Gruppdynamik på jobbet

[Bortglömd]

Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef. Han har inget med detta att göra öht, han är inte del av problemet. Jag är jättenära en av kollegorna. Vi har jobbat ihop i flera år och det har alltid varit ”han och jag”. Vi kommer bra överens, jobbar bra ihop och pratar väldigt mycket med varandra om allt. Han är en väldigt social och öppen person, medan jag har svårt att ta plats i sociala sammanhang. I gruppen på jobbet har allt funkat bra och jag har haft min plats. Hans öppenhet har bara hjälp mig och jag gillar att vara en i gänget.

Nu har den tredje kollegan har gått i pension och har ersatts av en konsult. Jag har inget emot henne personligen, men hon är extremt framåt och söker sig i princip enbart till den andra sociala kollegan. Hon gör precis allt för att få hans uppmärksamhet, vilket hon också får eftersom både två är jättesociala och pratiga personer som tar väldigt mycket plats. Hon vänder sig endast till honom när vi alla sitter vid fikabordet, frågar enbart honom om jobbfrågor (även om jag är i samma rum), och fast jag VERKLIGEN har försökt att vara med och prata, så slutar det ändå med att det bara är dom som gör det. Även när han försöker få med mig i samtalet, så lyssnar hon på mig en kort stund och sedan direkt vänder hon hela kroppen mot honom igen och säger något för att få hans fulla uppmärksamhet igen. Jag tystnar och tar fem steg tillbaka och blir verkligen ledsen över att känna mig utanför.

Nu sitter jag här med tårar i ögonen och sån ångest över att det är måndag imorgon igen och jag vet inte hur jag ska tackla eller ta mig igenom situationen. Har antytt detta för ”min” kollega, men han tycker att han ger mig plats (vilket han faktiskt försöker) och att det bara är att ”ta” plats om man vill ha det. Han förstår inte mig, för jag tror att det är precis lika obegripligt för honom att förstå hur utanför jag känner mig, som det är för mig att förstå HUR man TAR plats om man inte GES plats…

Jag mår så dåligt att jag bara vill därifrån. Men att skaffa nytt jobb tar ju sin tid och jag vill egentligen inte det, för annars är mitt jobb perfekt på alla sätt. Dessutom är hennes uppdrag tidsbegränsat till efter sommaren, men det kommer att bli förlängt. Imorgon får vi också en helt ny chef (nuvarande tf blir kvar, men ej som chef) vilket komplicerar saken ytterligare…

Skulle behöva råd i hur jag ska tänka nu och långsiktigt…

 

[Luff]

Du ska väl inte ta åt dig för att konsulten beter sig illa. Gå in och prata med chefen.

 

[Bortglömd]

Du ska väl inte ta åt dig för att konsulten beter sig illa. Gå in och prata med chefen.

Skulle nog säga att att alla är lika ”skyldiga” till den uppkomna situationen. Utan det handlar om olika personlighetstyper.

Hon som vänder sig till den som ger henne mest respons.

Han som svarar på hennes kontaktsökande, utan att förstå att det påverkar andra.

Jag som drar mig tillbaka för att inte bli ytterligare avvisad.

 

[Hedinn]

Skulle nog säga att att alla är lika ”skyldiga” till den uppkomna situationen. Utan det handlar om olika personlighetstyper.

Hon som vänder sig till den som ger henne mest respons.

Han som svarar på hennes kontaktsökande, utan att förstå att det påverkar andra.

Jag som drar mig tillbaka för att inte bli ytterligare avvisad.

Fast nej. Sitter man vid samma bord involverar man alla, även de som inte tar för sig själva. I privata sammanhang är det en sak, men i en arbetssituation där det handlar om arbetsplatsmiljö så vänder man sig inte ifrån någon på det sättet du beskriver. Prata med din chef, det är inte ett okej beteende från konsulten.

 

[athena_arabians]

Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef. Han har inget med detta att göra öht, han är inte del av problemet. Jag är jättenära en av kollegorna. Vi har jobbat ihop i flera år och det har alltid varit ”han och jag”. Vi kommer bra överens, jobbar bra ihop och pratar väldigt mycket med varandra om allt. Han är en väldigt social och öppen person, medan jag har svårt att ta plats i sociala sammanhang. I gruppen på jobbet har allt funkat bra och jag har haft min plats. Hans öppenhet har bara hjälp mig och jag gillar att vara en i gänget.

