Forts. på "hundrullvagnstråden"

[Hannapirat]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Nej, det är inte alla som vet det. Många djur går på tok för länge utan att avlivas för att ägaren vill se något positivt som egentligen inte finns där.

Håller med.

kl

Vill förtydliga för alla att i min hunds fall har jag hela tiden haft veterinärerna, ortopederna och sjukgymnasten på "min sida" i besluten angående Miiko. Alla ovanstående har uttryckligen sagt att dom "litar på mig" och min kunskap om hundar och förmåga att läsa av hur min tjej mår. Jag har kontakt med "teamet" flera gr i veckan.

 

[Aliide]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

På dig låter det som om att vi andra hundägare som inte vill ge våra hundar benproteser eller rullstolar bara har pengar i huvudet? Jag skulle sälja mitt hus, min bil och allt jag hade för mina hundar. Men jag hade inte gjort allt för att själv få behålla dom. Det är nog stor skillnad på dig och mig.

När min hund "ger upp", är mindre glad osv. Då skulle jag tagit beslutet om avlivning tidigare. Jag tror inte människor förstår hur anpassningsbara hundar är och när en hund gett upp så har det gått alldeles för långt!

Jag har sett hundar med cancer i hela kroppen som varit överlyckliga. En av mina bästa vänner fick precis ta bort sin hund just pga detta. Hon kom in med sin gamla hund, lite slirig i bakkärran (som många äldre hundar faktiskt blir), jätteglad, lekte med veterinären och åt frolicar. Dom röntgade hunden och hela hunden är full med tumörer. Dessutom trycker organen och tumörerna mot hundens ryggrad, därav den extra slirigheten. Man hade kunnat operera bort det värsta och då kanske hunden hade fått 6 månader extra. Detta vägrade matten och tog bort sin gamla hund på plats. Helt rätt enligt mig! Den här hunden hade inte alls gett upp, jag lekte med henne ett par dagar innan och hon kampade på fint. Tiggde godis som vanligt, åt som vanligt och var precis så glad som bara hon kunde vara.

Om det nu handlar om att hunden ska vara "smärtfri" så kan man faktiskt dra det hur långt som helst. Som jag sa innan, amputera alla ben och lägg upp hunden på en skateboard. Jag kan sätta mitt liv på att många hundars svansar fortfarande skulle gå. Och många (alla?!) hade säkert funnit sig i sin nya kropp och sitt nya liv.

Vi, hundägare, måste ta ett ansvar att ta bort våra hundar när deras liv inte längre är värdigt. Och inte bara titta på "hur glad hunden är". För dom vet inte alls sitt eget bästa! Dom anpassar sig efter den situation dom är i helt enkelt. Likadant som om att det finns jättesjuka människor med hyffsat aktiva hundar. Hundarna får rastas på uteplatsen varje dag året om men är ändå "glada". Och har en viftande svans. Är det fortfarande rätt?

 

[Aliide]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Du må känna din hund bäst själv. Men det är också du som blir hemmablind! Vilket inte alltid är konstigt för människor då känslor spelar in till så stor del. Jag föredrar i sådana fall objektiva bedömningar om min hund. Istället för att gå på; Hur glad hunden verkar vara.

 

[Hannapirat]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Absolut!(svarar på inlägg nr42)

Det svåra för många människor är att se skillnad på när hunden är glad eller när hunden är stressad. Det kan se så lika ut för ett otränat öga.
För mig är stress ett ytterst negativt tecken som i sig kan vara ett skäl för avlivning om det ej går att "få bukt på"...

 

[Hannapirat]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Var någon av dom här inläggen riktade till mig?
(lite förvirrad om det blivit någon teknisk miss)

 

[rahl]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Du må känna din hund bäst själv. Men det är också du som blir hemmablind! Vilket inte alltid är konstigt för människor då känslor spelar in till så stor del. Jag föredrar i sådana fall objektiva bedömningar om min hund. Istället för att gå på; Hur glad hunden verkar vara.

