Forts. på "hundrullvagnstråden"

Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Blä..

Själv står jag inför ett amputationsbeslut och det är inte alls lätt. Nu gäller det en mitten-tå på höger fram och det kommer i sin tur öka belastningen på de andra tårna. Men skadan har inte tillkommit pga av dåliga tå-leder utan av olycka där hunden själv skadat tassen så illa..

Just nu har jag en till synes frisk och glad hund, men kan jag lita på hennes utåt sett "glada jag"? Om jag säger så här, hunden hade en krossad tå-led och rörde inte en jävla fena när veterinären rätt bryskt klämde och kände, hon tittade bara bort och bet ihop =(. Tre helt oberoende veterinärer har sagt att det verkligen är svårt att vet om hon har ont eller inte..

Man har rekommenderat simning men jag vet inte, just nu står jag och vacklar och vet varken till eller från. Ja detta blev ju en liten avstickare, men ändå så hör det la hemma här i tråden. Låta henne genomlida sjukgymnastik och sedan iaf behöva amputera tån eller ja ....

Urk!!
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Känner hundar med olika tåproblem (sprickor, brutna ben osv) och det har nästan alltid slutat med tåamputation, oavsett vad de gjort i rehabsyfte, så för mig skulle valet vara att knipsa direkt.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Tack, det är skönt att bolla med andra ( du är aldrig på msn länge *sur* ) ;-)

Zagas tå-led är i princip krossad så hoppet att hon ska bli helt smärtfri ( utan medicin ) med tån kvar känns mer och mer avlägsen..
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Hehe..

Jo, då jag är där, men oftast har jag visa offlinestatus, så det är bara att slänga iväg ett meddelande och se om jag är där.

Bättre att knipsa direkt om skadan är så pass omfattande imo.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag tycker detta är så otroligt svårt! Min åsikt har alltid varit att så länge hunden har fler bra dagar än dåliga, är smärtfri, har livsglädje och en stor chans att få ett bra liv efter sjukdomen är det värt att behandla.

Nu står jag dock i sitsen där gränsen verkar flyttas framåt hela tiden för jag klarar inte att skiljas från min jycke. Mattis blev opererad för patella luxation i december förra året, lång rehab och han kunde börja leva som vanligt. Han har dock aldrig blivit av med sin rörelsestörning och är öm i ryggen pga det. Sökte igen i höstas då han tappat massor av muskler i bakkärran och han blev opererad för misstänkt meniskskada men knäet visade sig vara friskt. Han lyckades slicka upp såret och fick en mindre infektion. När vi var inne på återbesök var såret helt läkt men patella luxationen var delvis tillbaka, dock inget han skulle känna av. Åkte hem med träningsprogram men bara en vecka senare svullnade knäet och vi fick in igen. Då var det helt instabilt och troligen är korsbandet avslitet.
Jag fick välja mellan ytterligare en operation eller avlivning och jag valde operation.
Jag vet inte om jag hade valt annorlunda om det inte gällde Mattis men jag tror det. Jag till och med överväger amputation om det kan hjälpa honom att bli smärtfri
Jag vet att jag tänker på mig själv för mycket i denna situationen men så länge vet. tror han har en chans att bli frisk tar jag den

Gammeltaxen sa vi hela tiden att när han inte vill följa med på sina promenader får han somna. På lördagen ville han inte med, inte heller på söndagen och han fick somna direkt på måndagen. Han hade då precis fyllt 14år.

Storpudeln var sjuk i princip hela sitt liv men kunde leva ett bra liv med smärtstillande tills han blev 5år då det fort gick utför. Han fick somna in vid 5,5års ålder

Kinesen blev biten i ögat och fick till slut operera bort det, han har även katarakt på det kvarvarande. Han klarade inte att bo med de andra hundarna, han blev osäker när han inte hann se dem om de kom på hans blinda sida så han fick flytta hem till sin extramatte och till slut fick hon överta honom. Det var ett jobbigt beslut att omplacera honom men det var som det från början var bestämt att han skulle hamna där, han var bara min till låns i de 7 åren jag hade honom


Jag skulle dock aldrig sätta en hund i rullstol och om Mattis inte blir frisk måste jag ta beslutet att avliva honom hur ont det än kommer att göra i mig
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Lägger in en annan synpunkt: Jag pratade med en doktorerande veterinär som träffat ett par rullstolshundar utomlands. Hon sa att de hon sett verkade trivas, en tax var överlycklig eftersom han nu kunde springa mycket snabbare än tidigare, hjul var användbart ju ;)

Även att trycksår, bajsande, belastning o.s.v var inte ett problem. Det var lätt att hantera och hundarna verkade helt ok med allt. Problemet var mest, ur hennes synpunkt, om vagnen gick omkull och ingen var hemma för att hjälpa hunden. Man måste verkligen vara med hunden 24/7 och det är ju inte alla som varken vill eller förstår.
Och det just det jag menar! Det behöver inte göra ont eller vara ett problem. Men inte alla har pengar eller tid att ta hand om sin hund och därför väljer avlivning. Men jag håller inte med när man säger att SÄKER har alla dessa hundar ont och är ledsna och så.. Åk och träffa hunden innan ni säger dumma saker :devil:
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jo men om vi säger såhär då: även om det finns en chans att hunden skulle tycka om sitt liv så finns det även en stor chans att den inte kommer att göra det eller att du tillslut inte klarar av att ta hand om hunden. Livet kan förändras för dig och du kanske plötsligt inte kan vara hemma, ta hand om hunden dygnet runt. Är det rättvist att utsätta hunden för tuff rehabilitering och ett rörelsehindrat med den prognosen?

Veterinären jag pratade med sa själv att hon inte tycker att det är särskilt bra, ingen kan garantera att de alltid kommer att vara med hunden, varje sekund och minut per dag. Det var inget hon rekommenderade, man måste rehabilitera, hjälpa till med bajsande och kissande, vända på dem var fjärde timme när de ligger ned, betala och ta dem till massage, rehab o.s.v.

Det är ett enormt åtagande och kommer att begränsa livet enormt hos både människor och djur.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Men hur menar du nu? Kan inte hundar bli glada av att de kan springa riktigt fort?

Jag tror hon syftade på att det sas att hunden blev glad av att den kunde springa fortare än förut.

"Tjoho, den här manicken gör att jag kan springa fortare än vad jag gjorde utan"
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Nu är jag 3.500 kronor fattigare och migränattack rikare, har suttit på klinik halva dan med en symptomfri hund. Röntgen visade fina lungor och veterinären kunde inte höra minsta onormala ljud.

Vi kommer hem, hunden rullar ihop sig i fåtöljen slappnar av och aningsljuden återkommer direkt.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jo men om vi säger såhär då: även om det finns en chans att hunden skulle tycka om sitt liv så finns det även en stor chans att den inte kommer att göra det eller att du tillslut inte klarar av att ta hand om hunden. Livet kan förändras för dig och du kanske plötsligt inte kan vara hemma, ta hand om hunden dygnet runt. Är det rättvist att utsätta hunden för tuff rehabilitering och ett rörelsehindrat med den prognosen?

Veterinären jag pratade med sa själv att hon inte tycker att det är särskilt bra, ingen kan garantera att de alltid kommer att vara med hunden, varje sekund och minut per dag. Det var inget hon rekommenderade, man måste rehabilitera, hjälpa till med bajsande och kissande, vända på dem var fjärde timme när de ligger ned, betala och ta dem till massage, rehab o.s.v.

Det är ett enormt åtagande och kommer att begränsa livet enormt hos både människor och djur.
Men så här har inte den hunden jag visade. Så man får inte utgå att alla har så.

jag tycker det är rättvist när man ser att hunden inte lider och undersöker den och då vet hur den mår. och hur min situation ser ut, det kan vara att du har en frisk hund men är arbetslös och inte kan ta hand om den. varje sekund kan något hända som ändrat något men hallå ingen panik... man kan inte säga vad är det som ändras och hur den ändras om det inte har hänt.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Den dagen Camaro inte kan springa, hoppa och busa längre - då får hon somna in.
Medicinering tycker jag är okej, sålänge det inte uppstår biverkningar som hunden kommer lida av.
Om hon skadade sig skulle vi vilja operera. Sålänge det är en bra prognos. Och inte allt för lång tid innan hon får röra sig.

