Grinig ponny

[Pixie123]

För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var upp över öronen förälskad i ponnyn och det slutade med köp efter att ha letat och provridit flera som inte passade oss.

Starten hemma var rätt långsam men gick väl ändock helt okej. Ponnyn var trevlig i hanteringen och rätt "seg" i ridningen. Bättre för långsam än för pigg tänkte vi och njöt av vår fina ponny. Men allt eftersom tiden gått har dotterns stora kärlek lagt till sig med en del beteenden som inte är så roliga. Ibland får vi knappt in honom från hagen. Han fryser fast och vägrar gå. Värst var det härom dagen när det tog närmare 45 minuter att komma in i stallet. Väl inne ser han sur ut, vevar med frambenen och hotar med bak. Än så länge har han inte sparkat, men det känns som det är nära att han även börjar med det. Han hotar också att bitas, "biter i luften".

Det är framförallt när barnen ska borsta som han gör så, har gått bättre när en vuxen står vid huvudet men när någon ska flytta på honom åt sidan surar han ur rejält.

Nu har det gått så långt så han har skrämt iväg medryttaren som rider en gång varannan vecka och även min flicka har blivit rädd och vågar inte hantera honom alls längre. Har pratat med förra ägaren som sa att han kan vara lite sur vid pälsbyte, men inte alls som vi upplever honom nu. Alltså måste ju problemet vara hos oss.

Jag vet inte alls vad jag ska göra längre och känner mig så himla uppgiven. Har haft häst i många år tidigare men har väl haft tur som aldrig lyckats köpa mig nån "surkart" innan.

Ska tillägga att ridningen går "bättre" , där är han pigg och glad mestadels, kanske lite mer tittig och flickan upplever ponnyn som stark.

Jag har testat att vara bestämd och "morra" åt honom, men då verkade han nästan bli nervös istället. Har även testat att ignorera beteendet och fortsätta med mitt, då fortsätter även han med sina egenheter men upplevs inte som stressad, bara sur.

Han gick genom besiktningen vid köp, är kollad av equiterapeut och även sadeln är påtittad. Ponnyn står på lösdrift med fri tillgång på grovfoder.

Nu har vi nått ett vägskäl där flickan inte längre vill till stallet då hon blivit rädd och medryttaren är som sagt också "bortskrämd". Tanken har kommit att vi kanske borde sälja men då lär han byta hem igen på kort tid och det känns ju inte heller vidare bra. Tar tacksamt emot alla tips jag kan få

 

[literealistisk]

Ser att hästen är besiktigad vid köp, har ni varit hos veterinär (inte equiopat) sedan dess?

 

[SkorpSmulan]

En veterinärkoll är ett bra första steg.
Hästen försöker säga något och väldigt ofta handlar det om smärta och om inte annat så är det bra att utesluta.

 

[Sirap]

Håller med om att kolla upp honom hos veterinär. Sedan undrar jag, var det barn som hanterade honom även på förra stället?

 

[Andromedae]

Jag håller också med om att veterinär kan vara en bra idé.

Utöver det hade jag studerat hästen för att konkret försöka förstå i vilka situationer som den reagerar. Till exempel, reagerar den på borstning med alla sorters borstar? Hård/mjuk beröring?
Är hästen positiv till människor till exempel lös i hagen? Är den positiv/neutral gentemot andra hästar?

När han flyttas på och upplevs som sur, hur gör ni förflyttningen? Är det någon skillnad på hur ni ber om förflyttningen?

Hur fodras hästen? Foderbyte? Hur mår magen?

 

[moster_punk]

Det låter som en klassiker, att ponnyn som var så snäll vid köp efter ett tag börjar bli odräglig. Svaret på varför har du redan skrivit - barnen blir skrämda och du är osäker och blir inkonsekvent därför. Det är jättejättejättevanligt att den här typen av problem dyker upp när den tidigare ägarens hantering "går ur" och det börjar visa sig hur er hästhantering egentligen funkar.