Men du kan inte säga hur min hund mår när du inte ser den, när du inte känner den. vilket ni gör här hela tiden, den hunden lider, den skulle avlivas och den gör så och så... utan att träffa hunden och undersöka den och SEN säga det som det är. och just detta som stör mig. man kan inte dra slutsatser att alla hundar i samma tillstånd lider och alla hundar i samma tillstånd mår inte bra. det finns superaktiva hundar och det finns soffpotatis hundar. alla hundar är inte lika varandra..

prata om individen ni har träffat och undersökt istället för att VETA allt om alla hundar..

 

[Aliide]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Men du kan inte säga hur min hund mår när du inte ser den, när du inte känner den. vilket ni gör här hela tiden, den hunden lider, den skulle avlivas och den gör så och så... utan att träffa hunden och undersöka den och SEN säga det som det är. och just detta som stör mig. man kan inte dra slutsatser att alla hundar i samma tillstånd lider och alla hundar i samma tillstånd mår inte bra. det finns superaktiva hundar och det finns soffpotatis hundar. alla hundar är inte lika varandra..

prata om individen ni har träffat och undersökt istället för att VETA allt om alla hundar..

Och det som stör mig är hundägare som anser att dom själva vet vad som är bäst för sina sjuka hund, när det egentligen handlar om vad som är bäst för personen själv.

Du och jag tänker väldigt olika kring vad värdigt liv för en hund är uppenbarligen. För mig ska ingen hund (oavsett individ) sättas i en rullstol. Överhuvudtaget. För vart i hela friden drar man gränsen? Bara för att man kan så ska man också göra? Bara för att man kan ge en hund en stomipåse så ska man göra det?

Det handlar inte om att undersöka. Överhuvudtaget. Det handlar om en princip att det är djur som inte ska hållas vid liv så länge svansen går.

Jag tar hellre bort min hund för tidigt än för sent.

 

[rahl]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag ger inte upp så länge det finns chans. Och ingen ändrar min syn så du behöver inte berätta varför jag har fel enligt dig

Det handlar om att undersöka, se om hunden kan lida eller bara du tror att den lider fast det vet du inte.

 

[Aliide]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag ger inte upp så länge det finns chans. Och ingen ändrar min syn så du behöver inte berätta varför jag har fel enligt dig

Det handlar om att undersöka, se om hunden kan lida eller bara du tror att den lider fast det vet du inte.

Chans till vad?

 

[rahl]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Chans till vad?

chans till att min hund blir frisk eller får ett värdigt liv enligt dessa regler jag tycker gäller vid värdigt liv.

 

[Leo]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag ger inte upp så länge det finns chans. Och ingen ändrar min syn så du behöver inte berätta varför jag har fel enligt dig

Det handlar om att undersöka, se om hunden kan lida eller bara du tror att den lider fast det vet du inte.

Nu måste jag hoppa in i diskussionen...

Det går inte att SE om en hund lider. Det går inte ens att se på människor, eftersom smärta/lidande är en subjektiv upplevelse. Det finns inte en enda undersökning eller prov som kan beskriva hur mycket en människa/hund lider. Det är därför man vid undersökning av människor frågar "hur ont gör det på en skala från 1 till 10?". Och jag lovar att det finns många människor som biter ihop och ser glada ut, fastän de har ont inuti (fysiskt eller psykiskt), liksom vissa gnäller för minsta lilla blåmärke. Det är därför man måste fråga dem hur de upplever smärtan.

Hundar däremot kan inte berätta för oss hur de har det - Och det är därför vi har ett så stort ansvar för våra hundar, när det kommer till livskvalitet kontra avlivning. Vi kan omöjligt se på våra hundar hur ont de har. Jag känner många som har avlivat hundar för mindre åkommor än "rullvagns-frågan", och de har enbart gjort det med hundens bästa i åtanke.

