Sv: Galen av 4 dl havremüsli?
Funderar vad det kommer av att fler och fler hästar inte verkar tåla havre?
Förr fick ju var och varannan häst havre och sällan någon sådan reaktion eller har jag fel?
Jättelångsökt fundering här, och verkligen fritt spekulerande.
Men stoet jag beskrev, den enda som inte tålt havre och som förvandlades till bathorse och trodde hon kunde flyga av minsta lilla ren havre. Hon hade en mamma som "var knäpp". Hon hade en bror som på allvar ansågs som bindgalen, som kunde funka finemang ena dagen och nästa dag flippa ur alldeles vansinnigt. På nivån skena vilt genom en vägbom och en granparkering och inte stanna för något.
Stoet fick en avkomma innan jag köpte henne. Den avkomman togs bort i ganska unga år då den - just det - "var knäpp".
Gemensamt för de tre nämnda var att de ena dagen kunde vara goda som guld och jättetrevliga, och nästa totalt flippa ur.
Min var alltid god som guld, och en sådan där helt bombsäker häst man kunde slänga upp en tvååring på. Hon var het, men snäll. Supersnäll.
Fick hon havre blev hon som sagt knäpp. På riktigt knäpp. Inte bara grymt het utan hon blev läskig, det slog slint någonstans i huvudet typ. Hon försökte hoppa en bil en gång.. En annan gång skenade hon rakt ut på en väg. En tredje gång hoppade hon utför en nedförsbacke, och krashade (såklart) mitt i den, eftersom hennes tro på att kunna flyga var fel.
Det här var på tiden när jag gav "hö, havre och betfor" till alla. När hon kom var hon fet som en liten gris och ur kondition. Så hon fick bara hö, lite betfor och mineral. Hon var god som guld. Sen när hon var bantad och i mer kondis och behövde lite mer fick hon havre med. Och blev knäpp. Fast jag trodde inte det var havren, jag trodde hennes rätta jag visade sig. Jag (som var 13) grinade efter varje pass i en månad. Det var tom prat om att sälja henne. I ren desperation tog jag bort kraftfodret. Hon blev snäll. Men för smal. Så hon fick kraftfoder igen. Och blev knäpp. Det här var sommar, och hon var knäpp vissa dagar men inte andra (hon fick havre varje dag). I efterhand har jag sett ett samband. Om hon fick havren före eller efter ridtur. För nära havregiva = bathorse. Tillräckligt långt från havregiva = snäll häst.
Jag bytte ut havren mot korn av en slump, jag fick korn gratis av en granne. Bathorse försvann. Sen flyttade jag och tog med henne och hamnade i inackstall där grovfoder, betfor och havre ingick i hyran. Bathorse var tillbaka. Jag trodde det berodde på ny miljö. Vi stod där i bara några mån, och sen bytte vi stall. Där det ingick krafft grund. Snäll häst. Sen blev det för dyrt med krafft grund tyckte de och bytte till havre eller korn och betfor. Jag som FORTFARANDE inte fattat valde havre. DÄR föll poletten ner, när bathorse var tillbaka om jag red på fm men inte på em. Bathorse försvann när hon fick korn.
Sen testade jag det tre ggr innan jag konstaterade att det ska inte vara havre till den, för två nävar räckte om man red för nära fodring. Däremot tålde hon upptill ½ kg krafft grund, men inte mer.
Med det jag nyss berättat i åtanke, samt "en hel släkt som var intermittent knäppa" så skulle det varit VÄLDIGT intressant att veta om mor, bror och dotter hade varit "knäppa i huvudet" på en havrefri diet med. Vi talar kallblodstravare, så gissningsvis var det rätt mycket havre i foderstaten. Skulle också vara intressant att veta om de där gångerna när det slog slint var nära inpå havrefodring, och de gångerna som var bra var långt från havrefodring...
JAG gissar såhär utan bevis på att samtliga faktiskt åtminstone blev sämre av havre, att det var något genetiskt.
Har aldrig mött en häst förutom henne som reagerat. Tom fullbloden kunde man proppa havre i utan att de förlorade förståndet. Fast jag valde hellre korn i ärlighetens namn ändå. Men inte för de "inte tålde havre".