Aha! Du borde ju snart vara härdad, du får ju massor av beröm här på buke för dina fina fotografier
Får beröm hela tiden för massor jag gör, och det blir typ värre ju mer beröm jag får. Haha. Så sjukt att sådant kan ha motsatt effekt på något vis?
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Aha! Du borde ju snart vara härdad, du får ju massor av beröm här på buke för dina fina fotografier
Jag blev så glad en gång när jag skjutsade en vän till lasarettet för behandling. Hissen var full så hen fick åka före mig och jag tog nästa. Medan jag väntade kom det en kvinna som tyckte mitt hår och uppsättningen var så fin Det gjorde verkligen min dag för jag hade gått upp jättetidigt för att vi skulle hinna och jag var orolig för min vän. Dvs jag kände mig verkligen inte på topp.
En grekisk vara att du själv börjar berömma dig själv. Småsaker. Men säg det högt! Till dig själv.Jag fick väldigt oväntat och väldigt fint beröm tidigare i dag. Förutom att jag förstås blev glatt överraskad, så fick jag minst sagt anledning att reflektera över hur extremt dålig jag tydligen är på att hantera att få beröm.
Jag inser ju att det är något positivt och jag blir ju glad, men jag kan liksom inte riktigt KÄNNA mig glad. Istället exploderar en laddning av katastroftankar och jag börjar noja över hur jag tog emot berömmet gentemot personen som gav mig det, undrar hur fan jag har kunnat förtjäna detta, känner som någon slags press över hur jag ska kunna leva upp till detta i fortsättningen ... Jag kan fortsätta. I hyfsat orimliga proportioner till vad det ens gällde, egentligen.
Jag är allmänt ganska bra på att klanka ner på mig själv, men det känns tråkigt att jag vänder även positiv bekräftelse utifrån, till att bli något negativt. Det var såklart inte alls menat att uppfattas som något minsta negativt från den andra personens sida. Säkert redan som glömt och ur världen dessutom. Medan jag sitter kvar här med en smått kaosig hjärna.
Men, hur gör man? Hur hanterar man beröm utan att bli som mentalt helt knäsvag? Hur är era tankar och känslor inför att få (och ge) beröm?
Heh. Men jag känner inte att jag måste träna på det? Är rätt fine med hur det ärHa ha, så likt mig så det är läskigt. Träna, träna......
Heh. Men jag känner inte att jag måste träna på det? Är rätt fine med hur det är
Är du nöjd så är du, jag tänker inte bråka om det.
Men, som en förlängning av det hela; Det jag tänker också är att man måste tänka på den som också ger beröm, att den inte ska känna att man i samma stund som man får beröm av personen talar om att det inte är något att berömma.
Det blir ju inte bara en nedvärdering av dig själv utan också en nedvärdering av personen som kan känna att dens beröm inte är värt något Eller att berömmet är larvigt.
För några är det också svårt att ge beröm, kanske tränar de på just det, och där stå man som en annan idiot och liksom ”Äh, det är inget att berömma, det finns personer som är snyggare/bättre/snällare än jag. Du berömmer fel person”.