Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

[Faith]

Rubriken var svårvald, men jag undrar om fler än jag har drömt om, eller känt av närvaron av en häst ni stått nära, och som gått bort? I så fall, på vilket sätt, hur såg drömmen ut? Hur "visste" du att det var en sorts hälsning eller närvaro från din häst?

För min egen del så hände det för några år sedan, jag hade två dagar tidigare tvingats avliva min gamla häst pga en fraktur.

Han var väldigt speciell, en enmanshäst med starka ledaregenskaper. Det var en kille med stor egen integritet, men gick genom eld och vatten med den som fått hans hjärta, vilket jag hade.. Född på island i "frihet", där han också bott sina första 8 år. Varför jag berättar det är för att det präglade hans sätt att vara, han var verkligen klok och hade alla viktiga naturliga instinkter och kunskaper i behåll. När han dog var han gammal.. chansen att frakturen skulle läka så han blev bra var minimal med tanke på hans ålder. Jag höll hans huvud och han andades mot min kind då han fick sprutan och rasade ihop... Usch, det är fortfarande jobbigt att tänka på..

Nu till den speciella drömmen som kom två dagar senare. Jag drömde att han kom in i stallet där han stått, med grimma på sig, och ställde sig i stallgången att vänta. På baksidan av stallet stod en hovslagare av äldre typ, som en smed/smedja ungefär och skodde en häst. Och min stod lite förvirrat och väntade på sin tur. Jag blev både glad, ledsen och förvånad i drömmen, gick fram till honom och tog i honom. Han kändes precis som han brukade, pälsen, manen, solen lös in på honom. Men han var frisk.
Det kändes som om han inte förstått att han var fri att lämna oss, slippa stå i stall, bli skodd, bära ryttare och foga sig i människans krav. Jag pratade med honom, men inte med ord, utan liksom med själen, ville få honom att förstå att han var fri nu. Att han inte längre var till tjänst hos oss människor, att han kunde lämna det här och leva fri, på sin unghästs island om han så ville. Han behövde inga skor. Ingen människa skulle utnyttja han mer. (Han hade haft ett rätt hårt liv i sina tidigare dagar.) Smeden började bli klar med den andra hästen, jag tog av honom sin grimma och skickade ut honom genom bakdörren, sa åt honom att han skulle springa iväg och vara fri, att han aldrig behövde foga sig mer. Han tvekade först, men sprang sedan iväg ut i naturen och efter det har jag aldrig mer drömt om honom eller känt av honom.

Jag läser så klart själv in betydelsen i detta, men för mig kändes det som ett fint avsked. Och han kändes verkligen närvarande. Jag minns drömmen solklart, och väldigt färgstark och känslosam. Jag tänker mig att hans själ kanske var kvar här fortfarande, och inte riktigt visste vart den skulle ta vägen, tills han verkligen fick veta att han var fri.. Vem vet?

Vad har ni för erfarenheter, har ni också haft besök av era gamla hästar?

 

[HMQ]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Inte av en häst, men av en katt... En av mina katter blev överkörd för rätt många år sen och efter det hade jag två konstiga drömmar. Den första var, precis som du skriver, lätt att tolka som ett avsked - den var någon dag efter att han hade dött och jag drömde att han som vanligt kom och sov bredvid mig i sängen och gosade en sista gång, det kändes helt verkligt och kändes bra efteråt.

Den andra gången var superskum - vi begravde honom ute vid sommarstugan (det var på hösten) och sen när det blev vår var vi ute vid stugan två gånger under påsken. Den första gången var "graven" orörd men den andra gången var den uppgrävd och tom, vilket antagligen berodde på att marken tinade upp när det blev vår och något djur tyckte att kisse luktade gott och käkade upp honom. Det var ju otrevligt, men så är det väl i naturen. Någon natt efter det drömde jag om kissen att han blev uppäten av en björn och jag såg väldigt tydligt var i skogen runt stugan som detta var. Det är ju såklart helt orimligt att det skulle ha varit en björn inblandad, men nästa gång vi kom ut till stugan så kände jag att jag var tvungen att gå till det där stället i drömmen - och där hittade jag både kisses halsband och det som var kvar av skelettet... Det tyckte jag var sjukt konstigt, riktigt som att han ville berätta var han var någonstans genom att hälsa på i min dröm.

