Har jag rätt att vara förbannad??

[nybakad__]

Jag ringde till min sambo och stortjöt precis..
Ska ta det från början kanske.
Min syster ringde till mig och berättade att hon fått ett sms tidigare i morse där det stod: Grattis blivande moster!". Detta var från en bekant till oss. Jag och sambon har berättat för våra respektive familjer om att jag är gravid och tänkt vänta lite med att berätta för resten av släkten till iaf inskrivningen hos barnmorskan, den 12 november.

Först berättade vi det för sambons föräldrar och två av hans fyra syskon. Dessa lovade hederligt att hålla tyst. Men samma kväll får den tredje systern veta det genom en av systrarna. Denne tredje syster berättar sen för den fjärde systern (trots att även om lovade att hålla käften).

Förbannade blev både jag och sambon över detta då vi hemskt gärna ville berätta för dessa själva.
Sedan berättade vi för min familj och de lovade också att hålla tyst, vilket de har gjort.

Iaf. sambons mamma har berättat det för sina systrar. den ena berättade det för två av sina fyra barn. Fuck you, tänkte jag när jag fick veta det och blev riktigt pissed där också.
Den andre systern berättade det för en vän till henne (denne vän är mitt döde ex mamma. Vi kommer från en ganska liten håla där "alla känner alla"), som sedan berättade det för sin syster, som berättade det för sin son, som berättade det för kompisen som sms:ade min syster i morse.

Nu vet snart större delen av byn det och jag är i vecka 10 kanske.

Är det gravidhormoner som gör mig mordisk just nu eller jag har all rätt att vara förbannad? Att inte folk bara kan hålla käften! Vissa saker vill man kanske delge släkten själva, inte så att alla vet det.

Sambons kusins fru berättade för mig i princip först av släkten. Vi ska bjuda hem dom på filmkväll nu i november och jag hade verkligen sett fram emot att de skulle få vara de första som skulle få veta. Dessa har inte fått veta det än, men det är väl bara en tidsfråga. I vilket fall är de inte först med att få veta, vilket var en av mina önskningar.

Fan, fan, fan, jag är så jävla förbannad.

 

[ameo]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Det är jättetråkigt när folk lovar att hålla tyst men sen ändå inte kan hålla det.
Fast det är nog ändå så att det två vet, vet alla. Vill man berätta själv så berättar man för alla samtidigt.
Jag förstår att du är förbannad, men du ska nog inte vara så förvånad.

 

[nybakad__]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Det är jättetråkigt när folk lovar att hålla tyst men sen ändå inte kan hålla det.
Fast det är nog ändå så att det två vet, vet alla. Vill man berätta själv så berättar man för alla samtidigt.
Jag förstår att du är förbannad, men du ska nog inte vara så förvånad.

Nej, förvånad är jag direkt inte.
Men förbannad när att man inte ens kan lita på sin egna familj - vilket jag tycker att man ska kunna göra.
Vet att min familj aldrig skulle göra såhär, utan har de lovat så har dem, no big deal liksom. Men detsamma gäller inte sambons familj tydligen, tyvärr.

 

[mimmipigg]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

En hemlighet slutar att vara det när du berättar den för en annan människa.
Men skit att inte kunna hålla tyst när man lovat.

 

[nybakad__]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

En hemlighet slutar att vara det när du berättar den för en annan människa.
Men skit att inte kunna hålla tyst när man lovat.

Kan man inte dela en hemlighet med andra människor då? Det är ju ändå vuxna människor vi talar om. Den som har varit duktigast på att hålla tyst har varit sambons yngsta syster på 9 år, som inte har berättat för någon.

 

[1aknodden]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag tycker du har rätt att bli förbannad. Har man lovat en sak så har man.
Visst det är ju en rätt stor grej men jag tycker att man borde inse själv att man gärna vill berätta en sån nyhet själv.

Vi bor också i en liten by och har inte sagt något än till nån. Men jag skulle gärna vilja berätta det nu men vi har bestämt oss att vänta till inskrivning och ul.

off topic
Men jag är också i vecka 10 och har inskrivning den 12 november.

 

[Mammas]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag förstår till fullo att du är förbannad. Jag råkade ut för ungefär samma sak. Jag var jätteledsen och arg länge för det. Fånigt jag vet men det kändes jättejobbigt och jättestressande att så många visste redan tidigt. Av min erfarenhet skulle jag råda dig att inte låta det ta över så mycket. För mig förstörde det en stor del av glädjen i början av graviditeten, och gjorde också att jag i princip inte ville berätta det senare heller, när det i princip syntes. Så om det går, tänk att synd men nu blev det som det blev och det går inte att gör något åt saken. Försök lägga det bakom dig. För energin du lägger på det nu är bara ödslad energi, lägg den istället på att vara glad över livet du har där inne i magen.

Om det blir småsyskon kommer jag inte vilja att vi berättar för någon alls innan det är säkert, även om de som är nära säkert kommer att förstå ändå.