 

[peter_lundin]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag läste o frågade o fick ett fräckt svar!
Jag har mer utbildning o mer erfarenhet både när det gäller egna o andras hundar o jag är inte dum o skriver inte dumma inlägg.
Men jag anser mig ha rätten att ifråga etiken i ditt resonemang.
PL

 

[rahl]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Hundar däremot kan inte berätta för oss hur de har det - Och det är därför vi har ett så stort ansvar för våra hundar, när det kommer till livskvalitet kontra avlivning. Vi kan omöjligt se på våra hundar hur ont de har. Jag känner många som har avlivat hundar för mindre åkommor än "rullvagns-frågan", och de har enbart gjort det med hundens bästa i åtanke.

Ursäkta men hundar är olika och oftast visar de att de har smärta och man tar de till vet som undersöker de. man kan inte säga att hunden har säkert ont!

 

[Aliide]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Ursäkta men hundar är olika och oftast visar de att de har smärta och man tar de till vet som undersöker de. man kan inte säga att hunden har säkert ont!

Man kan då inte heller säga att hunden inte har ont. Vilket innebär; ska man chansa på att hunden inte har ont och leva vidare. Eller ska man chansa på att hunden har ont och ta ett beslut innan den visar det?

 

[Calazirya]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Ursäkta mig men kan du backa upp det du skrev med någon forskning?

Oftast visar hundarna att dom har smärta skriver du, är det riktigt sant ? I sådantfall kan vi människor avläsa smärtgraden och hur gör man det? Du verkar så tvärsäker så då borde mina två frågor vara plättlätt.

Vidare, om man inte är tämligen säker, ska man då chansa och så får hunden ha ont och lida ?

Jag sitter ju själv i för mig svår situation med en hund som inte markerar smärta!

 

[rahl]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

det är inte mitt fel att din hund inte visar smärta. dessa jag träffade visar och då vet man om det bli bättre efter ett tag och det är värt att testa eller inte. sorry men som sagt jag ger aldrig upp när det finns något att göra. men det beror på hur hunden är annars. diskutera ni jag ska inte svara mer. jag är trött på folk som VET allt bättre än ägare själv. tyvärr anser jag att de snacka dumma saker för att de har aldrig sett hunden och hur den mår och rör sig. de vet inte ett dugg.

 

[Calazirya]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Men hallå eller hur fick du fram att jag ansåg att det var ditt fel att min hund inte visar smärta? Läser du som fan tolkar bibeln ?

 

[Lyan]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

När jag tog bort min förra jycke var det flera som ifrågasatte, de kunde inte se att han hade ont för han var fortfarande glad och studsig som pudlar är, men jag och vet. kunde se att han hade ont, hur han förändrades. Han haltade inte men han gick onormalt för att var honom, med långa steg och spänt ansiktsuttryck. Det är extremt svårt att se hur ont vissa hundar har om man inte känner dem nära

Medan andra, som pommen jag har, skriker bara man tittar på dem. Mattis skriker tills jag säger till honom att vara tyst, Mio ovan skrek bara om man typ bankade skiten ur honom så när vet. sträckte hans bakben och han skrek rakt ut då hade han ONT. Ping är likadan, visar hon att hon har ont har hon redan rejält ont

 

[vallhund]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Ursäkta men hundar är olika och oftast visar de att de har smärta och man tar de till vet som undersöker de. man kan inte säga att hunden har säkert ont!

Kanske dags att lära sig lite om hur hundar fungerar?
De allra flesta, speciellt av arbetande raser har en extremt hög smärtröskel + att de ogärna visar att de har ont eller att de inte mår bra, det är en del av överlevnadsinastinkten.

Den dagen ljuset slocknar i ögonen, den dagen har hunden levt för länge.

 

[Jenka]

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Och det just det jag menar! Det behöver inte göra ont eller vara ett problem. Men inte alla har pengar eller tid att ta hand om sin hund och därför väljer avlivning. Men jag håller inte med när man säger att SÄKER har alla dessa hundar ont och är ledsna och så.. Åk och träffa hunden innan ni säger dumma saker

Man väljer inte avlivning för att man inte har tid eller råd. Eller ja, visst förekommer det men alla vi som är emot rullstol är inte emot det för att vi inte har råd, utan för att vi värnar om våra hundars livskvalitet.