Jag red en häst som hade haft stora problem med vargtänderna hos sin ägare (som fortfarande ägde hästen, men inte red den själv), och de hade plockat bort dem. Hästen var sju år redan när de köpte den, och då var ju tänderna så att säga kvar. Den hästen har fått mig att skrika dra ut så fort någon bara viskar om vargtänder, för vad ont den stackaren måste ha haft med tanke på vilka problem den hade med munnen (psykiskt) flera, flera år senare, som tog evigheter att jobba bort.
Min drog vi vargtänderna på när hon var tre, när hon skulle börja ridas ordentligt. Innan dess hade hon knappt haft bett i munnen. Men köper man en äldre häst med vargtänderna kvar hade jag dragit dem direkt. På en unghäst ser jag det som självklart att göra det senast i samband med inridningen.
/Hon som blev knockad av att hästen slängde så fruktansvärt med huvudet över hinder för att hon hade vant sig vid att det gjorde ont om ryttaren tog i tyglarna.