Nu har den tredje kollegan har gått i pension och har ersatts av en konsult. Jag har inget emot henne personligen, men hon är extremt framåt och söker sig i princip enbart till den andra sociala kollegan. Hon gör precis allt för att få hans uppmärksamhet, vilket hon också får eftersom både två är jättesociala och pratiga personer som tar väldigt mycket plats. Hon vänder sig endast till honom när vi alla sitter vid fikabordet, frågar enbart honom om jobbfrågor (även om jag är i samma rum), och fast jag VERKLIGEN har försökt att vara med och prata, så slutar det ändå med att det bara är dom som gör det. Även när han försöker få med mig i samtalet, så lyssnar hon på mig en kort stund och sedan direkt vänder hon hela kroppen mot honom igen och säger något för att få hans fulla uppmärksamhet igen. Jag tystnar och tar fem steg tillbaka och blir verkligen ledsen över att känna mig utanför.

Nu sitter jag här med tårar i ögonen och sån ångest över att det är måndag imorgon igen och jag vet inte hur jag ska tackla eller ta mig igenom situationen. Har antytt detta för ”min” kollega, men han tycker att han ger mig plats (vilket han faktiskt försöker) och att det bara är att ”ta” plats om man vill ha det. Han förstår inte mig, för jag tror att det är precis lika obegripligt för honom att förstå hur utanför jag känner mig, som det är för mig att förstå HUR man TAR plats om man inte GES plats…

Jag mår så dåligt att jag bara vill därifrån. Men att skaffa nytt jobb tar ju sin tid och jag vill egentligen inte det, för annars är mitt jobb perfekt på alla sätt. Dessutom är hennes uppdrag tidsbegränsat till efter sommaren, men det kommer att bli förlängt. Imorgon får vi också en helt ny chef (nuvarande tf blir kvar, men ej som chef) vilket komplicerar saken ytterligare…

Skulle behöva råd i hur jag ska tänka nu och långsiktigt…

Det är bevisligen ett arbetsmiljöproblem och du bör verkligen ta upp det med chefen. Sedan är konsulten RIKTIGT korkad, det är sådant här som gör att en förlorar jobb som konsult...

 

[Araminta]

I små grupper är det väldigt svårt med den här typen av "parbildning". Vilket det låter som att både du och den nya har fallit in i, om än av olika anledningar. Jag undrar vart den fjärde kollegan är i detta? På fikarasterna är ni kollegor och då ska alla fyra inkluderas. Eventuella vänskaper får odlas i andra sammanhang.

Som redan sagts så är den en arbetsmiljöfråga som ska till chefen. Jag tycker att det låter bra att ni får en ny chef. Någon som kommer in med färska ögon och kan bidra med en nystart utan egen tidigare inblandning i intrigerna.

 

[athena_arabians]

Fast nej. Sitter man vid samma bord involverar man alla, även de som inte tar för sig själva. I privata sammanhang är det en sak, men i en arbetssituation där det handlar om arbetsplatsmiljö så vänder man sig inte ifrån någon på det sättet du beskriver. Prata med din chef, det är inte ett okej beteende från konsulten.

Instämmer till 110%. Jag kan inte påstå att jag älskade alla kollegorna förra sommaren på SSAB men alla involverades i samtalen under rasterna. Något annat var inte acceptabelt.

 

[skiesabove]

Hmm, ni är 4 men du är ledsen över att du inte längre är "han och jag"? Det är ju bara 2 i den kombon.

Bästisar har man privat. På jobbet inkluderar man alla. Givetvis ska inte konsulten exkludera dig, men hon måste ju få lov att prata med "han" utan att du känner dig exkluderad för att det inte längre är bara "han och jag"?

Om ni alla 4 sitter vid fikabordet, hur mycket pratar var och en?

 

[Malibu_Stacy]

Skriver med nytt nick här… Jag har hamnat i en, för mig, jättejobbig situation på jobbet. Vi är bara 4 personer, varav en är tf chef. Han har inget med detta att göra öht, han är inte del av problemet. Jag är jättenära en av kollegorna. Vi har jobbat ihop i flera år och det har alltid varit ”han och jag”. Vi kommer bra överens, jobbar bra ihop och pratar väldigt mycket med varandra om allt. Han är en väldigt social och öppen person, medan jag har svårt att ta plats i sociala sammanhang. I gruppen på jobbet har allt funkat bra och jag har haft min plats. Hans öppenhet har bara hjälp mig och jag gillar att vara en i gänget.

Nu har den tredje kollegan har gått i pension och har ersatts av en konsult. Jag har inget emot henne personligen, men hon är extremt framåt och söker sig i princip enbart till den andra sociala kollegan. Hon gör precis allt för att få hans uppmärksamhet, vilket hon också får eftersom både två är jättesociala och pratiga personer som tar väldigt mycket plats. Hon vänder sig endast till honom när vi alla sitter vid fikabordet, frågar enbart honom om jobbfrågor (även om jag är i samma rum), och fast jag VERKLIGEN har försökt att vara med och prata, så slutar det ändå med att det bara är dom som gör det. Även när han försöker få med mig i samtalet, så lyssnar hon på mig en kort stund och sedan direkt vänder hon hela kroppen mot honom igen och säger något för att få hans fulla uppmärksamhet igen. Jag tystnar och tar fem steg tillbaka och blir verkligen ledsen över att känna mig utanför.

Nu sitter jag här med tårar i ögonen och sån ångest över att det är måndag imorgon igen och jag vet inte hur jag ska tackla eller ta mig igenom situationen. Har antytt detta för ”min” kollega, men han tycker att han ger mig plats (vilket han faktiskt försöker) och att det bara är att ”ta” plats om man vill ha det. Han förstår inte mig, för jag tror att det är precis lika obegripligt för honom att förstå hur utanför jag känner mig, som det är för mig att förstå HUR man TAR plats om man inte GES plats…

Jag mår så dåligt att jag bara vill därifrån. Men att skaffa nytt jobb tar ju sin tid och jag vill egentligen inte det, för annars är mitt jobb perfekt på alla sätt. Dessutom är hennes uppdrag tidsbegränsat till efter sommaren, men det kommer att bli förlängt. Imorgon får vi också en helt ny chef (nuvarande tf blir kvar, men ej som chef) vilket komplicerar saken ytterligare…

Skulle behöva råd i hur jag ska tänka nu och långsiktigt…

Det du beskriver är ett tydligt exempel på kränkande särbehandling. Att frysa ut någon, så som hon gör vid exempelvis fikastunden, är inte okej. Börja med att prata med chefen.

 

[Bortglömd]

Hmm, ni är 4 men du är ledsen över att du inte längre är "han och jag"? Det är ju bara 2 i den kombon.

Bästisar har man privat. På jobbet inkluderar man alla. Givetvis ska inte konsulten exkludera dig, men hon måste ju få lov att prata med "han" utan att du känner dig exkluderad för att det inte längre är bara "han och jag"?

Om ni alla 4 sitter vid fikabordet, hur mycket pratar var och en?

Självklart får dom prata med varandra, det är inte det som är frågan.
Hon pratar absolut mest, mycket om sånt som de allra flesta andra inte pratar om innan man lärt känna varandra väl. Har nog faktiskt aldrig träffat på en så framåt person förut. Jag är inte bekväm med det och både jag och chefen backar där, medan den andra kollegan inte gör det.

 

[nullo-modo]

Självklart får dom prata med varandra, det är inte det som är frågan.
Hon pratar absolut mest, mycket om sånt som de allra flesta andra inte pratar om innan man lärt känna varandra väl. Har nog faktiskt aldrig träffat på en så framåt person förut. Jag är inte bekväm med det och både jag och chefen backar där, medan den andra kollegan inte gör det.

Är problemet att hon är framåt och pratglad? hon har väl märkt att du och chefen backat och därefter inte är lika framåt med er.

 

[Bortglömd]

I små grupper är det väldigt svårt med den här typen av "parbildning". Vilket det låter som att både du och den nya har fallit in i, om än av olika anledningar. Jag undrar vart den fjärde kollegan är i detta? På fikarasterna är ni kollegor och då ska alla fyra inkluderas. Eventuella vänskaper får odlas i andra sammanhang.

Som redan sagts så är den en arbetsmiljöfråga som ska till chefen. Jag tycker att det låter bra att ni får en ny chef. Någon som kommer in med färska ögon och kan bidra med en nystart utan egen tidigare inblandning i intrigerna.

Absolut, det är jättesvårt och ffa när en etablerad grupp förändras. Tror också att det är jättesvårt att förändra något. Alla är som de är och ingen gör något direkt fel, utan alla agerar efter sina personligheter. Men det krockar rejält och nån mår dåligt av det.

Den nya chefen har ett större område och kommer inte att sitta i samma lokaler som oss. Vi får dock hoppas att han är en bra chef!

 

[Bortglömd]

Är problemet att hon är framåt och pratglad? hon har väl märkt att du och chefen backat och därefter inte är lika framåt med er.

Jag ser det fortfarande som ett socialt samspel. Hon tar väldigt mycket plats. På andras bekostnad.

