A
alicia89
Hej!
För ca 1,5 månad sedan fick jag hem min lilla pålla, ett sjuårigt ardennersto Hon går idag på lösdrift och verkar trivas väldigt bra i den nya miljön och med flocken.
Dock har hon de tre senaste åren enbart gått som avelssto i en stor flock vilket gör att hon är relativt flockbunden och hon tycker att det är jobbigt (helt förståeligt) att gå bort från stallet utan sällskap.
Om jag leder henne vill hon gå precis bakom mig, hon älskar att gå i svansen på de andra hästarna med, och då går det ganska bra att gå hemifrån. Tömkörning fungerar också relativt bra (lite dagsform) men ridningen tycker hon är jobbig. Det hon gör är att hon slingrar sig fram längs vägen, saknar framåtbjudning, stannar ofta och gnäggar högt och ofta. Dock har hon inte försökt vända och hon svarar på framåtdrivande hjälper efter 10-20 sek. Med sällskap visar hon samma beteende om hon går först (på bortaväg, hemåt knatar hon glatt, även själv) men när hon stannar försöker hon svänga in så hon hamnar i svansen på en annan häst och då går hon framåt utan problem.
Min tanke är att om jag jobbar mer med tömkörningen kanske hon blir tryggare, då får hon gå först men har ett fysiskt sällskap på marken, tänker jag rätt då?
Är det någon som har liknande erfarenheter och några tips? Hur får jag henne trygg med att vara ute själv? Hur hittar jag hennes framåtbjudning? Även på hemvägen tappar hon framåtbjudningen när vi närmar oss stallet och hon slappnar av totalt.
Det känns också som att hon är helt ofokuserad på mig, hon tittar och lyssnar på allt annat och är väldigt uppmärksam, hon svarar givetvis på hjälper men efter att hon svarat upplever jag det som att hon direkt glömmer att jag är där igen. Det är genomgående för ledning, tömkörning och ridning. Det känns som att hon är väldigt barnslig helt enkelt, en lättdistraherad treåring. Finns det något bra sätt att jobba med detta?
Tack på förhand för svar
För ca 1,5 månad sedan fick jag hem min lilla pålla, ett sjuårigt ardennersto Hon går idag på lösdrift och verkar trivas väldigt bra i den nya miljön och med flocken.
Dock har hon de tre senaste åren enbart gått som avelssto i en stor flock vilket gör att hon är relativt flockbunden och hon tycker att det är jobbigt (helt förståeligt) att gå bort från stallet utan sällskap.
Om jag leder henne vill hon gå precis bakom mig, hon älskar att gå i svansen på de andra hästarna med, och då går det ganska bra att gå hemifrån. Tömkörning fungerar också relativt bra (lite dagsform) men ridningen tycker hon är jobbig. Det hon gör är att hon slingrar sig fram längs vägen, saknar framåtbjudning, stannar ofta och gnäggar högt och ofta. Dock har hon inte försökt vända och hon svarar på framåtdrivande hjälper efter 10-20 sek. Med sällskap visar hon samma beteende om hon går först (på bortaväg, hemåt knatar hon glatt, även själv) men när hon stannar försöker hon svänga in så hon hamnar i svansen på en annan häst och då går hon framåt utan problem.
Min tanke är att om jag jobbar mer med tömkörningen kanske hon blir tryggare, då får hon gå först men har ett fysiskt sällskap på marken, tänker jag rätt då?
Är det någon som har liknande erfarenheter och några tips? Hur får jag henne trygg med att vara ute själv? Hur hittar jag hennes framåtbjudning? Även på hemvägen tappar hon framåtbjudningen när vi närmar oss stallet och hon slappnar av totalt.
Det känns också som att hon är helt ofokuserad på mig, hon tittar och lyssnar på allt annat och är väldigt uppmärksam, hon svarar givetvis på hjälper men efter att hon svarat upplever jag det som att hon direkt glömmer att jag är där igen. Det är genomgående för ledning, tömkörning och ridning. Det känns som att hon är väldigt barnslig helt enkelt, en lättdistraherad treåring. Finns det något bra sätt att jobba med detta?
Tack på förhand för svar