fölis stegrar sig och bits

[stall banal]

Våran vildpotta är nu 6 månader, världens kelgris och hon älskar när man borstar och gosar, kommer alltid fram i hagen och vill ha uppmärksamhet och klappar.. Förutom ett stort problem, hon stegrar sig framför en, hoppar och skuttar massor, hon har alltid varit en pigg och rörlig tjej, fartfyllda galopper, stegringar och brallar, men hur får jag henne att sluta med stegringarna när man håller på med henne. Jag vill ha konkreta förslag på vad jag ska göra. Jag tycker att jag säger ifrån, petar till henne under magen, håller jag henne i grimskaft så drar jag ner henne när hon försöker ställa sig upp och visste det hjälper för stunden, men sen gör hon det igen.

Samma sak med att hon biter till så fort hon får en chans, hon kan stå och bli kliad och det är sååå mysigt sen helt oprovoserat så hugger hon till mig i armen t ex. Jag har gett henne saker att tugga på och plocka med, nypt henne i läppen, hon vet att hon inte får, det märks men hon är som min trotsiga 3½ åriga dotter.

Ja, det är vårat 1:a föl, vi hade ingen unghäst vana sen tidigare, men det är ju 1:a gången för alla nångång. Men tips från er med lite mera erfarenhet vore bra och snällt!! :smirk:

 

[Hallonbåt]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Har nog inget konkret svar på detta... Bara att en fölis inte ska bete sig illa bara för att det är en bäbis... Man vill ju inte att de ska vara likadant när hon blir några kilo större...

 

[jezzie-]

Sv: fölis stegrar sig och bits

fortsätt som du gör skulle jag vilja säga. Men du måste nog bli mer bestämd skulle jag tro. Ställer hon sig upp när du har henne i grimskaftet, dra ner henne ganska så hårt, så att hon tappar balansen, för då ä det inge kul o göra så. Biter hon, snäpp till henne ordentligt på näsan. Och sen såklart, en massa beröm varje gång hon slutar, o förstår vad du menar. Menar ju såklart inte att du ska vara elak lr nått mot henne, men en vacker dag så väger hon ett par hundra kilo, o då är det ju lika med livsfara.
Har själv just haft föl, är idag 1 år o 5 månader. (Hingst). Å det ä inte alltid man är så gulliga mot varandra. Men de måste ju lära sig tidigt vad som är rätt och vad som är fel.

Lycka till. Hoppas att du får flera tips. Detta är bara mitt, o såklart så är ju alla hästar väldigt olika individer

 

[Madeleine Nilsson]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jag vet säkert ännu mindre om unghästar och föl, men när jag gick på islandshästgymnasium fick vi lära oss att med islandsföl var det så att man den första tiden inte skulle hålla på så mycket med dem. Inte gosa eller låta dem "klänga" på en. De skulle helt enkelt ha ganska liten kontakt med människor. Sen får de ju växa upp i unghästflock och lära sig hur hästar umgås, rangordning osv. några/något år innan de rids in. Islandshästar som är så kallade trädgårdsuppfödningar eller helt enkelt tillbringat alldeles för mycket tid med människor och inte med hästar, blir ofta buffliga, farliga, respektlösa mm. De har inte fått lära sig hur hästar beteer sig.
Men det är vad jag lärt mig, som sagt och det är islandshästar, är tydligen inte lika mycket så med vanliga hästar.
Okej, det var inget konkret tips över huvud taget, ber om ursäkt för det och hoppas du inte tar illa upp. Bara en liten idé vad det kanske kunde bero på. Det behöver ju inte vara så! Vad man ska göra åt det har jag ingen aning om! Jag är som sagt inget bra på unghästar/föl...

Angående det med bitandet så vet jag faktiskt en sak som kanske hjälper. Jag har aldrig provat det själv, bara läst om det och vissa kanske tycker att det är elakt osv. Jag har inga åsikter alls, men det går helt enkelt ut på att man binder fast en kokhet (riktigt varm alltså) potatis på armen, när man ska ut och borsta henne eller nåt. Biter hästen i den potatisen en gång så gör den aldrig om det!
Upprepar, det är inte mina idéer, så ni som blir arga nu, skäll inte på mig, jag bara berättar vad jag läst och det kanske inte alls är bra.

