Sv: Fånghjälp
Första skedet; veterinär som kan bedöma allvarlighetsgraden och föreslå en optimal medicinsk behandling (antiinflammatorisk medicin, antibiotika om infektion föreligger, ev laxering, medikament för att stabilisera tarmfloran vid behov) + lämpliga sko/verkningsåtgärder, därefter en kompetent och utbildad hovslagare som i samråd med veterinären tillgodoser hovarnas eventuella behov (i akutskedet ffa ta av skorna och korta tån, om hovarnas skick tillåter detta).
När dessa akutårgärder är avklarade gäller det att följa de skötselråd som ges i samband med fång och även försöka lista ut vad som orsakat anfallet; felaktig utfodring, tarmstörning pga toxiner i fodret, kraftigt bete, stressat bete, överbelastning, livmoderinflammation, bakomliggande sjukdom (t ex Cushing) mm.
Därefter "egenvård": boxvila på ett mjukt och jämnt underlag (ger stöd åt sulan) t ex sand eller djup torvbädd. Ett alternativ kan vara liten hage med snö (ej isbacke eller hårt packad sådan utan lössnö). Foderintaget ska minskas och allt kraftfoder uteslutas. Hö med lågt näringsvärde eller tom halm rekommenderas (viktigt att stråfodret är av mkt god hygienisk kvalitet dock). Ta bort saltstenen (salt höjer blodtrycket vilket kan skapa ytterligare skada i hovens kapillärbädd). Kyl benen, kallvatten över hela skenan och nedåt.
Konvalescensen efter ett fånganfall beräknas vara 9-12 månader i de fall hovbenets läge påverkats (syns på röntgen). I lindrigare fall kan det räcka med 2-3 månader. Hovvården är av största vikt under läkningen.
Observera att antiinflammatorisk behandling (t ex Fenylbutazon (butta) eller Finadyne) inte enbart ges av smärtlindringsskäl. Preparatgruppen (NSAID) minskar mängden endotoxiner (gifter som bildas när en störning av tarmfloran sker, även vid bakteriell överväxt i livmodern) som tas upp från tarmen och motverkar dessutom bildningen av små blodproppar i hovens kapillärer - är alltså även en behandling som förebygger skadeverkningarna.
