Har stött på lite problem med en av hästarna och hoppas på lite goda råd innan jag lägger ner ridningen helt
Det är så att jag försöker få hästen att gå på volt. Det är ett 5 - årigt varmblod som jag red in i mitten på juni. Sedan dess har jag mest tagit ut henne på rundor i skogen, tränat upp hennes muskler och kondition och det har väl funkat bra. Hon är riden i alla gångarter, sen ett par veckor tycker jag att hennes gångarter har blivit bättre och bättre. Vilket ju är kanon. Till problemen nu då:
1. Hon funkar jättebra på "känd" mark, ställen där hon har gått förut. Men så fort något inte stämmer kan hon tvärstanna eller få panik. En gång var det en hög stenar: vi hade ridit förbi dessa flera gånger förr utan problem på andra hållet. En dag valde jag rundan på andra hållet och när hon går förbi stenarna i galopp väljer hon att tvärstanna och sedan kasta sig åt sidan. Jag var inte beredd på denna häftiga reaktion som kom plötsligt, trillade nästan av. En annan gång var det en gren i diket, när hon upptäcker den tvärstannar hon så häftigt att jag flyger över huvudet på henne. Detta har hänt OTALIGA gånger i trav och skritt, men då klarar jag det okej. Men i galopp är det svårt att hinna med, då allt går så himla himla fort. Det är tråkigt att inte heller kunna skritta henne förbi saker som hon anser vara skrämmande, hon bara tvärvägrar och om man envisas stegrar hon sig, vänder om och försöker sticka.
Sitter jag av och leder henne förbi saken, så går det i regel bra. Men känns lite tjatigt att klättra upp och ner på hästen 20 gånger under en timme för att hon inte vill passera den stenen eller den pinnen Idag vägrade hon t e x att gå förbi en björkstam eller gå över lite sand. Tips på hur man får henne mer "avtrubbad" och säker? Hon verkar lita på mig, i alla fall när jag går vid sidan om.
2. När jag försöker få henne att gå på volt blir det ett väääldans liv. Hon vill alltid på ett håll, alltid hemåt. Vi kan kalla det "norr". Hon går jättebra tills vi kommer på den sida av volten som vätter mot "norr". När vi kommer där börjar hon försöka svänga ut för att sticka mot norr, flyttar sig i sidled från innerskänkeln och "flyter ut". Jag har försökt hålla krav henne på volten med ledande tygeltag och ytterskänkel, vilket är MYCKET svårt eftersom hon verkligen kämpar för att komma mot "norr". Oftast lyckas jag hålla kvar henne och när vi då hinner ett par steg till på volten så blir det tvärstopp, hon vägrar gå, då kommer hon ju längre ifrån "norr". Envisas jag så stegrar hon sig till följd av att jag tar tyglarna. När hon stegrar sig släpper jag efter på tyglarna för att hon ska gå ner och direkt hon känner eftergiften så sticker hon mot "norr" det fortaste hennes ben bär oss. När jag får stopp på henne igen, tar jag tillbaka henne och börjar om från början. Samma sak, om och om igen. Ibland går det okej i ett par varv - men då får jag verkligen kämpa. Sen gör hon så här igen. Har provat både i skritt och trav, ingetdera funkar bra, galopp är inte att tänka på eftersom hon kastar sig så häftigt.
Vid longering går det bra, då kan hon ju inte förflytta sig på detta vis. Så fort linan försvinner börjar hon så här igen. Det är bara att inse att hon är rätt livsfarlig att rida så länge man inte håller sig till att rida på hennes villkor Jag tänker dock inte ge mig, utan fortsätta kämpa och hoppas att det löser sig.
Men vore jättetacksam för råd om hur man kanske kan underlätta träningen och gärna få henne att bli mindre envis med att vilja på ett håll? Ge sig helt enkelt och sluta tramsa sig. Hon är inte direkt stressad att ta ut själv, det är inga problem. Annars är hon snäll och lydig, fin att hantera etc.