Jag skulle inte amputera hela ben eller sätta henne i rullstol. Tycker inte att det är rätt. Hon skulle aldrig kunna röra sig som hon älskar i rullstol.

Jag tror jag skulle märka på henne om hon trivdes med livet eller ej. Hon är duktig på att tala om när hon har tråkigt och när det är synd om henne. Och skulle hon bli apatisk vet jag ju direkt att något är fel.
Jag tror att om man känner sig hund så ser man, hur den egentligen mår. Om man bara vill se, ibland kanske man blundar för sanningen om det gör lite för ont i hjärtat..
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

kl

Jag skrev ett milslångt inlägg som jag precis raderade...
Jag är i den här situationen precis nu. Miiko blev påkörd, dog nästan men kämpade för allt hon var värd. Hon möter varje dag med en otrolig glädje och har under dom tre månader som gått sedan olyckan verkligen kämpat och visat att hon vill leva.
Än är det inte över. Än har hon bakbenet kvar med full funktion, men om has infektionen inte går över kanske hon måste amputera benet.
Så länge hon har livsgnistan kvar i ögonen så tänker jag prova allt. Den dagen hon ger upp får jag hjälpa henne. Jag kommer att ha det otroligt svårt att vara utan henne, tanken är svindlande. Men jag vet att när den dagen kommer får jag inte tänka på mig, utan på henne.

Jag skulle aldrig kunna säga åt någon annan vad dom "borde" göra i en sån här situation, utan att först vara väl insatt i hur hunden hanterar situationen i vardagen.
Ens åsikter sätts verkligen på sin spets när man hamnar i situationen själv, mina åsikter har nog förändrats en hel del.

Det har varit otroligt tufft, men än så länge ångrar jag inga av alla dom beslut jag har varit tvungen att ta...än så länge...
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Dagen hon ger upp? Är det bara jag som känner att det är för sent då hunden själv gett upp?
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Så länge hon har livsgnistan kvar i ögonen så tänker jag prova allt.
Jag håller med dig! Man vet och kan sin hund bäst, det kan inte någon annan, fast det finns sådana som dömer ut snabbt utan att träffa hunden och veta hur det mår... man vet själv om min hund har glädje och livsgnistan och vill leva eller inte.

Så länge hunden vill leva och det finns något att göra så ska vi göra det. punkt slut. det får kosta vad det vill :) när jag google på vår ortoped hittade jag en sheltie med en protes, första operation på en mindre hund. det kostade mycket för de, försäkring täckte inte det men det var en självklart för de att lägga pengar på sin hund och hjälpa den.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Jag håller med dig! Man vet och kan sin hund bäst, det kan inte någon annan, fast det finns sådana som dömer ut snabbt utan att träffa hunden och veta hur det mår... man vet själv om min hund har glädje och livsgnistan och vill leva eller inte.

.

Nej, det är inte alla som vet det. Många djur går på tok för länge utan att avlivas för att ägaren vill se något positivt som egentligen inte finns där.
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Så du menar att vi som har en annan syn än du på etiken i detta säger dumma saker?
Jag skulle ALDRIG själv utsätta en hund för detta, är jag då dum?
PL
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Så du menar att vi som har en annan syn än du på etiken i detta säger dumma saker?
Jag skulle ALDRIG själv utsätta en hund för detta, är jag då dum?
PL
Jag sa aldrig att någon är dum utan att folk snackar dumma saker utan att träffa varje hund och bedöma själv. läs bättre nästa gång! :cool:
 
Sv: Forts. på "hundrullvagnstråden"

Dagen hon ger upp? Är det bara jag som känner att det är för sent då hunden själv gett upp?

Självklart vill jag inte att hon ska lida, och jag anser inte att hon "lider" när hon är visar stor livsglädje även om hon haltar under en läknings period. När jag märker att hon inte är lika glad längre och ingenting går att göra för att hjälpa henne, tas hon bort.
Jag menar inte att det ska gå så långt så att hon blir apatisk, aggressiv eller visar annan negativ personlighetsförändring.

Kanske har du och jag bara en annan definition av vad "ge upp" betyder, tror kanske inte att våra åsikter är så långt ifrån varandra från början.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp