Från mängd till explosivitet

[Rikkan]

Nu är jag i ett avgörande skede med min svarta springare. Han har gått från typ. varannan dags intervaller till 2-3 dagar på raken och lite mera fart minst 1 gång i veckan.
Det är mycket spännande i den bemärkelsen att jag önskar samma lydnad och finkänslighet, trots att han nu ska ta steget över till att vara "travare" och trava på "riktigt".

Enda ledsagaren jag har är han, och reaktionerna i hans kropp. Kör på linjen att är han inte lika lyhörd i mun så har det varit för hårt/mycket och då skrittar vi.
Vet inte om det kommer att lyckas, men vi försöker. Balanserar på lina.

Är det verkligen möjligt att behålla den fina, känsliga körmunnen och smidigheten i kroppen i kombination med dom höga farterna?

 

[Cilva]

Bra, du testar. Då behöver inte jag.

Detta är något jag funderat mycket på. Spec iom att min häst varit väldigt het och jag inte giller att ligga raklång i vagnen för att få stopp på henne. Tänk om nån skulle dra mig i munnen på det viset?

Men en stor förbättring har ju skett med tiden. Hon har lugnat sig i knoppen och därmed även i kroppen. Och så har hon inga (peppar,peppar) fysiska problem längre. Men det är inte så som jag vill ha det än, och jag tvivlar på att det kommer bli det heller.

Har du kört in hästen själv? Jag tror nämligen att sättet man kör in hästen på och skolar den har stor betydelse. Blir det inte bra från början så är det jäkligt svårt att få rätsida på sen.

 

[Rikkan]

Den här hästen kom till mig för drygt ett år sedan, 3 år och "inkörd" -men kunde inte svänga, stanna eller gå ut genom stallporten. Så jag började med markarbete, löslongering och tömkörning. Han har dessutom haft problem med vargtänder och saknat körmun. Visst är han styrbar idag, men suger inte på bettet som man kunde önska.
Ligger inte på bettet som en vanlig kbl.travare är lärd att göra. Tar lätt stöd men hänger inte...

 

[martha]

Jag tror det beror lite på deras "skalle" hur dom beter sig i olika situationener, det hästar han Pålsson kört in har ju många klagat på att dom är FÖR lyhörda för handen, och jag kan förstå dom.......själv hade jag en krångelmärr som jag tömkörde i 3 mån och hade vagnshjälp lika länge ungefär....hon vart så lydig så det blev ingenting tillslut....pyyste jag bara prooo så stannade hon, i vilken situation somhelst

Jag tycker inte man skall sträva efter perfektionism i munnen på dom, inte till det vi ska ha dom till, däremot så behöver dom ju inte bli heta som spisar, men ett bra tag i grejorna vill man ju ha...MEN det kan ju komma med tävlingsivern, det beror som sagt på din häst...hur gärna han vill tävla!! Han kanske vill springa där med sin krökta nacke och är världens nöjdaste

Det finns ju hästar som är som "bilar" att köra...men allt är ju relativt, en dressyrnisse tycker säkert inte att den hästen är fin i munnen, medans Stig H kanske tycker den är helt perfekt....

*Tack för mig....Leverpastej*

 

[Rikkan]

Jag kan inte kräva att en häst som gått med ond mun i flera år ska ta bettet som en häst som har ett normalt förtroende för denna tingest. Lite kontakt är bra för oss.
Han kröker dock inte för mycket på nacken... utan bär sig bra. Det viktiga för mig i detta skede är att lära mig skillnad, så att jag vet hur han är när han är pigg, trött, stel osv. Nyanser.

Vad jag är ute efter är att höra hur ni känner skillnad på era hästar.

Finner ni samband med en hårdare mun eller när hästen släpper grejjorna med vissa problem i kroppen?

 

[martha]

Det därär högst individuellt hur dom reagerar, en del blir heta o ligger på när dom har ont nånstans, andra släpper grejerna direkt...du får lära känna din egen häst hur han reagerar...min t ex har hängt på en töm i hela sitt liv, men BARA när han får häst utanför sig..sen beror det lite på hur han är som individ med smärt tröskel osv...en del hästar glömmer aldrig att dom haft ont, andra glömmer direkt när dom blivit friska...det är omöjligt att svara på egentligen...OM din häst har/har haft ont i munnen så kan det bli problem när man skall ta i dom, för oftast så blir dom ju lite ambitiösa när man börjar köra lite snabbare med dom
Min gamla hade ju jätteproblem med munnen i flera år, vi var till LUndström stup i kvarten...2,5 år tog det att få honom så som han är idag, men den dag han var friskförklarad så var han lättmanövererad, innan var han "svår" för det gick knappt att ta ihonom...han startade dock under tiden han var "dålig"
mitt tips är att köpa ett franskt läderbett( Finn Tack) otroligt milt och formar sig efter hästens mun.

 

[Rikkan]

Han släpper inte, han är inte het, han är helt ok -faktiskt.
Vad jag kan märka är att han vill ta mer stöd när det går tungt för honom. Så det blir nog travare av honom iallafall...

 

[jesse]

Precis som martha säger så vill jag gärna att de har ett ordentligt tag i bettet! Jag ogillar att köra hästar som inte är "på bettet" ordentligt. De känns oftast lite flegmatiska och speciellt om de inte är helt hundra i aktionen-då är det jättesvårt att sitta och bära dem. Man får sitta och dra fast dem på bettet hela tiden osv.

men som allt annat-lagom är bäst. Just nu har vi en som är dunderhet och verkligen börjar vara på tårna. Då man far ut och kör är han jättesnäll om han får gå i ledningen men så fort någon kommer upp närmare än 3 längder bakom tar han tag i grejorna och sticker. Jag lovar dig att det är som att stoppa tömmarna runt en lyktstolpe och försöka dra-ingen respons till svar alls .

Han gick nyligen ett provlopp och jag sa åt kusken att han var ordentligt het så att hon skulle korta tömmarna ordentligt. Det lustiga var att hästen var coolugn i värmningen, troligtvis för att ingen annan häst råkade befinna sig närmare än 100 meter ifrån, så hon längde tömmarna varv efter varv. Väl inne i stallet längde hon dem ytterligare för att han verkade lugn och samlad . Det skulle hon inte ha gjort för han blev ett monster då han kom ut bland hästarna, satt inte en fot rätt och kastade sig i skengalopp, körde ner huvudet och bockade och gick inte att hejda de närmaste hundra meterna. Jag trodde nästan att tömmarna skulle gå av så mycket drog hon i dem . Lagom är bäst helt enkelt men personligen gillar jag hästar som ligger på litegrann på bettet och som man får hålla i men det får ju självklart inte vara dummycket utan en viss lyhördhet måste ändå finnas. Men som allt annat tror jag också att det beror på vem som sitter bakom. Den personen måste ha lite känsla och pondus och en häst kan ju vara tokhet med någon som sitter och drar i tömmarna och så sätter man upp någon annan som låter hästen springa på som den vill litegrann och då funkar det helt plötsligt jättebra..
mvh jesse

 

[**BORTTAGEN**]

........att kunna pysa ptroooo är bra ibland. Jag tappade tömmarna en gång (ja, det var klantigt ) och kunde lugnt sitta kvar och säga åt min lilla häst att stanna och det gjorde hon.......... ....men vi hade ingen fart när det hände.

........men jag förstår vad du menar. På grundjobbsrundorna är det helt ok att hästen känns som en välriden dressyrhäst i munnen, men när det blir högre farter vill jag ha mer häst i handen utan att lydnaden försvinner.
(alltså olika mycket stöd beroende på situationen)

När det gäller kallbloden kan jag tänka mig att det blir väääääääääldigt mycket häst i handen om den ligger på....... så jag förstår att man behöver lägga stor vikt vid att vårda körmunnen där.

