Förlorad avståndsbedömning

[ForeverYoung]

Jag har ett stort problem.. Jag jobbar som beridare i ett hoppstall där jag självklart hoppar mycket, både på träning och tävling. Jag har i princip hela min ridkarriär haft lätt för avståndsbedömning och det är en av anledningarna till att jag tagit mig hit och fått detta jobbet. De första två månaderna jag jobbade här fungerade det också bra, problemet var då att min dåvarande hopptränare klagade på i princip allt jag gjorde. Ingenting var bra nog. Det gjorde mig osäker i hoppningen, vilket fick min chef att ordna en ny tränare åt mig. Med den nya tränaren fungerade allting precis som vanligt igen, det var SÅ skönt! Men för fyra veckor sen fick jag plötsligt problem - jag såg inga distanser! Jag hade ingen aning om jag låg nära, stort eller bra. Då kunde jag heller inte göra något och såklart blev det då ofta väldigt fel. Mina hästar är som tur är fantastiska och har inte låtit sig påverkas särskilt mycket, utan så fort jag rider som vanligt och lägger dem rätt så hoppar de lika bra som innan.

Det konstiga är att det ibland, med någon häst, plötsligt känns som vanligt igen. Till exempel var jag på tävling i helgen, där jag hade med mig två hästar. Första dagen red jag bra och såg allt på häst nr 1, medan jag missbedömde i princip varje distans på häst nr 2. Andra dagen gjorde jag istället en superrunda på häst nr 2 men såg inte ett piss på häst nr 1.

Jag minns att jag hade problem med avståndsbedömningen en omgång i tonåren. Då visade det sig att jag hade ett brytningsfel på ena ögat som gjorde att mitt ena öga sa en sak och det andra en annan - inte så konstigt att jag inte kunde bedöma avstånd, med andra ord. Då fick jag linser till ena ögat, och problemet var löst. Efterhand fick jag samma brytningsfel även på det andra ögat, och efter det har jag inte behövt använda linser alls. Egentligen ser jag nämligen väldigt bra.

Jag har funderat över om det kan vara mina ögon som spökar igen, men då borde det ju inte fungera ibland. Då borde jag ha problem alltid!

Om det bara är så att "jag glömt hur man gör", hur kan jag då träna upp det igen? Min tränare säger att det bara sitter i mitt huvud, att jag bara fått för mig att jag inte längre kan. Det kan mycket väl vara så, men även om jag försöker fokusera och tänka att "Jag kan, jag kan, jag kan!", så går det lika dåligt.

Alla tips och synpunkter är mycket välkomna!

 

[Equilina]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

You know it's all in your head

Jag hittar inga distanser om jag "letar" efter dem, om jag däremot vänder upp mot ett hinder och litar på känslan hittar jag dem direkt. Sen att jag inte alltid lyckas rida på dem är en annan sak

Sååå, mitt tips är väl lite samma som tränarens, stop trying so hard liksom. Lita på känslan, vi vet allihop att den finns där.

 

[TinyWiny]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Du tror inte att du känner dej pressad? Jag menar, jag kan tänka mej att ett sådant här jobb är vad du har drömt om och nu när du väl är där så är du så rädd för att misslyckas att du pressar dej själv för hårt?
Jag tycker absolut att du ska kolla upp dina ögon också men sedan tycker jag också att du ska fundera på hur du tänker. Om du hela tiden tänker på att du måste lyckas och ditt undermedvetna säger att det kommer inte gå, då går det ju inte heller. Kanske skulle mentalträning kunna vara något för dej? Många idrottsmän/kvinnor har haft enormt stor nytta av att ändra sitt sätt att tänka till att tänka som man gör inom mentalträning. Det finns böcker om mentalträning av enklare och svårare slag men också kurser.

Kanske behöver du bara semester och bara få vara?

