Sv: Funderar
Molly har nog alltid varit den där lugna, lite försiktiga damen. Man märkte lättare när hon var osäker/rädd eftersom att hon då "vidtog åtgärder" medan när hon var nöjd och glad så var hon helt okomplicerad så att säga.
Egentligen var man nog glad att hon var lugn, för ofta var hon ju så himmelens nervös i t.ex. trafiken. Jag minns de gånger man mötte bussar i byn! Innan jag kände till hennes egenhet att tvärvända och springa ifrån det hemska, så var det lite läskigt varje gång. Men jag kom snabbt på att det bara var att be henne kliva ner i diket och prata lungt med henne, mot slutet när jag red henne så var bussar inte alls farliga längre!
Jag minns också en gång då ägaren (som du köpte henne av) skulle sitta av och då tog av sig hjälmen för att räcka över den till mig, Molly blev jätterädd och kastade sig åt sidan! Men lite sprättig för hastiga rörelser det har hon ju alltid varit, och hon har ju visat det tydligt. Du har ju gjort ett bra jobb med damen i fråga, eftersom att hon inte verkar vara lika nervöst lagd numera!
När det gäller bus så hade jag ett litet knep som alltid fick Molly att bli lite smågalen. När vi galopperade så petade jag med ena tån lite extra framför sadelgjordsläget. Där satt "extraväxeln" och hon kunde tända på från noll till hundra på det lilla kommandot! Fast det var våran lilla hemlighet.
Annat som Molly gillade var bara mysiga barbackaturer när vi skuttade över snöhögar och njöt av att bara tuffa runt i skogen. Oj, vilka minnen jag har av den hästen! Hade mycket väl kunnat tänka mig att ha en häst som henne!
