Tack för stödet, det värmer. När jag läste Zuzzis beskrivning av Johan i hennes tråd, så insåg jag hur mycket Lidos har förändrats de senaste åren. Han var inte längre den pigga, spralliga hästen som bara ville springa, springa, springa framför vagnen längre. Han bestämde själv när han ville trava när vi var ute, vissa dagar bara de första sträckorna på rundan och sen skrittade han resten, vissa dagar lite piggare men slog över till kantig galopp istället för att öka traven. Så fort han stod still så vilade han ett bakben. Men lyfte man höger bak för högt så lade han hela sin tyngd över en. Hovslagaren fick ha hjälp att stötta hästen vid senaste skoningen. Sista turen körde vi till slingan där travtränarna i närheten håller till och där tände han alltid till lite extra, men även då puttade han ut baken åt höger och sprang på snedden. Påverkad av sin rygg eller "bara" åldern? Jag vet inte, men jag tror att han var mer påverkad än han visade, men just det att han inte såg så jättedålig ut gör att man tvekar och får en liten röst att viska "du dödade din häst" i bakhuvudet. Det hade kanske blivit jättebra i en ny hästflock? Eller så hade det blivit skit och han hade gått mer sönder av spring och stress. Men att leva med tanken att "det hade kanske gått", måste vara lättare än det hade varit att leva med skulden ifall hans sista tid hade varit dålig och stressig för honom. Det måste vara lättare. Det kanske blir lättare också. Nån gång...
