Man rekommenderar att analysera höet avseende mineralerna kalcium, fosfor och magnesium. Det gör inget om rekommendationerna överskrids, däremot kan ett underskott under längre tid ställa till bekymmer, speciellt för känsliga grupper (dräktiga, lakterande, växande, högpresterande). Viktigaste faktorn är kvoten mellan kalcium och fosfor. Den ska ligga runt 1,4 hos normalapresterande hästar (ej under 1,1). Ofta är detta inget problem vad gäler grovfoder, det är snarare spannmålen som ställer till det med sina förhållandevis höga fosforvärden. Överskottet på kalcium som kan följa med hö är vanligen av mindre betydelse.
Ett normalt hö odlat på gödslad vall täcker i de flesta fall även behovet av magnesium.
Natrium kan hästen behöva extra, speciellt om den rids/körs så att den blir svettig. Om hästen själv slickar på sin saltsten så kan behovet täckas den vägen, annars kan salt tillföras (fysiologisk koksaltlösning, de flesta sk elektrolytpreparat är rena skiten). Kalium lider en häst mycket sällan brist på.
Behovet av övriga mineraler täcks också av ett hö från gödslad vall, men i vissa områden där marken är fattig på t ex koppar eller selen kan dessa behöva tillföras.