 

[martha]

Jag har en annan variant
Jag köpte en galen travare en gång , han var het som en spis och provade fler än en gång att flytta på starbilsvingen
Iallafall så fick jag honom lugn o go tillslut(hade en underbar kusk till att börja med) men en dag skulle vi köra här hemma, det var kramsnö och kompisen drog iväg med sin häst och min började pulla som en gris...ju mer han pullade ju mer slog snökocklorna i vagnen och han blev tok het ...jag kunde inte dra ihop honom mera då han slog i korgen( detta var på en grusväg) så jag släppte på tömmarna och skrek..MEN OLLE FÖR HELVETE STANNA NU (han hette Auriol) och hästen stannade Det glömmer jag aldrig
Han var ingen stjärna men han gick felfritt i nästan alla lopp jag hade honom(några g i början) Jag sålde honom och han började vara tokhet igen och skenade mitt i loppen o hade sig ...knepigt för killen jag sålde till tyckte jag var en bra kille, lugn o sansad...

 

[Rikkan]

Varför kör den kusken lopp?


Känslan sitter i munnen, tycker jag. Och jag kommer att göra allt för att behålla förtroende och kommunikation, något jag inte upplevt med tidigare travare.

 

[**BORTTAGEN**]

Självklart ska det finnas förtroende och kommunikation, men att hästen tar tag i bettet när det går fort behöver ju inte betyda att varken förtroendet eller kommunikationen saknas. Som sagt lagom är bäst och vad som är lagom beror helt på i vilken situation man befinner sig.....(tycker jag i alla fall :smirk

Jag upplever en stor skillnad mellan att köra en tävlingshäst och att rida och tycker inte att man kan jämföra körning med ridning när det gäller munnen. I ridning bromsar man ju mycket med sätet och vid körning saknar men den hjälpen. Dessutom är det en enorm skillnad på farten.....Vet inte hur jag ska förklara, men alla ni som både rider och kör vet nog vad jag menar, eller

Upplever du det som negativt att travare tar tag i grejerna eller menar du bara att du fortfarande vill ha hästen lydig även i höga farter ?

Jag tror att nästan alla bra travare är bra i munnen ....... det tar för mycket kraft att ligga på så att kusken ligger raklång och det straffar sig alltid till slut (om man inte är totalt överlägsen sina konkurrenter förstås)

// Suzanne

 

[Cilva]

Tänkte på din fråga om/hur man känner skillnad på hästen.

När vi precis köpt varmblodet var hon tokhet. Fick i princip ha med farsan varje gång för att ha en broms att tillgå . Då hade jag inte lika stora kunskaper som idag och det visade sig att hon var sned i kroppen och av någon anledning tappade hon även i vikt första hösten. Efter att det var fixat så lugnade hon gradvis ner sig och idag (2 år senare) är hon för det mesta fin i munnen.

Hon kan fortfarande ligga på i mitt tycke för mycket om hon ex vilat några dar ( händer iom att jag pluggar och har oregelbundet schema) el om jag bara ridit (skritt + liiiite trav) gångerna innan. Men det släpper när hon fått trava en stund.

Förra året var hon "lindrigt" sned men tyvärr minns jag inte om det då märktes någon skillnad i munnen.

Så jag tror att en hård mun kan indikera ett fel nånstans. Likaså om hästen inte vill ta bettet, men då tror jag det beror på fel bett, fel hand, vargtänder och dyl. En del hästar försöker ju "springa ifrån" smärta.

Vad märker du för skillnad? Vad kör du på för bett?

 

[Rikkan]

Bra travare är bra i munnen, men hur får vi bra travare? Det är just det som jag finner intressant. En "bra" travare kommuniserar via sin mun. Den har kvar någon form av känslighet och är reglerbar.

Ja, känslighet och kommunikation efterlyser jag i debatten, eftersom jag anser att det saknas, finns många som endast håller eller drar i tömmarna -utan att tänka på varför eller vad man håller på med; en destruktiv dragkamp.

Vad jag undrar är:

Känner du din häst?

Vad jag vill prata om är just erfarenheter om kommunikation med din körhäst, via munnen och tömmarna.
Inte ridning, utan körning.

Hur många kan kännar hästens "form" och "humör" via tömmarna och sedan omsätta det i tal och konstruktiva tankar?

Jag tror att vi har mycket att lära på den biten, ifall vi kan lyssna på hästen.