 

[Hemlisen]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Väldigt dålig stil Det borde väl vem som helst förstå, att de blivande föräldrarna vill berätta själva. En uppriktig "felsägning" hade jag haft större överseende med, att t.ex. A säger till B - ååh, vad roligt att nybakad__ och hennes sambo ska blir tre! (i god tro, utan att veta att B inte fått reda på det ännu). Men har man lovat att vara tyst ska man banne mig hålla käft.

 

[nybakad__]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag tycker du har rätt att bli förbannad. Har man lovat en sak så har man.
Visst det är ju en rätt stor grej men jag tycker att man borde inse själv att man gärna vill berätta en sån nyhet själv.

Vi bor också i en liten by och har inte sagt något än till nån. Men jag skulle gärna vilja berätta det nu men vi har bestämt oss att vänta till inskrivning och ul.

off topic
Men jag är också i vecka 10 och har inskrivning den 12 november.

Vad skönt att där är några som håller med mig..
Jag tycker som du att det är en väldigt stor grej och för mig gör det det extra viktigt att hålla tyst om.

Vad roligt, då kommer vi har barnafödande ungefär samtidigt!! Jag tror iaf att jag är runt vecka 10, men är långt ifrån säker Det återstår att se på ul!
Men inskrivning samma dag är ju himla roligt, då får vi hålla varandra uppdaterade!!

 

[nybakad__]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag förstår till fullo att du är förbannad. Jag råkade ut för ungefär samma sak. Jag var jätteledsen och arg länge för det. Fånigt jag vet men det kändes jättejobbigt och jättestressande att så många visste redan tidigt. Av min erfarenhet skulle jag råda dig att inte låta det ta över så mycket. För mig förstörde det en stor del av glädjen i början av graviditeten, och gjorde också att jag i princip inte ville berätta det senare heller, när det i princip syntes. Så om det går, tänk att synd men nu blev det som det blev och det går inte att gör något åt saken. Försök lägga det bakom dig. För energin du lägger på det nu är bara ödslad energi, lägg den istället på att vara glad över livet du har där inne i magen.

Om det blir småsyskon kommer jag inte vilja att vi berättar för någon alls innan det är säkert, även om de som är nära säkert kommer att förstå ändå.

Jag tänker som du, att jag verkligen ska försöka lägga det bakom mig och skita i idioterna. Jag är så himla långsint bara, så det är så himla svårt och med alla hormoner i kroppen är det ÄNNU svårare!

Vi sa det, jag och sambon, att om och när det är dags för syskon så kommer vi bara berätta för mina föräldrar, så det så
Skönt iaf att han reagerade precis likadant som mig.

 

[nybakad__]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Väldigt dålig stil Det borde väl vem som helst förstå, att de blivande föräldrarna vill berätta själva. En uppriktig "felsägning" hade jag haft större överseende med, att t.ex. A säger till B - ååh, vad roligt att nybakad__ och hennes sambo ska blir tre! (i god tro, utan att veta att B inte fått reda på det ännu). Men har man lovat att vara tyst ska man banne mig hålla käft.

Precis, exakt!! Jag håller med dig att alla kan vi försäga oss, det tycker jag att man får ha överseende med. Men ingen av dessa har "bara" råkat försäga sig och det är det som gör en så förbannad.
Gud det är så skönt att, lite anonymt såhär, spotta galla över folk i ens närhet. Känner att jag behöver det och mår fan i mig bättre av det just nu!

 

[Calazirya]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag hade blivit jätteledsen om min sambos familj gjort något sådant.

1:a barnet och fylld till bredden med hormoner, nej helt klart att jag skulle ha blivit upprörd/ledsen..

 

[Badger]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag skulle bli hur förbannad och ledsen som helst, hur dum får man vara? Tänk om det är i en situation då man tex inte vill att alla på jobbet ska veta.

Jag hade på inga villkor kunnat låta bli att tala om för sambons familj, eller hellre att sambon gör det. Att de kommar att få veta i vecka 18 nästa ev gång, efter ultraljudet. Medan din familj kommer att få veta i vecka 10. Beter man sig illa så hjälper det nog att få veta det också.

Under över alla under så verkar min familj ha lyckats hålla klaffen bortom utan att jag ens bett om det. Jag har fått berätta för de viktigaste personerna själv allteftersom. Min mans släkt är värre, hans farmor fick veta direkt efter att han pratat med sin far så han berättade inte själv där. Men han tycker nog det är helt ok.

 

[1aknodden]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Vad roligt, då kommer vi har barnafödande ungefär samtidigt!! Jag tror iaf att jag är runt vecka 10, men är långt ifrån säker Det återstår att se på ul!
Men inskrivning samma dag är ju himla roligt, då får vi hålla varandra uppdaterade!!

Ja det måste vi absolut göra!

Enligt fl graviditetskalender är jag i vecka 10 (v9+3).
Men sen får man väl se vad dom säger för nåt efter ul.

 

[tinissen]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

jag tycker du med full rätt kan vara förbannad, de har svikit ditt förtroende.

när jag väntade nr1 så fick min farmor reda på det från en kollega och hur i h*lvete hon kunde veta undrar jag, då bara jag, sambon vår familj som inte sa ett ljud och mvc visste. på våran bröllopsdag gick vi ut officiellt att de var bebis på g till släkt och andra bekanta var då i v13.

