När jag var liten så lärde jag mig att små oönskade djur inomhus (t.ex. myror, spindlar, flugor, skalbaggar) – dom slog man ihjäl. Och om man var ute och något litet oönskat djur kom i vägen eller störde (t.ex. flugor, getingar, skalbaggar, spindlar, myror) – då slog man ihjäl det med. Det blev en automatisk reaktion.
Men det där har jag omvärderat som vuxen. Jag är långt ifrån en mordisk människa, och jag förstår faktiskt inte varför jag ska döda dom små djuren helt oprovocerat. Dom är en del av ekosystemet precis som jag. Nu för tiden är det endast i undantagsfall som jag lemlästar och mördar. OK – djur som biter mig eller gör annan skada dödar jag. Men så länge dom inte orsakar mig något problem – varför skulle jag döda?
Myrorna som kommer in i vårt uterum gör ju det för att det står en blommande porslinsblomma där. Dom vill ju bara ha sockret i blommorna. Vill jag inte ha myrorna inomhus får jag väl ställa ut porslinsblomman utomhus istället.
Och har det kommit in något annat djur hemma, så släpper jag i mesta möjliga mån ut det. Fast spindlar får oftast vara kvar där dom är. Om dom inte har satt sig på något särskilt opraktiskt ställe, för då åker dom ut och får hitta en annan boplats. Ett tag satt det en tusenfoting snyggt ihopkorvad på vår ytterdörr, precis brevid dörrlåset. Där fick han sitta tills han en dag var borta.
Dom nästan genomskinligt vita stinna larverna i komposten försöker jag bära undan och rädda så gott det går när vi gräver om komposten eller börjar använda kompostjorden. Dom kan bli fina skalbaggar sen, antingen noshornsbaggar eller guldbaggar.
Humlorna som bor under vår altantrapp värnar jag förstås så mycket jag kan om. Sitter någon besökare på trappen och är ivägen för deras inflygning så får folk vackert flytta på sig! :-)
Visst kan jag tycka att jag nästan går lite långt ibland, när jag bär ut en fluga från vårt hus... Men om jag nu inte vill ha flugorna inomhus och inte vill gegga ner fönstret/väggen/mina fingrar med att slå ihjäl den, så är det väl bättre att släppa ut den...
Min man gick bärsärkargång i våra rabatter tidigare i våras, och kom in alldeles exalterad och påstod att han hade gjort en insats för att rädda liljorna, eftersom han hade slagit ihjäl MASSVIS med liljebaggar. När jag gick ut och tittade så såg jag en massa döda eldlöss. Oups. Det var ju inga liljebaggar. Eldlössen hade gärna kunnat få leva...
Och nu känner jag mig lite rutten, för jag har gjort något liknande. För någon vecka sedan kröp det fram en bokskorpion precis där jag var. Jag blev överrumplad och slog till rent reflexmässigt. Och idag trodde jag att det kom en fästing krypande, men när jag hade klämt till såg jag att det var ytterligare en bokskorpion. Och dom finns ingen som helst anledning att ha ihjäl. Jag vill gärna ha bokskorpioner hemma. Dom äter löss och kvalster och hjälper till att hålla hemmet rent. Jag hoppas verkligen att jag inte har slagit ihjäl husets enda två bokskorpioner nu!...
Så dumt...
Men det där har jag omvärderat som vuxen. Jag är långt ifrån en mordisk människa, och jag förstår faktiskt inte varför jag ska döda dom små djuren helt oprovocerat. Dom är en del av ekosystemet precis som jag. Nu för tiden är det endast i undantagsfall som jag lemlästar och mördar. OK – djur som biter mig eller gör annan skada dödar jag. Men så länge dom inte orsakar mig något problem – varför skulle jag döda?
Myrorna som kommer in i vårt uterum gör ju det för att det står en blommande porslinsblomma där. Dom vill ju bara ha sockret i blommorna. Vill jag inte ha myrorna inomhus får jag väl ställa ut porslinsblomman utomhus istället.
Och har det kommit in något annat djur hemma, så släpper jag i mesta möjliga mån ut det. Fast spindlar får oftast vara kvar där dom är. Om dom inte har satt sig på något särskilt opraktiskt ställe, för då åker dom ut och får hitta en annan boplats. Ett tag satt det en tusenfoting snyggt ihopkorvad på vår ytterdörr, precis brevid dörrlåset. Där fick han sitta tills han en dag var borta.
Dom nästan genomskinligt vita stinna larverna i komposten försöker jag bära undan och rädda så gott det går när vi gräver om komposten eller börjar använda kompostjorden. Dom kan bli fina skalbaggar sen, antingen noshornsbaggar eller guldbaggar.
Humlorna som bor under vår altantrapp värnar jag förstås så mycket jag kan om. Sitter någon besökare på trappen och är ivägen för deras inflygning så får folk vackert flytta på sig! :-)
Visst kan jag tycka att jag nästan går lite långt ibland, när jag bär ut en fluga från vårt hus... Men om jag nu inte vill ha flugorna inomhus och inte vill gegga ner fönstret/väggen/mina fingrar med att slå ihjäl den, så är det väl bättre att släppa ut den...
Min man gick bärsärkargång i våra rabatter tidigare i våras, och kom in alldeles exalterad och påstod att han hade gjort en insats för att rädda liljorna, eftersom han hade slagit ihjäl MASSVIS med liljebaggar. När jag gick ut och tittade så såg jag en massa döda eldlöss. Oups. Det var ju inga liljebaggar. Eldlössen hade gärna kunnat få leva...
Och nu känner jag mig lite rutten, för jag har gjort något liknande. För någon vecka sedan kröp det fram en bokskorpion precis där jag var. Jag blev överrumplad och slog till rent reflexmässigt. Och idag trodde jag att det kom en fästing krypande, men när jag hade klämt till såg jag att det var ytterligare en bokskorpion. Och dom finns ingen som helst anledning att ha ihjäl. Jag vill gärna ha bokskorpioner hemma. Dom äter löss och kvalster och hjälper till att hålla hemmet rent. Jag hoppas verkligen att jag inte har slagit ihjäl husets enda två bokskorpioner nu!...
Så dumt... 
