DET finns många andra sätt än att anmäla anonymt
Jag vet att det finns folk som inte ska ha djur,en länsstyrelsen i de flesta län gör väldigt fel ibland tyvärr.
Det enda jag skulle önska är att länstyrelsen jobbade och kunde gå att föra en konversation med och att de inte bara körde sitt race utan såg efter rasindividen och ålder m.m och veterinärer s intyg och inte bara på deras kunskap..
Jag håller med om att det många gånger finns bättre sätt, än att anmäla anonymt.
Men jag vill också trycka på att en del av kritiken som förs mot våran länsstyrelse/jordbruksverk och kommun är många gånger (absolut inte alltid) obefogad.
Jag har bara haft goda vitsord till, av och för de representanter för kommun, jordbruksverk och länsstyrelse jag hade kontakt med när det gällde mig och min häst. Vi hade väldigt god kommunikation när folk envisades med att anmäla mig och min häst.
De var minst lika trötta och less på alla anonyma, anmälningar (som alltid "revs" när stallbesök gjorts jag fick hjälp av djurskyddsinspektör att lasta henne en gång när vi åkte till nytt stall/bete och dagen därpå ringde inspektören o frågade om jag flyttat "dit o dit" o jag svarade ja. Då revs ytterligare en anmälan) som upprepade gånger gjordes, trots att jag och berörda instanser inklusive länsstyrelsens/jordbruksverkets representanter kämpade för fullt med att hålla ordning på min gamla tant.
Hon föll ur vintertid sista tre åren. Innan jag bestämde mig att sluta lyssna på omgivningen inklusive veterinär, som sa att hon tog sig när betestillväxten kom igång (då gällde det också att betesmarken sköttes och att det fanns flera hagar att byta mellan så att tillväxt KUNDE ske vilket var si och så på många stall och lösdrifter för några år sedan) och att jag skulle hålla henne varm (många vänner både hästmänniskor och inte hästmänniskor gnällde på att jag hade för mkt täcken på både tidigt på hösten och sent på våren/försommaren) och fodra på (Jag åkte till stallet fem gånger om dagen och tillskottsfodrade) och hålla henne i rörelse så mkt som möjligt inför och under vintern på grund av att hon liksom jag hade artros och haltade mer eller mindre periodvis och skulle röras på ändå (enligt veterinär och equiterapeut/kiropraktor) (Jag och flera vänner red, tömkörde och promenerade damen så mkt vi kunde om inte dagligen så flera dagar i veckan). Våren 2013 när jag återigen fått hull på tanten och hon busade runt vid vårat lilla stall, gick lös och var gårdstomte tillsammans med stallägarna och låg och sov under träden i deras fruktträdgård när de satt ute och fikade eller jobbade i trädgården. Då ansåg jag att det var nog, hon skulle inte behöva falla ur en vinter till utan fick galoppera över regnbågsbron i november det året.
För många år sedan var jag aktiv inom Svenska Hästars Värn och ute på ett gårdsbesök då SHV fått rapport om skräp och kablar i en hage. När jag kom dit, så fanns inget skräp i någon hage, alla vattenkar var uppfyllda och utanför en hage stod en hink med diskborste och tvättsvamp och bredvid låg en vattenslang...
Jag skulle vilja säga att i många fall är det privatpersoner, både bekanta och obekanta, hästmänniskor och inte hästmänniskor som bör lära sig se helheten och lyssna på/se till vad som görs i första hand - och varför - innan de skriker - VANVÅRD!
Senast ändrad: