Jag tycker att det är riktigt tråkigt med folk som ser mer på människor med billiga saker...
När jag hopptränade för några år sen fick jag höra två ponnymammor viska bakom min rygg när jag hoppade. Bland annat sa dom att jag hade en fet, oduglig ponny som bara hoppar för att den är för lat för att stanna eller inte hinner stanna. Att jag red dåligt och att min ponny förtjänade bättre. Att mina saker var billiga och att vi helt enkelt inte var mycket för världen. 2 veckor senare kom jag och min ponny 2a i stilhoppning av 26 stycken så det kan inte ha varit så illa. Men deras viskningar satte sig i huvudet på mig och jag visste att jag hade den billigaste utrustningen, min ponny var lite småtjock, hon stannade ibland och ibland gick det dåligt. Jag tyckte det var riktigt jobbigt att vara så "efter" i utrustningen och jag ville ha en ädlare ponny som nästa häst för att det är "finare". Jag kände mig inte välkommen i hästvärlden och det var inte lika kul. Sen någon gång köpte jag mina första "fina"hästsaker som kingsland schabrak, freejump stigbyglar, ps of Sweden träns och plötsligt så hör jag skitsnacket igen. Hon är bortskämd, hon får vad hon vill för sina föräldrar, tror hon att hon är något osv. Jag är bara helt ärligt trött på skitsnacket och att man aldrig kommer ifrån det. Antingen är man för fattig eller för rik, för ful eller för rik, för bra eller för dålig.
Du sammanfattade ganska bra det damned if you do, damned if you don't som alltid kommer finnas från vissa håll. Beklagligt
Jag har tack och lov nästan aldrig mött det, men det beror nog mycket på bostadsort och så..