För mycket hund för mig!

[prinsessfeminist]

Börjar på allvar tro att Generalens boxer bytt skepnad och flyttat in till oss...

Hur skall jag annars förklara en intensitet som kan få glödlamporna att att lysa utan el? Jag har dessutom hört talas om av- och på-knappar - vilka fungerar exemplariskt på dv.schnauzern. Alltid "av" inomhus och bara "på" när man ber om det utomhus.

Denna förklädda boxer har dock bara en "på"- knapp! Det finns ingen "av"-knapp alls, och den mån man trodde att det fanns, så beror det på att bensinen tog slut (tillfälligt), inte för att någon (exempelvis jag ) bestämde att nu är det slut på det roliga.

"På"-knappen ger sig i uttryck att hunden alltid är på gång någonstans. Hon vandrar lite av och an, går in i olika rum och letar efter grejer att göra. Hon hoppar upp på köksbordet om ingen är i närheten och överallt hör man hennes sniffande, nej, närmast dammsugande av information. Plötsligt kommer hon glatt galooperande med något i munnen och fyndet kan vara allt från en toarulle från badrummet, en sko, någons strumpa, ett mjukdjur...

Alltså, jag ville ha en hund som var mer av en utmaning än den jag har. Jag vet att det var precis så jag resonerade. Jag ville ha en sällskapshund som det var lite mer tryck i än den gudasnälla dv.schnauzer vi har redan.

Men jag har fått för mycket! Jag har inte den tid och det engagemang denna förklädda brukshund kräver!!

Om inte detta vankande och Generalens boxer-stil vore nog, så tror jag att hon är iaf något släkt med djurgruppen gnagarna. Vad sägs om denna tveksamma "meritlista":

Hunden har till dags dato bitit sönder kläder, gnagt stora märken i skohyllan, tuggat sönder ett antal kuddar, ännu fler mjukdjur, gnagt av mattkanter, slitit oräkneligt antal blöjor i stycken och gnagt på grejer i bilen (nej, jag har ingen bur).

Lägg till att hon mobbar den gamla hunden och biter honom så att han skriker rakt ut ibland. Hon skäller på honom när han ligger platt på rygg av underkastelse efterom han därmed är så tråkig att hon får utslag.

Så - jag överväger att sälja hunden till någon som kan ge henne den stimulans hon behöver. Vanliga sällskapshundspromenader, några uppletanden i veckan är alldeles för lite.

Vem sade att en schnauzer var en sällskapshund?

 

[Red_Chili]

Sv: För mycket hund för mig!

Det låter som min unga saluki, fast hon har även tuggat sönder lädersoffa, tygsoffa, 3 bäddmadrasser, en säng, ett bord och 8-9 stolar samt tapeter på väggar och gjort ett litet hål i ett golv till ett stort hål.

Men, hon lugnade sig rätt rejält när hon blev sisådär 1½ år och nu när jag nyligen bytt mat åt henne till ett med mindre energi i (för att kunna ge henne större mängd mat) så har hon lugnat sig ytterligare. 1½-2 timmars promenad om dagen + springa och busa som en tok i rastgård varje dag och sedan lite lydnadsträning någon enstaka gång i bland, då håller hon sig nöjd Nu kan jag dessutom var som helst, när som helst, börja leka lite med henne, "brottas" och så, när jag får nog ställer jag mig bara rakt upp och ned och säger "nä, nu räcker det, nu lugnar vi oss" och hunden tar det lugnt Jag är fortfarande helt fascinerad över att det faktiskt börjat fungera, att hunden plötsligt fått en av-knapp.

Hur gammal är hon? Kanske din dåre också vill ha mer att äta? Finns det något du kan göra för att aktivera lite mer, om så bara kanske 10 minuters lydnadsträning om dagen?

 

[prinsessfeminist]

Sv: För mycket hund för mig!

Bra reflktioner! Kanske skall jag ge henne mer mat att äta. Hon får enligt rekommendationerna på påsen och jag har precis bytt från valpfoder till vuxen (hon är sju månader). Anledningen till att jag bytte är att hon är rejäl och grov för sin ålder. Hon väger redan 19 kilo och är ca 47 cm i mankhöjd.

