Idag gick blåbärshoppningen av stapeln. Eftersom jag bara hunnit rida rida ett fåtal skutt sedan jag återupptog ridningen och endast "banhoppning" över bommar, så valde jag den lägsta höjden på 40 cm trots att jag tidigare skuttat över lite högre hinder.
Enligt infon som jag fått skulle man vara i stallet en timme före start och jag tänkte vara ute i god tid och kom 1½ timme innan. Det visade sig ändå vara lite i senaste laget men jag hann ändå klart utan att stressa.
Jag hade min favvohäst, den fina tinkern. Det blev gemensam framridning med instruktör och sedan hoppade vi i turordning. Den som drog på sig fel fick ytterligare en chans att rida banan.
Jag mitt dumma nöt, gjorde ett av de klassiska misstagen: jag glömde banan.
Jag red nummer ett och nummer två, sedan var det en ganska tvär sväng till nummer tre och det var där det blev fel. Jag gjorde en volt och fortsatte genom resten av banan.
Eftersom jag drog på mig fel på felridningen fick jag göra om det. Då blev det rätt! Och jag måste ju säga att hästen var fantastiskt snäll, okomplicerad och duktig. Hon är helt underbar, måste jag säga.
Här bjuder jag på en bild på pärlan tagen med världens sämsta mobilkamera.
Sen har jag också varit och träffat ägarna till de tre hopphästarna som jag skrev om härom dagen. Vi bestämde att jag kommer att hänga med en morgon där i nästa vecka för att se rutinerna. Det var mitt förslag för jag vill se hur det funkar där.
Enligt infon som jag fått skulle man vara i stallet en timme före start och jag tänkte vara ute i god tid och kom 1½ timme innan. Det visade sig ändå vara lite i senaste laget men jag hann ändå klart utan att stressa.
Jag hade min favvohäst, den fina tinkern. Det blev gemensam framridning med instruktör och sedan hoppade vi i turordning. Den som drog på sig fel fick ytterligare en chans att rida banan.
Jag mitt dumma nöt, gjorde ett av de klassiska misstagen: jag glömde banan.
Jag red nummer ett och nummer två, sedan var det en ganska tvär sväng till nummer tre och det var där det blev fel. Jag gjorde en volt och fortsatte genom resten av banan. Eftersom jag drog på mig fel på felridningen fick jag göra om det. Då blev det rätt!
Och jag måste ju säga att hästen var fantastiskt snäll, okomplicerad och duktig. Hon är helt underbar, måste jag säga.
Här bjuder jag på en bild på pärlan tagen med världens sämsta mobilkamera.
Sen har jag också varit och träffat ägarna till de tre hopphästarna som jag skrev om härom dagen. Vi bestämde att jag kommer att hänga med en morgon där i nästa vecka för att se rutinerna. Det var mitt förslag för jag vill se hur det funkar där.
