Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Både och skulle jag nog säga. Har jag en dålig dag så brukar jag oftast må mycket bättre av att vara i stallet, men jag kan även må dåligt av det. Jag står i ett stall med tävlingsinriktade människor, jag själv är "skogsmulle". Så vissa dagar känns det som att jag inte kan någonting och att ingenting jag gör duger. Men det är bara ett fåtal människor som får mig att känna så, resten är jättesnälla och hjälpsamma, det är ju trots allt min allra första egna häst, det är ju såå mycket att lära sig!

Så, hästarna och stallpysslet får mig att må bra. Det är så rogivande att pyssla i stallet, ta en lugn tur i skogen och bara vara. Så härligt! :)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Att ridning är bra för hälsan är ju ganska enkelt att gissa sig till, men jag är nyfiken på om ridningen har hjälpt någon av er ur ett psykologiskt perspektiv.

Har det hjälpt er när ni varit ledsna/deppiga/haft det jobbigt?
Har det fått er att utvecklas på något sätt?
På vilket sätt har det hjälpt er tycker ni?

Ja, jag tror att jag behöver komma ifrån mig själv. I stallet så har jag fullt fokus på hästen och vad vi är på väg att göra. En sak som är bra med stallet jag har min häst i är att det nästan aldrig är någon annan person där, alltså kan jag vara med min häst utan att människor frågar hur jag mår eller vill småprata.

Hästar har lärt mig att det inte handlar om vad man säger utan hur man säger det och hur man agerar. Tydlig kommunikation :)

Det är svårt att sätta fingret på hur det har hjälpt mig att ha häst och vara i stallet. Ridningen har nog gjort att jag sitter här idag. Annars skulle jag inte orkat mig igenom perioder där jag annars helst hade legat under täcket resten av livet. Hästen behöver att jag tar hand om honom oavsett om jag mår dåligt eller inte.

Förresten tror jag att ridningen har hjälpt mig mer på det psykologiska planet än fysiska.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Sällar mig till skaran som ger ett rungande JA! på frågan.

Hästarna har varit rena överlevnadsmedicinen för mig många gånger under livet.

Dock inte bara ridningen, utan all samvaro med hästarna. För mig är inte ridningen ett måste, även om jag njuter väldigt mycket av en ridtur i skogen eller ett lyckat dressyrpass. Det viktigaste är kontakten och den ordlösa kommunikationen med dessa stora, vänliga djur.

Har haft perioder i livet när jag har mått väldigt dåligt, och då har mitt gamla arabsto fått ta emot tårar och förtroenden i mängder. Eller också har jag bara stått med näsan i hennes päls och armarna om hennes hals och tankat lugn, kärlek, frid, ja, liv helt enkelt.

Jag har hundar och katter också, men faktum är att det är hästarna som är de bästa psykologerna. Vet inte varför, men så är det för mig.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

JA.... när det övriga livet går i stå ibland så är det så skönt att ha stallet å en underbar häst att träffa som inte har en aaaning om den yttre världen. :)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Spännande fråga. Jag har skummat igenom alla svar och håller med om det som redan skrivits. Jag blir en bättre och gladare människa av att vara i stallet. Men vad är det med hästen och ridningen som är så speciellt? Tror det har mycket att göra med att man tränar fokus, läsa och tala kroppsspråk, tålamod, ihärdighet, ledarskap. Ska fundera mera på det här och hoppas kunna återkomma med någon klok formulering.

När det gäller att man blir glad i kropp och själ tror jag det beror på att man motionerar både kropp och själ när man är i stallet + att man är här och nu till 100% och inte grubblar på annat. Utom när man mockar förstås, men man tänker ju så bra då:)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Även jag har varit på väg in i den berömda väggen. Min läkare, en mycket förståndig man, ordinerade då en stor och daglig dos häst och inget jobb på några månader. Det hjälpte.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

När jag gick in i väggen i våras var stallet det enda stället där jag fortfarande kände någon form av livsglädje och självförtroende, inte mycket, men lite.

Utan hästarna hade jag nog inte kommit utanför dörren över huvud taget. Min läkare tyckte först att vi skulle sälja hästarna för han tyckte det verkade vara massa jobb och press med dem (vi har dem dessutom helinackorderade), men jag sa ifrån. När jag sedan berättade det för min kurator blev hon vansinnig och ringde till honom för att berätta om något som heter "hästterapi"..

Stallet har varit ett andningshål där jag kunnat låtsas som ingenting. Tack och lov har jag föräldrar som är engagerade, mamma har en egen häst också, så de har stöttat mig den ekonomiska biten och mamma har pushat mig att åka ut och träna och tävla fast jag egentligen inte trott att jag orkat.

Även min relation med min mamma har förbättrat avsevärt sedan vi köpte hästarna ihop.

Kort sagt, utan stallet hade jag inte mått så bra idag som jag gör, och det är inte första gången som stallet hjälpt mig ur en svacka.


Har dessutom en kvinna på klubben, hon var med i ett nr av ridsport för inte så länge sen, som fick en hjärntumör. För henne har hästarna betytt ALLT och det är skitkul att se hur långt hon har kommit idag, och hur mycket hon kämpar i vardagen men hur glad hon är varje gång hon har varit hos hästen.



