Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

[Alexandra_W]

Var med Viktor till hemmavet idag för en liten rutingrej, och på vägen hem är det plötsligt två hundar på vägen, som med nöd och näppet undgår blir påkörda av mig och en mötande bil i andra körfältet. Jag stannar och slår på varningsblinkers och går ut för att försöka locka till mig hundarna och få bort dem från vägen.

Båda hundarna är rätt sällskapliga och kommer när jag lockar på dem. En stor och en liten, såg ut som en terv respektive en stor vavva eller kanske en vavvakorsning (inte så bra på småhundsraserna jag).

När jag precis hunnit kolla den storas halsband (inget ner) så kommer en bil och stannar, innehållande hundarnas ägare. Någon hade ringt om att deras hundar sprang lösa, och de hade åkt fram och tillbaka utan att få syn på dem. Matte var lindrigt lycklig över hundarnas tilltag, och mest irriterad var hon på den lilla rackaren som hon tydligen var mer än lovligt less på (kanske den som drog igång rymmeriet) och stod i begrepp att 'bli av med' (omplacera?).

Jag konstaterade mest att det var ju tur att det slutade lyckligt, och att hundarna var helskinnade. Matte tycker då precis när jag ska åka att 'du vill inte ha en sån här?' (vavvan). Jag blev milt sagt överrumplad och tyckte 'eh, nä jag har en egen hund i bilen redan'.

Men ägaren var fullt allvarlig, det var inget sagt i affekt eller 'slängt ur sig'. Nu vet jag ju inte vad som hänt om jag sagt att 'jo, jag vill gärna ha en sådan där', om jag blivit 'intevjuad' om vad jag kunde erbjuda hunden för hem, diskussion och prislapp osv.

Men alldeles oavsett, så när jag körde vidare där så funderade jag lite över själva resonemanget och förstår det inte riktigt? Jag förstår ABSOLUT att man är less och trött på t ex en hund som rymmer hela tiden, och att om man försöker/tänker omplacera/sälja att man 'lägger ut krokar' osv. Men att fråga en vilt främmande människa, som förvisso är hundvän nog att stanna och försöka reda ut, och hundvan nog att göra det osv, kändes lite.. förvånande? Samtidigt, det är väl kanske eg inte mer fel med det - under förutsättning givetvis då att man vid jakande svar inte bara räcker över hunden och tycker 'här, varsågod, tack' - än att annonsera.

Så, hur resonerar ni andra kring det? Jag är inte ute efter att tycka 'gud så oansvarigt' eller något, då det som sagt inte alls behöver ha varit så att jakande svar innebar ett 'här' som svar. Men min första känsla var 'SÅ kan man väl inte göra!' men sen när jag funderar på det så är det eg så himla mkt mer fel än att sätta en lapp på t ex ICA och på så vis 'fråga' folk som läser om de är intresserad av en omplachund.

 

[TinyWiny]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Min första tanke är: vilken tur att det inte var jag för jag hade nog sagt ja Men egentligen, som du skriver så är det ju inte värre än att annonsera på annat vis att man behöver en ny ägare till hunden fast jag kan förstå att du blev förvånad!

 

[Alexandra_W]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jag tror inte riiiiktigt att en vavva (typ) och Viktor skulle gå såå bra ihop, han är lite för stor och leker lite för buffligt för det. Dessutom skulle stora ponnyn antagligen stampa ihjäl den vid första bästa obevakade tillfälle. (Han är inte förtjust i hundar alls, han har blivit tvungen att acceptera Viktor, men han slog pappas riesentik rakt över ryggen med 'berått mod' en gång, för hon stod i hans hage och gjorde ingenting alls).

Fast hade det varit den stora kanske Iofs, som sagt blev jag så överrumplad att jag nog reflexmässigt sagt 'va eh nej' oavsett..

 

[escodobe]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Tanken slog mig ibland när det var som värst med lillråttan...

 

[Red_Chili]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jag har blivit erbjuden hundar vid flera tillfällen. Vid första tillfället sa jag dessutom att jag var intresserad (ras som jag älskar, träffat syskonen till hunden och de var otroligt trevliga osv). Uppfödaren satte då igång med att kolla upp vem jag var, ringde till kenneln där jag jobbat, ville prata med mig i telefon senare osv. Nu blev det av olika anledningar inget med den hunden, men det var ändå så att han frågade mig om jag ville ha hunden och tja, jag såg det inte som mer oseriöst än att lägga ut annons.

Den människan såg till att ta reda på så mycket han kunde om mig och jag är övertygad om att han inte gett hunden till mig om det visat sig att det var något "skumt" med mig.

Jag är dessutom van vid att, när hundar ska omplaceras, så sätts de aldrig ut på annons. Det frågas runt bland vänner och bekanta, man pratar med folk man känner, rekommenderar folk osv. Det är jättevanligt i vinthundsvärlden.

 

[Alexandra_W]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jo, fast om ni sprungit ihop helt okända i kön på kassan?

Det är ju just det/där som jag inte riktigt kan bestämma mig vad jag tycker sas. Om det eg är 'värre' än just fråga vänner/bekanta eller annonsera.

 

[Red_Chili]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jag vet inte, då, första gången jag blev erbjuden hund så hade jag inte hund med, vi kände inte varandra från början och jag var inte där med någon vän. Det var på en utställning, jag kom fram och tittade på människans hundar och när jag sa att jag tyckte att hundarna var jättevackra så frågade personen om jag inte ville ha en.

