”Hålrum” i skelettet?

Fibusen

Trådstartare
Det fick vi reda på i dag... För att göra en lång historia någorlunda kort:

Engelsk bulldog, närmar sig 9 år, pigg, och har varit fullt frisk, förutom skador på hornhinna efter hon stoppat ner huvudet i frostgräs i vintras/våras, men det är det enda vi har behövt söka veterinärvård för. Fram tills 13/6 i år. Hon hoppade ner från soffan och fick JÄTTEONT i vänster fram, knappt så att hon ville stödja på det. In på en akuttid, men väl där så blir hon så stressad och nervös så hon går plötsligt riktigt bra på benet. Eftersom det enbart var akuttid vi hade så konstaterade dom att inget var brutet genom att klämma och känna, men dom böjde fram reaktion i vänster armbågsled, ligament eller artros trodde dom, vi fick smärtstillande/antiinflammatoriskt i 14 dagar, och hon var i princip ohalt redan dagen efter och har varit sen dess.

Fram tills i går kväll... Åter igen så hoppade hon ner från soffan, och hon vrickade till benet igen, och hon blir lite halt, absolut inte som sist, men halt, jag tänker att jag avvaktar tills i dag, men i morse var hon jättehalt igen. Jag ringer och vi fick en tid i dag. Iom Corona så får vi inte ens gå in utan dom kommer ut och hämtar djuren. Efter en stund ringer veterinären upp mig, säger att hon reagerar vid både armbågsled och bogled i VF, och armbågsled HF, halt på båda, men en etta på hö och tvåa på vä av en skala på fem,alltså inte sååå mycket. Men eftersom jag då sa att det var då en trea och tom fyra hemma då hon inte ens ville stödja på benet, och även att vi var in den 13/6 för samma sak så vill jag att hon röntgas. Sagt och gjort så blev det röntgen.

Veterinären kommer sen ut och ser lite fundersam ut. Både vä och hö bogled är helt ren och fin, finns ingenting där. Hö armbågsled var det så pass lite att det knappt syntes någonting sa hon, men det var en liiiiten liten skuggning. På Vä armbågsled fanns det lite ”naggningar” mot ledkapseln, men det var heller ingen katastrof enligt henne, utan det var tveksamt om det ens påverkar.

Däremot i benet under hittade dom två hålrum? Det såg ut som två mandlar som låg där. Hon sa att vanligtvis så ser dom detta när det handlar om skelettcancer... 😔😭 Men, hon tyckte inte ”det såg ut så”, utan pratade då om cystor. Det enda sättet att ta reda på vad det är är magnetröntgen, och hon sa att det handlar om ca 15-20’kr ca. Och, oavsett vad det visar så kände hon att är det ens lönt att operera när hon är i den ålder hon är i, och den rasen...? Det är lång rehab, och sövningen är ju en större risk. Och även OM vi skulle operera så är det inte ens säkert att hon blir bra! Och hur skulle hennes kropp ta det om det skulle bli helvila efter OP?

Vi bestämde väll ungefär att det är onödigt att ta en MR, eftersom oavsett vad den visar så kommer vi inte göra något åt det endå, det är inget hunden skulle må bra av i denna ålder endå. Veterinären sa att hon var en otroligt fräsch dam,i perfekt hull, och var välmusklad jämt och fint över hela kroppen. Vi satte in smärtstillande och antiinflammatoriskt igen nu i 14 dagar, sen fick jag 140 tabletter på recept som jag kan ge en kur nästa gång det blir såhär, sen får det gå så länge det går, och det är väll den planen vi har.

Men, jag är nu jätteorolig att det kan vara skelettcancer endå! Det enda jag hittar när jag googlar är just det... Så, finns det någon här som har fått en liknande diagnos med oförklarliga hålrum?

Vi vet som sagt inte ens om det där hålrummet påverkar henne alls, eller om det är den lilla lilla artrosen hon har som påverkar så pass mycket endå? Hon är aldrig röntgad tidigare så vi vet inte alls hur länge ”hålrummet” varit där...
 
