Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

[LiteLiten]

Efter att två gånger, på kort tid och från vitt skilda håll, ha blivit tillfrågade om vi kan tänka oss att ställa upp som familjehem/kontaktfamilj/jourhem så virvlar tankarna i hundratjugo knyck hos både mig och sambon. Vi är båda öppna för att det här är något som vi skulle vilja göra. Det är den spontana tanken.
Sen kommer alla frågor, funderingar, osäkerheten och så vidare - det handlar trots allt om ett enormt stort steg att ta.

Vänder mig därför till er kloka bukefalister och ber om ALL tänkbar input! Egna erfarenheter - både som mottagande familj och som utplacerat barn/ungdom.
Vad ska man tänka på? Vad är jobbigast? Vilka krav ställer kommunen? Får man själv vara med och "välja" placering?

Min spontana känsla är ju att det vore skönt att "mjukstarta" som jourhem/kontaktfamilj innan vi tar på oss ett barn/en ungdom på heltid.

Vi har inga egna barn (ännu), men en hel skock med djur. Bor på liten gård i mellersta/norra Sverige. Är relativt unga 25 & 27. Uppenbarligen så är vi också attraktiva för uppdraget från myndigheternas sida, med tanke på vi fått frågan mer än en gång..
Väljer att vara anonym för frågan och hoppas att om någon vet vem jag är, att du då håller det för dig själv. Tack!

Så, snälla - berätta allt! Både ljusa och mörka sidor!

 

[Snurrfian]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Ingen personlig erfarenhet men jag har vänner som har placeringar av olika slag och det är mycket jobb, och mycket känslor. Så det måste man vara förberedd på. De jag känner har haft fosterbarn, första tiden har de antingen haft jobb som har gjort att det alltid funnits någon tillgänglig, även skoltid om man har större barn, eller varit tjänstlediga från sina "vanliga" jobb.

Det sliter hårt på dem men det ger även mycket, det som är svårast tror jag är när de har blivit tvunga att släppa ett barn av någon andledning.

Som jourhem binder man sig inte lika känslomässigt eftersom det ofta innebär att barnen kommer med mycket kort varsel och bara stannar tills man har hittat ett långvarigt hem.

 

[klockmalva]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Det sliter hårt på dem men det ger även mycket, det som är svårast tror jag är när de har blivit tvunga att släppa ett barn av någon andledning.

Som jourhem binder man sig inte lika känslomässigt eftersom det ofta innebär att barnen kommer med mycket kort varsel och bara stannar tills man har hittat ett långvarigt hem.

Som jourfamilj får man också ta värsta smällen eftersom det är dit barnet/ungdomen kommer först...

Vad gäller känslor så är det nog bäst att inte "gå in" för mycket utan att ha ett hyffsat profesionellt förhållningssätt. Låter hårt kanske men barnet/ungdomen står a l l t i d sin bio-familj närmast .... på gott och ont. Hen har inte bett om att bli flyttad på även om det innebär att man får den omvårdnad vars ens föräldrar brustit i....
Jag menar inte att man ska vara känslokall men jag vet av egen erfarenhet att total assimilering i fosterfamiljen (från fosterfamiljens sida,,) inte är så bra...

Mitt intryck är också att familjehem inte är någon "effektiv" metod "egentligen" men jag har inte sett nån forskning på det...

Himmel och helvete - helt beroende på vem, varför, hur... hur bio-familjen ser ut, vilken instans man väljer att vara familjehem åt (privata aktörer betalar mer och tillhandahåller mer stöd men i gengäld får man "svårare" placeringar).

Att ni inte har barn själva tycker jag är positivt, jag skulle inte utsätta mina barn för de uppslitande separationer som det Kan innebära ....

 

[mino]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Att ni inte har barn själva tycker jag är positivt, jag skulle inte utsätta mina barn för de uppslitande separationer som det Kan innebära ....

Jag tror inte att barn är så känsliga för det som vuxna är, mina barn är ganska osentimentala med vem som kommer och går förutom oss i närmaste familjen. Jag tänker tvärtom, att det är lite konstigt att man uppmanar två relativt unga människor utan erfarenhet av föräldraskap att ta sig an barn med trasslig livssituation. Jag skulle ha mer förståelse för om de jobbade med barn och hade stor erfarenhet av barn, men att de har en gård och djur känns inte som en merit som nödvändigtvis gör en bättre lämpad som "förälder". Men frågan kanske gällde att vara avlastande kontaktfamilj då och då, snarare än något mer permanent. Om man tänker sig ett barn med någon nedsättning som har stort rörelsebehov kan en gård med stora ytor kanske vara lämplig. Men det känns fortfarande som en stor utmaning för någon utan erfarenhet av barn.

Utifrån de jag känner som antingen tagit sig an barn eller jobbar med dom här frågorna på soc så är det svåraste att bioföräldrarna har så stark ställning och att man därför får leva med att lämna tillbaka ett barn till en familjesituation man som vuxen kan se är helt åt helskotta.

 

[klockmalva]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Jag tror inte att barn är så känsliga för det som vuxna är, mina barn är ganska osentimentala med vem som kommer och går förutom oss i närmaste familjen.

För mig har det inneburit en livslång sorg att växa upp med barn/unga som kommer och går. Framförallt att se det friska hos en människamoch verkligen knyta an bara för att sedan se destination-socialt-arv göra sitt ...
Men det är ju mitt högst personliga, extremt snäva perspektiv. I ett stort perspektiv kanske barn är mindre känsliga.

 

[tessiem]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Och för mig var det aldrig särskilt jobbigt (bilogiskt barn i familjehem/jourfamilj) att "skiljas" från våra familjehemsplaceringar. Mer att jag i tonåren tyckte det var jobbigt att alltid ha högljudda "dramaqueens" som tog all uppmärksamhet.
Fast i efterhand är jag jätteglad över att mina föräldrar var familjehem, dels så har jag lärt mig massor, har fått en annan förståelse & en av tjejerna har jag fortfarande kontakt med, hon är som en syster.

För mig har det inneburit en livslång sorg att växa upp med barn/unga som kommer och går. Framförallt att se det friska hos en människamoch verkligen knyta an bara för att sedan se destination-socialt-arv göra sitt ...
Men det är ju mitt högst personliga, extremt snäva perspektiv. I ett stort perspektiv kanske barn är mindre känsliga.

 

[mino]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Förmodligen är det extremt svårt att generalisera i den här frågan. Det vanligaste är väl att tonåringar placeras och är man tonåring själv så fattar man ju såklart mer av situationen än ett litet barn gör. Sedan vet jag inte om det har förändrats men nu för tiden är mitt intryck att myndigheterna vill att biofamiljen och omhändertagande familjen ska kunna samarbeta ganska mycket just för att undvika tvära kast, har dock ingen kunskap om hur väl det funkar i praktiken. Jag tycker bara att det låter konstigt att man skulle placera ett mindre barn som farit illa eller är för krävande för sin biofamilj hos någon utan barnvana.

 

[Snurrfian]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Som jourfamilj får man också ta värsta smällen eftersom det är dit barnet/ungdomen kommer först...

Vad gäller känslor så är det nog bäst att inte "gå in" för mycket utan att ha ett hyffsat profesionellt förhållningssätt. Låter hårt kanske men barnet/ungdomen står a l l t i d sin bio-familj närmast .... på gott och ont. Hen har inte bett om att bli flyttad på även om det innebär att man får den omvårdnad vars ens föräldrar brustit i....
Jag menar inte att man ska vara känslokall men jag vet av egen erfarenhet att total assimilering i fosterfamiljen (från fosterfamiljens sida,,) inte är så bra...

Mitt intryck är också att familjehem inte är någon "effektiv" metod "egentligen" men jag har inte sett nån forskning på det...

Himmel och helvete - helt beroende på vem, varför, hur... hur bio-familjen ser ut, vilken instans man väljer att vara familjehem åt (privata aktörer betalar mer och tillhandahåller mer stöd men i gengäld får man "svårare" placeringar).

Att ni inte har barn själva tycker jag är positivt, jag skulle inte utsätta mina barn för de uppslitande separationer som det Kan innebära ....

Jag tror vi ser det ifrån lite olika synvinklar, som jourhem så får man visserligen kanske ta värsta smällen från barnet/ungdomen, men man hinner inte själv fästa sig så mycket.
De familjer jag känner som har fosterbarn är barn som har bott där i många år och planeras för att bo i många år fram över. Självklart fäster man sig vid barnen och det kan vara tungt att släppa taget, särskilt i de fall där man får veta att barnet senare har farit illa.

Och vadå effektiv metod? Det beror ju helt och hållet på av vilken andledning barnet fosterhems placeras. Om föräldrarna inte är kapabla att ta hand om sig själva, i vissa fall till och med på vårdhem, självklart behöver barnen komma till en stabil fosterhems familj, och barnet mår betydligt bättre av det än andra lösningar.
Men sen kan det ju även finnas fall där stöd till ursprungsfamiljen kanske är mer verksam.
Men jag har en bekant som "fick" sitt fosterbarn direkt ifrån BB eftersom mamman inte på något sätt var kapabel att ta hand om sig själv, någon pappa fanns inte alls och mamman hade ingen släkt som var intresserad av att ta hand om barnet. Nu fick den fosterfamiljen så småningom adoptera barnet eftersom mamman dog och det inte fanns någon annan som var intresserad av att bry sig om barnet. Så vilken metod tror du hade varit mer effektiv för barnets skull?

Som sagt det finns mängder av olika omständigheter och det är nog helt omöjligt att säga "så här är det" utan varje fall och individ är sin egen historia.

 

[klockmalva]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Jag är kritisk mot familjehmesvård, men det kan ju också bero på att jag färgas av personlig erfarenhet som naturligtvis inte kan/ska utgöra grund för generalisering "egentligen".

Självklart fattar jag att det finns situationer där det inte finns någon annan lösning, också.

jag ska dra mig ur diskussionen tror jag. jag har ganska starka åsikter men de baseras ju på personlig empiri och...ja,kanske inte är till gagn för nån egentligen.

 

[klockmalva]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

. Jag tycker bara att det låter konstigt att man skulle placera ett mindre barn som farit illa eller är för krävande för sin biofamilj hos någon utan barnvana.

Ja, det kan jag hålla med om. Samtidigt kan man ha mycket erfarenhet och "kompetens" även om man inte har egna barn också. Men jag håller absolut med dig.

 

[kisse]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Vi har varit kontaktfamilj i två år, vilket varit både jätteroligt och ibland jobbigt. Jag tror dock att det var bra för OSS att börja som kontaktfamilj och liksom "smaka på" vad det innebär.

Vi är fast beslutna att vi vill bli familjehem så småningom, men pga husets storlek och våra egna barns ålder kommer det att få vänta. Tyvärr kommer väl behovet att finnas kvar så att säga...

Om det är bra eller dåligt med familjehemsvård är såklart svårt att säga något om, jag tycker att allt det som kommer fram här i tråden är sant, både positivt o negativt, vissa är nog mer lämpade att bo i familjehem och ta till sig den "vården o omsorgen" på ett bra sätt. Att ha som mål att återförena biofamiljen måste ju i grunden anses rätt, men fy 17 vad svårt att avgöra det från fall till fall... Inte skulle jag vilja sitta o besluta sånt själv iaf, finns så många fall där det blivit fel, åt båda håll så att säga.

 

[Rumpnissen]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Men vad är alternativet till familjehemsvård menar du? Institutioner är enligt min erfarenhet ett betydligt sämre alterativ, generellt sett. Att försöka få till stånd en vettig lösning i bio-familjen är självklart i många fall det bästa, men ibland omöjligt.

 

[klockmalva]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Jag har inget bättre alternativ eller ide om bättre, men jag tycker inte att det är en bra lösning för det.

 

[Rumpnissen]

Sv: Familjehem/Kontaktfamilj/Jourhem

Ok. Jag kan hålla med om att familjehem inte är optimalt, optimalt vore att alla föräldrar har det förmåga som krävs för att ta hand om sina barn. Men eftersom så inte är fallet måste man ju ta till andra metoder, som i relation till ursprungsläget, enligt min mening, är ganska bra.