Hej!
Har smugit i kulisserna i över tio år, men nu kommer jag till skott med mitt första inlägg. Skulle vilja ha lite input från er som haft fobier och som blivit botade och ni som inte blivit botade.
Jag är välutbildad med universitetsexamen, flera förtroendeuppdrag, fast jobb, fungerar socialt osv. Varför skriver jag det? Jo, som exempel på att jag kan tvinga mig att genomföra mycket som är jobbigt och tråkigt, jag är ingen som bara ger upp utom med min fobi, vilken jag lidit av i 25 år.
Jag lider av svår agorafobi, så svår att jag inte kan gå längre bort från hus än typ 200 meter. Jag får extrem yrsel när jag får panikattacker. Att rida ut är jättesvårt, får snirkla runt.
Det här har jag gjort för att försöka bli fungerande:
Kbt-terapi, tre olika terapeuter i sammanlagt flera år. Hypnosterapi av den som ska vara den främsta i Sverige på sådant. Vanlig samtalsterapi. Acceptansterapi. Hundratals böcker i ämnet. Medicinering. Nada hjälper, trots att jag verkligen vill.
Jag kan sitta innan en sejour i tex skogen och teoretisera hur mycket som helst. Jag vet att panikattacker inte är farligt. Jag vet att jag inte kommer att dö. Jag vet att jag inte blir tokig. Jag vet vad panikattacker beror på. Men det hjälper inte. Jag kan bara inte stå emot flyktkänslan. Och även när jag gör det (ett helt år var jag ute med en terapeut i skogen två gånger i veckan och övade på att vara kvar och inte fly i paniken. Övade även själv varje dag förutom med terapeuten) så sker ingen progression, det går inte framåt och det blir inte bättre. Och jag övar inte på för svåra situationer och jag övar massor.
Hjäääälp! Har någon några tankar eller funderingar?
Har smugit i kulisserna i över tio år, men nu kommer jag till skott med mitt första inlägg. Skulle vilja ha lite input från er som haft fobier och som blivit botade och ni som inte blivit botade.
Jag är välutbildad med universitetsexamen, flera förtroendeuppdrag, fast jobb, fungerar socialt osv. Varför skriver jag det? Jo, som exempel på att jag kan tvinga mig att genomföra mycket som är jobbigt och tråkigt, jag är ingen som bara ger upp utom med min fobi, vilken jag lidit av i 25 år.
Jag lider av svår agorafobi, så svår att jag inte kan gå längre bort från hus än typ 200 meter. Jag får extrem yrsel när jag får panikattacker. Att rida ut är jättesvårt, får snirkla runt.
Det här har jag gjort för att försöka bli fungerande:
Kbt-terapi, tre olika terapeuter i sammanlagt flera år. Hypnosterapi av den som ska vara den främsta i Sverige på sådant. Vanlig samtalsterapi. Acceptansterapi. Hundratals böcker i ämnet. Medicinering. Nada hjälper, trots att jag verkligen vill.
Jag kan sitta innan en sejour i tex skogen och teoretisera hur mycket som helst. Jag vet att panikattacker inte är farligt. Jag vet att jag inte kommer att dö. Jag vet att jag inte blir tokig. Jag vet vad panikattacker beror på. Men det hjälper inte. Jag kan bara inte stå emot flyktkänslan. Och även när jag gör det (ett helt år var jag ute med en terapeut i skogen två gånger i veckan och övade på att vara kvar och inte fly i paniken. Övade även själv varje dag förutom med terapeuten) så sker ingen progression, det går inte framåt och det blir inte bättre. Och jag övar inte på för svåra situationer och jag övar massor.
Hjäääälp! Har någon några tankar eller funderingar?
