Gammal hund- avliva

[surprice1985]

Usch så svårt att skriva!
Har läst igenom mängder av trådar där man frågar om när det är dags att ta bort sin gamla vänn...
Nu sitter jag här själv och vill inte vara den som fattar beslutet
Vi har en tik som fyllde 13 år i våras. BC/Teuveren/Schäfer som fram till kanske i våras har varit pigg som en 2 åring!
Nu känns det som att hon blivit gammal väldigt fort...
Hon kan halta efter att ha sprungit och mött husses bil eller efter en lite längre, lugn promenad. Drar baktassarna i marken och ser ut att ha sjunkit ner i själva bakdelen när hon går, stel i korset liksom.
Det har varit kisspölar på golven efter nätterna, ibland har det nog varit vår andra hund (11månaders boxer som precis har löpt o då kissat inne lite) men det har även varit gammeltanten.
Vi hade hundvakt till henne för någon vecka sedan under en vecka och då kissade hon inne ofta på nätterna.
Säger inte till längre, förr har hon alltid väckt oss om det blir akut på natten.

Imorse kom mannen ner och skulle släppa ut hundarna, då låg hon där och sov i en stor kisspöl
Nu löper hon och har alltid haft lätt att råka kissa inne då men aldrig kissat ner sig i sömnen...

Hon har haft tumörer i juvret i många många år, några har vi tagit bort, men de är inte speciellt stora.
Däremot känner jag nu en stor klump typ mellan frambenen och lite mer bakåt...
Hon har oxå fått en liten plutt, som en utstickande födelsemärke, på ena höften som vår andra hund är väldigt intresserad av att lukta på... Tänker om hon känner att det luktar cancer?
Hon springer fortfarande och jagar hästarna men håller sig utanför staketet nu, inser nog själv att hon inte är snabb nog att komma undan längre.

Hon har även börjat harkla till hårt ibland och får då upp lite vätska

Dricker väldigt mycket...
Hon har alltid ätit dåligt och enda sättet har varit att ha en skål framme där hon får plocka när hon vill vilket gör det lite svårt att se hur mycket hon får i sig men det är inte mycket... Matrester däremot hon ganska bra av.

Hundarna bråkar dessutom ordentligt nu vilket gör allt ännu jobbigare... Det var lite små tjaffs när valpen blev lite större men sen har det varit ganska lugnt fram tills nu när unghunden löpte första gången. Diva startar bråken men har inte en chans att klara sig undan en tung, stark boxer så vi har hökögon på dom nu.

Nu när jag sitter här och skriver så inser jag själv vad mycket det är som inte är som det ska...

Vi har tid bokad hos vet. om 2 veckor, de hade fullt och det är den enda vet. hon vågar gå till...
Hon HATAR att vara hos vet. trots att hon knappt har behövt vara där för mer än lite kontroller. Skakar och blir super stressa.
Vi bokade en tid för seniorkontroll och rådgivning hur vi ska göra, mycket enklare om någon annan kan fatta beslutet åt mig inbillar jag mig...
När hon ska avlivas ska det göras här hemma, vår vet. till hästarna har jag känt sen barnsben och han ska komma ut och hjälpa oss den dagen.

Ja vad vill jag med denna tråden egentligen... Kanske bara skriva av mig lite för att få lite distans och få upp ögonen själv...
Jag är så rädd att jag är hemmablind och att hon egentligen ser hemskt ut och mår skit
Har alltid sagt att hon ska tas bort innan hon blir dålig, vill inte att hon ska behöva bli dålig och ha ont.
Samtidigt rädd för att ta bort henne för tidigt, kanske det finns förklaringar och saker att göra för alla symptomen...

Diva är min bästa kompis Vi har hängt ihop så länge och gått igenom så mycket tillsammans Varit med och uppfostrat våra 2 pojkar.
Vår flicka som kom för 1 år sedan ignorerade hon och överlät till den andra hunden, kände nog att det räckte med 2 huliganer i huset när man är gammal
Hon har till och med räddat livet på vår äldsta son när han var liten heart

Alla hammar vi här där vi måste bestämma oss för våra vänners skull men det är fasen inte lätt

 

[surprice1985]

Tänker lite på vad som är ok när man blir gammal, var ska man dra gränsen?
Hon måste ju oxå få lov att vara gammal och lite skröplig men vad är ok och kan förklaras som ålderskrämpor?
Jag kände att nu när hon låg i en kisspöl känns det inte ok längre men sen gnager det ändå en känsla av att det bara var för att hon löper, när det är över så kommer hon inte göra så fler gånger
Ska vi avboka tiden för kontrollen och ta ut min vet. för att ta bort henne istället? Åh

 

[Malibu_Stacy]

Usch så svårt att skriva!
Har läst igenom mängder av trådar där man frågar om när det är dags att ta bort sin gamla vänn...
Nu sitter jag här själv och vill inte vara den som fattar beslutet
Vi har en tik som fyllde 13 år i våras. BC/Teuveren/Schäfer som fram till kanske i våras har varit pigg som en 2 åring!
Nu känns det som att hon blivit gammal väldigt fort...
Hon kan halta efter att ha sprungit och mött husses bil eller efter en lite längre, lugn promenad. Drar baktassarna i marken och ser ut att ha sjunkit ner i själva bakdelen när hon går, stel i korset liksom.
Det har varit kisspölar på golven efter nätterna, ibland har det nog varit vår andra hund (11månaders boxer som precis har löpt o då kissat inne lite) men det har även varit gammeltanten.
Vi hade hundvakt till henne för någon vecka sedan under en vecka och då kissade hon inne ofta på nätterna.
Säger inte till längre, förr har hon alltid väckt oss om det blir akut på natten.

Imorse kom mannen ner och skulle släppa ut hundarna, då låg hon där och sov i en stor kisspöl
Nu löper hon och har alltid haft lätt att råka kissa inne då men aldrig kissat ner sig i sömnen...

Hon har haft tumörer i juvret i många många år, några har vi tagit bort, men de är inte speciellt stora.
Däremot känner jag nu en stor klump typ mellan frambenen och lite mer bakåt...
Hon har oxå fått en liten plutt, som en utstickande födelsemärke, på ena höften som vår andra hund är väldigt intresserad av att lukta på... Tänker om hon känner att det luktar cancer?
Hon springer fortfarande och jagar hästarna men håller sig utanför staketet nu, inser nog själv att hon inte är snabb nog att komma undan längre.

Hon har även börjat harkla till hårt ibland och får då upp lite vätska

Dricker väldigt mycket...
Hon har alltid ätit dåligt och enda sättet har varit att ha en skål framme där hon får plocka när hon vill vilket gör det lite svårt att se hur mycket hon får i sig men det är inte mycket... Matrester däremot hon ganska bra av.

Hundarna bråkar dessutom ordentligt nu vilket gör allt ännu jobbigare... Det var lite små tjaffs när valpen blev lite större men sen har det varit ganska lugnt fram tills nu när unghunden löpte första gången. Diva startar bråken men har inte en chans att klara sig undan en tung, stark boxer så vi har hökögon på dom nu.

Nu när jag sitter här och skriver så inser jag själv vad mycket det är som inte är som det ska...

Vi har tid bokad hos vet. om 2 veckor, de hade fullt och det är den enda vet. hon vågar gå till...
Hon HATAR att vara hos vet. trots att hon knappt har behövt vara där för mer än lite kontroller. Skakar och blir super stressa.
Vi bokade en tid för seniorkontroll och rådgivning hur vi ska göra, mycket enklare om någon annan kan fatta beslutet åt mig inbillar jag mig...
När hon ska avlivas ska det göras här hemma, vår vet. till hästarna har jag känt sen barnsben och han ska komma ut och hjälpa oss den dagen.

Ja vad vill jag med denna tråden egentligen... Kanske bara skriva av mig lite för att få lite distans och få upp ögonen själv...
Jag är så rädd att jag är hemmablind och att hon egentligen ser hemskt ut och mår skit
Har alltid sagt att hon ska tas bort innan hon blir dålig, vill inte att hon ska behöva bli dålig och ha ont.
Samtidigt rädd för att ta bort henne för tidigt, kanske det finns förklaringar och saker att göra för alla symptomen...

Diva är min bästa kompis Vi har hängt ihop så länge och gått igenom så mycket tillsammans Varit med och uppfostrat våra 2 pojkar.
Vår flicka som kom för 1 år sedan ignorerade hon och överlät till den andra hunden, kände nog att det räckte med 2 huliganer i huset när man är gammal
Hon har till och med räddat livet på vår äldsta son när han var liten heart

Alla hammar vi här där vi måste bestämma oss för våra vänners skull men det är fasen inte lätt

Jag beklagar men tycker att det låter som om det är mer än dags.
Hon har ju ont när hon haltar, och kanske även annars med. Det är ju också något inre som inte stämmer, att kissa på sig och dricka mer än vanligt tyder på sjukdom.
Dessutom förtjänar hon inte att bli påhoppad sv en ung, burdus boxer när hon är så skröplig.

Jag hade tagit bort henne istället för att ta med henne till veterinär för undersökning och prover eftersom hon hatar det så mycket. Bespara henne det istället. Det är aldrig för tidigt att ta bort en 13-år gammal hund, speciellt inte av de stora raserna hon har i sig och som dessutom visar tydligt att hon inte mår bra.

Lägger till att hon knappast kommer att bli frisk eller mindre gammal för att ni gör en seniorkontroll. Försök skämma bort henne extra mycket nu, kanske kan ni lämna bort den unga hunden några dagar och njuta av egen tid med henne och sen låta henne få vandra vidare.

Kram!

 

[Red_Chili]

Ta ett djupt andetag, och senare idag läser du igenom ditt inlägg igen, eller ber någon vän/bekant/släkting att läsa det högt för dig. Försök låtsas att det inte är din hund som beskrivs, utan någon annans. Fundera på vad du själv hade gett för råd till den hundägaren.

Utifrån vad du skriver här så låter det för mig tyvärr som om det är hög tid att säga farväl, och jag kan inte riktigt se vad en seniorkoll skulle göra för nytta i det här läget. Hon verkar ha ont (hundar är dessutom extremt duktiga på att dölja sådant, så troligen har hon mer ont än vad du märker nu) och drickandet samt dåliga matlusten tyder ju också på att något är väldigt fel.

Avboka seniorkollen, boka in en tid för avlivning och satsa på att ge henne en så fin tid som möjligt tills det är dags. Men vänta inte längre än absolut nödvändigt. Är det för jobbigt att själv ringa veterinär för att boka tid, be en vän eller någon att ringa. Det har jag själv gjort. Jag klarar inte av att ringa vet om sådant utan skickar sms till en vän, förklarar vilken vet jag vill till och ungefär när det skulle passa mig. Sen har jag fått ett sms tillbaka om vilken tid som bokats åt oss. Låter säkert fånigt för vissa, men det har varit en enorm hjälp för mig eftersom det svåraste varit själva samtalet. När allt är bestämt och klart så har det varit mycket "lättare" (mindre svårt...) att haka på och göra det som behöver göras.

 

[Lovisaleonora]

Håller med Malibu Stacy. Det låter som det är mer än dax. För oss (vi har också stora hundar) gäller att vi kan leva med en förutsättning (lederna brukar ju krångla en del, vi medicinerar två av tre gamlingar), men när det kommer en förutsättning till, då är det tid att fatta beslutet.

Hundarna ska ha ett värdigt liv, det är jätteviktigt för oss. En hund som sover i en kisspöl har för länge sedan förlorat sin värdighet.

 

[vallhund]

Håller med övriga, vad väntar du på? Låt henne slippa seniorkontrollen. Boka tid för avlivning o skäm bort henne några sista dagar.

 

[Lipperta]

Hade det varit min hund med de problemen hade jag tagit bort.

Min foxterrier var pigg och glad 98% av tiden lite döv men annars bra. De resterande procenten fick hon epilepsi anfall och hostade upp vitt slem.
Så var det nog i 3 månader och det plågar mig än att vi hade henne kvar så länge när hon uppenbarligen inte var frisk.
Hade jag kunnat ändra hade vi tagit bort henne ett halvår tidigare.

Vi tog tassavtryck i gips och klippte av en liten tuss med päls och gjorde en fin tavla.

 

[Kilauea]

Tyvärr kan ingen annan fatta beslutet åt dig, så länge det inte rör sig om ett omhändertagande av länsstyrelsen. Det är din uppgift som djurägare.

För mig låter det som tiden är kommen. Två veckor kan vara långt att vänta. Finns det nån veterinär som kan komma hem till er?

Jag saknar fortfarande vår lagotto så det bränner inombords, men jag är samtidigt tacksam att jag tog beslutet när jag gjorde och inte lät henne vänta längre.
Vi är skyldiga våra pälsklingar det efter allt de gett oss .

 

[surprice1985]

Tack för svaren allihop! Det har gått väldigt fort nu sista veckorna därför har jag inte hunnit med eftersom hon varit så pigg fram tills nu.
Att hon gick lite illa såg jag först för någon vecka sedan sen har det oxå blivit fort sämre.
Så hon har inte varit såhär länge utan det har kommit ganska snabbt på nu, förstår att det låter som att hon varit dålig länge när jag läser vad jag skrev.
I våras började hon bli tröttare och man såg att hon blivit gammal men det har ändå varit full fart på henne i sommar, hon har varit med på semestrar och lek o busat utan problem.
Så från att jag bokade tiden tills idag så har hon blivit sämre.
Seniorkontroll var mer för att det är vad de kallar det, jag ville ha ett utlåtande över hennes mående helt enkelt.
Men nu när hon kissade på sig inatt, det var första gången som hon har gjort det utan att märka det, så har jag bestämt mig.
Behövde nog bara skriva av mig...
Ska ringa min vet. idag och boka en tid för henne

 

[Lipperta]

Tack för svaren allihop! Det har gått väldigt fort nu sista veckorna därför har jag inte hunnit med eftersom hon varit så pigg fram tills nu.
Att hon gick lite illa såg jag först för någon vecka sedan sen har det oxå blivit fort sämre.
Så hon har inte varit såhär länge utan det har kommit ganska snabbt på nu, förstår att det låter som att hon varit dålig länge när jag läser vad jag skrev.
I våras började hon bli tröttare och man såg att hon blivit gammal men det har ändå varit full fart på henne i sommar, hon har varit med på semestrar och lek o busat utan problem.
Så från att jag bokade tiden tills idag så har hon blivit sämre.
Seniorkontroll var mer för att det är vad de kallar det, jag ville ha ett utlåtande över hennes mående helt enkelt.
Men nu när hon kissade på sig inatt, det var första gången som hon har gjort det utan att märka det, så har jag bestämt mig.
Behövde nog bara skriva av mig...
Ska ringa min vet. idag och boka en tid för henne

Tyvärr är det ju priset man måste betala som djurägare. Gläds åt vilka underbara år ni gett henne och hon er.

 

[surprice1985]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

 

[vallhund]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Berätta som det är o låt henom vara med om hen vill.

 

[Lipperta]

Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Den här tråden är nog nyttig
http://www.bukefalos.com/threads/hantera-ev-avlivning-av-dotterns-ponny.1444998/

Vi har alltid tagit tassavtryck och klippt en liten tuss på våra hundar sen jag var liten, det har alltid kännts bra även som liten.
Då finns iallfall något kvar och det finns något att pyssla med och inte bara sitta och gråta. Det känns fint att gå förbi där tavllan hänger också, de finns liksom ''kvar'' i huset.

 

[Red_Chili]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Det låter som helt rätt beslut På häst-delen av forumet finns just nu någon tråd om hur man ska hantera allt när en dotters ponny behöver avlivas. Ska se om jag kan hitta den igen och länka!

När jag själv var 11-12 år så var vi tvungna att låta vår katt somna in. Jag var uppväxt med honom och älskade honom oerhört. Min mamma hade då tagit katten till veterinär för att kolla hur han var och fick veta att han inte kunde bli bra. Det berättade hon för mig. Hon berättade så gott hon kunde vad veterinären sagt och lät mig förstå att det bästa för honom var att slippa ha ont. Jag bestämde själv att jag ville vara med och så blev det också. Katten satt i mitt knä när han fick sista sprutan och jag är än idag mycket tacksam över att ha fått vara med. Hade jag inte fått det, då hade jag nog haft mycket svårt att förlåta mina föräldrar. Det var viktigt för mig att få säga hejdå.

 

[Kilauea]

Nu är tid bokad till början av nästa vecka så nu ska vi mysa massor fram tills dess

Jag har alltid sagt, och oxå gjort för den delen med med våra djur, att de ska tas bort innan de blir dåliga.
De ska inte behöva må dålig och ha ont sista tiden i livet bara för att jag vill ha dem kvar.
Men nu gick det så snabbt och var för nära, man ville inte riktigt förstå och det tog någon vecka innan det sjunkit in fastän jag egentligen hade bestämt mig reda då.