Det är så att jag försöker få hästen att gå på volt. Det är ett 5 - årigt varmblod som jag red in i mitten på juni. Sedan dess har jag mest tagit ut henne på rundor i skogen, tränat upp hennes muskler och kondition och det har väl funkat bra. Hon är riden i alla gångarter, sen ett par veckor tycker jag att hennes gångarter har blivit bättre och bättre. Vilket ju är kanon. Till problemen nu då:
1. Hon funkar jättebra på "känd" mark, ställen där hon har gått förut. Men så fort något inte stämmer kan hon tvärstanna eller få panik. En gång var det en hög stenar: vi hade ridit förbi dessa flera gånger förr utan problem på andra hållet. En dag valde jag rundan på andra hållet och när hon går förbi stenarna i galopp väljer hon att tvärstanna och sedan kasta sig åt sidan. Jag var inte beredd på denna häftiga reaktion som kom plötsligt, trillade nästan av. En annan gång var det en gren i diket, när hon upptäcker den tvärstannar hon så häftigt att jag flyger över huvudet på henne. Detta har hänt OTALIGA gånger i trav och skritt, men då klarar jag det okej. Men i galopp är det svårt att hinna med, då allt går så himla himla fort. Det är tråkigt att inte heller kunna skritta henne förbi saker som hon anser vara skrämmande, hon bara tvärvägrar och om man envisas stegrar hon sig, vänder om och försöker sticka.
Sitter jag av och leder henne förbi saken, så går det i regel bra. Men känns lite tjatigt att klättra upp och ner på hästen 20 gånger under en timme för att hon inte vill passera den stenen eller den pinnen Idag vägrade hon t e x att gå förbi en björkstam eller gå över lite sand. Tips på hur man får henne mer "avtrubbad" och säker? Hon verkar lita på mig, i alla fall när jag går vid sidan om.
2. När jag försöker få henne att gå på volt blir det ett väääldans liv. Hon vill alltid på ett håll, alltid hemåt. Vi kan kalla det "norr". Hon går jättebra tills vi kommer på den sida av volten som vätter mot "norr". När vi kommer där börjar hon försöka svänga ut för att sticka mot norr, flyttar sig i sidled från innerskänkeln och "flyter ut". Jag har försökt hålla krav henne på volten med ledande tygeltag och ytterskänkel, vilket är MYCKET svårt eftersom hon verkligen kämpar för att komma mot "norr". Oftast lyckas jag hålla kvar henne och när vi då hinner ett par steg till på volten så blir det tvärstopp, hon vägrar gå, då kommer hon ju längre ifrån "norr". Envisas jag så stegrar hon sig till följd av att jag tar tyglarna. När hon stegrar sig släpper jag efter på tyglarna för att hon ska gå ner och direkt hon känner eftergiften så sticker hon mot "norr" det fortaste hennes ben bär oss. När jag får stopp på henne igen, tar jag tillbaka henne och börjar om från början. Samma sak, om och om igen. Ibland går det okej i ett par varv - men då får jag verkligen kämpa. Sen gör hon så här igen. Har provat både i skritt och trav, ingetdera funkar bra, galopp är inte att tänka på eftersom hon kastar sig så häftigt.
Vid longering går det bra, då kan hon ju inte förflytta sig på detta vis. Så fort linan försvinner börjar hon så här igen. Det är bara att inse att hon är rätt livsfarlig att rida så länge man inte håller sig till att rida på hennes villkor Jag tänker dock inte ge mig, utan fortsätta kämpa och hoppas att det löser sig.
Men vore jättetacksam för råd om hur man kanske kan underlätta träningen och gärna få henne att bli mindre envis med att vilja på ett håll? Ge sig helt enkelt och sluta tramsa sig. Hon är inte direkt stressad att ta ut själv, det är inga problem. Annars är hon snäll och lydig, fin att hantera etc.