Vissa dagar är hon jättefin att ha att göra med (skall i ärlighetens namn erkännas), men jag är så less på att alltid behöva hålla henne och den äldre hunden separerade. Det är precis som om hon inte "tål" hans undergivenhet. Hans mjuka läggning provocerar henne att bli riktigt dryg och jag har vid några tillfällen fått bryta hennes beteende. Hon morrar inte eller är sur, utan hon viftar på svansen i spänd förväntan och vill att han skall röra sig, springa, göra något! När han långsamt, långsam lagt sig på rygg för henne så kan hon lägga sig bredvid och tugga på honom som ett mjukdjur. Gärna på strupen!

Igårkväll tuggade hon för hårt, för plötsligt skrek han till och blev helt vansinnig på henne. Hon studsade ut i hallen, bara för att återkomma med en hög svansföring som vibrerade av upphestning. Jag tog in äldre jycken i ett rum och stängde med kompostgrind så att han fick vara ifred. Tacksamt lade han sig på ena barnets säng.

Jag skall se om jag kan se till att aktivt lydnadsträna henne i i alla fall tio min. per dag. Det var ett bra och konstruktivt tips. Hon älskar att bli tränad och hennes intensitet betyder inte att hon är dominant eller envis. Jag upplever henne samarbetsvillig och nyfiken, glad och tillgänglig - men hon är för snabb, om du försår hur jag menar. Hon hittar ett löv, kommer på att hon skall gräva en grop, ser en fågel och ja.... det är uppmärksamheten som är svår at få, då hon så snabbt byter fokus.

Det hon fungerar bäst på är uppletande. Det tycker hon är roligt och hon blir trött. Ibland får båda hundarna leta samtidgit, men då upplever jag att hon blir för stressad.

Igår, tex. så var vi ute i 2,5 timme och promenerade väl en ca sju kilometer, åkte kommunalt och var på ett torg där det passerade bland annat en full dam som skrek och fäktade med armarna. Hon tyckte att det här var väldigt spännande och sov snällt ca 30 min när vi kom hem. Sedan började hon igen...

Jag säger som maken, hon bör ha väskorna packade vid dörren för sin egen skull. Blir det ingen förändring snart så vet jag inte om jag vill ha henne mer.

 

[prinsessfeminist]

Sv: För mycket hund för mig!

Det låter som min unga saluki, fast hon har även tuggat sönder lädersoffa, tygsoffa, 3 bäddmadrasser, en säng, ett bord och 8-9 stolar samt tapeter på väggar och gjort ett litet hål i ett golv till ett stort hål.

Salukin kan väl knappast kategoriseras som brukshund, så att du också haft lite problem skänker lite tröst åt mig. Jag glömde nämna de golvlister hon gnagt på, soffbenet och hålet mitt på väggen i hallen...

Men, hon lugnade sig rätt rejält när hon blev sisådär 1½ år och nu när jag nyligen bytt mat åt henne till ett med mindre energi i (för att kunna ge henne större mängd mat) så har hon lugnat sig ytterligare. 1½-2 timmars promenad om dagen + springa och busa som en tok i rastgård varje dag och sedan lite lydnadsträning någon enstaka gång i bland, då håller hon sig nöjd Nu kan jag dessutom var som helst, när som helst, börja leka lite med henne, "brottas" och så, när jag får nog ställer jag mig bara rakt upp och ned och säger "nä, nu räcker det, nu lugnar vi oss" och hunden tar det lugnt Jag är fortfarande helt fascinerad över att det faktiskt börjat fungera, att hunden plötsligt fått en av-knapp.

Jag har läst om schnauzrar som varit som vår tills dess att de är ca två år, så hon kanske inte är såå unik. Det är bara det att jag kanske valt bort att verkligen fundera på om jag egentligen tycker at det är så trevligt/roligt/stimulerande med en unghund. Det fanns en vuxen tik till salu för ett tag sedan och jag funderade på om man skulle skaffat en omplacering istället.

Ditt tips om maten är riktigt bra, och som sagt - jag skall testa det. Jag har precis bytt till vuxenfoder och kan hon då få en större giva så borde hon coola ned sig iaf något. Än så länge är vi inte i "nu är det nog" och hunden slutar läget. Tvärtom så slutar hon kanske att busa, men bara för att ge sig iväg på nya glada (!) äventyr. Om inte annat kan hon leta upp stora barnet och börja rida på hennes ben.

Hur gammal är hon? Kanske din dåre också vill ha mer att äta? Finns det något du kan göra för att aktivera lite mer, om så bara kanske 10 minuters lydnadsträning om dagen?

Sju månader, som sagt... Jag vet att hon är väldigt ung ännu och hon är valp, bara det att jag blivit bortskämd med vår äldre hund som aldrig bet sönder en sak som valp och som snällt följde efter mig vart jag än gick.

 

[vallhund]

Sv: För mycket hund för mig!

Har iofs aldrig haft en brukshund, däremot flera BCs o några jakthundar o nu en Berger.
Här har det gått åt ett duntäcke, flera par glasögon, en fjärkontroll, otaliga skor o tofflor, några böcker, några mattor, lite bilinredningar, några selar.

har säkert glömt det mesta.....

 

[martha]

Sv: För mycket hund för mig!

Alltså, jag ville ha en hund som var mer av en utmaning än den jag har. Jag vet att det var precis så jag resonerade. Jag ville ha en sällskapshund som det var lite mer tryck i än den gudasnälla dv.schnauzer vi har redan.

Skyll dig själv...Som man tänker, så blir det

 

[Red_Chili]

Sv: För mycket hund för mig!

Tro mig, när min unga dåre var 6-7 månader förstod jag verkligen varför det finns så många annonser på blocket med unga hundar till salu... Det ÄR en skitjobbig period, men det går över om man bara håller ut och fortsätter vara så lugn och konsekvent som möjligt i sin uppfostran. Många hundar är galna tills de blir två år, då blir det plötsligt som en vuxen, trevlig hund över en natt Har hon löpt första gången än? För har de väl löpt brukar de mogna en hel del, det blir som ett litet "avslut" på de värsta valpfasonerna.

Om hon har så mycket som hon tycker är kul (löv, gropgrävande, jaga fåglar osv) så borde det ju vara ganska lätt att hitta en leksak eller annan belöningsform som hon gillar tillräckligt mycket för att det ska fungera som belöning när ni tränar. Prova med mycket kontaktövningar, träna lite platsliggning som ni kanske varvar med att träna inkallning eller någonting lite mer fartfyllt. Då borde leken kunna bli mer fokuserad på att hålla koll på dig och kunna trötta ut lite. Som sagt var så är 10 minuter om dagen ofta bättre än 60 minuter en gång i veckan.

Nu vet jag inte vad ni har för regler och rutiner hemma, men att låta henne vänta på ett "varsågod" (som hon får när hon tar ögonkontakt med dig) innan hon får mat gör också att hon måste tänka till i alla fall lite och lär sig att det lönar sig att ta kontakt.

Kanske har du någon hund som är duktig på att uppfostra unghundar i närheten som hon kan få busa och leka med någon gång ibland, dels för att få utlopp för sin busenergi med andra hundar och dels för att lära sig att man faktiskt inte kan "köra över" andra hundar hur som helst. Då skulle nog din äldre hund kunna få det lite lugnare och trevligare också.

 

[Red_Chili]

Sv: För mycket hund för mig!

Skyll dig själv...Som man tänker, så blir det

Haha! Ja!
"Jag vill ha en salukitik, cremefärgad med vitt i nacken... Totalt orädd och positiv ska hon vara, med massor av energi och en hel del samarbetsvilja så att man kan träna med henne och så ska hon ju då gilla att leka med allt så att hon blir lätt att belöna..."
Resultat: saluktik, cremefärgad med vitt i nacken. Orädd och tycker att hela världen är en stor lekplats. Enormt med energi och får aldrig nog av att testa nya saker, träna olika saker och gud vet vad... Puh! (Belöna kan jag göra med ett litet ynkligt grässtrå om jag känner för det..)

Nästa gång önskar jag nog.. "riktigt lugn, samarbetsvillig" och inte så mycket mer

 

[YorkWann]

Sv: För mycket hund för mig!

Skyll dig själv...Som man tänker, så blir det

Kan du utveckla? Förstår inte alls det inlägget faktiskt.

 

[Fragile]

Sv: För mycket hund för mig!

Hur ser promenaderna ut då?

Jag hade nog ställt mer krav på den unga damen! Växer hon upp såpass fort att hon tar sig så mycket friheter kan man nog ställa mer krav.
Hon kommer nog bara suga i sig allt du lär henne
Kör du apportering? Kan vara ett bra sätt för henne och jobba med både huvud och kropp.

Jag vet att det är svårt och jag kan inte sätta mig in i din situation, har aldrig haft boxer utan jakhundar men har aldrig varit med om en hund som bitit sönder så mycket saker.
Eftersom du har barn med blir det mycket för din del med kan ja tänka mig.

