Jag har ju en ras som gärna lägger sig till med den olaten. Oj oj oj vad folk har åkt efter fjordingar i decennier!!
Men, även den mest tränade hästen lär sig att göra olika med olika människor. Hur illa just detta är vet jag ju inte men det jag gör med mina hästar är obekvämlighetsgrejjen. Jag hade en fjording som var världens mest väluppfostrade men också väldigt intelligent. När någon ny dök upp var det inga stora grejjer men att gå fram till höpåsar eller äta gräs på vägen och kanske stanna till, testade han alltid.
Om det kommit så långt att de inte lyssnar på spänn i grimskaftet (här läser jag alltså av min häst som
@TinyWiny skriver) och grymtar till lite och de kastar sig ner i diket så gör jag det jäkligt obekvämt att vara där. Att dra dem därifrån är knappast speciellt obekvämt verkar det som.
Olika hästar behöver olika hårt obekvämt men jag börjar alltid ganska lätt. Antingen tar jag änden på grimskaftet och snurrar det en bit bort från hästen, i marken, om den inte reagerar (fjordingar tar gärna lite mer obekvämlighet innan de ger sig) så går jag mot dem eller låter grimskaftet närma sig i takt med snurret så de vet precis vad som kommer ske. Träffar det hästen så är det ingen överraskning och de allra flesta hästar har fullständig kontroll på vad som sker men det blir lite för obekvämt att stå och äta. Många ger upp redan när man i takt svingar grimskaftet i marken och är två meter ifrån. Några riktigt envisa hästar har väntat tills men träffat kroppen eller mulen två gånger eller mer.
Jag kan också guppa med grimskaftet så det skakar i grimman ibland, om jag har en jäkligt envis häst kan det behövas att jag sakta drar upp tempot eller styrkan. Är det riktigt illa brukar jag börja hoppa samtidigt eller på annat sätt göra det obekvämt att ha så mycket rörelse och skit runt sig när man äter.
Så fort de tagit upp huvudet så är det beröm och lugn, gärna klappar.
Jag tror inte så mycket på att straffa själva dragandet eller slitandet från dig eftersom det redan sker just då samt att ett straff just där bara stärker deras position i avståndstagandet, oavsett om det är av dålig uppfostran eller flykt.
Bättre att ta det där det är lättast, där de är lugnare och, tro det eller ej, mer mottagliga.