Vill också tillägga att jag tog över henne strax efter att hon fyllt 4 år, så hur hon varit innan dess och vad hon varit med om har jag ingen aning om. Detta ställer ju såklart också till det med försäkringen. Det är mycket den inte tar iom att hon inte är försäkrad sen 4 månader. Jag vet inte ens om försäkringen skulle täcka tex MR/OP om det nu hade varit ett alternativ...
 
Så hemskt sorgligt och jobbigt! ❤
Kan inte svara på din fråga men undrar, om det är skelettcancer, är operation enda sättet att behandla det? Jag har nämligen en bekant vars hund fick strålning mot den cancerform den hunden hade fått. Och det med gott resultat. Vad jag har läst så är det ovanligt med allvarliga och obehagliga biverkningar av strålning hos djur, mer information finns här https://www.anicura.se/vara-tjanster/stralbehandling/.

Men strålning kanske inte är aktuellt vid skelletcancer.
 
Så hemskt sorgligt och jobbigt! ❤
Kan inte svara på din fråga men undrar, om det är skelettcancer, är operation enda sättet att behandla det? Jag har nämligen en bekant vars hund fick strålning mot den cancerform den hunden hade fått. Och det med gott resultat. Vad jag har läst så är det ovanligt med allvarliga och obehagliga biverkningar av strålning hos djur, mer information finns här https://www.anicura.se/vara-tjanster/stralbehandling/.

Men strålning kanske inte är aktuellt vid skelletcancer.

Jag vet inte faktist... Blev bara som en smäll på käften när hon sa det och jag hamnade nog i något slags chocktillstånd. 😔 Även om hon nu inte tyckte det såg ut som typisk cancer utan mer cystor så undrar man ju. Hur kan hon avgöra det på en vanlig röntgen när det är som hon sa att det måste tas en magnetröntgen för att veta säkert? Och ÄR det cancer, vad finns det för behandling? Hon pratade bara om OP, men som sagt, finns det andra alternativ så vill jag iallafall veta, då kanske jag tänker om ang MR också.

Det bara snurrar i skallen!

Just nu sover hon, rörde sig okej när vi var ut och nattkissade nyss, tom riktigt bra när vi gått en bit så smärtan har då börjat ge sig. Hon är väldigt trött, men det förstår jag efter det veterinärbesöket. Hon blir väldigt stressad och jätteorolig när jag försvinner, och hon har inte haft det så lätt innan hon kom till mig och har svårt med tilliten. När hon blev hämtad och indragen bland okända människor som klämmer och känner så måste hon ha varit väldigt väldigt stressad...😔
 
Jag har precis haft en hund med cancer som började i ena benet, hon hade dock inga hålrum utan hennes skelett blev istället vågigt där cancern hade fått fäste. Skriver gärna mer om det om du vill, hojta till i så fall.
 
Jag vet inte faktist... Blev bara som en smäll på käften när hon sa det och jag hamnade nog i något slags chocktillstånd. 😔 Även om hon nu inte tyckte det såg ut som typisk cancer utan mer cystor så undrar man ju. Hur kan hon avgöra det på en vanlig röntgen när det är som hon sa att det måste tas en magnetröntgen för att veta säkert? Och ÄR det cancer, vad finns det för behandling? Hon pratade bara om OP, men som sagt, finns det andra alternativ så vill jag iallafall veta, då kanske jag tänker om ang MR också.

Det bara snurrar i skallen!

Just nu sover hon, rörde sig okej när vi var ut och nattkissade nyss, tom riktigt bra när vi gått en bit så smärtan har då börjat ge sig. Hon är väldigt trött, men det förstår jag efter det veterinärbesöket. Hon blir väldigt stressad och jätteorolig när jag försvinner, och hon har inte haft det så lätt innan hon kom till mig och har svårt med tilliten. När hon blev hämtad och indragen bland okända människor som klämmer och känner så måste hon ha varit väldigt väldigt stressad...😔
Man kan se förändringar på en slätröntgen som tyder på skelettcancer ja men för att bekräfta diagnosen kan det i vissa fall krävas ytterligare undersökningar, oftast dock med cellprovtagning från området. Inte så vanligt att man går vidare med en MR. Man kan till exempel börja med att skicka bilderna till en röntgenspecialist för avläsning för att få ett korrekt utlåtande. Finns flera röntgendiplomates (den högsta typen av veterinärspecialist) i Sverige som tar emot externa bilder för avläsning.
Tyvärr är prognosen för skelettcancer dålig och amputation av det drabbade benet är det man oftast gör vid en operation. Hunden bör dock innan det bli korrekt utredd för att se hur långt gången cancern är och hur spridd den är så att inga metastaser finns, de finns oftast i lungorna. Utredning görs med fördel av en onkolog (specialist på tumörsjukdomar). Har den spridit sig till andra delar av kroppen är det oftast oetiskt att behandla, tyvärr är fallet oftast så när de första symtomen väl kommit. Ibland används även kemoterapi.
Försäkringsbolag brukar tyvärr sällan ersätta för sjukdomar i skelett och leder om inte hunden varit försäkrad sedan tidig valpålder, men det får du kolla upp i villkoren.
Först och främst måste du ju få en korrekt diagnos om du vill gå vidare.
Kanske svarar hon bra på kuren med medicin och mår därefter bra, då behöver du ju inte gå vidare med något.
 
Man kan se förändringar på en slätröntgen som tyder på skelettcancer ja men för att bekräfta diagnosen kan det i vissa fall krävas ytterligare undersökningar, oftast dock med cellprovtagning från området. Inte så vanligt att man går vidare med en MR. Man kan till exempel börja med att skicka bilderna till en röntgenspecialist för avläsning för att få ett korrekt utlåtande. Finns flera röntgendiplomates (den högsta typen av veterinärspecialist) i Sverige som tar emot externa bilder för avläsning.
Tyvärr är prognosen för skelettcancer dålig och amputation av det drabbade benet är det man oftast gör vid en operation. Hunden bör dock innan det bli korrekt utredd för att se hur långt gången cancern är och hur spridd den är så att inga metastaser finns, de finns oftast i lungorna. Utredning görs med fördel av en onkolog (specialist på tumörsjukdomar). Har den spridit sig till andra delar av kroppen är det oftast oetiskt att behandla, tyvärr är fallet oftast så när de första symtomen väl kommit. Ibland används även kemoterapi.
Försäkringsbolag brukar tyvärr sällan ersätta för sjukdomar i skelett och leder om inte hunden varit försäkrad sedan tidig valpålder, men det får du kolla upp i villkoren.
Först och främst måste du ju få en korrekt diagnos om du vill gå vidare.
Kanske svarar hon bra på kuren med medicin och mår därefter bra, då behöver du ju inte gå vidare med något.

Hon är i princip ohalt i dag igen, och är som vanligt, pigg och glad och traskade på fint på våran 10 minuters vända.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Det finns liksom inget mellanläge där hon är lite halt, utan antingen är hon jättefräsch, eller så kan hon knappt gå på det, och när hon knappt kan gå på det är det borta på ett dygn igen.:confused:
 
Min lilla skrutthund hade haft en tuff sommar. Njurarna strulade lite, hennes njursten hon hade haft i många år började besvära henne och hon åkte på en lunginflammation, allt på en och samma gång. Från att ha varit ett matvrak ville hon inte äta, men veterinärerna trodde det berodde antingen på hennes njurbäckens eller på smärta från njurstenen.
Efter hon hade varit inlagd med dropp en vecka när hon hade lunginflammationen fick jag tillbaka världens piggaste och busigaste hund, hon hade mer energi än hon hade haft på flera år och jag trodde att äntligen var skiten över, men jag hade såklart fel. Två veckor senaste upptäckte jag en svullnad på hennes högra framben, hon verkade inte ha ont av den så jag avvaktade några dagar innan jag sökte veterinär igen. Väl där röntgades hon, och det upptäcktes att skelettet istället för att vara rakt och fint som det var på vänsterbenet, var vågigt. Enligt vet. kunde det antingen bero på en infektion som hade spridit sig till benet (pga att hon blev stucken så himla många gånger när hon var sjuk), eller så kunde det bero på en tumör. Han tyckte dock det lutade mot en infektion då hon inte verkade ha ont, så vi blev hemskickade med antibiotika.
Efter 10 dagar skulle vi på återbesök, svullnaden var oförändrad och Maja slutade äta igen så jag bad dem behålla henne över dagen med dropp. Väl där tog de ett prov på svullnaden och två dagar senare, på fredagen, ringa veterinären och sa att det var bekräftat att det var en elakartad tumör. Det fanns inte mycket att göra, mer än att försökta njuta av den sista tiden tillsammans.
På söndagen åkte jag hem till mina föräldrar för att låta Maja göra alla sina favoritsaker hon alltid gjorde hos dem, och den kvällen började hon andas snabbare, med mer ytliga andetag. Dagen efter var andningen ännu sämre, och jag ringde vet. och bokade om min återbesökstid för njurstenen till en tid för henne att somna in. Allt gick så himla snabbt utför med henne, men det här är en väldigt aggressiv form av cancer och det sprider sig snabbt. Majas andningssvårigheter berodde säkert på att hon hade fått metastaser i lungorna.
Den 12/8 fick hon somna in, som sagt förloppet gick så sjukt fort att jag fortfarande inte kan fatta att hon är borta. 😢
 
Min lilla skrutthund hade haft en tuff sommar. Njurarna strulade lite, hennes njursten hon hade haft i många år började besvära henne och hon åkte på en lunginflammation, allt på en och samma gång. Från att ha varit ett matvrak ville hon inte äta, men veterinärerna trodde det berodde antingen på hennes njurbäckens eller på smärta från njurstenen.
Efter hon hade varit inlagd med dropp en vecka när hon hade lunginflammationen fick jag tillbaka världens piggaste och busigaste hund, hon hade mer energi än hon hade haft på flera år och jag trodde att äntligen var skiten över, men jag hade såklart fel. Två veckor senaste upptäckte jag en svullnad på hennes högra framben, hon verkade inte ha ont av den så jag avvaktade några dagar innan jag sökte veterinär igen. Väl där röntgades hon, och det upptäcktes att skelettet istället för att vara rakt och fint som det var på vänsterbenet, var vågigt. Enligt vet. kunde det antingen bero på en infektion som hade spridit sig till benet (pga att hon blev stucken så himla många gånger när hon var sjuk), eller så kunde det bero på en tumör. Han tyckte dock det lutade mot en infektion då hon inte verkade ha ont, så vi blev hemskickade med antibiotika.
Efter 10 dagar skulle vi på återbesök, svullnaden var oförändrad och Maja slutade äta igen så jag bad dem behålla henne över dagen med dropp. Väl där tog de ett prov på svullnaden och två dagar senare, på fredagen, ringa veterinären och sa att det var bekräftat att det var en elakartad tumör. Det fanns inte mycket att göra, mer än att försökta njuta av den sista tiden tillsammans.
På söndagen åkte jag hem till mina föräldrar för att låta Maja göra alla sina favoritsaker hon alltid gjorde hos dem, och den kvällen började hon andas snabbare, med mer ytliga andetag. Dagen efter var andningen ännu sämre, och jag ringde vet. och bokade om min återbesökstid för njurstenen till en tid för henne att somna in. Allt gick så himla snabbt utför med henne, men det här är en väldigt aggressiv form av cancer och det sprider sig snabbt. Majas andningssvårigheter berodde säkert på att hon hade fått metastaser i lungorna.
Den 12/8 fick hon somna in, som sagt förloppet gick så sjukt fort att jag fortfarande inte kan fatta att hon är borta. 😢

Jag beklagar din stora förlust! 😔
 

Liknande trådar

Hundhälsa Obs långt inlägg. I slutet av maj sprang jag och min dvärgschnauzer Hasta ihop på en agilitytävling, vi flög iväg bägge två så jag vet...
Svar
4
· Visningar
933
Senast: igbest
·
Hästmänniskan Jag behöver hjälp! Det är en lång text men om någon orkar läsa och ge mig lite stöttning så skulle det uppskattas enormt! För er...
2
Svar
28
· Visningar
3 601
Senast: Lavinia
·
Hästvård Vet inte vart jag ska ta vägen längre.. För 2,5 månad sen så tappades en sko på uteritt och hon blev halt och hovslagaren kom ut och...
Svar
1
· Visningar
514
Senast: Grazing
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
15
· Visningar
718
Senast: Bison
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp