"Funny moments" med din häst

[Dressyrtjejen_97]

Har du råkat ut för någon rolig situation med din häst någon gång? Någon "klantig" avfallning kanske? Att din häst knyckte ett äpple ur din stängda ficka? Vilka är era "funny moments" med eran häst?

...Eller är det bara jag?
Bara för att nämna några "funny moments" med min häst:
- Jag brukar använda en uppsittningspall när jag sitter upp. Den ena har 6 st trappsteg. Trappsteg nr 3 är ungefär lagom för mig. Det förstod jag dock inte de första gångerna, utan jag klev glatt upp på 6e steget, för att sedan svinga mig upp...och landa på andra sidan Herr Häst tittade på mig som om jag var en idiot och fnös...

- Första gången jag skulle lasta Herr Häst. Jag hade läst mycket om svårlastade hästar m.m. så jag tänkte att det gäller att vara riktigt övertydlig och bestämd. H.H var visst inte så svårlastad, utan hans åsikt var (och är) mer:
Titta!! Det finns ju mat där inne!! *Drar iväg upp för rampen med bestämda steg, med mig i släptåg*

- Var ute i skogen med en maxad C-ponny. Ingen överdrivet snabb historia, utan normallånga steg och normalt arbetstempo (möjligen med pyttelite tryck i) för sin storlek. Gissa vem som fick stanna upp var 5e m för att den andre skulle hinna ikapp?

- Efter träning brukar jag ibland ge H.H vatten i hink när han står uppställd. Då han är lite divig får man alltid hålla upp hinken åt honom Men inte nog med det: Han är extremt tydlig med när han inte är törstig längre; då buffar nämligen till hinken med mulen, så resterande innehåll skvätter i ansiktet på än.

- Jag är ju en hängiven mobil-fotograf och älskar att fota H.H. Något jag gör så gott som dagligen. Han brukar alltid visa sig från sin bästa sida med spetsade öron och söt blick. Har jag dock tagit - i hans tycke - för många bilder börjar han räcka ut tungan åt mig
Se bild nedan för exempel:

 

[mollyphlox]

Min fd medryttarponny var en sån där häst som kunde hitta på lite vad som helst. Hon påminde väldigt mycket om Mulle i sättet om vi säger så

En gång råkade hon bocka så att min kompis föll av (enda gången min kompis föll av den ponnyn), hästen busade glatt iväg en liten bit, bockade igen, märkte att hon visst tappat något och gick snällt till kanten av stubbåkern och åt lite gräs tills min kompis hunnit hoppa upp igen. Sen var hon ovanligt snäll resten av turen!

Det var en fin ponnydam, saknar henne ännu. Lite mer än tre år sen hon fick fara vidare till hästhimlen. Den ponnyn lärde man sig massor av under de åtta år jag fick vara med!

 

[TheRedLightning]

"Funny moments", hmm?
Ett jag kommer på sådär på rak arm är när jag och tant var ute och red, vi skrittade längs den smala byvägen. Då kommer det en timmerbil. Jag vet att varken jag eller tant är rädd för lastbilar, men bestämmer mig ändå för att få henne att gå åt sidan, då vi var vid postlådorna, som har en liten ficka från vägen. Skrittar glatt där, lastbilen passerar försiktigt. Vad gör tant då?
Jo, då trycker hon sig närmare lastbilen och jag blir full i skratt. Det var verkligen ett sådant moment "sådan matte sådan häst". Lastbilschauffören måste trott jag var tokig med ett stort bananleende på läpparna, då lastbilen var en Volvo och min tant drog sig mot den.

 

[nullo-modo]

Det roligaste är inte någon av mina hästar utan fick nöjet att se det.

Några hade hyrt en ridskoleponny för att dottern skulle åka på CR.
Barnet går ut med ponnyn till transporten och när ponnyn nästan är inne hörs en röst från stallet lasta inte så ponny och barn går under bommen (inte sänkt än) går runt och under bommen till andra spiltan och går ut igen.

Det riktigt roliga är att den ponnyn är känd för att mer eller mindre behöva lyftas på transporten vid lastning.

 

[Manji]

Jag och ponnyn är ganska goa vänner, hängt ihop i 12 år. Ponnyn gnäggar alltid när jag kommer till hagen eller när han hör mig vissla, gulligt eller hur? En gång för ett par år sen kompletterade han sitt pratande med att trava mot mig när jag kom i hagen. Gullig eller hur?

Jag tycker i alla fall det var störtgulligt och tänkte att jag skulle besvara gesten genom att springa mot honom. Sådär romantiserat, vi möts i mitten och kramar varandra.

Nåväl...Det blev inte så. Han fullkomligen SKREK av rädsla, tvärvände och galopperade iväg. Tio år av vänskap spelade ingen roll, han var helt säker på att jag skulle äta upp honom.

Jag har inte sprungit mot honom fler gånger

 

[Tualma]

Jag och ponnyn är ganska goa vänner, hängt ihop i 12 år. Ponnyn gnäggar alltid när jag kommer till hagen eller när han hör mig vissla, gulligt eller hur? En gång för ett par år sen kompletterade han sitt pratande med att trava mot mig när jag kom i hagen. Gullig eller hur?

Jag tycker i alla fall det var störtgulligt och tänkte att jag skulle besvara gesten genom att springa mot honom. Sådär romantiserat, vi möts i mitten och kramar varandra.

Nåväl...Det blev inte så. Han fullkomligen SKREK av rädsla, tvärvände och galopperade iväg. Tio år av vänskap spelade ingen roll, han var helt säker på att jag skulle äta upp honom.

Jag har inte sprungit mot honom fler gånger

 

[hoppeloppe]

Vår shettis plockar alltid av en mössan på vintern om man sätter sig på huk bredvid honom, sedan är han nöjd.

 

[purity_666]

Eftersom allt slutade väl var det här lite roligt:
Jag och en kompis red två fjordingar på en avstängd väg i skogen. Vi hör att vi kommer möta någon så vi saktar av till skritt. Det är en kurva en liten bit framför. De vi möter kommer i full galopp och när första ponnyn ser oss tvärvänder den 45 grader och kastar sig rakt ut i skogen. Ryttaren blev halvt hängandes i ett träd. Ponnyn gick ut ur skogen och knallade hemåt med en ursinnig ryttare efter. Vi ropade och frågade om vi kunde göra något, men nej. Ponnyn gick hela vägen hem själv. Alltså den rusade inte iväg, travade bara lite sådär retligt framför tjejen.

Sen gjorde ju jag en klantig grej. Hade varit och tävlat på hästen som är lite tossig ibland. Ska byta om till grimma och tänker "äh han är lugn" så trär grimman över nacken och tar av tränset. Jo tjena, där stack hästen. Inte så långt, han hittade hö någon transport längre bort. Men där lärde jag mig att inte lita på honom.

Sen den sjukaste, himla lång så sorry. Så ledsen att det inte finns på film,
Ute och rider med lilltjejen, kompis till tjejen och tjejens mamma. Lilltjejens ponny kastar av henne och tänker inte låta sig fångas. Vi är så nära hem så vi ser stallet men han går inte hem heller. Hepp, jag försöker jaga fatt på honom med min häst och fånga honom. Det var en sån ponny där ägarna ibland spenderade 2 timmar i hagen för att fånga honom. Det går tametusan inte. Vi kommer ikapp och förbi, blockar honom och han hittar sätt att klättra över diket. Sen upp på vägen och repetera. Vi såg ut som en cowboy som försöker fånga en ko. Till slut är vi i stallet, men ute på vägen. Ponnyn vägrar låta sig fångas. Nu är resten av ekipaget där också.
Så till slut lyckas jag fånga tygeln och får tag på ponnyn. Hurra! Jag sitter fortfarande på min häst. Så min häst står i sin färdriktning och ponnyn rakt bakom. Då börjar ponnyhelvetet backa. Jag vägrar ju släppa tygeln och tror väl att jag ska kunna hålla emot. Men icke, jag ramlar av min häst rakt bakåt, landar platt på ryggen.
Jag lyckas vända mig om så jag ligger på mage, håller fortfarande i ponnyns tyglar. Ponnyn börjar backa igen, drar mig liggandes på mage och gratis. Tränset kanar av. Så där ligger jag på mage, mitt på grusvägen med tygeln i händerna, skriker ett ångestfyllt Neeeej och ser en jävla ponnyrumpa skutta iväg. Nu drag min häst också och då följde ponnyn snällt med hem till stallet.
Jag ville helt seriöst skjuta ponnyn just då. Min rygg dog av smällen så jag kunde varken sitta, stå eller gå sen. Tog mig knappt i och ur bilen. Men bara muskler som gick sönder så har inga bestående men. Förutom skadad stolthet.

 

[helena_hamrerk]

Sen den sjukaste, himla lång så sorry. Så ledsen att det inte finns på film,
Ute och rider...

Den filmen hade vart guld att ha

 

[parfymflaska]

Jag kommer spontant att tänka på en dag i somras då jag skulle mocka hagen. Min häst hade fång i vintras och står därför i grushage. Oftast är hon ivägen och vill bli kliad när man är i hagen, men denna gång stod hon och slöade en bit bort. Plötsligt ser jag att hon har gått ner på ena framknäet, som en bugning, och lägger ut huvudet under tråden för att nå gräset på utsidan. Jag ropade spontant till "Neeej vad gör du, sluta med det där!", varpå hästen reser sig med en stor grästuva hängandes i munnen, kommer fram till mig och lägger grästuvan i skottkärran. Antagligen råkade just den tuvan vara av en äcklig sort eller något, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite rörd över att hon visade mig sådan hänsyn .

