Görel eller någon annan som vet

T

tazza

Jag vet att man tar barns åsikter "på allvar" vid tolv års ålder, men hur är det tidigare?

Min nioårige styvson vill bo hos oss men hans mamma vägrar släppa honom. Han gråter ofta på söndagarna när hann ska hem och det är superjobbigt både för honom och hans pappa. Måste vi vänta tills han fyller 12? De har gemensam vårdnad.

Nu ska hon dessutom tydligen separera från sin kille och har ingen bostad. :(
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Det finns inte längre några åldersgränser i lagstiftningen. Sen 1 juli 2006 gäller att man ska ta hänsyn till barnets vilja i takt med dess ålder och mognad.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Men hur räknar man en nioårings vilja då, är han för liten för att tycka? Han har uttryckligen velat bo hos oss sedan sex-sjuårsåldern.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Har ni varit i familjerätten ?

Vem har han uttryckt sin vilja till ?
Soc ? Er ?

En nioåring bode mycket väl kunna vara tillräckligt mogen.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Vi hade samtal hos soc när sonen var sju år ungefär. Då sa han klart och tydligt att han ville bo hos oss. Hans mamma vägrade släppa honom. För att inte plåga sonen i onödan valde vi att inte dra det till familjerätten, vi ansåg inte heller att vi fick något stöd av socdamerna som verkade tycka att ett barns plats är hos sin mor oavsett hur det hemmet ser ut i övrigt.:mad:

Sonen har tre syskon som alla fått bo var de velat, en bor hos oss nu, en hos mamma, en har flyttat hemifrån, men det är just han som är så känslig för henne. Kanske för att han är minst, vad vet jag? Hon borde ju i alla fall förstå att hon förlorar i längden på att göra så här. Gissa om hon kommer att få det kastat i ansiktet när han blir tonåring...

Nuförtiden säger han till oss att han vill flytta sådär varannan vecka när han är här. Mamma försöker han prata med ibland. För ett halvår sedan lovade hon att han skulle få flytta när han fyllde elva, och någon gång var det när han gick ut trean, men det har hon tagit tillbaka sedan.

det känns så taskigt att aldrig kunna hjälpa honom utan bara säga "Du måste prata med din mamma" när han är ledsen och vill stanna.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

vi ansåg inte heller att vi fick något stöd av socdamerna som verkade tycka att ett barns plats är hos sin mor oavsett hur det hemmet ser ut i övrigt.:mad:

Det där känner jag igen, och när just den socdamen kommer på sitt misstag så är det redan försent, skadan är redan skedd, mamman har på ett ypperligt sätt manipulerat den socdamen så att sonen efter 5 långa år inte fått möjligheten att lära känna sin far.

Sedan kläcker människan ur sig - jag har väl egentligen aldrig trott att det var du som är problemet :(:mad:

Hoppas det löser sig för er, berätta gärna hur det går så småningom.

Lycka till så jättemycket :bump:
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Ta ett snack med son och mor och far närvarande om det går.
Alternativt prata med sonen och tala om hur man kan gå tillväga men att det inte är säkert att det blir som han vill för det.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Vi har fått tipset att börja hos kuratorn på skolan. Skolan är oroliga för lilltjejen så vi funderar nu på hur vi ska göra.

Hade inte en anning om att dom tagit bort åldersgränsen! Det är bra tycker jag - hade en tjejkompis vars yngsta dotter tvingades träffa sin pappa trots att hon verkligen inte ville bara pga att hon inte hade åldern inne att få ha en egen åsikt. Hennes storasyster vägrade träffa pappan och man tycker ju att soc. borde ha insett att något var fel men inte då.
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

När pojken var 7 år gällde fortfarande den gamla lagen.

Kan ni prata med hans mamma?

Samarbetssamtal hos familjerätten?
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Jag ska prata med hans pappa om det, vi visste inte att lagen ändrats, tack för upplysningen!:)

När pojken var sju år skrev vi ett papper att han skulle få välja själv när han blev tolv, och efter det har vi försökt att inte tjafsa eftersom vi varit rädda att han inte skulle få tillbringa alla lov osv hos oss om mamman blev sur.

Grejen är ju att det är nu han borde få bo på landet med ponny och kanin och minifyrhjuling, inte när han är tonåring och bara vill hänga i centrum... Och det är väl det hans mamma hoppas på, att han ska ha ångrat sig när han är såpass stor.

Jag tror tyvärr att samförstånd är uteslutet. Senast min man försökte var i vintras, men mamman vill inte diskutera över huvud taget. Ibland tänker jag elakt att det är p g a att hon skulle få betala underhåll till oss...:devil:
 
Sv: Görel eller någon annan som vet

Om det handlar om att hon inte vill betala underhåll, så skit i det, bara ungen får det bra. Jag antar att du också tycker det men att du retar dig på henne. Hoppas det löser sig för grabbens skull.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 951
Senast: Anonymisten
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
9 171
Senast: lundsbo
·
Övr. Barn Jag ska försöka fatta mig kort. Vi är separerade sedan drygt 8 år. Barnen bor 50/50, gemensam vårdnad. Barnen är skrivna hos mig. Vi...
2
Svar
26
· Visningar
5 568
Senast: nyttnick
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 541
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp