Hantera utfrysning på jobbet

[co-SMAD4]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

 

[lizzie]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Enklaste sättet är att du bryter mönstret. När du märker att kollegan blir utfryst så går du in och bryter utfrysningen. Ser till att kollegan blir delaktig. Om det t ex är vid fikaraster - att den utfryste blir tillfrågad och får hänga med.

Jag har själv blivit utfryst på jobbet (många år sedan nu och jag var ung). Och det började med att en viss person totalt nonchalerade mig - tills det gick så långt att ingen av mitt arbetsgäng pratade med mig. T ex var alla som bortblåste vid fikarasten. När "ledaren" inte var i närheten så vågade de andra prata med mig, men ingen var stark nog att bryta mönstret.

Jag bytte jobb!

/Lizzie

 

[Hermelin]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Jag hade försökt hitta ett tillfälle att prata på tu man hand med kollegan på en plats där det är lätt att lämna samtalet. Dvs inte på någons rum med stängd dörr.

På ett så trevligt sätt som möjligt hade jag sagt att "jag har noterat att... Det gör mig lite orolig eftersom jag vill...". Om kollegan svarar på ett bra sätt kan man fortsätta samtalet. Men om hen går in i försvar går det lätt att lämna samtalet innan hen låser in sig i en konflikt.

 

[NilHe]

Enklaste sättet är att du bryter mönstret. När du märker att kollegan blir utfryst så går du in och bryter utfrysningen. Ser till att kollegan blir delaktig. Om det t ex är vid fikaraster - att den utfryste blir tillfrågad och får hänga med.

Jag har själv blivit utfryst på jobbet (många år sedan nu och jag var ung). Och det började med att en viss person totalt nonchalerade mig - tills det gick så långt att ingen av mitt arbetsgäng pratade med mig. T ex var alla som bortblåste vid fikarasten. När "ledaren" inte var i närheten så vågade de andra prata med mig, men ingen var stark nog att bryta mönstret.

Jag bytte jobb!

/Lizzie

Jag tolkar det som att TS är den som blir utfryst?

 

[NilHe]

Precis som Hermelin skriver tänkte jag. Försök ta det i en situation om möjligt när känslan uppstår men mjukt undersökande. Inte just utfrysning men vid konflikter brukar jag fundera på vad jag vill säga och så är jag mentalt redo när stunden kommer. För mig hjälper tankesättet så att jag inte blir konfrontativ. Har haft inbokade möten om just konfiktsaken men det leder sällan till något bra, det blir för spänt och många reagerar med taggarna utåt även om konflikten inte var så djup.

 

[Masqueradee]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder? Jag vill inte lösa det i första hand genom att bara gå till chefen och påtala problemet, det är bara en kollega och jag tror det kan lösas internt. Det är ingen jag jobbar tillsammans med i större utsträckning heller, så det påverkar mig måttligt. Men, hur gör man det här utan att låta brysk? Jag har aldrig haft det här problemet tidigare på en arbetsplats och är lite förbluffad över att det sker i vuxna livet.

Jag tänker att det beror lite på hur du blir utfryst och hur det påverkar arbete respektive socialt.

Påverkar det ditt arbete går det ju att prata med chefen och påpeka att det påverkar hur du har möjlighet att utföra arbetet och därmed arbetsplatsens mål och produktion. Försöka hålla det så neutralt och sakligt som möjligt utan att blanda in känslor.

Det sociala kan jag tycka är svårare. Nu är jag på en arbetsplats där det faktiskt är nedskrivet som en "social kod" hur man arbetar med varandra och hur vi även är en del av vår psykosociala arbetsmiljö. Även om det är sociala och mjuka värden är det även ett chefsproblem när en medarbetare mår dåligt på jobbet. Även här hade jag lyft det med chefen om det påverkar din arbetsmiljö.
Är det mest en person från en annan avdelning som inte hälsar tillbaka i lunchrummet typ, då hade jag ärligt talat inte brytt mig eftersom det egentligen inte påverkar mig så hemskt mycket mer än att jag inte fått ett hej tillbaka.

 

[NilHe]

Jag tänker att det beror lite på hur du blir utfryst och hur det påverkar arbete respektive socialt.

Påverkar det ditt arbete går det ju att prata med chefen och påpeka att det påverkar hur du har möjlighet att utföra arbetet och därmed arbetsplatsens mål och produktion. Försöka hålla det så neutralt och sakligt som möjligt utan att blanda in känslor.