 

[athena_arabians]

@parfymflaska: Aww

 

[Dressyrtjejen_97]

"Men matte, nu har du väl ändå tagit tillräckligt många bilder?!" - The bildsekvens

 

[Ridinglady]

En dag skulle min yngste son hjälpa mig att ta in från hagen - han var väl 8-10 år. Jag går före in i stallet med den ena hästen ... efter ngn minut kommer min son arg som ett bi och utan häst - hästen har helt sonika gått upp i transporten som stog öppen utanför och stog nu och väntade på mat! De vet att de brukar finnas mat längst fram!

 

[westernsuzie]

Min dåvarande westerntränare, som ofta pratade om vikten av att hästen respekterar människan osv, skulle hjälpa mig att prova ut en sadel när hästjäkeln har tag i dragkedjan på min jacka med tänderna och drar ner dragkedjan med ett ryck tränaren såg typ chockad ut och jag ville sjunka genom jorden
Min gamla tant är ehh.. lite speciell

 

[westernsuzie]

Eller den gången då min gamla medryttarhäst drog iväg med mig i 190 knyck på en rätt hårt trafikerad väg och gjorde allt för att få av mig. Lyckades få stopp på eländet till slut (ja, så tänkte jag om honom just då och värre saker ändå), kastade mig av så att jag ramlade ner i diket, kravlade mig upp och fick tag i hästen igen, morrade och ehh.. ja, jag skäms för det nu i efterhand men jag klappade till honom rätt rejält också. Sen vände jag mig om och såg typ en lång kö med bilar som står och väntar och glor på våra förehavanden

 

[pajaztar]

Den här häst-selfien blev rätt bra tycker jag:

 

[Cornelia]

Hade ett fjordsto med mycket integritet....
En bekant, som var en van ryttare, ville låna och rida ut en sväng, vilket hon förstås fick. Jag förvarnade om att vi hade att göra med en snäll men bestämd dam.
De kom iväg, frid och fröjd. Planerade att vara iväg en dryg halvtimme.
Efter kanske en kvart hör jag ett ilsket surrande bortifrån vägen. Arga grymtningar och protester. Hör också ett lugnt och stadigt "klipp klopp, klipp klopp". En häst i skritt.
På vägen kommer My lugnt och fint, med spetsade öron och mål i blick. På ryggen har hon en gråtfärdig ryttare, högröd i ansiktet av ilska, surrande som en hel bisvärm och kämpande med tyglar och skänklar och allt vad hon hade.
My hade helt enkelt vänt när hon tyckte att det räckte, trots ryttarens protester, och börjat gå hemåt. Inte sprungit, inte varit dum, bara knatat på med spetsade öron hela vägen hem till stallet. Hon gick ända fram till stalldörren och lade mulen mot dörrvredet.
Tydligare än så kan man knappast vara....!

 

[vallhund]

Min dåvarande westerntränare, som ofta pratade om vikten av att hästen respekterar människan osv, skulle hjälpa mig att prova ut en sadel när hästjäkeln har tag i dragkedjan på min jacka med tänderna och drar ner dragkedjan med ett ryck tränaren såg typ chockad ut och jag ville sjunka genom jorden
Min gamla tant är ehh.. lite speciell

Var du näck under?

 

[Beeboppe]

Min ena storhäst är som en ponny i sinnet.. hittar på skit varje dag typ. För att nämna ngt så är den pillig med munnen och har flertalet gånger dragit i hovslagarens kalsonger och släppt så denne fått en smäll av resåren

 

[IzeUnicorn]

Inte min häst, men en ridskoleponny med en räv bakom örat. Jag stod och väntade på att gå ner till ridhuset, med ponnyn sadlad och klar. Däremot stod jag vid huvudet, inte bogen, vilket inte var så smart. Ponnyn viftade till med frambenet, träffar mig i knävecket och benen viker sig under mig och han står där och fnissar åt mig (kändes det som i alla fall).

Samma ponny, vi red ute i sommarhagen, ridläraren förvarnar mig att han är ett riktigt matvrak och kan dyka ner plötsligt även i trav. Allting var frid och fröjd, så skulle vi galoppera på i ett friskare tempo och stå i tvåpunktssits. Helt plötsligt ligger jag på marken och alla skrattar åt mig, han hade helt enkelt börjat beta. Tio minuter gjorde han om samma sak, precis i landningen efter ett hinder.

Väldigt speciell ponny den där.