 

[jezzie-]

Sv: fölis stegrar sig och bits

MadeleineNilsson: Du skrev ett bra inlägg, och jag vet att de gör så med många islänningar. Men det är med de det, och på andra hästar ä de inge bra.(det är bara min åsikt) De blir reserverade och kan bli jobbiga att hantera pga bristen av kontakt med människan tidigt i livet. Min röda tråd är: umgås me fölet/unghästen. "Lär" den vett o etikett, vad som är rätt o fel. Annars så blir de farliga, när de några år senare väger flera hundra kilo, o tror att de kan bete sig som föl fortfarande. O då är det inte lika "lätt" att få dom att förstå vad som är rätt o fel, när de har fått gjort vissa saker innan. Men man ska heller självklart inte hålla på med dom precis jämt. De är facktist bara "barn" och kan bli trötta, och irriterade. Och de måste få leka i hagen, o smälta nya saker man "lär" dom.

Detta är OBS bara min åsikt, o som jag ser på föl/unghästar. Alla har vi olika röda trådar i följer

Ha det bra alla ni där ute me ungisar!

 

[Madeleine Nilsson]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jo, jag har hört att det inte fungerar på samma sätt med vanliga hästar. Det var roligt att du förklarade varför i alla fall!

 

[Tassetass]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Fasar du upp dina tillrättavisningar? Eller t.ex. nyper du och sen avvaktar för att se reaktionen? Mitt tips är att fasa upp trycket ungefär varannan sekund (kanske snabbare) ända tills du får önskad reaktion. Det kan hända att du får bli riktigt fysisk, men kolla hur mamma häst gör med sin fölis; ber snällt först, säger till sen, sen ser hon till att fölis gör som hon säger.

Var inte rädd för att ta i, hästen går inte sönder även om den ibland får en rejäl smäll. Så länge du är konsekvent och omedelbar både i korrigering och i eftergift så kommer det att lösa sig. Låt fölis sätta nivån på det hela; är hon hård är du hård, är hon mjuk är du mjuk.

Jag förespråkar inte att man slår hästar, men om hästen gör ett utfall mot mig och min hand är i vägen, vems fel är det då om handen träffar hästen? Hästar har nog snabba reflexer för att hinna vika undan, så om hästen väljer att gå emot så är det hästens val.

 

[Blandrastik]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Ibland känns det som om det enda man får göra med fölisar och tillika valpar är att tillrättavisa.

Och det är nog faktiskt till stor del så, att det är det man får göra och man känner sig som veckans satmara som ryar, slår och tillrättavisar i ett. Men kolla bara på ett rutinerat fölsto, där är det jäklar i mig ord och inga visor. "Gör som jag säger annars åker du på en propp!"

Och som tidigare nämt, de är inte gjorda av socker, ryck till ordentligt när den står på bakbenen, förklara med tydliga ordalag att detta är ett beteende som inte accepteras. Samma sak om den bits, klipp till den över näsan, det ska inte accepteras att den bits. Glöm inte kroppspråket, återigen, kolla på ett gammalt sto. Sur som en citron, men som fölis så gör man som mamma säger, och det är till mamma man springer när det blir hemskt. Då är det inga "hard feelings" över att man åkte på däng alldeles nyss.

 

[SofiaP]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jag säger som de andra. Om du det du gör inte riktigt "biter" (ha, ha.. ) så får du säga till med mer eftertryck.
De går inte sönder och blir inte rädda. Säg till riktigt på skarpen en gång istället för att göra "småförsök" att rätta.
Min ettåring har vid något enstaka tillfälle lyft lite fram och då ryter jag till och drar ner henne direkt i grimman. Skulle hon vifta med frambenen mot mig lös skulle jag ta ett bestämt steg MOT henne och ryta till ordentligt NEJ. Försök förmedla att du INTE är på lekhumör utan ARG.
En liten anekdot från föluppfostran: Jag hade just börjat öva min förra året i att bli ledd när hon fick för sig att stegra sig och galoppera rakt fram. Eftersom jag höll kvar och hon var liten och lätt gjorde hon en full kullerbytta i gräset. Hon såg ytterligt förvånad ut när hon kravlat sig upp igen men hon drog aldrig iväg efter det. Snabbinlärning med orsak och verkan...