Har du någon bur inne? Jag tycker det är optimalt.

/Mimmi

 

[Zizzy]

Sv: För mycket hund för mig!

Min dp valp kan gå mig på nerverna..
Hon tuggar sönder allt, verkligen allt..

Alldeles precis lade hon sig ner, lite snyggt på golvet, matade in sitt sprillans nya täcke i käften och tuggade ett fint hål.
Tack otacksamma lille

Och det är bara en sak i raden som hon tuggat sönder..
Tack gode att hon fällt sista tanden och förhoppningsvis slutar med sitt maniska tugg beteende. Och ja, hon har ca tio ben som ligger lite här och där, men dom duger tydligen inte.

Och ja, hon får aktivitet och motion.
Får man lämna bort den till någon bara sisodär tills ungdoms dumheterna försvinner?

 

[escodobe]

Sv: För mycket hund för mig!

Om jag inte minns fel så är hon i en riktigt dryg ålder nu va? Det blir nog bättre om man bara står ut. Tokröj med en annan stolle kanske hjälper en stund? Eller om du kan bli av med henne ett par dar och vila upp dig?

Något som brukar hjälpa är att läsa bloggar av folk som har Malleunghundar....

 

[Calazirya]

Sv: För mycket hund för mig!

Kan du utveckla? Förstår inte alls det inlägget faktiskt.

Tänk: Jag ska vinna en miljon kronor, så står det inte på förrän du är miljonär

 

[escodobe]

Sv: För mycket hund för mig!

Jag vet att det är svårt och jag kan inte sätta mig in i din situation, har aldrig haft boxer utan jakhundar men har aldrig varit med om en hund som bitit sönder så mycket saker.
.

Jag har haft tur, min första hund bet aldrig sönder någonting.
Rottisen tuggade lite på en fjärrkontroll, något ljus och en helsonanrub som pyttus och vid ett tillfälleslet ut alla soffkuddar när han var dryga året. Det var allt. Tibben kapade modemsladdar på löpande band och ett antal mobiladdare men det var nog mest det.
Så jag har bortsett från dobertiken som är ett speciallfall haft en ohygglig tur trots att jag aldrig använt bur.

Men jag tycker ändå inte att listan Priffes lista är uppseendeväckande lång, även om jag förstår att man svär när man är drabbad.
En del hundar verkar ju riva hus och hem under uppväxten Även om de skötts efter alla konstens regler Som ätit upp väggar, soffor, madrasser och allt som inte varit i plåt ungefär. Jag minns en vän som lät en annan väns hund vara i bilen i två timmar. Bilen såg ut som en björn gått loss på inredningen. Det var till och med bitmärken i ratten..

Dobertiken var ett vanvårdsfall, som var matfixerad. Hon åt för att överleva och förstörde aldrig något som inte var läder. Och med tanke på att vi var hårdrockare och körde mc + dito vänner så kan nu ju ana hur det svårt det var att totalt säkra hemmet Det räckte att man glömde plånboken i byxorna som lades i tvättkorgen för att hon skulle kunna hitta den. Eller att en vän la mobilen i fodral på soffbordet under natten. Eller att hundvakten hängde ett koppel åtkommligt

Skinnbyxa
2-3 skinnvästar
Minst 7-8 par kängor,skor eller stövlar
x antal mobilfodral
x antal skärp, även nitbälten
Oräkenligt antal handskar, en arbetshandske hon hittade ute fick operas ut¨.
Koppel
2 hundhalsband. Det ena satt på en annan hund vid tillfället.
Vi var tillslut helt befriade från läder, men problemet var alla obetänksamma vänner som man fick påminna femtitvå gånger.

Hon bäddade även sönder två sängar. Eller ja, jag misstänker att rottweilern kan ha varit delaktig i den första attacken mot dom.
Vi hade tagit in sängarna från att ha stått i garaget och troligen hade nån mus eller två krypit in...

Men när väl sängarna blivit knöliga så envisades hon med att bädda intensivt varje gång hon skulle lägga sig (prinsessan på ärten) så att sambon tillslut bara hade en bäddmadrass ovanpå stålfjädrarna..

 

[prinsessfeminist]

Sv: För mycket hund för mig!

Tro mig, när min unga dåre var 6-7 månader förstod jag verkligen varför det finns så många annonser på blocket med unga hundar till salu... Det ÄR en skitjobbig period, men det går över om man bara håller ut och fortsätter vara så lugn och konsekvent som möjligt i sin uppfostran. Många hundar är galna tills de blir två år, då blir det plötsligt som en vuxen, trevlig hund över en natt Har hon löpt första gången än? För har de väl löpt brukar de mogna en hel del, det blir som ett litet "avslut" på de värsta valpfasonerna.

Hon har inte löpt ännu, men med tanke på åldern så är det nog på gång inom ett par månader.

Om hon har så mycket som hon tycker är kul (löv, gropgrävande, jaga fåglar osv) så borde det ju vara ganska lätt att hitta en leksak eller annan belöningsform som hon gillar tillräckligt mycket för att det ska fungera som belöning när ni tränar. Prova med mycket kontaktövningar, träna lite platsliggning som ni kanske varvar med att träna inkallning eller någonting lite mer fartfyllt. Då borde leken kunna bli mer fokuserad på att hålla koll på dig och kunna trötta ut lite. Som sagt var så är 10 minuter om dagen ofta bättre än 60 minuter en gång i veckan.

Belöningen är det minsta problemet. Att få träna är belöning i sig. Belöning när hon gör rätt, ett "duktig vovve" får henne fullständigt galen och intensiteten stiger med ung. tio grader. En godbit och hon blir hysterisk. Lek med en trasa och hon röjer runt tills dagen därpå. Det hon behöver är möjligen en lugn klapp på huvudet, en låååååååångsam smekning utmed kroppen. *pust*

Jag är själv ganska livlig, men får sätta på mig lugnet och allvarsminen när jag gör något med henne. Om jag är lugn, nonchalant och närmast oberörd så beter hon sig lagom tempererat. Lilljycken är dock så mjuk och lite osäker så honom får man ha lite ljus stämma och pigg röst för att egga lite. En liten uppmuntran till honom och hon sitter på mina axlar (bildligt talat), galen av upphetsning!

Ehh.. ja, om någon undrar, så går dessa individer med fördel på varsinn promenad. Bara ngn gång varannan dag eller så så går jag med dem tillsammans. Fostran av henne gör lilleman osäker för han tror att jag inte tycker om honom.

Nu vet jag inte vad ni har för regler och rutiner hemma, men att låta henne vänta på ett "varsågod" (som hon får när hon tar ögonkontakt med dig) innan hon får mat gör också att hon måste tänka till i alla fall lite och lär sig att det lönar sig att ta kontakt.

Tro mig, vi har massor av sånt för oss. Jag bryr mig inte så mycket om ögonkontakt (jag höll på med det förr), men "stanna" är "stanna" och hon får verkligen inte gå ut genom dörren innan jag visar att det är ok. Men varje dag har hon glömt hur det var, och försöker tränga sig mellan mig och dörren för att smita ut. Bara en gång fick jag verkligen till det, men då blev jag riktigt arg eftersom hon dessutom med utspretade klor trampade på mina bara fötter. Smärtan i kombination med mitt bristande tålamod gjorde att hon verkligen fick veta vem som bestämde. Hon satte sig ned och "frågade" hukandes om hon fick gå ut med mig sedan. Men så vansinnigt arg kan man inte bli varje dag, som jag blev då. Då har hon snart vant sig vid det.

Kanske har du någon hund som är duktig på att uppfostra unghundar i närheten som hon kan få busa och leka med någon gång ibland, dels för att få utlopp för sin busenergi med andra hundar och dels för att lära sig att man faktiskt inte kan "köra över" andra hundar hur som helst. Då skulle nog din äldre hund kunna få det lite lugnare och trevligare också.

Jag har en väninna som har en ytterst sur dalmatinertant. Tyvärr är hon så sur och har sådan integritet att min unghund håller sig på behörigt avstånd och letar roliga löv istället.

Men jag och Escodobe skall ju träffas i nästa vecka och då kan hennes vrålapa ge henne en lektion i hur man inte kör över folk!

Ja, ja.... Blocket får vänta en vecka till.

 

[escodobe]

Sv: För mycket hund för mig!

Klarar man bara av att inte läsa texterna (Inte bra för blodtrycket!) så kanske den här sidan hjälper?
http://www.dogbreedinfo.com/caught/baddog/caughtmain.htm

 

[prinsessfeminist]

Sv: För mycket hund för mig!

Om jag inte minns fel så är hon i en riktigt dryg ålder nu va? Det blir nog bättre om man bara står ut. Tokröj med en annan stolle kanske hjälper en stund? Eller om du kan bli av med henne ett par dar och vila upp dig?

Något som brukar hjälpa är att läsa bloggar av folk som har Malleunghundar....

Jag har fått en snällt erbjudande från en vän som har kennel. Kanske skulle en vecka där göra underverk, men kanske skulle hon bli väl stressad och engagerad också? Jag är rädd för att det inte lugnar ned henne, utan tvärtom kan hon byta individer att retas med och häckla. Får en propp av hund, så går man till nästa och nästa...

Hon är aldrig ute för att gruffa och bråka, så egentligen behöver hon inte en lektion i ödmjukhet inför andra hundar. Att hon är som hon är mot vår snälla hund beror nog snarare på hans extremt veka läggning. Han är bara tuff när han är tio centimeter från mig, typ.

Snarare behöver hon det Fragile är inne på. Mer fostran av människor och lektioner i att veta hyfs, veta sin plats och ren lydnad.

Så - ja.. jag skall träna ordentligt tio min om dagen i 14 dagar från och med idag och sedan skall jag utvärdera. Jag lovar att återkomma! Tack för alla råd och sympatier!

 

[Bebben]

Sv: För mycket hund för mig!

Knapplån.

Min valp är 1 mån yngre än din. Också av en ras som tituleras som aktiv sällskapshund.
Hon har ätit sönder saker för många tusen kronor nu. Skor, kläder, handdukar, täcken, hundbäddar, fällar, leksaker av Sebbe, kuddar, golvlister, dörrkarmar, sladdar, fjärrkontroller, porslinssaker (Typ tallrikar), barngrindar i trä etc etc.
Hon stjäl ALLT hon kommer åt, och slaktar eller äter upp det. Hon kan öppna dörrar med hasp på, och listar ut varenda lösning jag lyckas komma på.
Hon går långpromenader varje dag, jag tränar henne i enkla lydnadsmoment, hon får lära sig tricks och hon röjer lös med 3 andra Amstaffar varje dag, samt att dom leker i den lilla trädgården i någon timme om dagen också. Hon är sådan här ändå, och det är bara att vänta ut henne helt enkelt.
Det har ingenting med maten att göra, hon är likadan oavsett hur mycket eller lite stimulans hon får varje dag osv.
Det enda som får henne att lägga ner, och gå och lägga sig för att sova - är när hennes pappa ryter ifrån. Hade jag inte haft honom i huset hade hon nog varit 100 ggr värre, för hon kör över sin snälla mamma totalt.

Så jag vet inte. Jag tvivlar på att 10 min träning om dagen kommer att hjälpa, det låter som om hon behöver mer än så faktiskt. Jag kan köra slut på mitt Monster med ren fysisk motion, men jag vill inte att hon ska träna hur hårt som helst än eftersom hon fortfarande växer väldigt fort.

 

[Red_Chili]

Sv: För mycket hund för mig!

Knapplån.

Min valp är 1 mån yngre än din. Också av en ras som tituleras som aktiv sällskapshund.
Hon har ätit sönder saker för många tusen kronor nu. Skor, kläder, handdukar, täcken, hundbäddar, fällar, leksaker av Sebbe, kuddar, golvlister, dörrkarmar, sladdar, fjärrkontroller, porslinssaker (Typ tallrikar), barngrindar i trä etc etc.
Hon stjäl ALLT hon kommer åt, och slaktar eller äter upp det. Hon kan öppna dörrar med hasp på, och listar ut varenda lösning jag lyckas komma på.

Det är SÅ skönt att höra att andra har "galna" hundar

 

[Galathea]

Sv: För mycket hund för mig!

Jag kan ju också meddela att även jag hade ett monster i mitt hem när min kille var valp. Efter att ha smakat sig igenom varenda pryl i lägenheten så lugnade han ner sig lite för att sedan bli helt hopplös någon period när han var kanske 8-9 månader. Nu är han två snart och nu låter han bli det mesta, utom pennor och toarullar, det är tydligen oemotståndligt roligt att demolera. Alltid. Dessutom har han en extrem energi och om han fick bestämma skulle han busa, leka och busa lite till med andra hundar hela hela dagarna. Speciellt valpar eller unghundar för det är oftast dom som är lika glada och energifyllda som han.

Du har en härlig tid framför dig. Lycka till med träningen!