 

[Ray]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Precis så kan jag känna- fast så har det nog alltid varit, så jag har aldrig kommit mig så långt som du

Ibland slår gud med ett trollspö och jag ser allt. Och vet redan efter hinder nr ett att idag- denna rundan- är jag magisk. Och andra dagar vet jag inget, känner inget. Man känner sig så osäker, lite som att man hoppar med förbundna ögon.
Håller med föregående talare om att ju mer man försöker desto sämre går det. Jag tror att du tänker för mycket och glömmer känslan. Ena hjärnhalvan tar över och andra tappar allt.
Tänk inte att du ska se din distans- tänk att du ska kännna den.
Tänk på hur du rider hästen och låt hindret vara som en sak som bara kommer.

Kommer lösa sig.

 

[Korven]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Kolla upp ögonen, ibland går det fort att ögonen blir sämre. Brytningfelen kan ju ha blivit annorlunda.

 

[Fideli]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Tror absolut att det kan bero på brytningsfelet!
Har också ett litet brytningsfel på ena ögat, så litet att det inte går att korrigera med linser, men däremot med glasögon, så ett tag hade jag linser utan korrigering för brytningsfelet och glasögon med korrigering. Höll ju på att slå ihjäl mig när jag bytte mellan glasögon och linser, avståndsbedömningen blev ju helt galen (nu pratar jag alltså om att hitta marken med foten när man går!).

När jag bytte glasögon valde jag att inte ha någon korrigering för brytningsfelet, så nu är det i alla fall lika oavsett om jag har linser eller glasögon. Så nu har jag "lärt" mig hur fel ögat visar och kan bedöma avstånd hyfsat, men det är fortfarande svårt vid hoppning och det kan variera från gång till gång precis som du beskriver. Det brukar hjälpa att vrida huvudet lite från sida till sida, så ögat får se hindret från lite olika vinklar, det brukar också vara lättare på böjt spår än om det är en lång raksträcka fram till hindret.

 

[ForeverYoung]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Tack för alla svar!

Jag tror att alla har en poäng i det de skriver.

Idag bestämde jag mig för att inte leta efter distanserna (utan bara rida på känsla), och att inte titta på dem på samma sätt hela tiden. Jag försökte alltså vrida på huvudet lite eller kisa, och idag såg jag distanserna betydligt bättre än i helgen. Dock inte perfekt, men bättre! Så ja, jag ska kolla upp ögonen, men jag tror egentligen inte att felet sitter där - i alla fall inte hela.

Det Tinywiny skriver stämmer också, till 100%! Detta är mitt drömjobb och jag vill verkligen prestera, och då har jag lätt för att pressa mig själv för hårt! Jag har en bok om mental träning för ryttare, men tycker inte riktigt att den prickar rätt just nu. Dock har den hjälpt mig mycket innan Och ja, jag skulle behöva en semester! Har inte varit i Sverige sen i julas och längtar såklart massor efter familj, vänner och mina hästar. Men så är jag ju här för att lära mig och det är mitt i tävlingssäsongen, så då vill jag inte åka hem hur som helst. Men jag tror att det skulle hjälpa..

Ja, inte är det lätt! :P

 

[gylle]

