"Hunt menar också att kandaret traditionellt har varit en indikator på skicklighet och att ryttare på högsta nivå har bedömts efter hur korrekt kontakten i handen är. Ett vanligt tvådelat bett fungerar inte på samma sätt och acceptansen av kandaret går inte att bedöma om hästen inte har på sig ett kandar, menar Hunt."
Detta ger jag ärlig talat inte något för som argument. Tycker det är så dumt. Jag ser ryttare efter ryttare som sliter något enormt i tyglarna och ändå får höga poäng- på kandar. Så det är bara dags att ta bort kravet en gång för alla och ha mer fokus på korrekt ridning överlag, sluta ge poäng till folk som rider gräsligt eller hästar som står o stampar med bakbenen högst när dom skall göra en piaff.
Jag tror att gammelmoster skulle uttryckt det annorlunda, typ såhär. (rätt eller fel, fråga inte mig, och hon lever inte så jag kan inte fråga igen. Men detta är förklaringen som gavs mig som liten på 80-talet, på varför kandar och sporrar på viss nivå. På 80-talet såg ju också dressyren lite annorlunda ut tror jag. Tittar inte på dressyr så mycket längre.)
Dressyr kom ur militär ridning. Det var viktigt att visa att en väl utbildad dressyrhäst tolererade och accepterade att bli riden på kandar och med sporrar. Dvs som ett mål i sig att visa att hästen kunde ridas med detta som en del i att vara färdigutbildad. (för att det kunde behövas i trängda lägen? kanoner osv? vad vet jag.)
Sedan som en annan del, att man då kunde förfina hjälperna och göra dem osynligare och mer exakta. Vidare att i vissa dressyrprogram visade vissa ryttare vissa rörelser på en hand på bara stången med bridongtygeln hängande, vilket ansågs extra fint (svårt att ställa med stång, men svårare rida på en hand med delat bett). Med det sagt, om det då av henne visades en bild med en dam eller herre som red just på en hand med bara stången så var ju tygeln nästan lite tvättlina. Dvs inte med skummande mun och vilda ögon direkt.
Men det är ju dock inte riktigt det intrycket jag får av era kommentarer här, dvs att en sval dam eller herre med en sval och avslappnad häst rider med en hand på stången och hängande bridongtygel.
Så jag antar att det är överspelat åt endera hållet. Dvs det menas av de flesta att det inte är så att dressyrryttaren kan rida hela programmet utmärkt på delat tränsbett. Men visar samma sak på kandar bara för att visa upp att hästen kan ridas på kandar. Utan det menas att dressyrryttaren kanske inte hade kunnat rida programmet på tränsbett alls.
(ta nu detta som en del i förklaringen av vad tydligen min gamla moster, som red på 50-talet, tyckte om kandar på 80-talet, inte som något annat)