 

[stall banal]

Sv: fölis stegrar sig och bits


Tack för alla tips, en del av det ni föreslår gör jag ju redan som att nypa till henne ordentligt i läppen/mulen när hon bits, då ryggar hon tillbaka, -oj vad hände!! Men sen gör hon det igen och igen....

När det gäller stegrandet så drar jag ner henne, har inte haft omkull henne, men jag tycker att jag försöker att ta i på "skarpen", men jag får bli ännu tuffare emot henne, känner mig lite dum redan nu, men uppenbarligen så tycker inte fölis att jag är respektingivande. Ska försöka kämpa på och säga ifrån ordentligt.

Tassetass: jag ska försöka att göra som du säger, för jag är nog mer: säga ifrån och invänta reaktionen. Se om poletten ramlade ner, typ.. :smirk:

 

[Tassetass]

Sv: fölis stegrar sig och bits

När det gäller stegrandet; gå på henne istället för att dra ner henne. Få henne att gå ner på alla fyra och vända sig bort ifrån dig. Annars blir det lätt att man drar in hästen inpå sig och flyttar på sina egna fötter, vilket är precis tvärtemot vad man vill!

Och en sak till... Ignorera henne ibland när du är i hagen. Har du ett visst uppdrag där, t.ex. fylla på vattenhinken, gör det utan att prata med henne eller klappa henne. Det gör också att man känner sig som veckans satmara, men fölisar måste lära sig att inte alltid stå i centrum.

 

[Masse]

Sv: fölis stegrar sig och bits

En sak som brukar hjälpa och även gör det på något äldre unghästar också är att göra som de äldre hästarna gör när de tillrättavisar ungdommarna. Nämnligen stampa och fnysa samtidigt. Har hästen fått busa med en under längre tid innan man börja med det här så kan det behövas stampas rejält innan hästen förstår. Kanske så att vi människor även är lite dåliga på "hästspråket" så att det tar tid innan de förstår helt. Eller att hästen anser sig stå över människan i rang.
Jag har själv föder upp mellan två och sju föl om året och det fungerat på alla. Även på äldre hingstar som köpts in och som varit lite eller dåligt hanterade. Brukar vara svårt att få sin vilja igenom med våld för hästen är trots allt den starkaste.

 

[Nafayette]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jag vet säkert ännu mindre om unghästar och föl, men när jag gick på islandshästgymnasium fick vi lära oss att med islandsföl var det så att man den första tiden inte skulle hålla på så mycket med dem. Inte gosa eller låta dem "klänga" på en. De skulle helt enkelt ha ganska liten kontakt med människor. Sen får de ju växa upp i unghästflock och lära sig hur hästar umgås, rangordning osv. några/något år innan de rids in. Islandshästar som är så kallade trädgårdsuppfödningar eller helt enkelt tillbringat alldeles för mycket tid med människor och inte med hästar, blir ofta buffliga, farliga, respektlösa mm. De har inte fått lära sig hur hästar beteer sig.
Men det är vad jag lärt mig, som sagt och det är islandshästar, är tydligen inte lika mycket så med vanliga hästar.
Okej, det var inget konkret tips över huvud taget, ber om ursäkt för det och hoppas du inte tar illa upp. Bara en liten idé vad det kanske kunde bero på. Det behöver ju inte vara så! Vad man ska göra åt det har jag ingen aning om! Jag är som sagt inget bra på unghästar/föl...

Tycker att du hör till skaran i denna tråd som vet väldigt mycket om just föl.
Vi har stuteri med bortåt 20 fölston och föder upp travhästar och enstaka halvblod och gör exakt som du beskriver.