Sv: Förlorad avståndsbedömning

Kolla dina ögon direkt, jag vet precis vad du talar om och känner totalt igen det där med att ibland funkar det ibland inte. Jag var med om en olycka där jag blev trampade i ansiktet av en unghäst och krossade halva ansiktet däribland skelettet runt ena ögat, detta byggdes upp igen med transplanterat ben och allt var frid och fröjd. Var helt utan det ögat under lång tid då det först var helt igensvullet och senare tog lång tid innan det gick att sätta lins i det igen. Men jag hade ju unghästar att kvala så det stoppade inte mig utan funkade kanon att hoppa med bara ett öga, då var ju dock kroppen van vid att bara ha ett öga och ställde helt klart om sig på det hade aldrig problem med distanserna.
Tog väl ungefär ett år (hade nu två fungerande ögon igen) sen började jag precis som du känna att jag tappade rytmen hittade inte distanserna och kom fel så in i helsike med jämna mellanrum men däremellan så hade jag rundor som kändes riktigt super där allt stämde. Dock blev de dåliga rundorna fler och fler och av förklarliga skäl så var det inte så kul att hoppa större klasser längre när allt bara kändes skit. Kopplade då inte alls var problemet satt utan tänkte att man kommit in i en nedåtspiral där man själv tappade känslan och red sämre och sämre. Tappade totalt suget för hoppningen och det blev färre och färre starter och därmed tappade man det ännu mer. Var ute och startade ett par av de rutinerade i lite småklasser men hur kul är det så blev inte mkt hoppning alls det funkade ju ändå inte. Gav mig fan på när jag fick en unghäst jag verkligen ville tävla och gav mig på det med ny frenesi dock insåg jag när jag kom upp till 120 att det här går inte jag hittar inte tillbaka till känslan. Så jag klev av och lät annan tävla och skötte bara typ seriehoppning och dylikt på hemmaplan för det funkade ju kanon då fick jag ju avstånden gratis så att säga men skippade allt vad banhoppning och tävlingar hette.
För ca ett halvår sedan så upptäckte jag en sak av en slump när jag tittar med mina olika ögon så ser det jag tittar på ut att stå på helt olika avstånd något som inte alls uppmärksammas i vanliga syntest. Insåg ganska snabbt att herregud det är ju det som gör det i hoppningen började testa med bommar hemma och jodå när jag vänder upp från ena varvet så stämmer distansen bra men när jag vänder upp från andra varvet så har någon jäkel flyttat på hindret när jag kommer fram = jag ser en helt falsk distans.
Tutade iväg för ögonkontroll med denna nya kunskap och efter mkt kontroller så står det klart att jag har utvecklat ett dubbelseende på det opererade ögat dock så separerat och i höjdled att jag ser bilderna helt avskillda från varandra under varanda dock registrerar jag inte detta i vanliga fall utan hjärnan silar väl väck en bild. Dock silar den uppenbarligen bort fel bild. Ser jag hur jag såg i testerna och överför det till hinder så ser jag helt enkelt två hinder ett under och ett ovanpå vilket då ser ut som att ett hinder står närmre och ett längre bort, när då hjärnan plockar bort fel hinder så är det inte svårt att förstå att det blir väldigt fel med avståndsbedömningen. Att det dessutom visade sig att jag utvecklat 4 olika brytningsfel på alla håll på samma öga gjorde ju inte saken lättare. Det var dock väldigt skönt att få bekräftat att det faktiskt fanns en anledning till mitt problem med hoppningen. Tyvärr är det kört att fixa till det ögat så att det kommer att funka. Nu när jag vet vad det är så har jag fått blodad tand jag skall få hoppningen att funka igen och det jag provar nu är att hitta tillbaka till hur det funkade att hoppa enögd efter operationen, jag har helt enkelt dämpat ner det icke fungerande ögat med en mkt svag lins så att det ögat inte skall lägga sig i avståndsbedömningen hittills känns det som att det är på rätt väg dock tar det tid att komma igång igen, av förklarliga skäl så litar jag inte inte helt på mina ögon längre utan ramlar lätt tillbaka i att inte tro på den distans jag ser utifrån utan vill mkt gärna ha för stor kontroll ända inpå men jag traggar på på små hinder och bommar och försöker hitta tillbaka till den gamla ryggmärgskänslan när man inte ens behövde tänka när man svängde upp. Har precis upptäckt ytterligare en dumhet jag lagt mig till med av detta och det är att jag blir kvar med blicken på hindret alldeles för länge iom att jag inte litar på att jag verkligen sett rätt så har jag väldigt svårt att släppa hindret ens de sista sprången utan går inte vidare förrän i stort sett i avsprånget, något som verkligen inte påverkar hoppningen positivt men det är faktiskt skitsvårt att släppa det och jag kan faktiskt tänka mig att en sådan sak är något man kan börja ganska tidigt med om man blir osäker på distansen och det påverkar mer än man tror.

Blev vist lite uppsats det här men hade jag bara sett till att få en ordentlig koll på mina ögon när det började strula för flera år sedan så hade jag säkert inte haft detta långa tävlingsuppehåll jag haft och det hade framförallt varit betydligt kortare väg tillbaka. Så kolla dina ögon ordentligt direkt påpeka att du har svårt med avståndsbedömningen det är något som kan missas i vanliga syntest.