Det sociala kan jag tycka är svårare. Nu är jag på en arbetsplats där det faktiskt är nedskrivet som en "social kod" hur man arbetar med varandra och hur vi även är en del av vår psykosociala arbetsmiljö. Även om det är sociala och mjuka värden är det även ett chefsproblem när en medarbetare mår dåligt på jobbet. Även här hade jag lyft det med chefen om det påverkar din arbetsmiljö.
Är det mest en person från en annan avdelning som inte hälsar tillbaka i lunchrummet typ, då hade jag ärligt talat inte brytt mig eftersom det egentligen inte påverkar mig så hemskt mycket mer än att jag inte fått ett hej tillbaka.

Jag håller med, påverkar det mig inte och är något långt från mig skulle jag strunta i det. Men eftersom TS skriver bör det ju skava?

Jag tycker däremot inte att man blandar in en chef utan att ha försökt att hantera det själv. Vilket TS redan tänker. (Självklart beroende på nivån, är det grovt som sextrakasserier är det direkt med chef. Men inte när det är en sådan här situation.) Man försöker även om det är svårt. Att direkt blanda in chefen leder sannolikt till någon värre konflikt för det blir så stort.

 

[Shaggy]

Jag har inte hanterat utfrysning på jobbet med problem med en mycket gränslös kollega. Jag pratade med chefen och sedan med kollegan. Jag är glad över att jag valde den approachen eftersom jag då visste att jag hade chefen i ryggen.
Nu visste jag att min kollega inte var gränslös för att vara elak utan pga avsaknad av eftertanke. Situationen blir ju annorlunda om det är utstuderat.

 

[lizzie]

Jag tolkar det som att TS är den som blir utfryst?

Aha - då läste jag för snabbt!

/Lizzie

 

[co-SMAD4]

Enklaste sättet är att du bryter mönstret. När du märker att kollegan blir utfryst så går du in och bryter utfrysningen. Ser till att kollegan blir delaktig. Om det t ex är vid fikaraster - att den utfryste blir tillfrågad och får hänga med.

Jag har själv blivit utfryst på jobbet (många år sedan nu och jag var ung). Och det började med att en viss person totalt nonchalerade mig - tills det gick så långt att ingen av mitt arbetsgäng pratade med mig. T ex var alla som bortblåste vid fikarasten. När "ledaren" inte var i närheten så vågade de andra prata med mig, men ingen var stark nog att bryta mönstret.

Jag bytte jobb!

/Lizzie

Ja, jag var kanske lite otydlig. Det är jag som blir utfryst av en person.

Jag tänker att det beror lite på hur du blir utfryst och hur det påverkar arbete respektive socialt.

Påverkar det ditt arbete går det ju att prata med chefen och påpeka att det påverkar hur du har möjlighet att utföra arbetet och därmed arbetsplatsens mål och produktion. Försöka hålla det så neutralt och sakligt som möjligt utan att blanda in känslor.

Det sociala kan jag tycka är svårare. Nu är jag på en arbetsplats där det faktiskt är nedskrivet som en "social kod" hur man arbetar med varandra och hur vi även är en del av vår psykosociala arbetsmiljö. Även om det är sociala och mjuka värden är det även ett chefsproblem när en medarbetare mår dåligt på jobbet. Även här hade jag lyft det med chefen om det påverkar din arbetsmiljö.
Är det mest en person från en annan avdelning som inte hälsar tillbaka i lunchrummet typ, då hade jag ärligt talat inte brytt mig eftersom det egentligen inte påverkar mig så hemskt mycket mer än att jag inte fått ett hej tillbaka.

Ja, sant. Jag får fundera på hur mycket det påverkar. Det märks mest av när vi har lunch eller någon rast och hon verkar adressera alla andra förutom mig. En dag när vi satt tre tillsammans vid ett bord så fick jag vibben att jag inte var välkommen att "hänga på samtalet". Jag läser det som lite passivt aggressivt, och sånt förbryllar mig när man inte bara säger vad problemet är - om det är något med mig som skaver. Det är som att jag gjort henne något fel, men jag får ingen chans att förklara mig eller be om ursäkt? För jag vet inte vad det är.

Ska tillägga att vi jobbar på samma avdelning, men inte så tätt att vi är beroende av varandra under arbetstid. Men så kommer dom där pauserna.