Och resultatet är mycket trevliga individer som aldrig någonsin har fått smäll av människor.
Aldrig blivit omkullrykta..
Aldrig fått mulen misshandlad..
Och ändå, flera hundra kilo senare är otroligt sociala och lyhörda och lätthanterade.

AM

 

[Dalatjej]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Tycker att du hör till skaran i denna tråd som vet väldigt mycket om just föl.
Vi har stuteri med bortåt 20 fölston och föder upp travhästar och enstaka halvblod och gör exakt som du beskriver.

Och resultatet är mycket trevliga individer som aldrig någonsin har fått smäll av människor.
Aldrig blivit omkullrykta..
Aldrig fått mulen misshandlad..
Och ändå, flera hundra kilo senare är otroligt sociala och lyhörda och lätthanterade.

AM

Jag tycker att du har rätt i det du säger, men det gäller att ha en flock där de kan få sin uppfostran. Vanliga, dödliga, hobbyuppfödare har ju sällan en unghästflock där fölet kan få sin flockfostran.

Börjar fölet bli "dryg" på människor gäller det att säga i från som en gammal sur-märr - pip åt fölungen & hytt med ett ben så brukar de förstå vad som gäller.

 

[Jarrah]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Tycker att du hör till skaran i denna tråd som vet väldigt mycket om just föl.
Vi har stuteri med bortåt 20 fölston och föder upp travhästar och enstaka halvblod och gör exakt som du beskriver.

Och resultatet är mycket trevliga individer som aldrig någonsin har fått smäll av människor.
Aldrig blivit omkullrykta..
Aldrig fått mulen misshandlad..
Och ändå, flera hundra kilo senare är otroligt sociala och lyhörda och lätthanterade.

AM

Vi kör samma princip som er och vi behöver aldrig ta i med våra föl. När de väl hanteras så görs det med konsekvens och det som ska göras görs. Inget snack! Även fast de knappt är hanterade (förutom hovis) när de är 2,5 år, så är de sociala, nyfikna och lyhörda och det är aldrig några problem med någon typ av hantering.

Till trådskaparen: Var mer konsekvent och säg ifrån ordentligt. Hellre en gång rejält än att "småtjata". Det är INTE acceptabelt att resa sig mot er eller bitas i tid och otid och tyvärr är det hårdhanskarna som gäller för att bryta beteendet.
Låt fölungen vara ifred lite mer och gör bara det ni ska, men med mer pondus så att hon förstår vem som bestämmer.

 

[Madelene]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Min lilla ängel är 5 månader nu och världens goaste lilla pojke. Behandlar honom precis som jag gör med de vuxna hästarna.

När jag tycker han gör fel så använder jag rösten och skäller lite på honom. Sen gör vi om och han får massa beröm.
Han har hittills bara nafsat en gång, fått tillsägelse och aldrig mer gjort det. Han har försökt dra iväg när jag haft honom i grimskaftet en gång och då bara visade jag honom att det inte gick för matte höll fast och sen har han inte provat det heller.

Tror inte på att man ska behöva nypa tillbaka eller slå, det är liksom sista utvägen. Man vill ju inte bli någon fysisk ledare över hästen, det vill åtminstone inte jag!

 

[Balderum]

Sv: fölis stegrar sig och bits

MadeleineNilsson: Du skrev ett bra inlägg, och jag vet att de gör så med många islänningar. Men det är med de det, och på andra hästar ä de inge bra.(det är bara min åsikt) De blir reserverade och kan bli jobbiga att hantera pga bristen av kontakt med människan tidigt i livet. Min röda tråd är: umgås me fölet/unghästen. "Lär" den vett o etikett, vad som är rätt o fel. Annars så blir de farliga, när de några år senare väger flera hundra kilo, o tror att de kan bete sig som föl fortfarande. O då är det inte lika "lätt" att få dom att förstå vad som är rätt o fel, när de har fått gjort vissa saker innan. Men man ska heller självklart inte hålla på med dom precis jämt. De är facktist bara "barn" och kan bli trötta, och irriterade. Och de måste få leka i hagen, o smälta nya saker man "lär" dom.