OBS! Jag menar inte att man ska kräva full "finkänslig" (eller krökt nacke och samlad trav) när man kör i full fart, men hästen bör lyssna på signaler och vara reglerbar och ligga med lagom stöd på bettet ifall den behöver det.

Jag vill betona att jag faktiskt har körhästar och vill att dom ska vara trevliga att köra och lyhörda men dom ska även fungera när man smackar lite...
Jag accepterar inte heta spisar eller pullande tok, det är för mig inte kommunikation utan en desperat protest som bör åtgärdas.

Dör dessa travdiskussioner eftersom ingen verkar vara intresserad av att prata och utveckla sina funderingar just kring sin hästs beteende?

Varför är travspråket så onynaserat och beskrivningen av hästarnas uppföranden så kliché späckade att man får svårt att ta finna en lika ytlig samtalsform på andra ställen?

Varför speglar inte dom känsliga körhänderna språket och attityden mot hästen?


Vem bär ansvaret för hur hästen beteer sig när den kommer på banan? Är det kusken, tränaren eller Jesus?

 

[**BORTTAGEN**]

1) Ja, jag känner min häst. Har själv fött upp den, kört in den och tränar den. Jag äger även hennes mamma som jag haft sedan hon var unghäst. Jag vet hur min häst beter sig när hon är frisk och fräsch och märker därför direkt om något är på tok. Det känns i "luften" om något är fel bara man ser hästen.

2) Humör och dagsform speglar sig för mig i hela hästens "väsen" både i hagen och för vagn.

3) Visst undrar man vad man håller på med ibland.........gör inte alla det ?
När det gäller min hästs körmun är jag helt nöjd så varför ödsla energi på något jag inte upplever som ett problem Den dagen jag märker att det börjar gå åt fel håll tar jag hjälp av mina kuskar som jag har stort förtroende för. Någon destruktiv dragkamp sysslar vi inte med.

4) """Hur många kan känna hästens "form" och "humör" via tömmarna och sedan omsätta det i tal och konstruktiva tankar?"""" känseln är det inget fel på , men när det gäller att omsätta denna känsel i "tal och konstuktiva tankar" blir jag nog idiotförklarad
För min hästs skull spelar det nog ingen roll om jag har VG i verbal kompetens utan det är nog viktigare att jag har känslan (även utan ord) och att hästen och jag kan kommunicera (även där utan särskilt många ord)

5) ""Dör dessa travdiskussioner eftersom ingen verkar vara intresserad av att prata och utveckla sina funderingar just kring sin hästs beteende?""
Jag diskuterar gärna , men när det gäller körmunnen har jag inte mer att tillägga. Hästen och jag är nöjda för tillfället. Skulle hellre diskutera övergången från mängd till explosivitet som helhet inte bara haka upp sig på munnen. Hur får jag min häst explosiv efter att ha tränat mycket mängd och lydnad...........vill ha ett "krutpaket" tack !


6) "" Varför är travspråket så onynaserat och beskrivningen av hästarnas uppföranden så kliché späckade att man får svårt att ta finna en lika ytlig samtalsform på andra ställen?""
Upplever inte alls travspråket som onyanserat och klichéspäckat men vi kanske tränar mer och snackar mindre.....måste man alltid analysera allt in i minsta detalj...... Därmed inte sagt att man ska låta bli att diskutera.
Om du tycker samtalsformen här är för ytlig för din smak är det bara att beklaga ! Djupa diskussioner är nog inte lätt att få till via internet och när det gäller "körmunnar" vore det enklast att alla som ska diskutera först kör den specifika hästen så att vi pratar om samma sak/häst och alltså lättare kan förstå varandra.

7) Tränaren bär alltid alltid alltid alltid ansvaret för hästen.......det var det viktigaste vi fick lära oss på tränarkursen. Jesus har jag aldrig träffat , men han kan säkert svara på många klurig frågor.

 

[Rikkan]

Oj, vilket långt svar. *gulp* Tack för visat livstecken! *tjoho*
Jag borde ha skrivit att det är mera _generella_ tankar jag har, kul att du svarar, men det var mer riktat till alla -även mig själv...

Jag bor i av Gud bortglömd del av landet, tror jag... Med gubbar på över 70 som inte längre kommer ihåg vad dom säger....