 

[Badger]

Ja, jag var kanske lite otydlig. Det är jag som blir utfryst av en person.


Ja, sant. Jag får fundera på hur mycket det påverkar. Det märks mest av när vi har lunch eller någon rast och hon verkar adressera alla andra förutom mig. En dag när vi satt tre tillsammans vid ett bord så fick jag vibben att jag inte var välkommen att "hänga på samtalet". Jag läser det som lite passivt aggressivt, och sånt förbryllar mig när man inte bara säger vad problemet är - om det är något med mig som skaver. Det är som att jag gjort henne något fel, men jag får ingen chans att förklara mig eller be om ursäkt? För jag vet inte vad det är.

Ska tillägga att vi jobbar på samma avdelning, men inte så tätt att vi är beroende av varandra under arbetstid. Men så kommer dom där pauserna.

Antar att det inte går att hänga och prata med bara henne en stund och se vad som händer? Eller om det kommit plötsligt, ser om det försvinner igen. Eller fråga ursäkta förlåt om jag sagt ngt fel. (jag är iofs inte så bra på sådant här)

 

[monster1]

Ja, jag var kanske lite otydlig. Det är jag som blir utfryst av en person.


Ja, sant. Jag får fundera på hur mycket det påverkar. Det märks mest av när vi har lunch eller någon rast och hon verkar adressera alla andra förutom mig. En dag när vi satt tre tillsammans vid ett bord så fick jag vibben att jag inte var välkommen att "hänga på samtalet". Jag läser det som lite passivt aggressivt, och sånt förbryllar mig när man inte bara säger vad problemet är - om det är något med mig som skaver. Det är som att jag gjort henne något fel, men jag får ingen chans att förklara mig eller be om ursäkt? För jag vet inte vad det är.

Ska tillägga att vi jobbar på samma avdelning, men inte så tätt att vi är beroende av varandra under arbetstid. Men så kommer dom där pauserna.

Jag har en kollega som inte gillar mig av för mig okänd anledning. Där försökte jag först vara trevlig mot henne och liksom bjuda in också vidare, men det gjorde bara saken värre så nu undviker jag henne bara. Jag accepterar att hon inte vill ha med mig och göra och lämnar henne helt enkelt ifred i största möjliga mån, hälsar inte eller säger hejdå eller ger mig in i konversationer där hon är med. Såklart så måste vi samarbeta ibland och då gör jag det och är normaltrevlig med 100% fokus på jobbet. Hon verkar nöjd med detta upplägg. Så det är mitt tips, acceptera att hon inte vill ha med dig att göra, ge henne det utrymmet hon vill ha och tvinga dig inte på ens för att försöka vara trevlig.
Jag har dock pratat med mina chefer så de är medvetna om varför jag är så avståndstagande, så de inte tror det är jag som försöker frysa ut henne eller undviker av någon annan anledning än att det verkar vara hennes önskan.

 

[gulan]

Behöver era tips på att hantera att man blir utfryst av en kollega. Finns det något snyggt sätt man kan ta det med kollegan eller göra den uppmärksam på att man ser mönstret utan att göra en höna av en fjäder?

Att ha en stark magkänsla av att bli "medvetet" utfryst eller bli utsatt för sofistikerade härskartekniker är oerhört tärande och allvarlig skulle jag vilja säga. Att tvingas stå ut med det med kollegor man jobbar när -då är man illa ute. Man blir sjuk av sådant och påverkas mycket. Lättare att stå ut med om kollegan är på avstånd -men det finns ju runt om en ändå. Räkna inte med att det går att göra på ett "snyggt" sätt -men du kan göra det på ett bra sätt. Typ boka möte med den här personen eller rätt och slätt fråga om det finns tid för 10 minuters snack. Jag skulle börja med att säga -Jag tänker ta upp något mycket personligt och det känns svårt. Sen bara säg som det där -Det känns som att du ogillar mig och jag är osäker på om det är något jag gjort eller sagt eller något annat. Troligen kommer kollegan vilja ha någon form av "bevis" och då kan det vara bra att ha någon situation. Tex. när Ni satt tre och du fick känsla av att inte få vara med i samtalet. Här kan det ändå vara bra att kunna mer precisera sin känsla. Och det kan vara oerhört svårt. Gissningsvis får du ett nekande svar från kollegan -men denne kanske känner sig "avslöjad" och ändrar sin attityd. Det kan bli värre också och då är det dags för samtal med chefen.
Jag tex. fick göra en liten improvisation framför mina kollegor när jag ville få fram diffus form av mobbning. Jag tog en händelse på hur olika men kan hejja på varann. Som nyanställd driftchef var det några som fick för sig att inte hejja på mig. Jag tänkte inte ge mig utan hejjade varje gång utan att få något svar. Jag tog upp det på vårt första driftmöte och därefter när jag hejjade så hejjades det tillbaka med attityd. Det kunde vara att någon spände ögonen i mig och svarade HEEEEEJJJJ! Eller avmätt svarade "tja" . Jag kände mig väldigt utsatt och larvig när jag skulle "visa". Men budskapet gick i alla fall fram. Hejjandet blev bättre men det var en riktigt osund arbetsplats och uppfinningsrikedomen hur man kunde visa hur ogillad jag var -var gigantisk. Tänk om dom använt den kraften åt annat, då hade dessa människor säkerligen varit rika.

