Riley
Trådstartare
Jag har lite funderingar över ett beteende som jag noterat hos mina chinchillor, men även ni som har andra gnagare är självklart väldigt välkomna att svara om ni har teorier och/eller liknande upplevelser i bagaget.
För en tid sedan betedde sig en av mina chinchillor väldigt underligt. Hon var ute och sprang i rummet när hon plötsligt tvärstannade och föll ihop platt på sidan, helt lealös. Var som om huvudet och kroppen inte hängde ihop, och hennes ben började rycka som om hon var döende.
Jag freakade totalt och trodde att hon brutit ryggen, och det blev ilfart 20 mil till Strömsholm mitt i natten, bara för att komma fram och visa upp en pigg och kärnfrisk chinchilla. Sträckning, trodde veterinären och konstaterade att det inte fanns något han kunde göra - djuret mådde ju plötsligt oklanderligt.
Nu inatt hände samma sak med en annan av mina chinchillor. Han skuttade runt i rummet, och låg helt plötsligt utslagen på golvet med exakt samma symptom som honan. Lealös, ryckningar i benen och ögonen åkte ihop. Den här gången överreagerade jag dock inte utan la in honom i buren, stödde upp honom mot en vägg och lät honom vara. Efter 7-8 minuter började han stödja sig själv, och ytterligare 5 minuter senare hoppade han runt som om inget hänt.
Så, det jag undrar är alltså om det här kan vara något chocktillstånd, som reaktion på stressen/smärtan som den förmodade sträckningen innebär? Om ja, hur tacklar man situationen på bästa sätt för djurens del, främst psykiskt, ska man låta dem vara eller försöka få igång dem? Känner ni till något liknande beteende hos några andra gnagare?
Det verkar ju inte som om det är någon fara - veterinären kollade även hjärtljud osv. vid det första besöket - men ändå, man blir ju inte lite panikslagen när man sitter där med sin älskling i famnen som ser ut att ha blivit knäckt på mitten...
För en tid sedan betedde sig en av mina chinchillor väldigt underligt. Hon var ute och sprang i rummet när hon plötsligt tvärstannade och föll ihop platt på sidan, helt lealös. Var som om huvudet och kroppen inte hängde ihop, och hennes ben började rycka som om hon var döende.
Jag freakade totalt och trodde att hon brutit ryggen, och det blev ilfart 20 mil till Strömsholm mitt i natten, bara för att komma fram och visa upp en pigg och kärnfrisk chinchilla. Sträckning, trodde veterinären och konstaterade att det inte fanns något han kunde göra - djuret mådde ju plötsligt oklanderligt.
Nu inatt hände samma sak med en annan av mina chinchillor. Han skuttade runt i rummet, och låg helt plötsligt utslagen på golvet med exakt samma symptom som honan. Lealös, ryckningar i benen och ögonen åkte ihop. Den här gången överreagerade jag dock inte utan la in honom i buren, stödde upp honom mot en vägg och lät honom vara. Efter 7-8 minuter började han stödja sig själv, och ytterligare 5 minuter senare hoppade han runt som om inget hänt.
Så, det jag undrar är alltså om det här kan vara något chocktillstånd, som reaktion på stressen/smärtan som den förmodade sträckningen innebär? Om ja, hur tacklar man situationen på bästa sätt för djurens del, främst psykiskt, ska man låta dem vara eller försöka få igång dem? Känner ni till något liknande beteende hos några andra gnagare?
Det verkar ju inte som om det är någon fara - veterinären kollade även hjärtljud osv. vid det första besöket - men ändå, man blir ju inte lite panikslagen när man sitter där med sin älskling i famnen som ser ut att ha blivit knäckt på mitten...