 

[KonikNemo]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Inte heller av en häst, men av vår katt.
Han blev tagen och halvt uppäten av en kungsörn så vi hittade bara huvudet efter honom .
Han kom inte till mig i drömmen men däremot kom det en helt okänd katt hem till oss och betedde sig precis som vår katt, och jag kan lova att han hade väldigt speciella saker för sig.
Den okända katten gick rakt in i vårt hus, drack vatten på det speciella stället som vår katt gjorde och gjorde alla dom där speciella sakerna som vår katt gjorde. Den okända katten var hos oss i 2 dagar, sen var han borta och vi har aldrig sett honom efter det.
Vi kände hela familjen att det var vår älskade katt som kom till oss och tog farväl och ville tala om att han hade det bra, min man har aldrig trott på såna saker men efter den händelsen så säger han att det helt klart var han som kom tillbaka till oss.
Det var en otrolig känsla och jag är så glad att jag fick uppleva den.

Man ska aldrig underskatta ett djur.

 

[Grängesberg]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Inte av någon häst, men min allra fösta egna katt, som blev 16 år gammal hon är hos oss titt som tätt, hon leker med de andra, levande katterna.. Syns tydligt ibland, speciellt den som stod henne närmast, leker hejvilt precis som dom gjorde när hon var vid liv, dock så är det ju bara en av dom som syns, brottar runt på golvet med sig själv till synes, jag känner hennes närvaro vädigt ofta, min lilla skrutta..

 

[Mooch]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Svar till alla: vilka fina berättelser om era djur! Blir riktigt rörd.

Några timmar efter att jag hade låtit avliva min förra häst fick jag en stark bild (i vaket tillstånd) av hur hon galopperade fri, stark och frisk över åkrarna, bort från vårt stall, iväg till andra hästar, gamla vänner. Bilden var så stark att jag nästan "åkte ur" min egen kropp och det kändes som jag var ett par meter ovanför mig själv. Inget konstigt för mig, men en spännande känsla varje gång.

Annars brukar gamla djur dyka upp i mina drömmar nu och då, förmodligen tjänstgör de som symboler frö olika saker. Jag har inte upplevt de drömmarna som avsked eller så, även om jag gärna hade fått uppleva något så fint som ni berättar om.

 

[trofé]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Har fått hälsningar av både hästar och hundar som gått bort. Oftast brukar det vara en intensiv dröm 1-4 veckor efter bortgången. Där jag har träffat djuret i drömmen (oftast har det gällt hundar som gått bort) och det har känts på ett särskilt sätt, kan inte förklara det så bra i text.

Ang ena hästen som gått bort brukar jag känna hans närvaro ibland i drömmar, som en gång när jag mådde extremt dåligt en period, då kom han till mig i drömmen och jag hoppade upp barbacka och han galopperade ifrån allt farligt och räddade mig.

Har också många gånger märkt av det bortgågna djuret i det som jag skaffat sen. Tex om en hund gått bort, så om vi skaffat en annan efteråt så har jag brukat i början av tiden som den andra hunden bott hos oss, sett vissa saker hos den nya hunden som den andra gjort. Sätt att vara på etc, brukar bara vara först, tar det som en hälsning att den bortgågna hunden.

 

[Kviga]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

En regnig morgon i oktober avlivades min häst och på pricken en timme efter att skottet bränt av skingrades molnen och solen sken på mig. Han meddelade nog att han kommit upp till himmelen, han hade bekännt sina synder och kommit in genom grinden. Att det tog en hel timme berodde nog på att han hade en hel del att bekänna! Jag blev glad och ledsen på en gång

 

[Wiiee]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

vet inte om det var något så.. Men vi hade en kattunge som var livrädd för människor. Min pojkvän började kalla honom fjantas. Samtidigt hade vi en hund som var gammal. Vi bestämde oss en dag att ta bort henne. På kvällen när vi begravt henne och kommer in och sätter oss hoppar fjantas upp till oss och börjar kela..det var helt otrolig känsla..