 

[corzette]

Många bra tips, och självklart ska man vara "proffisionell" på sin arbetsplats och vara artig och kunna prata med ALLA på sin arbetsplats oavsett lönegrad eller position.

Men sen är det ju som i en familj/släkt, man måste inte gilla alla i ens släkt bara för man har blodsband.
Samma på en arbetsplats. Man måste inte va vän med alla... Men som sagt med det sagt måste man ju ändå kunna samverka...

 

[Enya]

Jag har en kollega som inte gillar mig av för mig okänd anledning. Där försökte jag först vara trevlig mot henne och liksom bjuda in också vidare, men det gjorde bara saken värre så nu undviker jag henne bara. Jag accepterar att hon inte vill ha med mig och göra och lämnar henne helt enkelt ifred i största möjliga mån, hälsar inte eller säger hejdå eller ger mig in i konversationer där hon är med. Såklart så måste vi samarbeta ibland och då gör jag det och är normaltrevlig med 100% fokus på jobbet. Hon verkar nöjd med detta upplägg. Så det är mitt tips, acceptera att hon inte vill ha med dig att göra, ge henne det utrymmet hon vill ha och tvinga dig inte på ens för att försöka vara trevlig.
Jag har dock pratat med mina chefer så de är medvetna om varför jag är så avståndstagande, så de inte tror det är jag som försöker frysa ut henne eller undviker av någon annan anledning än att det verkar vara hennes önskan.

Jag har en kollega jag inte pratar med generellt. Hon har något emot mig och snackar en massa skit och undviker helt enkelt att prata med mig om det inte är för att rätta mig även om jag inte har fel. Jag hälsar och så och vi pratar om jobb när så krävs, men annars för vi inga samtal. Man behöver inte gilla alla, och för mig är tystnaden oss emellan inte konstig när jag släppte kravet att försöka vara till lags. Jag är artig och följer sociala koder och sköter jobbet så att vi kan kommunicera, men inget privat så att säga. Sitter vi i personalrummet bara vi, vilket nästan aldrig händer, är det två tysta individer, mig gör det inget. Hon hittar alltid något att hacka på mig på men verkar inte riktigt få gehör längre för det, det är nämligen så krystat ibland- som tex att "hon reser sig alltid upp och går när jag börjar prata", där kollegorna lätt kunde bekräfta att det inte alls var så jag gjorde. Det känns som om det blivit förre sådana saker en tid nu.

 

[co-SMAD4]

