Alexandra_W
Trådstartare
Var med Viktor till hemmavet idag för en liten rutingrej, och på vägen hem är det plötsligt två hundar på vägen, som med nöd och näppet undgår blir påkörda av mig och en mötande bil i andra körfältet. Jag stannar och slår på varningsblinkers och går ut för att försöka locka till mig hundarna och få bort dem från vägen.
Båda hundarna är rätt sällskapliga och kommer när jag lockar på dem. En stor och en liten, såg ut som en terv respektive en stor vavva eller kanske en vavvakorsning (inte så bra på småhundsraserna jag).
När jag precis hunnit kolla den storas halsband (inget ner) så kommer en bil och stannar, innehållande hundarnas ägare. Någon hade ringt om att deras hundar sprang lösa, och de hade åkt fram och tillbaka utan att få syn på dem. Matte var lindrigt lycklig över hundarnas tilltag, och mest irriterad var hon på den lilla rackaren som hon tydligen var mer än lovligt less på (kanske den som drog igång rymmeriet) och stod i begrepp att 'bli av med' (omplacera?).
Jag konstaterade mest att det var ju tur att det slutade lyckligt, och att hundarna var helskinnade. Matte tycker då precis när jag ska åka att 'du vill inte ha en sån här?' (vavvan). Jag blev milt sagt överrumplad och tyckte 'eh, nä jag har en egen hund i bilen redan'.
Men ägaren var fullt allvarlig, det var inget sagt i affekt eller 'slängt ur sig'. Nu vet jag ju inte vad som hänt om jag sagt att 'jo, jag vill gärna ha en sådan där', om jag blivit 'intevjuad' om vad jag kunde erbjuda hunden för hem, diskussion och prislapp osv.
Men alldeles oavsett, så när jag körde vidare där så funderade jag lite över själva resonemanget och förstår det inte riktigt? Jag förstår ABSOLUT att man är less och trött på t ex en hund som rymmer hela tiden, och att om man försöker/tänker omplacera/sälja att man 'lägger ut krokar' osv. Men att fråga en vilt främmande människa, som förvisso är hundvän nog att stanna och försöka reda ut, och hundvan nog att göra det osv, kändes lite.. förvånande? Samtidigt, det är väl kanske eg inte mer fel med det - under förutsättning givetvis då att man vid jakande svar inte bara räcker över hunden och tycker 'här, varsågod, tack' - än att annonsera.
Så, hur resonerar ni andra kring det? Jag är inte ute efter att tycka 'gud så oansvarigt' eller något, då det som sagt inte alls behöver ha varit så att jakande svar innebar ett 'här' som svar. Men min första känsla var 'SÅ kan man väl inte göra!' men sen när jag funderar på det så är det eg så himla mkt mer fel än att sätta en lapp på t ex ICA och på så vis 'fråga' folk som läser om de är intresserad av en omplachund.
Båda hundarna är rätt sällskapliga och kommer när jag lockar på dem. En stor och en liten, såg ut som en terv respektive en stor vavva eller kanske en vavvakorsning (inte så bra på småhundsraserna jag).
När jag precis hunnit kolla den storas halsband (inget ner) så kommer en bil och stannar, innehållande hundarnas ägare. Någon hade ringt om att deras hundar sprang lösa, och de hade åkt fram och tillbaka utan att få syn på dem. Matte var lindrigt lycklig över hundarnas tilltag, och mest irriterad var hon på den lilla rackaren som hon tydligen var mer än lovligt less på (kanske den som drog igång rymmeriet) och stod i begrepp att 'bli av med' (omplacera?).
Jag konstaterade mest att det var ju tur att det slutade lyckligt, och att hundarna var helskinnade. Matte tycker då precis när jag ska åka att 'du vill inte ha en sån här?' (vavvan). Jag blev milt sagt överrumplad och tyckte 'eh, nä jag har en egen hund i bilen redan'.
Men ägaren var fullt allvarlig, det var inget sagt i affekt eller 'slängt ur sig'. Nu vet jag ju inte vad som hänt om jag sagt att 'jo, jag vill gärna ha en sådan där', om jag blivit 'intevjuad' om vad jag kunde erbjuda hunden för hem, diskussion och prislapp osv.
Men alldeles oavsett, så när jag körde vidare där så funderade jag lite över själva resonemanget och förstår det inte riktigt? Jag förstår ABSOLUT att man är less och trött på t ex en hund som rymmer hela tiden, och att om man försöker/tänker omplacera/sälja att man 'lägger ut krokar' osv. Men att fråga en vilt främmande människa, som förvisso är hundvän nog att stanna och försöka reda ut, och hundvan nog att göra det osv, kändes lite.. förvånande? Samtidigt, det är väl kanske eg inte mer fel med det - under förutsättning givetvis då att man vid jakande svar inte bara räcker över hunden och tycker 'här, varsågod, tack' - än att annonsera.
Så, hur resonerar ni andra kring det? Jag är inte ute efter att tycka 'gud så oansvarigt' eller något, då det som sagt inte alls behöver ha varit så att jakande svar innebar ett 'här' som svar. Men min första känsla var 'SÅ kan man väl inte göra!' men sen när jag funderar på det så är det eg så himla mkt mer fel än att sätta en lapp på t ex ICA och på så vis 'fråga' folk som läser om de är intresserad av en omplachund.