Ja, från mängd till explosivitet.

Eftersom det är olika från häst till häst så väljer jag nu att prata om "den svarta" och hoppas att andra kan ventilera sina erfarenheter med sina hästar.

Jag har lagt in renodlade skritt pass imellan intervallpassen, -för återhämtning och avslappning. Ett bra sätt för honom att ladda batterierna.
Det ett helt annat tryck, en annan spänst. Han har verkligen "vaknat", men vad som gjort att han genomgått denna förändring tror jag beror på att han får en lagom balans mellan vila - skritt/stretch - snabbare farter.
Mer engergi i form av lite mer kraftfoder och sedan så ser jag till att han inte tränas med stela muskler eller trött kropp.

Han behöver skrittpassen och må bra av det eftersom han är så lite körd (som ung) och förtroende och kommunikation är inte utvecklat som på mina andra hästar.
Det är kul att märka utveckling varje gång vi är ute, trots att gubbarna tycker att jag är för mesig och att han borde gå "full fart", "pressa tider" och "ge järnet" minst 5 dagar i veckan...*suck*
<- Hur ska en häst kunna hålla i hop med sådan träning? *blir matt av tanken*
Eller är det åter igen en formulering och värderings fråga..? Kanske är jag en stor mes, men jag trivs med det och det råder inget tvivel om att även hästarna gör det...

 

[Rikkan]

Jag märker att svag träningvärk i svaga benet och lätt överansträngning i starka benet innebär att han gärna vill galoppera med svaga bakbenet.
Men det blir bättre och det är min uppgift att lägga träningen på en nivå där hans kropp, spec. ländryggen, hänger med.

Jag kör med ett travbett, tvådelat, 11,5cm, ganska smalt. Har testat annat bla. rakt läder, jaktstång och tredelat. Just nu funkar det bra med detta och på grund av dom relativt låga farterna så har jag fortfarande bra förtroende och inget behov att agera hävstång. Ifall jag märker att munnen blir för tung så kommer jag att köra, precis som martha var inne på, med rakt mjuktläderbett en period för att inte få en hård mun.

 

[**BORTTAGEN**]

Ja, jag skrittar också mellan intervallerna (både vid tempojobb och grundjobb). Kör med pulsmätare och skrittar tills pulsen är nere på 100 innan nästa intervall. Fördelen med pulsmätaren är att jag snabbt ser om något onormalt är "på gång" och på så sätt kan "mota Olle vid grinden".

 

[Cilva]

Vill han galoppera i låga farter oxå (om han har träningsvärk alltså)? Rider du honom alls? Kan du om du rider göra något för att stärka det svaga benet?

Att jag frågar om bett beror mest på att jag har bettnoja . Varierar väldigt mycket på båda hästarna, har fyra träns var med olika bett på varje. Och så tiotalet till på en krok.

Jag upplever det som att min häst med sin oroliga mun går bäst på ett mullen mouth med fasta ringar. Det använder jag numer bara när jag kör. Min tränare tycker att det är bäst med olika bett vid ridning och körning iom att hon vid körning ska ta stöd på det. Vid ridning så strävar vi efter det motsatta. Andrahandsvalet gällande bett är ett tredelat muffbett. Det slår inte i gommen och blir inte heller så rörligt. Tvådelat med muffringar funkar oxå. Det värsta att köra på är tredelat med lösa ringar, då blir hon orolig i munnen.

Har du testat bettlöst nån gång? Mest för skojs skull tänkte jag. Det kunde vara intressant att ta reda på om man då känner alla nyanser lika bra som med ett bett i munnen.

Mjukläderbett, hur ser ett sådant ut? Som ett vanligt läderbett fast utan metallkärna?

 

[ghost]

Så du menar att det är på grund av MIG som min "förtjusande" dam körde "karusell" med kusken innan de kom upp på banan i söndags???
Han är en av dem som kör mer än 1000 lopp om året, så vad säger man? Det är ingen bil du kör, eller??? Knappast lämpligt förmodligen, men jag HADE sagt till honom att hon har egen vilja...
Tur att de kom bättre överens när de kom upp på banan...