Att ha en stark magkänsla av att bli "medvetet" utfryst eller bli utsatt för sofistikerade härskartekniker är oerhört tärande och allvarlig skulle jag vilja säga. Att tvingas stå ut med det med kollegor man jobbar när -då är man illa ute. Man blir sjuk av sådant och påverkas mycket. Lättare att stå ut med om kollegan är på avstånd -men det finns ju runt om en ändå. Räkna inte med att det går att göra på ett "snyggt" sätt -men du kan göra det på ett bra sätt. Typ boka möte med den här personen eller rätt och slätt fråga om det finns tid för 10 minuters snack. Jag skulle börja med att säga -Jag tänker ta upp något mycket personligt och det känns svårt. Sen bara säg som det där -Det känns som att du ogillar mig och jag är osäker på om det är något jag gjort eller sagt eller något annat. Troligen kommer kollegan vilja ha någon form av "bevis" och då kan det vara bra att ha någon situation. Tex. när Ni satt tre och du fick känsla av att inte få vara med i samtalet. Här kan det ändå vara bra att kunna mer precisera sin känsla. Och det kan vara oerhört svårt. Gissningsvis får du ett nekande svar från kollegan -men denne kanske känner sig "avslöjad" och ändrar sin attityd. Det kan bli värre också och då är det dags för samtal med chefen.
Jag tex. fick göra en liten improvisation framför mina kollegor när jag ville få fram diffus form av mobbning. Jag tog en händelse på hur olika men kan hejja på varann. Som nyanställd driftchef var det några som fick för sig att inte hejja på mig. Jag tänkte inte ge mig utan hejjade varje gång utan att få något svar. Jag tog upp det på vårt första driftmöte och därefter när jag hejjade så hejjades det tillbaka med attityd. Det kunde vara att någon spände ögonen i mig och svarade HEEEEEJJJJ! Eller avmätt svarade "tja" . Jag kände mig väldigt utsatt och larvig när jag skulle "visa". Men budskapet gick i alla fall fram. Hejjandet blev bättre men det var en riktigt osund arbetsplats och uppfinningsrikedomen hur man kunde visa hur ogillad jag var -var gigantisk. Tänk om dom använt den kraften åt annat, då hade dessa människor säkerligen varit rika.

Huvudet på spiken. Det känns oerhört svårt att peka på vad som är essentiellt en passiv form av mobbning eller avståndstagande. Frånvaron av kommunikation som en slags bestraffning. Det hade på många sätt varit enklare om personen pratade klarspråk med mig.

 

[monster1]

Huvudet på spiken. Det känns oerhört svårt att peka på vad som är essentiellt en passiv form av mobbning eller avståndstagande. Frånvaron av kommunikation som en slags bestraffning. Det hade på många sätt varit enklare om personen pratade klarspråk med mig.

Du får nog släppa det och ignorera tillbaka. Det handlar säkert inte ens om dig utan om personen och hur den hanterar saker i livet. Man får helt enkelt behärska sin vilja att "reda ut" och bara låta det vara. Det är osannolikt att ni reder ut det, som personen beter sig nu, man kan heller inte tvinga någon att tycka om en och den här personen kan ju inte hantera sina relationer. Så länge dina andra kollegor inte hakar på så hade jag inte gjort mer av det utom att möjligen tala om för chefen att detta pågår så hen inte tror att det är du som är den som väljer att ignorera den andra.

 

[co-SMAD4]

Du får nog släppa det och ignorera tillbaka. Det handlar säkert inte ens om dig utan om personen och hur den hanterar saker i livet. Man får helt enkelt behärska sin vilja att "reda ut" och bara låta det vara. Det är osannolikt att ni reder ut det, som personen beter sig nu, man kan heller inte tvinga någon att tycka om en och den här personen kan ju inte hantera sina relationer. Så länge dina andra kollegor inte hakar på så hade jag inte gjort mer av det utom att möjligen tala om för chefen att detta pågår så hen inte tror att det är du som är den som väljer att ignorera den andra.

Ja, jag funderar i samma banor. Men jag tror det kan vara nyttigt för den här personen att "bli konfronterad" med beteeendet, om det börjar bli påtagligt. Inte tycka om mig är helt ok, men att aktivt behandla mig som att jag inte är där... det känns fel. Personen säger inte ens hej. Jag får nog se helt enkelt var det bär av.

 

[Enya]

Ja, jag funderar i samma banor. Men jag tror det kan vara nyttigt för den här personen att "bli konfronterad" med beteeendet, om det börjar bli påtagligt. Inte tycka om mig är helt ok, men att aktivt behandla mig som att jag inte är där... det känns fel. Personen säger inte ens hej. Jag får nog se helt enkelt var det bär av.

Jag håller med!
Att inte tycka om varandra är ok, ignorera också till viss del, men att inte hälsa eller inte fungera arbetsmässigt är inte ok. Jag har själv inga problem med att min kollega inte gillar mig, däremot har jag problem när hon behandlar mig illa, utfrysning som du nämner, hälsar inte, skitsnack osv.

Om vi bara inte pratade med varandra utom när det är nödvändigt liksom, det fungerar ju, jag förstår inte varför man måste lägga till att vara otrevlig?

 

[Sirap]

Om det bara handlar om en person hade jag nog helt enkelt skitit i det. Möjligen hade jag blivit förbannad till slut och frågat rent ut vad problemet är.