GBP/Sleeve

Jag lever nog rätt bra mot många andra överviktiga men är nog mycket tack vare att jag alltid hållt igång, jag orkar ju inte allt för mkt och får lätt ont i kroppen. Men jag kan ju lätt gå en timmas snabb promenad, dock blir jag hindrad att rida som jag vill eller leka fullt ut på lek och buslandet med Cornelis. Dessutom har vi en del hjärt och kärlsjukdomar i vår släkt som jag skulle vilja försöka undvika. Så för min del är det kanske mer att behålla livet i behåll :)

Det är väl den bästa orsaken av alla:)
 
Ska inte gå in på mormors fasters bror, men måste tipsa om grupper på facebook där det finns fler opererade, både grupper för hela Sverige och lokala grupper. Speciellt lokala grupper känns väldigt bra att vara med i iom att det kan skilja en del från landsting till landsting.

Har ingen erfarenhet att komma med själv, ska till kirurg i slutet på månaden och hoppas på operation innan årets slut :up:
 
Ska inte gå in på mormors fasters bror, men måste tipsa om grupper på facebook där det finns fler opererade, både grupper för hela Sverige och lokala grupper. Speciellt lokala grupper känns väldigt bra att vara med i iom att det kan skilja en del från landsting till landsting.

Har ingen erfarenhet att komma med själv, ska till kirurg i slutet på månaden och hoppas på operation innan årets slut :up:

Ska kolla in grupper och se om jag hittar någon lokal, tack för tips! Håller tummarna att du får operation innan årets slut och att det går bra :D
 
GBP är nöjd. Har lite bök att bli av med gravidkilona som omvandlades till chokladkilon men det är ju inte operationens fel.

Inga komplikationer (mer än precis efter op). Sköter jag maten mår jag bra. Blodsockret kan gå babanas när jag inte sköter mig.
 
GBP är nöjd. Har lite bök att bli av med gravidkilona som omvandlades till chokladkilon men det är ju inte operationens fel.

Inga komplikationer (mer än precis efter op). Sköter jag maten mår jag bra. Blodsockret kan gå babanas när jag inte sköter mig.

Vad innebär inte sköter sig? För dig alltså? :)
 
Haha ja det är den goda maten som gör att det ”tar emot” att operera sig, älskar ju mat men så jäkla less på att vara överviktig. Har gått ner runt 35 kg sen jag klev in på förlossningen för 16 månader sen men nu verkar det vara stopp, har jättesvårt att gå ner mer utan pendlar på ungefär samma vikt och har gjort sen i höstas, något ledsamt men är väl positivt att jag inte tappat taget och gått upp allt förstås. Har dock 20-30 kg kvar att gå ner!
Inte ett inlägg om erfarenheter av operation men bara en liten tanke. Du har gått ner väldigt mycket på ganska kort tid. Det är då ganska vanligt att man hamnar på en platå och därmed står still. Att hamna på den platån och inte gå upp igen är faktiskt positivt även om det inte upplevs så när man vill fortsätta ner. Att hamna på platån innebär att kroppen får en chans att komma ikapp, komma i balans och det händer oavsett hur man har gått ner. Jag förstår fullt ut att du vill snabba på nedgången men tycker att din läkare tänker sunt. Du har gått ner mycket och hur illa det än kan låta när man är mitt i en viktnedgång så är inte nedgången det svåraste. Det svåraste är att sedan hålla den nya vikten. Att inte ramla iväg uppåt igen.

En operation är alltid en operation och hur bra jag än anser att det är att det finns hjälp att få så vill jag ändå peppa dig att testa ett tag till själv. Ge dig ett halvår med stillastående vikt och ta ett nytt beslut sedan. Det är inte alls ovanligt att det lossnar efter några månader och vikten går neråt igen.
 
Inte ett inlägg om erfarenheter av operation men bara en liten tanke. Du har gått ner väldigt mycket på ganska kort tid. Det är då ganska vanligt att man hamnar på en platå och därmed står still. Att hamna på den platån och inte gå upp igen är faktiskt positivt även om det inte upplevs så när man vill fortsätta ner. Att hamna på platån innebär att kroppen får en chans att komma ikapp, komma i balans och det händer oavsett hur man har gått ner. Jag förstår fullt ut att du vill snabba på nedgången men tycker att din läkare tänker sunt. Du har gått ner mycket och hur illa det än kan låta när man är mitt i en viktnedgång så är inte nedgången det svåraste. Det svåraste är att sedan hålla den nya vikten. Att inte ramla iväg uppåt igen.

En operation är alltid en operation och hur bra jag än anser att det är att det finns hjälp att få så vill jag ändå peppa dig att testa ett tag till själv. Ge dig ett halvår med stillastående vikt och ta ett nytt beslut sedan. Det är inte alls ovanligt att det lossnar efter några månader och vikten går neråt igen.

Jag ska bli kallad igen till våren, men stått stilla (plus minus några kg) typ sen i vintras, börjar lessna haha! Men kanske ändå ska vänta till i vår, i alla fall så länge jag inte tappar greppet! Får fundera lite, är ju inget akut än eftersom jag än så länge är kärnfrisk :)
 
Jag har inte gjort det men jag har vänner samt en släkting som gjort det. I efterhand ångrar alla sig.
Kanske skulle berätta mer.
Min släkting drabbas av svimningar då och då har mycket problem med tarmarna. Öppnad flertal gånger. Problem med att äta generellt.

En av mina vänner har fått mycket problem med buken generellt. Även med andra saker förutom tarmen, tex gallblåsa som nu sist opererades och läkaren berättade att det skedde framförallt patienter som ju opererats.

En annan har fått sitt körkort indraget pga svimningar.
Osv.

De flesta verka ha klarat sig nåt år eller några år, och så helt plötsligt har det kommit.
 
Kanske skulle berätta mer.
Min släkting drabbas av svimningar då och då har mycket problem med tarmarna. Öppnad flertal gånger. Problem med att äta generellt.

En av mina vänner har fått mycket problem med buken generellt. Även med andra saker förutom tarmen, tex gallblåsa som nu sist opererades och läkaren berättade att det skedde framförallt patienter som ju opererats.

En annan har fått sitt körkort indraget pga svimningar.
Osv.

De flesta verka ha klarat sig nåt år eller några år, och så helt plötsligt har det kommit.

Oj det låter otäckt men kan inte vara allt för vanligt? Har aldrig hört om det förut?!
 
Jag kan bidra med min sambo och hans familj. Min sambo har gjort en GBP. Han fick mycket svåra komplikationer dagen efter op och fick öppnas igen (läckage som blev bukhinneinflammation). Han fick vatten i lungorna eftersom han låg så mycket efteråt. Fick ha drän i 8 veckor. Han var ca 2 timmar från att dö efter op. Enligt läkaren då (detta är 10 år sedan) så var min sambo en av 3-4 stycken av de 2500 som läkaren opererat som fått biverkningar på det viset.
Senare upptäcktes att han hade förträngningar i strupen/tarmen och man ville operera igen, men han "öppnade upp" själv i och med att maten fastnade en gång och sedan kom upp så han slapp.

Under åren som gått sedan dess så har han mått väldigt bra generellt. Han kan äta det mesta. Det är ett par saker som inte går. Han har haft väldigt lite dumpingar, men känner av då och då att han behöver äta och mår då dåligt. Tyvärr åkte han på en depression (han är en MYCKET stabil person så det kom som en blixt från en klar himmel) för 2-3 år sedan. Depression är en biverkan. Anorexi är en annan och det har en annan anhörig åkt på. Jag har 6 stycken väldigt nära anhöriga som gjort just GBP. Alla har åkt på olika typer av problem efteråt. Någon har blivit väldigt sjuk och där får man inte ordning på det och nu är även hjärtat påverkat.

Jag kan varken råda till att göra en GBP eller avråda från det. Det är så oerhört individuellt hur man mår efteråt. Min sambo ångrar sig inte att han gjorde en GBP, men han önskar att han hade gjort en sleeve istället.
 
Jag är med i flera grupper på FB bl a en där de som opererat sig och som ångrar sig och där flera har gjort återställning. Sedan är jag med i en annan grupp där de som inte ångrar sig håller till. Verkar vara lite som ett lotteri det där. Får jag fråga vilket BMI du har i dagsläget? Svara bara om du vill, givetvis. Jag har BMI 30 precis i dagsläget och är skitless på vikteländet.
 
Har några bekantar som har gjort GBP. Två av dom har bytt ut maten mot alkohol. Dessa två och en till har även skiljt sig. Mina andra tre vänner är nöjda och ångrar sig inte.
 
Jag kan bidra med min sambo och hans familj. Min sambo har gjort en GBP. Han fick mycket svåra komplikationer dagen efter op och fick öppnas igen (läckage som blev bukhinneinflammation). Han fick vatten i lungorna eftersom han låg så mycket efteråt. Fick ha drän i 8 veckor. Han var ca 2 timmar från att dö efter op. Enligt läkaren då (detta är 10 år sedan) så var min sambo en av 3-4 stycken av de 2500 som läkaren opererat som fått biverkningar på det viset.
Senare upptäcktes att han hade förträngningar i strupen/tarmen och man ville operera igen, men han "öppnade upp" själv i och med att maten fastnade en gång och sedan kom upp så han slapp.

Under åren som gått sedan dess så har han mått väldigt bra generellt. Han kan äta det mesta. Det är ett par saker som inte går. Han har haft väldigt lite dumpingar, men känner av då och då att han behöver äta och mår då dåligt. Tyvärr åkte han på en depression (han är en MYCKET stabil person så det kom som en blixt från en klar himmel) för 2-3 år sedan. Depression är en biverkan. Anorexi är en annan och det har en annan anhörig åkt på. Jag har 6 stycken väldigt nära anhöriga som gjort just GBP. Alla har åkt på olika typer av problem efteråt. Någon har blivit väldigt sjuk och där får man inte ordning på det och nu är även hjärtat påverkat.

Jag kan varken råda till att göra en GBP eller avråda från det. Det är så oerhört individuellt hur man mår efteråt. Min sambo ångrar sig inte att han gjorde en GBP, men han önskar att han hade gjort en sleeve istället.

Oj läskigt med så många olika biverkningar på din sambo och dina bekanta! Det är en sleeve jag är inne på att göra!
 
Jag är med i flera grupper på FB bl a en där de som opererat sig och som ångrar sig och där flera har gjort återställning. Sedan är jag med i en annan grupp där de som inte ångrar sig håller till. Verkar vara lite som ett lotteri det där. Får jag fråga vilket BMI du har i dagsläget? Svara bara om du vill, givetvis. Jag har BMI 30 precis i dagsläget och är skitless på vikteländet.

Jag har bmi runt 35,5-36 i dagsläget, så jag är godkänd inom landstinget. Ja det verkar lite som ett lotteri dock ska det bara vara ca 7% som får någon form av biverkning enligt introduktionen jag var på. Men blir man en av de 7% så är der ju inte alls roligt :(
 
Har några bekantar som har gjort GBP. Två av dom har bytt ut maten mot alkohol. Dessa två och en till har även skiljt sig. Mina andra tre vänner är nöjda och ångrar sig inte.

Har hört flera som bytt ut maten mot alkohol. Jag är som tur är inte så förtjust i alkohol, dricker lite ibland men kan lika gärna avstå och hoppas det förblir så vid ev operation!
 
Gjort gbp och är väldigt glad för det. Har inte haft någon komplikation alls. Jag äter numera normala portioner utan bekymmer. Typ en färdigrätt från Findus eller en halv pizza. Jag tycker inte att jag avstår någon mat. Tvärtom så har mitt matintresse blivit helt skruvat nu när jag inte behöver ha dåligt samvete så fort jag äter. Jag vet att jag inte borde ha fått det men fick det ändå.
 
Gjort gbp och är väldigt glad för det. Har inte haft någon komplikation alls. Jag äter numera normala portioner utan bekymmer. Typ en färdigrätt från Findus eller en halv pizza. Jag tycker inte att jag avstår någon mat. Tvärtom så har mitt matintresse blivit helt skruvat nu när jag inte behöver ha dåligt samvete så fort jag äter. Jag vet att jag inte borde ha fått det men fick det ändå.

Hur menar du att matintresser blivit skruvat? Håller du i vikt genom att äta en halv pizza?
 

Liknande trådar

Hundhälsa Jag behöver råd.. Det blev ett långt inlägg, men jag hoppas någon orkar läsa det ändå. Har en schäferhane på fem år, som kort och gott...
2
Svar
20
· Visningar
7 409

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp