Förlossningsskador

[BulletForMyValentine]

Vet inte om detta är rätt varken forum eller prefix men gör ett försök iaf.
Måste få skriva av mig och kanske bolla lite tankar och känslor.
Förlossningskador är ju inget man pratar om och inte ens min man vet hur det verkligen ligger till.

Jag födde min son för snart 2 år sen och då förändrades mitt liv helt och hållet. Såklart med ny bebis och allt men jag fick förlossningskador som påverkar hela min vardag.
Förlossningen va traumatisk med flera timmars krystvärkar och en läkare som inte förstod svenska. Fick en djup grad 2 skada, förlorade massa blod och fick senare infektion i stygn och livmoder.
Märkte nästan på en gång att något va fel men läkare och gyn sa att allt ser fint ut. Fortsätt knip så blir allt bra.
Men det blir inte bra.
Jag går dagligen med tyngd/skavkänsla, nått buktar ut i slidan och jag kan inte hålla varken kiss eller avföring nån längre stund.
Ärret där läkaren sydde stramar och skaver och nått samliv är nästan omöjligt.

Jag är normalt en väldigt aktiv stark person, men att inte ens kunna lyfta en fodersäck eller en hink vatten utan att läcka kiss är skitjobbigt.

Jag har sökt hjälp hos vc och fått en remiss till gyn men de har en väntetid på minst 8 månader.
Hur 17 ska jag orka detta i flera månader till?

 

[Martenix]

Usch vad jobbigt, så skall du ju inte behöva ha det!
Jag har själv dragits med långvariga problem efter graviditet/förlossning (men inte riktigt samma problem som du har) och min upplevelse är att det kan vara riktigt svårt att hitta rätt hjälp samt långa väntetider tyvärr.

Vet du om det finns någon bäckenbottenmottagning eller dylikt hos er? Efter ungefär ett års valsande i vården så fick jag reda på att det fanns en sådan på vårt länssjukhus och dem kunde jag kontakta själv utan remiss. De har varit guld värda! Där träffade jag en fysioterapeut med inriktning på bäckenbotten som jobbar mycket med just det du beskriver. Så tips om att en riktigt duktig fysioterapeut också kan vara en ände att börja i, inte bara gynekolog. På bäckenbottenmottagningen så jobbar de i team med gynekolog, barnmorska, fysioterapeut, psykolog etc. vilket är väldigt värdefullt.

Om du inte redan har hört talas om BakingBabies (hemsida, blogg + instagramkonto) så tipsar jag också om att kolla upp detta. Sidan drivs av en mycket duktig fysioterapeut med inriktning på bl.a. bäckenbotten och hon skriver mycket om bl.a. de problem du beskriver. Jag har blivit tipsad om att läsa hennes inlägg av flera som jag träffat inom vården när jag själv sökt hjälp.

Jag hoppas verkligen att du får snabb och bra hjälp!

 

[manda]

Jag har egentligen inget att komma med i sakfrågan. Men du kan ringa/skriva till den mottagning du remitterats till och be att bli uppsatt på listan för återbudstid. Då har du möjlighet att få en tid någon annan avbokar med kort varsel.

En annan grej är att kolla med regionens vårdgarantikansli (heter ibland något annat tex vårdlots) vart de kan skicka remissen vidare eftersom vårdgarantin innebär rätt till första kontakt inom 90 dagar.

 

[Eli]

Håller med om försöka hitta en bra fysioterapeut också! Jag bröt svanskotan när jag födde barn nr 2 och gick med fruktansvärda smärtor i 2 år innan jag sökte och hittade en fantastisk fysio som lyssnade och hjälpte mig jättemycket.

 

[kit]

Jag känner verkligen med dig. Det påverkar hela ens liv.

Jag fick själv en förlossningsskada efter min första förlossning. Efter att ha testat mig fram självläkte den tack och lov efter ca 1 års tid. Innan dess hade jag tyngdkänsla, kunde känna en inbuktning och hade jättestora problem med att kunna känna när jag var kissnödig. Vården sa att allt såg bra ut... Jag mådde så extremt dåligt psykiskt av skadan, så för mig var det väldigt viktigt att samla på berättelser om folk som hade läkt, för att kunna hålla hoppet uppe. Utan hoppet jag fick via andras berättelser hade nog all livskraft gått ur mig helt ärligt.

Jag vill tipsa om en podd som släpptes förra året; Vi har knipit klart! (Finns på Spotify, podcaster m.m.). Jag tycker att den är en bra utgångspunkt för att sedan söka vidare professionell hjälp eller egen information. Den har bland annat avsnitt om var och en av grundarnas skador och hur de läkte dessa samt ett avsnitt om hur man går tillväga för att söka hjälp för en förlossningsskada. Jag har även för mig att de pratar om ärrvävnad i ett eller flera avsnitt.

 

[Manji]

Vet inte om detta är rätt varken forum eller prefix men gör ett försök iaf.
Måste få skriva av mig och kanske bolla lite tankar och känslor.
Förlossningskador är ju inget man pratar om och inte ens min man vet hur det verkligen ligger till.

Jag födde min son för snart 2 år sen och då förändrades mitt liv helt och hållet. Såklart med ny bebis och allt men jag fick förlossningskador som påverkar hela min vardag.
Förlossningen va traumatisk med flera timmars krystvärkar och en läkare som inte förstod svenska. Fick en djup grad 2 skada, förlorade massa blod och fick senare infektion i stygn och livmoder.
Märkte nästan på en gång att något va fel men läkare och gyn sa att allt ser fint ut. Fortsätt knip så blir allt bra.
Men det blir inte bra.
Jag går dagligen med tyngd/skavkänsla, nått buktar ut i slidan och jag kan inte hålla varken kiss eller avföring nån längre stund.
Ärret där läkaren sydde stramar och skaver och nått samliv är nästan omöjligt.

Jag är normalt en väldigt aktiv stark person, men att inte ens kunna lyfta en fodersäck eller en hink vatten utan att läcka kiss är skitjobbigt.

Jag har sökt hjälp hos vc och fått en remiss till gyn men de har en väntetid på minst 8 månader.
Hur 17 ska jag orka detta i flera månader till?

Begär vårdgarantin. Kan betyda att du får åka långt för vård men det du beskriver låter inte alls kul, och du har redan haft så i två år. Jag antar att ett första besök på gyn kommer bara innebära ett konstaterade att något är fel, sen blir det väntetid igen.

 

[Inte_Ung]

Jag har fått utmärkt underlivsplastik som lagade min förlossningsskada.
Så det finns hjälp att få.

 

[soom]

finns det nåt bäckenbottencentrum där du bor? Försök få komma direkt dit, gyn bör skicka dig dit och då hamnar du i en ny kö. Lika bra att stå i den kön direkt. Be vc skicka remiss, eller skicka en egenremiss. Om du skickar egenremiss, var tydlig med hur stor påverkan det har på ditt liv.

 

[enough]

Två handfasta tips:
1. Så som redan nämnts i tråden, sök dig till en fysioterapeut i väntan på gyn-tiden. Här är en lista på såna som kan såna här saker: https://kompetenskartan.se/ En del kräver ingen remiss utan man kan höra av sig direkt, men gyn borde också kunna fixa en tid åt dig innan ditt besök där.
Enligt min erfarenhet är fysioterapeuter med denna inriktning betydligt bättre än random gynekolog på att förklara vad som är fel och hjälpa en framåt för att få rätt hjälp. Risken finns tyvärr att den första gynekolog du träffar inte kommer att lyssna ordentligt på dig och säger "det ser bra ut, men knipträna lite mer bara". Då är det jätteskönt att ha en fysio i ryggen för att veta att du inte inbillar dig saker. I vissa fall kan också knipträning förvärra symptom och skapa smärta, så det är också en anledning till att det är bra att ha kontakt med en fysio för att veta hur du ska lägga upp ev. bäckenbottenträning i väntan på ytterligare hjälp.

2. Använd BRA skydd för att så långt som möjligt inte begränsa dig i din vardag. Att vara 200% säker på att inte läcka igenom kläderna utan att behöva springa på toa varje halvtimme är en befrielse även om det innebär lite kraftigare skydd än man initialt är bekväm med. Tyvärr kostar det ju en del, men när du väl kommit in i vårdsvängen går det att få utskrivet och i princip gratis. Om läckagen är mindre kanske menstrosor kan funka bra. För mig räcker det i nuläget, men jag hade inte tvekat på att använda t.ex. tena pants (som har bra läckagebarriärer) om jag behövt. Jag använder faktiskt såna som mensskydd ibland då jag har ganska kraftig mens och jag har blivit fullt ut bekväm med det. De är tunna och syns bara under kläder för den som vet att de finns där, men håller bättre än bindskydd. Jag använde dem också när jag hade långvarig hosta och läckte mer än vanligt på jobbet o.s.v.

Som du nog förstått är mina erfarenheter av att hitta rätt i vården lite kämpiga, men förlossningsskador har fått uppmärksamhet på sistone och kompetensen blir bättre och bättre. Det finns jättemycket hjälp att få i form av kirurgi, fysioterapi, prolapsringar m.m. Vissa problem kan ändå kvarstå, men gå att lära sig leva med. För mig har det alltid varit värst i början när jag upptäckt ett nytt symptom och sen har jag hittat sätt att hantera det och underlätta.

Det finns facebookgrupper för förlossningsskadade, som kan vara jättebra för en, men beroende på hur man är funtad kan det bli negativt och lite överväldigande också. Risken finns att man fastnar i att läsa där hela tiden, och det är lätt att bli skrämd av andras upplevelser av t.ex. misslyckade operationer. Det blir lätt stor tonvikt på det negativa i såna grupper eftersom de som blir hjälpta försvinner därifrån.

Vill du bolla lite mer privat är du välkommen att PM:a.

 

[Amha]

Kolla med vården om du kan få recept på skydd i väntan på hjälp.

Vad för gynekolog är det du fått remiss till? En "allmän" eller specialist? Är det inte specialist hade jag kollat om det finns en privat gynekolog som kan remittera dig vidare till specialist lite snabbare. Jag fick hjälp av en privat med att komma direkt till specialist (specialisten fanns på sös så där kom jag in i landstingets vård) på ungefär halva tiden du väntar på gyn.

 

[cewe]

Vet inte om detta är rätt varken forum eller prefix men gör ett försök iaf.
Måste få skriva av mig och kanske bolla lite tankar och känslor.
Förlossningskador är ju inget man pratar om och inte ens min man vet hur det verkligen ligger till.

Jag födde min son för snart 2 år sen och då förändrades mitt liv helt och hållet. Såklart med ny bebis och allt men jag fick förlossningskador som påverkar hela min vardag.
Förlossningen va traumatisk med flera timmars krystvärkar och en läkare som inte förstod svenska. Fick en djup grad 2 skada, förlorade massa blod och fick senare infektion i stygn och livmoder.
Märkte nästan på en gång att något va fel men läkare och gyn sa att allt ser fint ut. Fortsätt knip så blir allt bra.
Men det blir inte bra.
Jag går dagligen med tyngd/skavkänsla, nått buktar ut i slidan och jag kan inte hålla varken kiss eller avföring nån längre stund.
Ärret där läkaren sydde stramar och skaver och nått samliv är nästan omöjligt.

Jag är normalt en väldigt aktiv stark person, men att inte ens kunna lyfta en fodersäck eller en hink vatten utan att läcka kiss är skitjobbigt.

Jag har sökt hjälp hos vc och fått en remiss till gyn men de har en väntetid på minst 8 månader.
Hur 17 ska jag orka detta i flera månader till?

Jag skulle vilja ge dig rådet att prata med din man och berätta exakt hur stora besvär du har och hur det påverkar din vardag och ditt mående.
Gjorde aldrig det själv och jag ångrar det i dag. Be om hans hjälp och stöd att orka bråka med vården.