Det är såklart tråkigt när man får denna sanning upptryckt i ansiktet via en viftande ponnyhov, men det som är bra i sammanhanget är att det brukar vara lätt att komma på rätt spår och att det här är något ni kan lära er mycket av.

Först av allt skulle jag rekommendera att ni tar hjälp av någon som kan hästhantering som kan hjälpa er på vägen. Kanske finns det någon i stallet som kan hantera ponnyn i moment som är svåra för er tills vidare? Det är givetvis viktigt att ponnyn inte skrämmer eller skadar någon, och eftersom ponnyn garanterat vet att er dotter är rädd och att ni är osäkra på hur ni ska göra, så kanske någon annan kan ta över ett tag? Hästar lär sig snabbt både bra och dåliga saker, och varje gång ponnyn lyckas skrämmas stärks den i detta beteende.

Kortfattat så måste ponnyn få veta var gränserna går och var skåpet ska stå. Eftersom ni har köpt den som snäll barnponny är det säkert en lätt match för någon som kan, och sedan kan ni med hjälp öva på att själva sätta gränser och utveckla relationen till er ponny allteftersom.

Ponnyer kan också bli griniga och jobbiga av bristfällig eller "tråkig" motion, så att hitta en duktig hjälpryttare som verkligen kan aktivera och rida igenom ponnyn regelbundet är också ett tips.

Det kanske låter hårt det jag skriver, men jag hoppas du kan ta det som uppmuntran, för en ponny som kräver att ni gör rätt är en superduperbra läromästare som verkligen kan utveckla er hästkänsla, och det är guld värt !

 

[Mia_R]

Jag håller med ovanstående till 100 %, viktigt att inte enbart lämna iväg den på tillridning utan att ni får hjälp med att rida till den hos beridaren för annars kommer ni snart tillbaka till 0 igen.

 

[Pixie123]

Först vill jag börja med att tacka för alla svar, tar tacksamt åt mig av alla tips jag fått

Han är inte kollad av veterinär efter köp, men det ska vi ändra på. I hagen kommer han fram om man inte har grimman med sig, har man det står han på ett ställe och låter sig fångas men vill som sagt ibland inte följa med.

På förra stället var det barn i samma ålder som flickan min som hade hand om ponnyn, men när jag tänker efter så var det faktiskt föräldern som var med vid provridningen och borstade/sadlade/tränsade samtidigt som min dotter "hjälpte till".

Jag har, trots många år med egna hästar, verkligen börjat fundera på vad för hästmänniska jag är och tvivlar enormt på om jag ens kan nånting, så det kan nog stämma att han känner av även det och utnyttkar det, precis som med barnens osäkerhet.

Vi kommer idag få hjälp av stallägaren som kommer att hantera ponnyn utan att vi är med för att se om han gör samma sak då. Sen kommer det en lite större flicka som ska rida. Precis som tidigare nämnt, så misstänker vi att det även kan vara så att ponnyn är lite understimulerad.

Jag glömde även nämna i TS att han slickar mycket på stallväggen när han ställs in, vad kan det bero på tror ni?

 

[Cattis_E]

Han är inte kollad av veterinär efter köp, men det ska vi ändra på. I hagen kommer han fram om man inte har grimman med sig, har man det står han på ett ställe och låter sig fångas men vill som sagt ibland inte följa med.

En veterinärkoll är alltid bra. Så att ni uteslutit att något gör ont.

På förra stället var det barn i samma ålder som flickan min som hade hand om ponnyn, men när jag tänker efter så var det faktiskt föräldern som var med vid provridningen och borstade/sadlade/tränsade samtidigt som min dotter "hjälpte till".

Nu tar jag shetlandsponnyer som exempel. Just för att de är så små och många gör misstaget att tänka just det och då kan barnen göra "allt" själva.

Hur många har inte hört en historia om en busig/tjurig/envis shettis som gjorde lite som den ville som de red när de var små? Som rymde från dem, kutade iväg så de ramlade av eller liknande?