Jag tror för övrigt att det inte bara är hästar som är bra för själen, utan även djur över lag. En vänninna till mig som har ladugård med mjölkkor har flera gånger haft utbrända och deprimerade människor som bara kanske sitter och tittar på djuren när de äter, ger kalvarna mat eller helt enkelt bara är i ladugården och känner stämningen. Djurens värld är en värld utan stress och krav. De skiter i om du inte har duschat på flera dagar eller om du känner dig sämst i världen, kommer du med en näve ensilage tycker de om dig ändå.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Helt klart och utan tvekan har hästarna förbättrat min psykiska hälsa! Eller kanske rättare sagt... hållt den i schack. Jag har en del psykiatriska diagnoser, och hade aldrig varit så "välfungerande" som jag är utan hästarna i mitt liv. Tack vare dem får jag kontakt med människor, jag kan umgås socialt och får självförtroende som jag inte har i mycket annat.

Hästarna själva ger direkt feedback på om man gör rätt eller fel, de kommunicerar med en på ett rakt och enkelt sätt och de finns alltid där när man behöver dem. Hundarna gör detsamma förstås, men på något sätt är hästarna ännu bättre. Kanske för att man måste "gå undan" för att vara med dem, hunden kan man ju umgås med i soffan...

Hästunderstödd terapi/ridterapi finns ju på ett par olika psykiatriska kliniker i landet, och förhoppningsvis kommer det ännu mer i framtiden! (Det var ett reportage om det på Fråga Doktorn här om dagen, finns på SVT play tror jag)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Nej. Men det är nog mest för att jag lider av rejäl prestationsångest. När jag har bra perioder är det underbart, men under de sämre perioderna är ridningen bara frustrerande.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

kl

2 citat som säger allt! :) :


"There is something about the outside of a horse that is good for the inside of a man. " ~Winston Churchill~

"All I pay my psychiatrist is the cost of feed and hay, and he'll listen to me any day. " ~Okänd~
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Jag tror nog den största skillnaden (för mig) hör ihop med det fysiska, samt att känna sig behövd.

Tänker utifrån det klassiska ordspråket "en sund själ i en sund kropp", har jag ingen häst att slösa fritiden på så går jag alltför lätt ner mig genom att bara sitta vid datorn och bli totalt förslöad, mindre och mindre energi och kreativitet. Även om man försöker skaffa sig andra intressen blir det inte alls samma sak, hästmänniska blir verkligen en livsstil, som jag känner är bra mycket mer hälsosam även om det kan vara stressande och slitsamt emellanåt också.
Av att gå ner sig så och inte känna sig behövd på samma sätt så blir jag deppig emellanåt och får enorma humörsvängningar jämfört med när jag har häst.
Tar man bort hästen känns det liksom lite som att ta bort syftet med livet, en identitetskris.

Sen är det en underbar vän. Men där tror jag det beror aningens på vad man har för häst hur väl personkemin klickar och lite andra omständigheter, själv blir jag inspirerad till att bli en bättre människa utifrån min häst, tack vare att den har sån personlighet att jag kan känna det motiverande, eller kanske tack vare att jag varit öppen för att utvecklas (även om det tar tid såklart).
Inspirerar mig till mental träning och öva mig att tänka mer positivt, bli mer den jag skulle vilja vara! :)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Både och.

Mår jag dåligt vill jag inte ha hästarna och tycker det är deras fel att jag mår dåligt för om jag inte hade dom så skulle jag kunna göra annat än att vara uppbokad med dom flera gånnger om dagen (har hästarna hemma).

Mår jag bra som som tur är är oftast så mår jag mycket bättre med hästarna och i stallet än när jag inte är där.

Kram
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Absolut!
Även om det under perioder har varit väldigt jobbigt att ens gå ut i stallet för en kelstund och om jag flera gånger har kännt mig otillräcklig och funderat på att sälja dem då de inte fått tillräckligt med motion och kärlek, så är de nog en av anledningarna till att jag fortfarande lever. Helt ärligt.
Utan hästarna och hundarna hade jag nog inte gått utanför dörren under de senaste fyra åren och utan dem hade det nog varit helt omöjligt att ta sig ur mina depressioner. Hur hade jag mått idag om jag inte hade haft det ansvaret? Om jag inte hade haft någon att gråta ut hos? Om jag inte hade kunnat gå ut i hagen, sätta mig på en stund och bara försvinna bort från allting som är jobbigt ..

Så även om det är mycket ansvar (som tur är har jag föräldrar som hjälper till med det nödvändiga när jag hamnar i depressioner) och jag ofta tänker att de hade fått det bättre någon annanstans, så ger de mig så otroligt mycket.
Jag kan nog svära på att mina depressioner hade varit dubbelt så djupa och varat dubbelt så länge om det inte vore för hästarna :)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Hästarna (eller hästen då jag har en) har hjälpt mig mkt.
Jag har gått in i den berömda väggen hela 7 gånger och har 2 psykiatriska diagnoser som jag nog kommer få leva med livet ut.
Jag red mkt när jag var "yngre" och det hjälpte mig igenom mobbingen som pågick från årskurs 4 till års 9 och sen gymnasiet som var en pest.
Hade ett långt hästuppehåll och det var då jag gick in i väggen. Och det fortsatte jag göra varenda gång jag reste mig igen. Nu har jag sedan ett år tillbaka kommit igång med ridningen igen och har nu en egen häst. Har hållt mig borta från "väggen" under detta år. Så ja, min häst är min medicin just nu. :love:
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Jag är också diagnoserad med en massa psykiska besvär, har varit sjukskriven länge pga dessa..
Utan hästarna hade Jag nog inte levet alls i dag, dom får mig att kämpa och deras sätt att visa hur mycket de tycker om mig är helt fantastiskt..

Jag har hästar som har haft det lite tufft, Vi hjälper varann att må bra igen..

Jag har mina hästar i mitt rehab program också..
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Svar: JA, definitivt! Hästarna är och har alltid varit bra att hålla på med i den dagliga skötseln, men för mig är det väldigt påtagligt hur just ridningen lyfter mig flera nivåer i välbefinnande. Inte minst när jag har haft något påtvingat längre uppehåll på grund av kasst underlag vintertid eller återkommande tappskor, och sedan får sitta upp och rasta båda hästarna och tillbringa ett par timmar i sadeln.

Det är som något osynligt fysiskt ok som liksom bara försvinner efter en sådan dag och gör mig till en bättre människa, för både mig själv och min omgivning. Och det är inte bara grejen att komma ut och motionera i naturen som är förklaringen, för även om det är trevligt att komma ut och springa eller cykla också, så blir det inte alls den unika effekt som en eller två ridturer genererar.

Under den sorgliga period som jag var utan någon egen häst att rida, så var det fortfarande helt okej att komma ut på en ridtur med någon annans häst, men det är ridturerna med de egna hästarna som tveklöst ger den högsta lyckostapeln.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Jag tror som en del andra i tråden att hästar/ridning både kan hjälpa eller stjälpa. Kommer man upp på en högre tävlingsnivå kan både egna och andras krav bli för stora vilket blir psykiskt påfrestande för många.
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Jag kan absolut säga att ridningen har hjälp mig. Efter drogmissbruk i familjen och att min häst avlivades så slutade jag rida för jag mådde så fruktansvärt dåligt. Mår fortfarande skit pga det men nu 5 år senare har jag börjat rida igen och jag mår mycket bättre:)
 
Sv: Har ridningen förbättrat er psykiska hälsa?

Kort svar: Ja.

Långt svar: Jag är sjukskriven sedan två år tillbaka, går i några olika typer av terapi och på många mediciner. Har ADHD, OCD (tvångssyndrom), generellt ångestsyndrom, panikångestsyndrom och återkommande depressioner sedan femårsåldern är de nuvarande diagnoserna men jag är fortfarande under utredning. Har dagliga besvär. Stallet är den enda platsen på jorden där jag är nästan 100% symptomfri, varje gång! Det är så oerhört viktigt, en sån lättnad att varje dag kunna komma till en plats där mina problem inte existerar. Är jag inte i stallet en period så mår jag genast betydligt sämre, så pass att jag inte längre klarar vardagen. Blir ett ångestknippe som ligger i soffan och utför tvång och hyperventilerar, bokstavligt talat. Det är så pass att min läkare (!) har sagt åt mig att vad jag än gör, så får jag inte stå hästlös. Hon skrev ett intyg på detta när soc ifrågasatte varför jag hade häst, ett intyg som de godkände på stört. Min pappa sa för ett par månader sedan till min sambo, att: "Praefatio får aldrig stå utan häst igen, det är så oerhört viktigt för att hon inte ska bli sjuk, hon kommer att hamna på sjukhus igen. Hästen måste alltid prioriteras, vi hjälper gärna till ekonomiskt med den biten om det krisar."

Så ja, hästarna är oerhört viktiga för mitt psykiska välmående. Jag kan skatta mig oerhört lycklig som har en symptomfri plats på jorden :laugh:
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har sådan beslutsångest och behöver skriva av mig, och kanske bolla med någon... Jag är 28 år, har heltidsjobb och två hundar av...
2 3
Svar
42
· Visningar
7 688
Senast: Efwa
·
Gnägg http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/grovre-men-valproportionerliga-hastar-som-ror.htm Tyckte det var en intressant artikel...
Svar
11
· Visningar
2 580
Senast: tuaphua
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok En kort sammanfattning av det gångna året får bli att det i alla fall känns som att det går med raketfart åt rätt håll för min del...
Svar
0
· Visningar
343
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
Hundavel & Ras Jag tycker mig se ett ganska tydligt mönster gällande hundavel som jag tyckte att vi kunde diskutera lite. Nämligen hälsotestandets vara...
2
Svar
24
· Visningar
6 033
Senast: Fetaost
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Avels fråga
  • Spindeltråden (utbruten från Vad gör vi CXIII)

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp