Har en tregångare (islänning) som har börjat skutta med frambenen i traven, precis som om han skulle vilja börja galoppera när man travar och på mjukt underlag och oftast vid fattning. Han är kollad av veterinär och färdigbehandlad för hälta men problemet kvarstår med traven. Han är tämligen ren tregångare, men förra ägarna påstår sig ha fått honom i tölt från galoppen. Har haft två femgångare tidigare så jag vet hur det är att rida häst med fler gångarter.
Nu är min fråga, om man bortser helt från ev hältor och smärta; kan det vara så att det är gångartsrelaterat? Kan en tregångare bli fyrgångare när den är "vuxen"? Har haft honom ca ett år och tror inte att han var så mycket riden innan. Har ridit honom dagligen och tränat dressyr en gång i veckan. Han var i bra kondition när problemen började med traven, så det borde inte bero på att han inte orkade. Han är en väldigt stor häst med lång hals och är ganska sävlig av sig, men har blivit lite piggare att rida på sistone.
Vad jag ibland undrar över om det kan vara så att han kanske inte har varit riktigt färdigvuxen (han är 8 år nu) både fysiskt och psykiskt och därmed inte klar med sina gångarter? Är jag helt ute och cyklar när jag resonerar så?
Jag är naturligtvis fullt medveten om att det fortfarande kan ha med hältan att göra, men vill även ha andra infallsvinklar på problemet och kommer så klart att gå vidare med veterinären om inte problemet försvinner. Har ingen duktig islandsmänniska i min omgivning som jag kan fråga om just det här med gångartsproblematik, men vet att det finns massor av sådana här på buke, som kan svara på min fråga.
Nu är min fråga, om man bortser helt från ev hältor och smärta; kan det vara så att det är gångartsrelaterat? Kan en tregångare bli fyrgångare när den är "vuxen"? Har haft honom ca ett år och tror inte att han var så mycket riden innan. Har ridit honom dagligen och tränat dressyr en gång i veckan. Han var i bra kondition när problemen började med traven, så det borde inte bero på att han inte orkade. Han är en väldigt stor häst med lång hals och är ganska sävlig av sig, men har blivit lite piggare att rida på sistone.
Vad jag ibland undrar över om det kan vara så att han kanske inte har varit riktigt färdigvuxen (han är 8 år nu) både fysiskt och psykiskt och därmed inte klar med sina gångarter? Är jag helt ute och cyklar när jag resonerar så?
Jag är naturligtvis fullt medveten om att det fortfarande kan ha med hältan att göra, men vill även ha andra infallsvinklar på problemet och kommer så klart att gå vidare med veterinären om inte problemet försvinner. Har ingen duktig islandsmänniska i min omgivning som jag kan fråga om just det här med gångartsproblematik, men vet att det finns massor av sådana här på buke, som kan svara på min fråga.