Hur har ni som har barn sagt och gjort med era? Särskilt vår äldsta, 11år, kommer bli extremt ledsen

Beklagar, starkt gjort av dig .

Vad gäller barn så finns det nog inget rätt eller fel. Jag var 10 när vår första hund avlivades och var inte med, vilket var rätt beslut av mina föräldrar. Dock fick jag säga hej då innan. Att ljuga eller låtsas som annat än sanningen tror jag bara är dåligt. Barn behöver lära sig att livet består av möten och avsked.

 

[Red_Chili]

Här är tråden jag tänkte på, om barn och att avliva familjens djur: http://www.bukefalos.com/threads/hantera-ev-avlivning-av-dotterns-ponny.1444998/

 

[YlvaG]

Beklagar att det är dags. Gällande barnet så är mitt råd att vara ärlig. Jag kommer inte ihåg mitt första djur, tror jag hittade min kanin död en dag och då förklarade dom så gott dom kunde eftersom ingen visste riktigt varför hon dött. Sen är jag från en jägarsläkt så har ju det med mig också. Jag uppskattade iaf att få säga hej då. Då vi begravt katterna hemma så har vi tagit med dom hem igen och då har jag tex gått över och pratat med grannarna en gång som tagit med barnen över så dom fått se, klappa, säga hejdå dom också. Ett lugnt, odramatiskt möte och samtal om döden med ett djur dom kännt och tyckt om, men inte lika intensivt som om det varit deras eget. Det har uppskattats. Mellan 8-10 år gamla tror jag dom var då.

Vill barnet vara med tycker jag att dom ska få det, iaf hos veterinär och med smådjur. Om man som förälder klarar av det vill säga. Man kanske kan ha ngn släkting med som barnet känner sig trygg med som kan fokusera bara på barnet.

 

[Jissa]

Tyvärr kan ingen annan fatta beslutet åt dig, så länge det inte rör sig om ett omhändertagande av länsstyrelsen. Det är din uppgift som djurä
För mig låter det som tiden är kommen. Två veckor kan vara långt att vänta. Finns det nån veterinär som kan komma hem till er?

Jag saknar fortfarande vår lagotto så det bränner inombords, men jag är samtidigt tacksam att jag tog beslutet när jag gjorde och inte lät henne vänta längre.
Vi är skyldiga våra pälsklingar det efter allt de gett oss .

 

[Jissa]

Beklagar, starkt gjort av dig .

Vad gäller barn så finns det nog inget rätt eller fel. Jag var 10 när vår första hund avlivades och var inte med, vilket var rätt beslut av mina föräldrar. Dock fick jag säga hej då innan. Att ljuga eller låtsas som annat än sanningen tror jag bara är dåligt. Barn behöver lära sig att livet består av möten och avsked.

Jag lät faktiskt veterinären ta det beslutet. Jag kunde inte själv. Så jag gick på undersökning och veterinären sa det är.dags. vilket jag innerst inne visste. Tog bort henne direkt då
Tycker det är dags ts.

 

[Fjordfrälst]

Vår sista hund, en cocker spaniel som hade fyllt 16, som alltid varit väldigt pigg, fräsch i benen, dock lite snurrigmot slutet, såg lite sämre, men upplevdes inte ha dålig livskvalitet. Men. En dag fick han som en frånvaroattack, kanske en TIA?!. Mycket möjligt. Så mamma ringde vetten, vi bokade tid för avlivning dagen därpå. Dagen efter var han precis som vanligt, kändes svårt att då åka och ta bort honom..Men! Vi alla 3 (jag och brorsan bodde hemma på den tiden,), vi och mamma, var ju borta hela dagarna- med morfar som bor granne med mamma (dock liten bit att gå och han är ju äldre) , som rastade voff under dagen då vi var borta. Men vi ville inte riskera att låta honom få en stor hjärnblödning, ifall den där frånvaroattacken var en TIA och därmed en ev. förvarning om något större, och dö själv hemma, det avslutet ville vi inte ge honom, älskade saknade hund! I dagarna är det 5 år sedan redan....

Det är dags att låta din vän gå, vilket du insett och bokat tid; jag vet själv hur svårt det är. Styrkekramar till dig som gör det bästa du kan för din älskade vän .