Härmapa

För ca 3 år sedan så lämnade jag Stockholm - där jag bott i stort sett hela mitt liv - för Östergötland istället. Jag trivs bra och är nöjd med mitt beslut, MEN jag har fått ett stort problem!...

Jag vet sedan tidigare att jag är jättebra på att omedvetet härma det jag hör. Observera OMEDVETET. Om någon ber mig att härma en viss dialekt så är det helt omöjligt för mig (även “min egen”). Men nu har mina stockholmska vänner börjat skratta åt mig, för tydligen har det smugit sig in ett kolmårdstroll i mitt uttal…

Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra åt det! Jag har byggt min image bland mina nya jobbarkompisar på att jag är “den korkade stockholmaren” och då får jag ju inte tappa min stockholmsdialekt! Det här är alltså katastrof. Varken mina gamla vänner eller mina nya jobbarkompisar kommer att ta mig på allvar om det här autonoma härmandet kommer att fortsätta. Det känns helt bedrövligt.

“Kära Bullen. Hjälp mig. Vad ska jag göra för att bevara min dryga stockholmsdialekt och sluta härma min öschötska omgivning?
Hälsningar
Olycklig”

 

[SiZo]

Jag är likadan. Och ibland hoppar min dialekt mellan 5 olika i samma mening. Jag läste häromdagen att det kan ha med min ADHD att göra, men jag har noll tips på lösningar tyvärr.

 

[SaraXX]

Förmodligen tycker dina östgötsbekanta att du låter lika stockholmspantad fortfarande Ändringen brukar vara tydligast för dem som bor kvar.

 

[cassiopeja]

Förmodligen tycker dina östgötsbekanta att du låter lika stockholmspantad fortfarande Ändringen brukar vara tydligast för dem som bor kvar.

Åh så skönt om det är så!!

 

[em-pirre]

Jag är likadan. Och ibland hoppar min dialekt mellan 5 olika i samma mening. Jag läste häromdagen att det kan ha med min ADHD att göra, men jag har noll tips på lösningar tyvärr.

Jaaa jag gör så helt omedvetet. Jag samlar på mig en massa dialekter på flera språk. Växlar mellan amerikansk och brittisk engelska, mellan finska från karelen till svenska vid kusten. Det blir nästan pinsamt ibland

Också adhd

 

[Catsu]

Känner med dig.
Hade samma fruktansvärda upplevelse när jag som Smålänning flyttade till Halmstad. Gav upp och flyttade tillbaka när jag hörde mig själv säga fjåååår-tånn på Halmstaddialekt istället för mitt vanliga fjotonn (fjorton för de som behöver översättning)

 

[Lycan]

För ca 3 år sedan så lämnade jag Stockholm - där jag bott i stort sett hela mitt liv - för Östergötland istället. Jag trivs bra och är nöjd med mitt beslut, MEN jag har fått ett stort problem!...

Jag vet sedan tidigare att jag är jättebra på att omedvetet härma det jag hör. Observera OMEDVETET. Om någon ber mig att härma en viss dialekt så är det helt omöjligt för mig (även “min egen”). Men nu har mina stockholmska vänner börjat skratta åt mig, för tydligen har det smugit sig in ett kolmårdstroll i mitt uttal…

Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra åt det! Jag har byggt min image bland mina nya jobbarkompisar på att jag är “den korkade stockholmaren” och då får jag ju inte tappa min stockholmsdialekt! Det här är alltså katastrof. Varken mina gamla vänner eller mina nya jobbarkompisar kommer att ta mig på allvar om det här autonoma härmandet kommer att fortsätta. Det känns helt bedrövligt.

“Kära Bullen. Hjälp mig. Vad ska jag göra för att bevara min dryga stockholmsdialekt och sluta härma min öschötska omgivning?
Hälsningar
Olycklig”

Förmodligen låter du fortfarande som en dryg stockholmare när du pratar med dem så du behöver inte vara orolig för din image. Jag har en kollega som är från stockholm. Med oss pratar han bara vanlig ren svenska(enligt mig med bred dialekt) utan speciell dialekt men jävlar om tex hans farsa ringer! Då brer han riktigt ut med stockholmsdialekt! Fascinerad sitter vi norrlänningar å lyssnar och funderar på om han verkligen jobbat med oss i över 25 år.

 

[parellikusken]

Usch ja. Mina norrländska vänner tycker jag pratar göteborgska numera. Det håller dock inte mina vänner här nere med om.
Tycker det är lite ledsamt att min dialekt suddas ut. Men jag har inte bott där uppe på tio år, så är väl inte så konstigt.

 

[athena_arabians]

Efter att ha varit ihop med särbon (från Dorotea) i över 10 år så får jag ofta frågan om jag kommer från Västerbotten (här nere då). När jag är förbannad får jag enligt särbon ett oerhört brett dalmål När jag pluggade i U-a så jobbade jag för att få bort dialekten eftersom jag inte var så förtjust i mitt landskap efter en vidrig grundskoletid så då var jag väl rätt nära "rikssvenska".

Jag har ingen diagnos men har alltid plockat upp språk och dialekter snabbt (jag kommer ALDRIG att flytta till Skåne! ). Min gissning är att det beror på ett medfött språköra, en mamma som flyttade runt mycket som barn och inte hade någon tydlig dialekt samt att svärdsjömålet är ett av de mildare dalmålen.

 

[dobbis]

Haha! Även jag apar efter dialekter,har alltid skyllt det på en värmländsk pappa o en östgöts mamma o sen boende i Skåne, så jag kan gå gate op o ner o glana i skyltfönstrena med en rullebööööör full av dret
16 år i stockholm slipade av det värsta o dom flesta tror numera att jag är fd 08.
Men jag märker att jag snabbt plockar upp dialekter om jag pratar med folk från dom gamla "länen"
Men i grunden borde jag prata västgötska då jag är född o uppväxt där

 

[lingonben]

För ca 3 år sedan så lämnade jag Stockholm - där jag bott i stort sett hela mitt liv - för Östergötland istället. Jag trivs bra och är nöjd med mitt beslut, MEN jag har fått ett stort problem!...

Jag vet sedan tidigare att jag är jättebra på att omedvetet härma det jag hör. Observera OMEDVETET. Om någon ber mig att härma en viss dialekt så är det helt omöjligt för mig (även “min egen”). Men nu har mina stockholmska vänner börjat skratta åt mig, för tydligen har det smugit sig in ett kolmårdstroll i mitt uttal…

Det värsta är att jag inte vet vad jag ska göra åt det! Jag har byggt min image bland mina nya jobbarkompisar på att jag är “den korkade stockholmaren” och då får jag ju inte tappa min stockholmsdialekt! Det här är alltså katastrof. Varken mina gamla vänner eller mina nya jobbarkompisar kommer att ta mig på allvar om det här autonoma härmandet kommer att fortsätta. Det känns helt bedrövligt.

“Kära Bullen. Hjälp mig. Vad ska jag göra för att bevara min dryga stockholmsdialekt och sluta härma min öschötska omgivning?
Hälsningar
Olycklig”

En härmapa till här Men det är precis som @SaraXX säger, det är de hemmavid som hör. Åker jag ner till Skåne säger mina barndomskompisar att jag helt bytt språkmelodi, alltså även när jag pratar med dem och enligt mig själv kommer tillbaka till skånskan. Häruppe tycker folk att jag talar kraftig dialekt ändå, även om de som inte känner mig gissar att jag kommer från Halland/Småland/Blekinge. Sjukt kränkt blir jag då

 

[Bison]

Östgötska är bäst så lika bra att omfamna den
Säger någon hej svara du med ett hallåröh