Sv: Föreläsning på Örebro Universitet...
Jag kan väl lägga ut MIN början...
Jag åkte bussen från min gata upp på stan och såg baklyktorna på den buss, som i god tid skulle ta mig till Universitetet. NEJJJJ!!! Jag hinner aldrig tänkte jag, men skyndade mig över på andra sidan gatan och hoppade på "second choice"- bussen. Den gjorde att jag fick pinna på längs en skum cykelbana över en mörk parkering och sen virra in i Forumhuset, där jga såg att det KRYLLADE av andra förvirrade människor, efter tre misslyckade försök hittade vi "Bion". MEN då började folk välla ut, stolar bars bort och förtvivlad tänkte jag, det är fullt, jag får åka hem...
Men, det visade sig att det var så många att arrangören, en rektor som är väldigt intresserad av ridkonsten i sig, och en av BB's riddare, som också jobbar på univiersitetet. Drömmen för rektorn är en blivande ridakademi. DET NI.
Föreläsningen började med filmen "The Royal Art Of Ridning!, som är ett konstverk i sig. Har ni inte sett filmen, BÖR ni göra det....
Denna text är ett föremål, utvecklat av min något usla danska. Jag förbehåller mig därför rätten till att bli missförstådd, som vanligt.
Branderup, startade föreläsningen med de frrågor man bör ställa sig när man ska börja med Akademisk Ridkonst.
- Vart ska vi starta?
- Vart vill vi?
- Var är vi nu?
- Vilket användningsområde/syfte vi ska ha den Akademiska Ridningen till.
- Vilka möjligheter har vi nu, i framtiden?
- Tillhör ridningen i framtiden bara sporten, eller tillhör den också annan form av ridning? Ridning som hobby, ridning som yrke, ridning som rehabilitering, ridning som terapi eller vad nu ridning kan vara.
Barndreup själv, säger att för honom är riding självklart en konst - ridkonst - konstart.
Historiskt sett började man inte rida perfekt akademiskt bara för att det startades ridakademier runt om i Europa. Utan historien började givetvis redan på de gamla grekernas tid.
Branderup viade sedan en bild på Alexander den Store, en bild som är hämtad från en sarkofag, inte som många tror, Aledxanders egen, utan från någon av de stora härförarna på den tiden.
Alla har väl hört historien om Alexander den store och hans välkände stridshingst Bukefalos, Bukefalos, som enligt historieböckerrna tydligen blev mycket gammal. Men samtidigt dog han flera gånger. Ja, åtminstone på flera olka platser...
Åter till bilden. Bilden visar Alexander och Bukefalus på en lejonjakt, där Alexander styr Bukefalos med små hjälper, lans i handen, enhändigt alltså rakt mot lejonet. Det kräver ganska mycket av en ryttare att kunna styra en häst, front mot front, med en så stor fara. Hade det varit en vanlig häst idag, så hade det troligen varit en halvpiruett och bort, långt innan man ens känt lukten av ett lejon.
Alexander fick sin ridintresse av sin farbror och far,.Det var en anställd yckesryttare, som stod bakom Alexanders ridutbildning, på redan välutbildade hästar. Som sextonåring (?) fick han Bukefalos, som Alexander sedan fick utbilda själv.
Här flikar Branderup in vikten av att
när man skickar en häst på utbildning oavsett inriktning, skriva kontrakt med utbildaren om vad hästen kan när man lämnar den och vad det är tänkt att hästen ska kunna, där den kommer tillbaka.
....................................................................................
Copyright på text och bild, Ingela Hallblom, Örebro, 2007
