedan så röntgades kotleden och en liten pålagring konstaterades. Inga direkta restriktioner i ridningen tyckte veterinären. Sedan dess har han blivit behandlad 1 gång för 2 år sedan, då hade han även en lätt knäledsinflammation båda bak som krävde en behandling. Efter det har han tränats relativt hårt, gått lättklass fälttävlan. I början av hösten blev han halt höger fram igen. På kliniken var han knackig båda fram vid lågt böjprov. Han behandlades och fick vila i hage till återbesöket. Vid återbesöket var han väldigt tassig, både fram och bak och var mkt sämre än vid första tillfället. Han röntgades och hade pålagringar i båda bakknän, båda haserna och i kotled och hovled höger fram. Vet trodde att han antagligen haft dessa pålagringar länge, konstigt nog har han känts oförskämt fräsch det senaste året, han har tydligt varit finare när han har fått gå hårdare. Behandlingen fick bli kortisonsprutor i halsen samt behandling av bakknän. Nu är hältan höger fram borta (1 månad senare) men han ser ju lite halvtassig ut överlag helt klart. Dock gladare och mindre tassig än vid veterinärbesöket.
Nu är frågan, VAD ska jag göra med denna häst? Ska han få gå i förtidspension eller ska jag sätta honom i träning igen? Älskar min lille pojke och jag vill att han ska få ett så långt liv som möjligt. Dvs. jag vill inte rida slut på hans leder. Samtidigt så kanske han mår dåligt om han blir pensionär? Tänker att han blir stel? Han har dock 14 ha hage att röra sig på och går på lösdrift med 3 kompisar. De rör sig nog mer än genomsnittshästen skulle jag tro. Han är en väldigt positiv häst som älskar att hoppa och framförallt i terrängen. Hade fundering på om han kanske kunde tycka WE var kul också, det är iaf lite mindre slitsamt. Skritturer och skogsmulleri tycker han dock inte är så kul. För mig så känns det som att han mår bäst i kroppen av att gå lite "hårdare" än skogsmulle men samtidigt så verkar han ju bli halt av det också Vad gör man? Hur ger jag honom det bästa livet tycker ni?
Jag har självklart diskuterat med veterinär och hon tycker eg att jag ska rida på som vanligt. Men vågar man det med en häst med så mkt pålagringar? Kommer han inte få ett kortare liv totalt då? Hovis tycker att han ska gå i pension och olika hästkompisar tycker olika. SÅ jag vill helt enkelt gärna ha input av några till! Vad tycker ni/hur skulle ni ha gjort?
MVH
Lotta
Min snart elvaårige valack har ett flertal gånger genom sitt liv blivit halt höger fram. För ca 5 år sedan så röntgades kotleden och en liten pålagring konstaterades. Inga direkta restriktioner i ridningen tyckte veterinären. Sedan dess har han blivit behandlad 1 gång för 2 år sedan, då hade han även en lätt knäledsinflammation båda bak som krävde en behandling. Efter det har han tränats relativt hårt, gått lättklass fälttävlan. I början av hösten blev han halt höger fram igen. På kliniken var han knackig båda fram vid lågt böjprov. Han behandlades och fick vila i hage till återbesöket. Vid återbesöket var han väldigt tassig, både fram och bak och var mkt sämre än vid första tillfället. Han röntgades och hade pålagringar i båda bakknän, båda haserna och i kotled och hovled höger fram. Vet trodde att han antagligen haft dessa pålagringar länge, konstigt nog har han känts oförskämt fräsch det senaste året, han har tydligt varit finare när han har fått gå hårdare. Behandlingen fick bli kortisonsprutor i halsen samt behandling av bakknän. Nu är hältan höger fram borta (1 månad senare) men han ser ju lite halvtassig ut överlag helt klart. Dock gladare och mindre tassig än vid veterinärbesöket.
Nu är frågan, VAD ska jag göra med denna häst? Ska han få gå i förtidspension eller ska jag sätta honom i träning igen? Älskar min lille pojke och jag vill att han ska få ett så långt liv som möjligt. Dvs. jag vill inte rida slut på hans leder. Samtidigt så kanske han mår dåligt om han blir pensionär? Tänker att han blir stel? Han har dock 14 ha hage att röra sig på och går på lösdrift med 3 kompisar. De rör sig nog mer än genomsnittshästen skulle jag tro. Han är en väldigt positiv häst som älskar att hoppa och framförallt i terrängen. Hade fundering på om han kanske kunde tycka WE var kul också, det är iaf lite mindre slitsamt. Skritturer och skogsmulleri tycker han dock inte är så kul. För mig så känns det som att han mår bäst i kroppen av att gå lite "hårdare" än skogsmulle men samtidigt så verkar han ju bli halt av det också Vad gör man? Hur ger jag honom det bästa livet tycker ni?
Jag har självklart diskuterat med veterinär och hon tycker eg att jag ska rida på som vanligt. Men vågar man det med en häst med så mkt pålagringar? Kommer han inte få ett kortare liv totalt då? Hovis tycker att han ska gå i pension och olika hästkompisar tycker olika. SÅ jag vill helt enkelt gärna ha input av några till! Vad tycker ni/hur skulle ni ha gjort?
MVH
Lotta