Hantera utfrysning på jobbet

[co-SMAD4]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

 

[lizzie]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Enklaste sättet är att du bryter mönstret. När du märker att kollegan blir utfryst så går du in och bryter utfrysningen. Ser till att kollegan blir delaktig. Om det t ex är vid fikaraster - att den utfryste blir tillfrågad och får hänga med.

Jag har själv blivit utfryst på jobbet (många år sedan nu och jag var ung). Och det började med att en viss person totalt nonchalerade mig - tills det gick så långt att ingen av mitt arbetsgäng pratade med mig. T ex var alla som bortblåste vid fikarasten. När "ledaren" inte var i närheten så vågade de andra prata med mig, men ingen var stark nog att bryta mönstret.

Jag bytte jobb!

/Lizzie

 

[Hermelin]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Jag hade försökt hitta ett tillfälle att prata på tu man hand med kollegan på en plats där det är lätt att lämna samtalet. Dvs inte på någons rum med stängd dörr.

På ett så trevligt sätt som möjligt hade jag sagt att "jag har noterat att... Det gör mig lite orolig eftersom jag vill...". Om kollegan svarar på ett bra sätt kan man fortsätta samtalet. Men om hen går in i försvar går det lätt att lämna samtalet innan hen låser in sig i en konflikt.

 

[NilHe]

Enklaste sättet är att du bryter mönstret. När du märker att kollegan blir utfryst så går du in och bryter utfrysningen. Ser till att kollegan blir delaktig. Om det t ex är vid fikaraster - att den utfryste blir tillfrågad och får hänga med.

Jag har själv blivit utfryst på jobbet (många år sedan nu och jag var ung). Och det började med att en viss person totalt nonchalerade mig - tills det gick så långt att ingen av mitt arbetsgäng pratade med mig. T ex var alla som bortblåste vid fikarasten. När "ledaren" inte var i närheten så vågade de andra prata med mig, men ingen var stark nog att bryta mönstret.

Jag bytte jobb!

/Lizzie

Jag tolkar det som att TS är den som blir utfryst?

 

[NilHe]

Precis som Hermelin skriver tänkte jag. Försök ta det i en situation om möjligt när känslan uppstår men mjukt undersökande. Inte just utfrysning men vid konflikter brukar jag fundera på vad jag vill säga och så är jag mentalt redo när stunden kommer. För mig hjälper tankesättet så att jag inte blir konfrontativ. Har haft inbokade möten om just konfiktsaken men det leder sällan till något bra, det blir för spänt och många reagerar med taggarna utåt även om konflikten inte var så djup.

 

[Masqueradee]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Jag tänker att det beror lite på hur du blir utfryst och hur det påverkar arbete respektive socialt.

Påverkar det ditt arbete går det ju att prata med chefen och påpeka att det påverkar hur du har möjlighet att utföra arbetet och därmed arbetsplatsens mål och produktion. Försöka hålla det så neutralt och sakligt som möjligt utan att blanda in känslor.

Det sociala kan jag tycka är svårare. Nu är jag på en arbetsplats där det faktiskt är nedskrivet som en "social kod" hur man arbetar med varandra och hur vi även är en del av vår psykosociala arbetsmiljö. Även om det är sociala och mjuka värden är det även ett chefsproblem när en medarbetare mår dåligt på jobbet. Även här hade jag lyft det med chefen om det påverkar din arbetsmiljö.
Är det mest en person från en annan avdelning som inte hälsar tillbaka i lunchrummet typ, då hade jag ärligt talat inte brytt mig eftersom det egentligen inte påverkar mig så hemskt mycket mer än att jag inte fått ett hej tillbaka.

 

[NilHe]

Jag tänker att det beror lite på hur du blir utfryst och hur det påverkar arbete respektive socialt.

Påverkar det ditt arbete går det ju att prata med chefen och påpeka att det påverkar hur du har möjlighet att utföra arbetet och därmed arbetsplatsens mål och produktion. Försöka hålla det så neutralt och sakligt som möjligt utan att blanda in känslor.

Det sociala kan jag tycka är svårare. Nu är jag på en arbetsplats där det faktiskt är nedskrivet som en "social kod" hur man arbetar med varandra och hur vi även är en del av vår psykosociala arbetsmiljö. Även om det är sociala och mjuka värden är det även ett chefsproblem när en medarbetare mår dåligt på jobbet. Även här hade jag lyft det med chefen om det påverkar din arbetsmiljö.
Är det mest en person från en annan avdelning som inte hälsar tillbaka i lunchrummet typ, då hade jag ärligt talat inte brytt mig eftersom det egentligen inte påverkar mig så hemskt mycket mer än att jag inte fått ett hej tillbaka.

Jag håller med, påverkar det mig inte och är något långt från mig skulle jag strunta i det. Men eftersom TS skriver bör det ju skava?

Jag tycker däremot inte att man blandar in en chef utan att ha försökt att hantera det själv. Vilket TS redan tänker. (Självklart beroende på nivån, är det grovt som sextrakasserier är det direkt med chef. Men inte när det är en sådan här situation.) Man försöker även om det är svårt. Att direkt blanda in chefen leder sannolikt till någon värre konflikt för det blir så stort.

 

[Shaggy]

Jag har inte hanterat utfrysning på jobbet med problem med en mycket gränslös kollega. Jag pratade med chefen och sedan med kollegan. Jag är glad över att jag valde den approachen eftersom jag då visste att jag hade chefen i ryggen.
Nu visste jag att min kollega inte var gränslös för att vara elak utan pga avsaknad av eftertanke. Situationen blir ju annorlunda om det är utstuderat.

 

[lizzie]

Jag tolkar det som att TS är den som blir utfryst?

Aha - då läste jag för snabbt!

/Lizzie