 

[BuffaloSoldier]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

vilken underbar tråd..
jag fick tabort mitt älskade connemara sto 2007. hon led av kraftig bronkit..
hon var min ögonsten & mitt Allt.
jag drömde om henne för något år sedan, jag drömde att jag var ute & red med några kompisar. jag satt på en brun stor häst, ingenaning om vilken.
vi kom galopperandes på en grusväg och mötte en tjej som var ute & gick med 2 skimmlar, varav en var min Coralla. och hon såg så himla Nöjd, Lycklig och allmänt tillfreds ut. av någon anledning saktade vi inte av, utan fortsatte i galopp förbi. och jag hann tänka att nu sticker Coralla efter oss. men nej, hon gick där med sin nyfunna kompis.
och det kändes som att hon ville berätta att hon hade det bra nu

sen för någon vecka sedan, fick jag träffa min kompis nya foderhäst. en skimmel.
ni vet att om skimmlar får sår eller liknande, så kan pälsen som växer ut bli brun. så har det iallfall vart på skimmlarna jag haft och Coralla hade en rund fläck på rumpan efter ett sår, och lika så på ryggen. ett streck, typ 1x7cm långt. det första mina ögon lägger märke till, är att kompisens skimmel har nästan identiska fläckar.. en på rumpan & en på ryggen.. lite otäckt?

jag fick höra av en bekant att djur som gått bort, kan komma igen i djur som redan finns.. vad tror ni om sånt? jag känner förövrigt inget speciellt för kompisens häst, men det var lite läskigt med fläckarna

 

[Lovisaleonora]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Absolut!

För många år sedan tog jag bort min stora skimmel, det var en häst som jag mot bättre vetande behållt trots att han inte kom till riktig ridbarhet. Jag försökte många gånger, till den dag då han inte längre hade ett hästvärdig liv och jag fick ta det tunga beslutet. Det blev tydligt över en natt, och det var snabbt avklarat trots att vägen dit gått över många (i det avseendet ångestfyllda) år.

På kvällen samma dag som jag lett honom till sista vilan satt jag i soffan i min lilla takvåning. Bägge takfönstren var uppslagna (fönstrena ställer sig vågrätt - ni vet) och det var en härlig sommarkväll. Jag satt och funderade över att jag nu var hästlös, att vägen dit varit så lång och att jag tvingats försaka en del för att igen och igen ge honom en chans så länge veterinärmedicinen tyckte att det fanns en liten, liten antydan till hopp.

Då kommer en sparv. Den sätter sig på den inre sidan av fönsterbladet, alltså en bit in i rummet, och den sitter länge - flera minuter- och tittar på mig. Jag sitter helt stilla och tittar tillbaka. Sedan kvittrar den till, hoppar runt och flyger sin väg. Och jag visste - av hela mitt hjärta och hela min själ - att min älskade drummel till skimmel hade tagit farväl. Och kanske i viss mån kommit tillbaka till mig en sista gång.

Varken före eller efter det tillfället hade jag fåglar i närheten av fönstret. Det var magiskt. Och jag visste.

 

[BuffaloSoldier]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

En regnig morgon i oktober avlivades min häst och på pricken en timme efter att skottet bränt av skingrades molnen och solen sken på mig. Han meddelade nog att han kommit upp till himmelen, han hade bekännt sina synder och kommit in genom grinden. Att det tog en hel timme berodde nog på att han hade en hel del att bekänna! Jag blev glad och ledsen på en gång

sådär var det för mej med. tidigt på morgonen innan stunden skulle komma, regnade det. sen någon timme Snöade det, strax innan jag ledde ut henne ur stallet slutade det snöa. och sedan, en stund efter skottet, kom solen.
det kändes magiskt.

 

[Masse]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag tror inte jag har fått hälsningar. Men jag har fått en smärtsam upplevelse som nog mer verkar som ett rop på hjälp precis i slutet. Vi en kull valpar och en av valparna en lite tik fäste sig så vid mig och naturligtvis jag mej vid henne. När hon var ett par månader så råkade en tjej släppa henne på vägen där hon blev påkörd. Vi vrålkörde henne in till djursjukhuset och när hon undersöktes först trodde veterinären att det skulle nog gå att rädda henne. Men hon skulle läggas in så vi fick åka hem. När vi kom ut på parkeringen bara högg det till i nacken på mig och enligt min man ska jag ha sagt "jag klarar inte det här". Jag kommer bara ihåg att svartnade för ögonen på mig. Det släppte lika fort som det kom och vi började köra hemåt. Då blev vi uppringda av sjukhuset som meddelade att hon dött ungefär då jag fick ont, när de skulle sätta dropp på henne.