Detta är OBS bara min åsikt, o som jag ser på föl/unghästar. Alla har vi olika röda trådar i följer

Ha det bra alla ni där ute me ungisar!

Madeleine har helt rätt. Det som vi gör med islandshästar fungerar lika väl med andra hästar. I länet finns en man som fött upp (vanliga ) hästar i många år, han är känd och han säger att fölen skall gå i flock. Där får de uppfostran och respekt och blir lätthanterliga. De går i lösdrift. Det enda man gör är att se över hästarna-vaccinera, verka, avmaska! Inte blir de skygga eller ohanterliga, helt tvärsom!!

Jag har sett många livsfarliga halvblod osv som kör över människan pga den pjåskas om sedan födelsen. Den ser ingen skilland på människa o häst utan behandlar männsikan som en likvärdig hästpartner.

 

[stall banal]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jag måste bara förtydliga mig lite, det lät nog som att jag håller på med fölis hela tiden, DET GÖR JAG INTE. Men troligen för mkt iaf, om man jämför med er vana uppfödare. Jag har under dagen haft fölis och mamma isär, håller ju på med avvänjning för fullt, jag gick in i hagen och borstade henne i 5 min, då står hon helt still och bara njuter, sen tog jag på henne grimskaftet och skulle gå tillbaka till mammas hage, då blir hon som en liten "galning" och stegrar sig direkt när man ska gå iväg, då gjorde jag samma "fel" som jag gjort hela tiden, jag stod still och drog ner henne vilket slutade med att hon träffade mig precis under ögat med sitt huvud, så det ska jag sluta med omedelbums och imorgon när jag vaknar så är jag blå och fin :smirk:

Jag har tyvärr inte fler unghästar hemma (just nu) och känner ingen i närheten av mig som hon skulle kunna gå med heller för att få flockuppfostran. Om ca 1 mån så får vi hem vårat andra föl, men han går just nu med sin mamma på annan ort.

Ska låta henne vara mer själv och bara försöka att göra det nödvändigaste, så får vi se om det blir bättre, men samtidigt så måste jag ju säga ifrån på RÄTT sätt när hon gör sina dumheter, vill ju inte gärna ha en häst på 5-600 kg stegrandes med fötterna över huvet på matte..

 

[Balderum]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Det blir nog bättre med tiden bara du är konsekvent. O sällskap kommer ju. Ibland kan man hyra in hos andra som har gott om marker, sto- och hingstflockar finns ju för något år.

Mitt fölis har oxå stegrat o busat, men från mitt håll - inte MOT mej. Jag har hanterat en s k "trädgårdshäst" som stegrade sej rakt i huvudet på mej, väldigt obehagligt. Blev nerslagen... Kom jag med hö slängde han sej rakt på mej. Där blev det ju tyvärr hårdhandskar -inga slag men starka tydliga signaler som han förstod o med tiden blev det en underbar häst.

Lycka till!

 

[neywaz]

Sv: fölis stegrar sig och bits

Jag har en otroligt tuff fölunge som tyvärr har två alldeles för snälla föräldrar...tja, den biologiska förstås, och sedan även hans mormor. I början gick även pappan med.

Han har kört med sina mammor sedan den dagen han tittade ut, de har ingen som helst uppfostran på honom och han tror att han är störst, bäst och vackrast. Denna hingstunge får jag vara väldigt konsekvent och tuff emot, så fort han lättar på framdelen mot mig åker han på stryk (spö på bogen) och om han bits, detsamma. Han är dock INTE rädd för spöt, det använder han som napp ibland. Hårt mot hårt. Och han kommer när man ropar, håller på att gå genom stängslet när man går därifrån för att han vill följa med och håller sig intill en när han blir rädd. Jag måste få gissa att han helt enkelt känner sig trygg med mig trots att jag är hård.

Missförstå mig inte nu, jag kelar mycket med honom, ger honom hinkvis med beröm, men bits eller stegrar han sig så trotsar han mig och då straffas han efter det. Leka kan han göra med sina polare