 

[Otherside]

Jag undrar lite om personen ifråga gör detta mer eller mindre avsiktligt? Är lite narcissist? VILL ta över kollegan (kanske märkt att ni hade en bra vänskap och kontakt?) och får nån slags kick av det. Det behöver inte ALLS vara så, men jag fick omedelbart en flashback till två personer i mitt liv som betett sig exakt så. Den ena var extrem narcissist och hade ett behov av att vinna över alla på sin sida, charma och flirta och gärna leka lite med dem. Körde över andra i processen. Den andra var rakt av elak (!) och förmodligen otroligt osäker under den pratiga och ubersociala ytan. Hon hade ett nästan bisarrt behov av att "ta" vänner ifrån andra och frysa ut den andra. Det hände upprepade gånger.

Kanske din nya kollega är lite förälskad i sin manlige arbetskamrat?

Eller också är det bara som du skriver - en väldigt utåtriktad person vars sociala skills egentligen inte är så bra. En sant social person är ju medveten om alla i rummet och inkluderar samtliga. Den här personen har helt klart inte den förmågan eller ens den insikten.

 

[Bortglömd]

Jag undrar lite om personen ifråga gör detta mer eller mindre avsiktligt? Är lite narcissist? VILL ta över kollegan (kanske märkt att ni hade en bra vänskap och kontakt?) och får nån slags kick av det. Det behöver inte ALLS vara så, men jag fick omedelbart en flashback till två personer i mitt liv som betett sig exakt så. Den ena var extrem narcissist och hade ett behov av att vinna över alla på sin sida, charma och flirta och gärna leka lite med dem. Körde över andra i processen. Den andra var rakt av elak (!) och förmodligen otroligt osäker under den pratiga och ubersociala ytan. Hon hade ett nästan bisarrt behov av att "ta" vänner ifrån andra och frysa ut den andra. Det hände upprepade gånger.

Kanske din nya kollega är lite förälskad i sin manlige arbetskamrat?

Eller också är det bara som du skriver - en väldigt utåtriktad person vars sociala skills egentligen inte är så bra. En sant social person är ju medveten om alla i rummet och inkluderar samtliga. Den här personen har helt klart inte den förmågan eller ens den insikten.

Bra synpunkter!

Jag har haft den första typen på min arbetsplats och där var det uppenbart från första stund att det rörde sig om minipulation. Vissa såg det men vissa såg det absolut inte.

Jag ser det inte hos den här personen, utan hon är nog mitt i prick den sista du beskriver. Visst, hon vill gärna lägga handen på hans axel när hon går förbi honom. Jag vet såklart inte, men jag tror inte det är något flirtade från henne utan hon är nog en fysisk person, men absolut ett sätt att skapa ytterligare kontakt. Mig har hon ju aldrig rört.

 

[Red_Chili]

Jag har varit med om liknande. Då har jag pratat med chefen. Det har blivit bättre efter det, sedan har jag accepterat lite att jag inte kommer fungera bra med alla alltid.

 

[Bee]

Hur länge är tanken att konsulten ska vara kvar?

 

[Araminta]

Absolut, det är jättesvårt och ffa när en etablerad grupp förändras. Tror också att det är jättesvårt att förändra något. Alla är som de är och ingen gör något direkt fel, utan alla agerar efter sina personligheter. Men det krockar rejält och nån mår dåligt av det.

Jag tycker inte att du ska ge upp och bara acceptera att folk "är som de är". "Mitt beteende är mina kollegors arbetsmiljö (och vice versa)" som en terapeut från företagshälsan sa till mitt arbetslag när vi hade trassel med stress och känslosmitta i vår grupp. Återigen är det en chefsfråga att belysa var och ens ansvar i detta och att, givetvis, se till att ingen far illa.

 

[Bortglömd]

Hur länge är tanken att konsulten ska vara kvar?

Uppdraget löper till efter sommaren, men det kommer att bli förlängt. Det funkar så, man tar in konsulter på fasta tjänster och bara förlänger uppdragen hela tiden.

Mitt hopp är att hon själv säger nej till fortsättning. Utan att gå in på detaljer så finns det omständigheter som gör att det KAN bli så, men det är inget jag räknar med.

 

[Bortglömd]

Jag tycker inte att du ska ge upp och bara acceptera att folk "är som de är". "Mitt beteende är mina kollegors arbetsmiljö (och vice versa)" som en terapeut från företagshälsan sa till mitt arbetslag när vi hade trassel med stress och känslosmitta i vår grupp. Återigen är det en chefsfråga att belysa var och ens ansvar i detta och att, givetvis, se till att ingen far illa.

Bra skrivet! Jag får verkligen fundera och överväga detta, även om jag är en person som varken vill synas eller höras i obekväma sammanhang.