Men jag ska erkänna att det händer ganska ofta när jag ute och med de hundar vi har idag att jag får en känsla av att jag en till hund med mig. Den känsla är så stark ibland att när jag vänder och jag inte känner extra hunden efter mig. Då känns det som att jag måste kalla på den så att den ser att vi är på väg på andra hållet.

 

[Mysaan]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Natten innan jag såg min nuvarande häst på annons så drömde jag om min förar som jag fick ta bort för ca 2 år sedan. Ingen speciellt i drömmen utan vi tog en ridtur och gjorde allt som vanligt. Dagen efter såg jag min nuavarnde på annons och mot bättre vetande köpte jag honom utan att knappt ha sett honom.

Två dagar senare kommer han hem och när han bekantat sig med kompisarna i hagen så kommer han fram till mig och vi står och myser. Då tar han min keps mitt fram på skärmen hugger han tag i den och står och kastar med den. Precis som min gamla häst. Detta gjorde han sedan i 1 vecka ungefär och sedan har han aldrig gjort det mer.

Jag tror att min Simon var inblandad för att visa att det var okej att älska en ny häst. Hade nämligen en häst mellan Simon och min nuvarande och där fick ajg inet till det känslomässigt för det var inte Simon liksom

 

[Tussinussen]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Ja, två gånger av min förra häst.

Första gången var natten efter att jag hade tagit bort honom, jag drömde om ett landskap som var som ett öken - det var ett stort damm/sandmoln, man såg ingenting, bara anade att det var en glödande gul sol ovanpå och kände hettan. Jag hörde ett dån och förstod att det var en stor flock hästar som sprang där i dammet fast jag såg dom inte riktigt. Min häst uppenbarade sig plötsligt så att jag kunde se honom vid utkanten på värsta dammolnet. Jag ropade hans namn och han stod still och tittade länge på mig med huvudet högt, sen slog han med manen och galloperade iväg till dom andra, osynliga hästarna. Han var arabhäst - det var som om han visade att nu var han i öknen, under ökensolen, med förfäderna.

Andra gången var för ett halvår sedan, jag var ute och promenerade med honom på en sommaräng i solen bland andra hästar, vi träffade bl a ett sto som jag aldrig sett som jag uppfattade var hans mamma, och jag riktigt kände hans närvaro, hans doft, allt som var han, kände solen i nacken, hörde flugorna - och det kändes så ljust i själen när jag vaknade, för att det var som om han hade kommit till mig från hästhimlen för att visa hur han har det.

Saknar honom så oerhört fortfarande

 

[Candy00]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag tror inte jag har fått hälsningar. Men jag har fått en smärtsam upplevelse som nog mer verkar som ett rop på hjälp precis i slutet. Vi en kull valpar och en av valparna en lite tik fäste sig så vid mig och naturligtvis jag mej vid henne. När hon var ett par månader så råkade en tjej släppa henne på vägen där hon blev påkörd. Vi vrålkörde henne in till djursjukhuset och när hon undersöktes först trodde veterinären att det skulle nog gå att rädda henne. Men hon skulle läggas in så vi fick åka hem. När vi kom ut på parkeringen bara högg det till i nacken på mig och enligt min man ska jag ha sagt "jag klarar inte det här". Jag kommer bara ihåg att svartnade för ögonen på mig. Det släppte lika fort som det kom och vi började köra hemåt. Då blev vi uppringda av sjukhuset som meddelade att hon dött ungefär då jag fick ont, när de skulle sätta dropp på henne.
.

Nästan så där får jag oxå. Men jag känner på mig innan oxå. Men jag känner oxå precis när dom lämnar jorda livet. Jag har aldrig sett några av mina djur i drömmar så. Men jag ser dom i verkliga livet. Här om dan såg jag min häst som jag tog bort för lite mer än en vecka sen springa om kring i hagen tillsammans med sin hag kompis. Det läskiga var oxå, att hagkompisen började springa om kring i hagen när jag såg min häst.


Hon som jag tog bort kännde jag på mig att nått var fel redan när jag åkte ut till stallet den dagen hon fick sin fraktur. Fick för mig att jag skulle köpa med mig en stor matlåda till stallet, vilket jag aldrig gör, brukar äta typ pan- pizza... "Tur" var väl att jag köpte mycket mat, hon drog på sig en fraktur på ena bakkotan när jag tömkörde. Och fick sitta och vänta på först vet. istallet och sen hela vägen till kliniken... Och på morgonen i bilen nu efter sista återbesöket så kännde jag att nått är fel. Det var det ju oxå, plattan och skruvarna som höll ihop benet och kotan efter frakturen hade flyttat på sig, fanns inget att göra...

Det här är bara en av många gånger som jag verkligen ahr kännt att nått är fel.
Men oftast är jag så dum, att jag skjuter känslan åt sidan helt enkelt ignorerar den.

 

[Dressyrgjord]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag har fått.. tror jag

Det var Lady Maxima, ett sto på ridskolan som jag hade kontakt med under 3- 4 års tid. Världens gladaste ponny, du kunde stå precis bakom henne - inte ett skvatt gjorde hon. Människor var det absolut bästa hon visste, hon ville alltid vara alla till lags. Jag red henne regelbundet sen 2007 och precis när vi efter mycket slitande kände oss klara för tävling till våren fick hon en skada i alla fyra benen pga. att de hoppat med henne trots otaliga varningar från veterinärer och hästfolk runt omkring att hon kommer få en värre skada om ni hoppar henne igen. Den lilla damens ben var mycket känsliga men hon hoppade sjukt bra.
Så de fick ta bort henne den 26:te januari 2010.
Världens finaste häst, helt underbar personlighet Min Maxima
2000- 2010

Två dagar efter att de tagit bort henne, då hade jag bara några timmar innan fått reda på att hon var borta. Jag skulle köpa Sushi och kom ihåg att jag var så otroligt glad, jag var jätteglad. Det var som att Maxima satt på min axel och viskade i mitt öra " Jag har det bra nu ", även fast jag var ledsen så kunde jag inte vara annat än glad.

 

[Stenmagi]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag kan känna av mina bortgångna djur - absolut! Och det är underbart att ha dom på besök.

 

[Toscanova]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag tävlade med en häst i hoppning och han var väldigt het. Han nafsade väldigt mycket och stegrade ibland när man skulle leda honom (hingstig).
Jag hade ett väldigt starkt band till den hästen.

När jag var bortrest till min mamma fick en annan tjej rida honom några dagar. Hästen blev halt och fick vila. Började sedan skritta honom efter vilan men han blev halt igen. Veterinär kollade honom och han hade spatt så han blev utdömd och därmed avlivad.

Jag blev förkrossad, han var ju mitt allt. Varje gång någon sa hans namn började jag gråta och jag kände väldigt ofta att om jag bara fick vara med honom igen skulle jag gärna lämna allt annat.

Ett år efter att han avlivades köpte jag en unghingst som var jättesnäll i all hantering.
En månad efter att jag köpt den nya hästen hittade jag honom i hagen liggandes helt stilla. Jag gick fram och han andades inte. Blev ledsen och rädd på samma gång så jag skrek till och vände mig om. Helt plötsligt hörde jag någonting bakom mig och där stod hingsten, han som inte andades. Han var väldigt svag så jag tillkallade veterinär som sedan efter 4-5 timmars kämpande sa att han inte kommer överleva natten. Jag och min man satt hos honom hela natten och vid 7 på morgonen var han plötsligt helt frisk igen. Dock med ett annat beteende. Jag märkte att han blev mer och mer lik hästen som varit död i över ett år.

Kan säga att idag är den nya hästen en kopia av den hästen jag en gång brukade tävla med.


----
Jag tror att hästen bytte själ med den nya hästen den där hemska natten.

Vill tillägga att jag inte längre blir ledsen när någon säger hans namn för nu känns det som om han finns här igen.
----

Även om det inte är så, så får det mig att må bra och att leva vidare.

 

[Stenmagi]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag har aldrig hört talas om att hästar eller djur överhuvudtaget kan byta själar med varandra men jag kan höra mig för, kanske är det någon annan som vet? Känner du så, så är det nog så!

 

[Faith]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Vad härligt att läsa om alla era upplevelser! Jag tror definitivt att det finns mer än "det vi ser med ögat". När man haft starka band till ett djur så tror jag att det kan visa sig som det vi upplevt, kroppen dör - men varför skulle själen dö med den? Den kommer någonstans ifrån, och den tar vägen någonstans.. Det är min syn på saken, och det ger mig stöd att tänka så då jag tvingas skiljas från de älskade djur jag levt med.