 

[viv]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag tycker du har all rätt att känna alla dessa känslor, ett förtroende är ett förtroende.
Har du tagit upp detta med någon av dem som "skvallrat"? Hur du känner alltså? Att du är ledsen, besviken förbannad?

Jag själv är nästan tvärtom, jag tycker det är skitjobbigt att berätta för folk att vi är gravida. Det tog mig tre dagar att bara lyckas säga det till min mamma Så jag är nästan lättad och glad att någon annan talar om det istället för mig. Knäppt va?

 

[mimmipigg]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Kan man inte dela en hemlighet med andra människor då? Det är ju ändå vuxna människor vi talar om. Den som har varit duktigast på att hålla tyst har varit sambons yngsta syster på 9 år, som inte har berättat för någon.

Hon tog det på allvar, beröm henne för det!
Vad jag menade var att en hemlighet som man delar med någon blir oskyddad i just det ögonblicket, man kan aldrig lita på att den som fått förtroendet tar det på samma allvar som en själv.

 

[Mammas]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Jag tänker som du, att jag verkligen ska försöka lägga det bakom mig och skita i idioterna. Jag är så himla långsint bara, så det är så himla svårt och med alla hormoner i kroppen är det ÄNNU svårare!

Vi sa det, jag och sambon, att om och när det är dags för syskon så kommer vi bara berätta för mina föräldrar, så det så
Skönt iaf att han reagerade precis likadant som mig.

Jag är lika långsint, så jag förstår dig precis. Också därför jag ger dig de råd jag gav, för att jag vet hur mycket energi det tog av mig. Hoppas du är bättre än mig på att lägga det bakom dig, dra lärdom av det och kom ihåg vilka du inte kan lita på, men lägg det sedan bakom dig. Och givetvis: Lycka till med din fortsatta graviditet, stort grattis!

 

[Miks]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Förstår dej så väl!

Liknande hände oss. Vi berättade för mina och sambons päron samt våra absolut närmsta vänner och sa samtidigt att vi inte ville att de skulle berätta innan vi gjort NUPP-testet så vi såg att allt var ok. Dagen efter kommer det ett mejl från min mamma med mej på CC. "Jag ska bli mormor!!!!" stod det i storlek 47 och skickades till alla mina mostrar. Snacka jag blev förbannad då.
Sambons mamma läckte också som ett såll och berättade för alla lite här och där precis allt vad som försiggick. In på sjukhus, nupptest, vikt, bla bla bla.

Både sambon och jag blev skitsura på våra mammor och planerade ut en hämnd Vi tog reda på könet på rutinultraljudet men vägrade berätta förrens sonen föddes. Det var ett evigt tjatande på alla nyfikna i 20 veckor men det var det värt. Mohaha!

Kan förresten tillägga att samtalet med min mamma efter mejlet ljöd ungefär såhär:
Jag: Du vet när vi berättade att Sluggo skulle komma?
Mamma: Ja?
Jag: Kommer du ihåg att vi då bad er att inte berätta för någon innan onsdag?
Mamma: Ja!
Jag (väldigt sammanbitet och o e r h ö r t långsamt): Hur kommer det sig då att du skickar ut ett mejl till hela släkten om att du ska bli mormor?
Mamma: Eeeh?
Jag: För du förstår väll att vi inte ville att du skulle berätta för någon och varför?
Mamma: Eeeh ja... eeeh jaha... eller... vaddå inte för någon... jamen jag blev så glad...
Jag: Du har inte tänk på att jag kanske ville berätta för xx, yy och zz själv?
Mamma (som börjar inse att hon har gjort bort sej ganska mycket vid det här laget): Eeeh jaha.... jo kanske... oj då..
Jag: Mmm ojdå! Du vi hörs kan inte prata med dej just nu. Är alldeles för arg.

Mamma insåg sitt misstag men fortsatte visst ändå att pladdra lite till när hon berättade för alla sina jobbarkompisar på en stor konferens. Stackars lilla mamma

Du grattis till Liten i magen förresten!

Mvh Miks

 

[Honeypixie]

Sv: Har jag rätt att vara förbannad??

Det där hade gjort mig helt vansinnig! Att människor ska vara så obetänksamma! Det egoistiska behovet av att få skvallra och visa andra att man minsann är så viktig att man fått höra en nyhet före andra, det är så primitivt och lågt. Nog kan det klia i skvallernerven hos oss alla ibland, men när det gäller en graviditet är det så lumpet, det är ju den kanske största nyhet de blivande föräldrarna någonsin kommer att få delge människor i sin närhet!

Tack och lov råkade jag inte ut för något sådant, trots en pladdrig släkt med en mormor som alltid lyckas avslöja i förväg vad hon ska ge mig i julklapp, och en mamma som alltid lyckas avslöja slutet på filmer etc... Däremot berättade mamma för mormor att jag tänkt uppkalla min dotter efter henne.... Eh, hon tänkte inte att jag ville berätta en sån stor nyhet själv? Irriterande!