Ponnyer och hästar behöver konsekvent hanterande så att de kan känna sig trygga och förstå när de gör rätt.
Ett barn kan nog inte riktigt hantera en ponny konskekvent utan stöd av vuxen och ponnyn blir förvirrad och därmed osäker och eventuellt utåtagerande.

Jag har, trots många år med egna hästar, verkligen börjat fundera på vad för hästmänniska jag är och tvivlar enormt på om jag ens kan nånting, så det kan nog stämma att han känner av även det och utnyttkar det, precis som med barnens osäkerhet.

Fundera på om du på grund av din osäkerhet blir lite inkonsekvent i hanteringen?
Jag tror inte hästar utnyttjar att vi är osäkra, däremot har de en egen vilja.
Hagen med kompisar kanske känns truggare än att lämna dem?

Vi kommer idag få hjälp av stallägaren som kommer att hantera ponnyn utan att vi är med för att se om han gör samma sak då. Sen kommer det en lite större flicka som ska rida. Precis som tidigare nämnt, så misstänker vi att det även kan vara så att ponnyn är lite understimulerad.

Bra idé. Tänk bara på att det inte magiskt blir bra på en gång för att dt är någon annan.
Förvirringen kanske kvarstår en tid hos ponnyn.

Jag glömde även nämna i TS att han slickar mycket på stallväggen när han ställs in, vad kan det bero på tror ni?

Antingen försöker han få i dig salt (har de saltsten?) eller så skulle jag gissa på stress.
Men nämn det för veterinären ni pratar med, den kanske har någon annan tanke.

 

[Oknytt]

Jag glömde även nämna i TS att han slickar mycket på stallväggen när han ställs in, vad kan det bero på tror ni?

Ge salt! En saltsten räcker inte för att tillgodose hästars saltbehov. Prova att tillsätta 1 msk salt till hans kraftfoder om han får någon. Annars kan man blanda ut saltet i några nävar betfiber.

 

[Habina]

Angående slickandet; min ponny har tics att slicka, började när hon var föl och inte fick bitas. Hon lärde sig då att slicka var ok. I hennes fall kan slickandet betyda 1) matrester 2) uttråkad 3) önskan att bita nån som är ”dum” 4) stress 5) mysa med matte aka slaven

Vilket som det är beror på resten av ponnyns kroppsspråk, är hon spänd i kroppen, hur ser blicken ut, uttrycket runt mulen etc. Hon är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk, så tom helt hästokunnga ser vad hon tycker och tänker.

När det kommer till sur ponny tänker jag direkt magsår. Nu skriver du förvisso att han har fri tillgång på foder, men får han komma fram och äta tillräckligt utan att uppleva stress? Min ponny slutade äta helt när hon upplevde att de andra hästarna var för nära henne när hon skulle äta.

 

[bellja]

Det låter som en klassiker, att ponnyn som var så snäll vid köp efter ett tag börjar bli odräglig. Svaret på varför har du redan skrivit - barnen blir skrämda och du är osäker och blir inkonsekvent därför. Det är jättejättejättevanligt att den här typen av problem dyker upp när den tidigare ägarens hantering "går ur" och det börjar visa sig hur er hästhantering egentligen funkar.

Det är såklart tråkigt när man får denna sanning upptryckt i ansiktet via en viftande ponnyhov, men det som är bra i sammanhanget är att det brukar vara lätt att komma på rätt spår och att det här är något ni kan lära er mycket av.

Först av allt skulle jag rekommendera att ni tar hjälp av någon som kan hästhantering som kan hjälpa er på vägen. Kanske finns det någon i stallet som kan hantera ponnyn i moment som är svåra för er tills vidare? Det är givetvis viktigt att ponnyn inte skrämmer eller skadar någon, och eftersom ponnyn garanterat vet att er dotter är rädd och att ni är osäkra på hur ni ska göra, så kanske någon annan kan ta över ett tag? Hästar lär sig snabbt både bra och dåliga saker, och varje gång ponnyn lyckas skrämmas stärks den i detta beteende.

Kortfattat så måste ponnyn få veta var gränserna går och var skåpet ska stå. Eftersom ni har köpt den som snäll barnponny är det säkert en lätt match för någon som kan, och sedan kan ni med hjälp öva på att själva sätta gränser och utveckla relationen till er ponny allteftersom.

Ponnyer kan också bli griniga och jobbiga av bristfällig eller "tråkig" motion, så att hitta en duktig hjälpryttare som verkligen kan aktivera och rida igenom ponnyn regelbundet är också ett tips.

Det kanske låter hårt det jag skriver, men jag hoppas du kan ta det som uppmuntran, för en ponny som kräver att ni gör rätt är en superduperbra läromästare som verkligen kan utveckla er hästkänsla, och det är guld värt !

En häst är inte sur utan anledning. Den har ingenting alls att vinna på det förutom att bli av med ett obehag, t.ex borstning eller ridning. Om hästen upplever det som ett obehag får man ju backa bandet och fundera på varför först och främst istället för att "visa var skåpet ska stå". Hästen måste ju få kommunicera att något är fel utan att bli tillrättavisad.

 

[Freazer]

Jag tycker er ponny skriker nej utan att ni har lyssnat. Förespråkar alltid veterinär före equiterapeut och liknande.

Man behöver inte ”visa var skåpet ska stå”, det går utmärkt att ha en mjuk hantering även på ponnyer. Dock tycker jag inte din dotter ska hantera ponnyn innan den är undersökt för risken finns att hon kan skada sig utan att det är ”med meningen” men det kanske inte är ngn risk om hon är rädd för den just nu. Hur gör ni när ni tar in ponnyn? Får den ngt gott i krubban, komma in i boxen och kissa/äta lite före osv?
Åk och kolla ponnyn hos veterinär först så kan ni ta det vidare efteråt hur ni ska göra.

 

[Mabuse]

Först vill jag börja med att tacka för alla svar, tar tacksamt åt mig av alla tips jag fått

Han är inte kollad av veterinär efter köp, men det ska vi ändra på. I hagen kommer han fram om man inte har grimman med sig, har man det står han på ett ställe och låter sig fångas men vill som sagt ibland inte följa med.

På förra stället var det barn i samma ålder som flickan min som hade hand om ponnyn, men när jag tänker efter så var det faktiskt föräldern som var med vid provridningen och borstade/sadlade/tränsade samtidigt som min dotter "hjälpte till".

Jag har, trots många år med egna hästar, verkligen börjat fundera på vad för hästmänniska jag är och tvivlar enormt på om jag ens kan nånting, så det kan nog stämma att han känner av även det och utnyttkar det, precis som med barnens osäkerhet.

Vi kommer idag få hjälp av stallägaren som kommer att hantera ponnyn utan att vi är med för att se om han gör samma sak då. Sen kommer det en lite större flicka som ska rida. Precis som tidigare nämnt, så misstänker vi att det även kan vara så att ponnyn är lite understimulerad.

Jag glömde även nämna i TS att han slickar mycket på stallväggen när han ställs in, vad kan det bero på tror ni?

Det kan ju också vara så enkelt som att den ovana dottern borstar på ett för ponnyn oskönt och kittligt sätt och rider ”tråkigt” ur ponnyns perspektiv. Dvs, ni har oavsiktligt lärt ponnyn att i stallet och på ridbanan väntar bara osköna och trista aktiviteter, och man gör bättre i att stanna i hagen.

Hästar som hanteras mycket av ovana personer kan bli lite rädda för dem som är ovana, för att de är klumpiga med borstar och utrustning, och då dra slutsatsen att anfall är bästa försvar, så att säga. Kommer det in en van vuxen som själv är lugn och noga med att inte kittlas eller vara klumpig så brukar ponnyn snabbt bli lugnare också.