Efter några dagar på intensiven efter att tagit bort 20 cm tarm blev Torsten hastigt sämre inatt och jag beslöt att nu fick det vara nog så han fick somna. Senast igår kväll hade veterinärerna mest goda nyheter. Men det vände snabbt.
Det är så tomt. Jag har förlorat väldigt många djur genom alla år och såhär berörd har jag inte varit sen min första uppfödning akut fick avlivas pga benbrott.
Min knasiga egensinniga livskamrat. Det är så tomt.
I nån sorts förvirring tittar jag på omplaceringsannonser. Hittar flera pappisar som beskrivs som "rumsren om man går ut ofta" eller "Kan säkert vara ensam om han får träna" Antar att det är så. Det finns anledningar till att en hund omplaceras.
Efter att ha levt i hästvärlden väldigt många år så har jag lärt mig läsa mellan raderna i annonser. Nåväl, efter den här tiden på klinik så lär det ta tid att spara ihop till en ny i alla fall.
Rest in Power Torsten cry: