Sv: grinig unghäst på 2 år.... *SUCK*
Min dam (arabsto, 03:a) var som liten 99% ÄNGEL och 1% DJÄVUL.. >Söt som socker, änglalockig man och kunde charma vem som helst bortom sans och vett, och gav den perfekta bilden av ett litet A-barn. Samlade beundrare för livet 6 månader gammal när hon knallade in på veterinärkliniken, såg söt ut och sa 'jaha, kul ställe det här?* och stod lös på löpargången utan att matte höll i, snällt både lät vet klämma överallt, snällt lyfte benen och dessutom lät vet böja. Gissa vilken fanclub hon hade sen.
Exakt samma häst har försökt slå mig till marken eftersom jag hade MAGE att försöka säga åt henne vad hon skulle göra!
Sålänge hon var med på iden och tyckte det var okej var ingenting något problem och hon var så löjligt lätt att ha att göra med så det var fjantigt. Men redan från sin första levnadsdag visade hon att hennes temperament var lika illrött som pälsen (skm född fux, så gnistrande kopparröd som liten) och att hon hade en vilja som inte gick av för hackor.
Jag gick i drygt ett år och väntade.. På 'Den stora sammandrabbningen'.. För jag visste att förr eller senare kommer det en kraftmätning. Det låg ju och bubblade under ytan så att säga, det var bara det att vi aldrig hade hamnat i en situation än där hon ansåg det behövas ta någon strid. Det fanns lite föraningar, som när hon helt sonika inte skulle på släpet - no matter what. Jag erkänenr villigt att jag till slut tappade tålamodet och rappade till henne i ändan. Svaret blev en grinig spark ut i luften och en envis vägran att ens närma sig rampen. Dryga timmen senare knatade hon på som ingenting. Men det var för att HON då ansåg att det skulle knatas på. Både jag och kompisen som var med var lika frustrerade, just för att hästeländet INTE gick på för att hon insett att det var det enda alternativet. Utan för att HON ansåg att nu skulle hon gå på.
Sen kom då dagen D.. Hon var kring året, och hade ett skrapsår på bogen. Som jag skulle göra rent. Det gjorde jätteont sa hon. Ja sa jag, men vi måste. Nä sa hon, det gör ont. Så jag la på en repgrimma.
Och jo men tjena, det var som att se helvetet bryta lös. Och det hade INGENTING med något sår att göra. Utan det handlade ENBART om att hon var SKITFÖRBANNAD över att jag hade mage att försöka TVINGA henne till något hon inte ville. Hon bet, hon sparkade och slog och snodde febrilt runt för att först komma undan, sen när det inte gick så gick hon till regelrätt attack. Hon måttade sparkarna (innan var det sursparkar rakt ut i luften), hon måttade huggen och hon reste sig rakt upp och måttade med framhovarna mot mig för att slå mig till marken. Och jag tackar än idag GUD för att såret satt på bogen och inte på ett bakben. För det enda som for genom mitt huvud var 'förlorar jag den här fighten så kan jag lika gärna skicka henne till slakt imorgon, för då är det här kört for life'. Men iom att såret satt på bogen så kunde jag hela tiden hålla mig vid bogen, böja halsen och snurra henne när hon reste sig, vara utom träffradien för bakhovar OCH framhovar samt att jag kunde köra en armbåge i bogen på henne när hon försökte mangla mig.
Vi dansade runt i stallgången (tack och lov för stoor stallgång) i en timme. Såfort hon slutade slåss för en sekund så släppte jag pressen och pillade på såret, och hon drog igång igen.
Efter en timme ställde hon sig och lät mig göra ren såret. Dagen efter var jag ut och fipplade med det där såret i hagen och hon stod helt still lös i hagen.
Sen den dagen har vi inte haft minsta problem, och en av damens BÄSTA sidor idag är henne enorma vilja och att hon är såpass 'stark i sig själv'. Dessutom TAR HON KORRIGERINGAR underbart bra. Dvs hon kan fortfarande vara grinig och tycka 'men stick och brinna!', men det räcker med att man talar om för henne att 'nähä du lilla gumman, sådär gör man inte!', oftast med rösten men annars genom att bara ta tag i grimman, för att hons ka tycka 'okej då'. Och även andra än mig kan säga åt henne, hovslagaren och hon har diskuterat ett par ggr när hon stått och sprattlat och viftat, och han pratar (tar tag i grimman och barskar till tonen lite) allvar med henne och sen är det idel solsken.
Däremot ser hon ut som en attackkobra i boxen när man går in, visar samtliga hotsignaler som finns. Men gör INGENTING. Ens om man puttar in livrädd pojkvän där t ex
. Detta beteende har jag helt ignorerat och det minskar succesivt, fast jag skulle ALDRIG gå in i en box till en annan häst som såg ut som hon gör, det är att be om att dö. Men i det där fallet är jag rätt säker på att hon inte riktigt är medveten om vad fan hon säger.
Det jag vill komma till är att det kan behövas att man säger till en gång men på SKARPEN. Din lilla testar och testar och i en flock skulle det antagligen fungera ett par ggr, tills den ranghögre skulle lacka ur och säga till så myckets om krävdes för att hon skulle lägga ner de där dumheterna.
Problemet är att man INNAN man gör det måste ha en plan A, plan B och plan C och vara SÄKER på att vinna den ev fight som KAN komma. Annars har man skapat än större problem än man hade innan. Är man inte säker på att vinna så ska man inte ta striden.
Men jag har med min K som ex av de två anledningarna. Att det kan behövas att en gång för alla 'göra upp', samtidigt som det kan bli en 'strid' kring det som man inte är beredd på, och den får man inte förlora om man går in i den för då får man nog bereda sig på att endera skaffa en annan häst, eller se till att fort som örat få hjälp att försöka fixa problemet. Annars kan man få en häst som VET att den bestämmer, VET att den är starkast och störst bäst och vackrast. Och man själv vet det med, och sen är det inte kul.
Att köra utnötningsekniken (vara envis) kan fungera utmärkt, eller inte. Beror väldigt mycket på typ av häst. Det du kan göra om du inte vill riskera att hamna i konflikt men ändå göra något, är att flytta iväg henne en längre bit bort när du sjasar iväg henne, och att INTE låta henne ta ett steg mot dig förrän du inbjuder till det. Dvs håll ett öga på henne, och såfort hon tänker ta ett steg mot dig så sjada henne en bit till bort från dig (dvs vänta inte förrän hon är ända framme, utan såfort hon går mot dig när du väl sjasat iväg henne en gång så sjasa bort).
Och så det uttjatade - hur fungerar det i ANDRA situationer? Står hon still när du vill, går dit du vill och beter sig som du vill i övrigt? Om inte - då är det där du ska jobba med problemet, då sitter det i mer grundläggande ledarskap/respekt än i damens humör =)
Många av dem har kommit till nytta och jag har fått mig en ordentlig tankeställare många gånger om (t.ex. att undvika att dras med i onödiga fighter...)!!