Jag tror i alla fall att jag tycker att så länge säljaren inte säljer till vem som helst, och faktiskt kollar upp allt så mycket som möjligt osv, så tja, varför inte bli av med hunden på vilket sätt som helst?

 

[headstrong_]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

När jag var på språkresa i spanien tidigare i år passerade jag varje dag en gammal, halt stackars huskey som ägaren bokstavligen talat släpade runt på. Stannade ägaren en sekund lade sig hunden ner av utmattning. När den låg utanför affären var den så utslagen att jag flera gånger trodde den var död. En dag började vi av en annan anledning prata med ägaren och jag började klappa hunden och lite snokande fråga om den var sjuk.. Ägaren säger bara att nej, hon är bara en gammal skithund. Citat - översatt från spanska såklart: "Jag borde egentligen gå till en kinarestaurang direkt så dom får tjopp-tjopp-tjopp". Han skojade inte. Jag ger ifrån mig ett "men va fan!" (på svenska) och en sekund senare erbjuder han mig hunden. Ja, han sträcker fram kopplet och när jag var en decimeter ifrån kopplet med handen drar en kompis i min ärm och pratar förklarar att jag inte kan ta med den - först och främst till värdfamiljen och sen till sverige. Usch, jag tänker fortfarande på den stackars vovven ibland. Mailade ett hundstall i staden men fick inget svar. Med tanke på hur många gatuhundar det finns tror jag inte dom orkar bry sig om en hund med ägare, tyvärr

Ganska off topic, men kom att tänka på det när jag läste det du skrivit..

 

[Alexandra_W]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Nej är ju lite så jag kände efter 'första chocken' med, men jag kan samtidigt inte heelt bestämma mig.

Jag har ju haft flera omplaceringar, och jag har flera ggr blivit erbjuden en hund (men tackat nej). Inte alltid från sas folk jag känner, men det har då endera varit så att de ändå vetat vem jag är (t ex via nätet), eller så har någon som känner mig tipsat ägaren om att 'fråga Alex'.

Och eg borde det inte vara skillnad på det och att 'fråga nån på gatan'. Tänkt lite på det och när jag skulle omplacera katten T, så jag var så desperat då att jag faktiskt frågade ALLA som kom hit, jag kände ens lindrigt osv, inkl brevbäraren, om 'de inte visste någon som ville ha en katt?'. Inte för jag var less på katten eller struntade i var han hamnade - utan för att om jag inte lyckades omplacera var det den sista vilan kvar, och det var tyvärr BRÅTTOM. Jag hade inte släppt honom till vem som helst utan ingående intervju etc, men som sagt jag var desperat angelägen om att hitta ett hem. Nu frågade jag inte 'folk på stan' - men jag har nog aldrig varit så nära faktiskt.

(Tyvärr hittade jag inget nytt hem, 'alla' ville ha små ulliga kattungar och ingen ville ha en kastrerad, 4-årig excellent råttjägare som var vaccinerad och 'allt'. Konstigt eg. Så tyvärr fanns inget annat val än att för hans skull låta honom somna =/)

 

[Gabbi]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jag har blivit erbjuden ett halvdussin hundar av kunder på jobbet. Chihuahuor, labbe, blandras, schäfer mfl. En del mindes bara att de sett mig och en hund som verkade lydig (pfff) och tänkt att jag nog därför vill ha deras, andra har sett det som en självklarhet att jag ska vilja träna deras så att den "blir som min". Jag har fått förklara att om jag hade ansett mig ha tid med att träna en hund till, så hade jag givetvis letat upp en lovande unghund av en ras och kombination jag trodde på, inte tagit första bästa någon slängt efter mig.

 

[Rie]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Jag är dessutom van vid att, när hundar ska omplaceras, så sätts de aldrig ut på annons. Det frågas runt bland vänner och bekanta, man pratar med folk man känner, rekommenderar folk osv. Det är jättevanligt i vinthundsvärlden.

Det är nog inte vanligt bara inom vinthundsvärlden. Jag vet två tikar som ska omplaceras, en shelite och en jämte. Sheltien kommer inte att annonseras ut och jag har inte sett någon annons på jämten heller.

Våra grannar, ett persionerat par, fick ta bort sin jättesnälla hund ifjol. "Alla" känner till att en hund skulle få det bra hos dem så de blir med jämna mellanrum erbjudna hundar.

 

[Red_Chili]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Det är nog inte vanligt bara inom vinthundsvärlden.

Jag är rätt övertygad om att sådant är ganska vanligt inom alla raser och ju större kontaktnät någon har, desto mindre anledning har ju någon att sätta ut en annons. Man säljer väl hellre hund till någon man vet något om, som man vet är bra, än någon som svarar på annons och är helt okänd.

 

[Seabaz]

Sv: Förvånande resonemang? (erbjuden hund)

Du hade ju stannat och sett till hennes hundar inte kom i fara så hon antog väl att du var djurvän.
Ibland behöver man inte veta mer


Jag har en häst jag försöker pracka på folk, både sälja billigt eller låna ut gratis. dock ingen som vill ha den hittills...
Nu har jag visserligen bara pratat seriöst med folk som jag vet har ett hum om hästar men även på skoj också pratat med andra "det är inte så svårt att ta hand om en häst, ställ den i ett stall och betala 3000kr/månad så löser sig resten" Men det är en gnutta allvar i det jag säger också