Ett annat sätt att leva

Jag borde egentligen vara nöjd med tillvaron och är väl på sätt och vis det också. Jag är fysiskt frisk, jag har ett bra jobb, jag äger mitt boende o.s.v. Men någonstans skaver det.

Tidigare var jag som en målsökande robot. Jag var tvungen att lösa det ena problemet efter det andra; rädda ekonomin, bli frisk, få ett jobb, ordna med mitt boende o.s.v. Det var konkreta mål och konkreta problem.

Jag har levt kvar i det tankesättet. Haken är att då blir arbetet/aktiviteten/problemlösningen normen och vilan blir undantaget. Det är nästan så jag fått dåligt samvete av att vila.

Egentligen borde det vara tvärt om, att vilan är normen och arbetet undantaget. Mängden vila eller arbete kan egentligen vara samma som ovan. Det är bara tankesättet som är annorlunda. I det förstnämnda exemplet är allt en konstant uppförsbacke där man hela tiden måste ta i medan det i andra exemplet mer blir att det rullar på.

Men nu har jag svårt att motivera mig. Det är i princip inget jag finner intressant. Den där viljan som alltid varit min drivkraft, känns nästan obefintlig. Det finns inget jag glädjer mig åt och livet känns ganska tomt numera. Jag ser liksom inte poäng med att göra saker längre. Jag gör det jag måste, och det jag tror att jag måste, men inget mer.

 

[Kilauea]

Nu tror jag det är din depression som talar igen. Att inget är roligt utan mest jobb.
Har det hänt nåt som gjort att du backar? Visst ska du upp i tid nu i veckan? Kan det stressa dig utan att du tänker på det?

 

[Magiana]

Nu tror jag det är din depression som talar igen. Att inget är roligt utan mest jobb.
Har det hänt nåt som gjort att du backar? Visst ska du upp i tid nu i veckan? Kan det stressa dig utan att du tänker på det?

Kanske har du rätt.

Jo, jag ska upp i tid. Sen ska hästen avlivas på fredag. Och jag saknar någon att krama (vilket jag gett upp hoppet om att jag någonsin kommer att få i mitt liv.)

 

[Hyacinth]

Jag tror också det är depressionen. Den kan vara som en blöt yllefilt över tillvaron.
Du och seniorens ägare kanske kan hålla kontakten? Ni trivs väl ihop?
Och livet ändras, en dag kanske det dyker upp någon för dig, eller så gör det inte det. Men livet kan bli fint ändå.

 

[Magiana]

Jag tror också det är depressionen. Den kan vara som en blöt yllefilt över tillvaron.
Du och seniorens ägare kanske kan hålla kontakten? Ni trivs väl ihop?
Och livet ändras, en dag kanske det dyker upp någon för dig, eller så gör det inte det. Men livet kan bli fint ändå.

Jo, så kan det ju vara.

Men det spelar nog ingen roll om det dyker upp någon för mig för jag får bara ångest av det. Jag kan inte ha någon nära även om jag vill.

 

[Hyacinth]

Jo, så kan det ju vara.

Men det spelar nog ingen roll om det dyker upp någon för mig för jag får bara ångest av det. Jag kan inte ha någon nära även om jag vill.

Kanske sen. Kanske inte. Men inget är ju hugget i sten.

 

[karamelldrottningen]

Jag borde egentligen vara nöjd med tillvaron och är väl på sätt och vis det också. Jag är fysiskt frisk, jag har ett bra jobb, jag äger mitt boende o.s.v. Men någonstans skaver det.

Tidigare var jag som en målsökande robot. Jag var tvungen att lösa det ena problemet efter det andra; rädda ekonomin, bli frisk, få ett jobb, ordna med mitt boende o.s.v. Det var konkreta mål och konkreta problem.

Jag har levt kvar i det tankesättet. Haken är att då blir arbetet/aktiviteten/problemlösningen normen och vilan blir undantaget. Det är nästan så jag fått dåligt samvete av att vila.

Egentligen borde det vara tvärt om, att vilan är normen och arbetet undantaget. Mängden vila eller arbete kan egentligen vara samma som ovan. Det är bara tankesättet som är annorlunda. I det förstnämnda exemplet är allt en konstant uppförsbacke där man hela tiden måste ta i medan det i andra exemplet mer blir att det rullar på.

Men nu har jag svårt att motivera mig. Det är i princip inget jag finner intressant. Den där viljan som alltid varit min drivkraft, känns nästan obefintlig. Det finns inget jag glädjer mig åt och livet känns ganska tomt numera. Jag ser liksom inte poäng med att göra saker längre. Jag gör det jag måste, och det jag tror att jag måste, men inget mer.

Jag kan mycket väl känna igen mig i vissa delar här verkligen. Just detta att få dåligt samvete av att vila eller göra något icke jobbrelaterat. Samtidigt är det något jag dagligen påminner mig om att det är viktigt att vila nån gång och ibland göra något bara för att det är roligt. Inte för att jag måste utan för att jag vill.
Man kan se det som en investering i sig själv och sitt mående.
Allting blir gjort ändå men utan att behöva känna stressen att det måste ske NU!

Stor kram @Magiana och hoppas att du och Senioren får det fint

 

[Magiana]

Jag kan mycket väl känna igen mig i vissa delar här verkligen. Just detta att få dåligt samvete av att vila eller göra något icke jobbrelaterat. Samtidigt är det något jag dagligen påminner mig om att det är viktigt att vila nån gång och ibland göra något bara för att det är roligt. Inte för att jag måste utan för att jag vill.
Man kan se det som en investering i sig själv och sitt mående.
Allting blir gjort ändå men utan att behöva känna stressen att det måste ske NU!

För mig var det så att även när jag vilade eller gjorde något kul, så hade jag ändå ett stressläge i skallen. Allt kretsade kring problemlösning eller att uppnå mål. Jag trivdes t.ex. inte med mitt boende och räknade pengar varje månad för att se hur mycket jag kunde spara. I huvudet var jag hela tiden "på väg någonstans". Jag stannade aldrig upp, inte ens när jag till synes vilade. Det fanns hela tiden ett missnöje över tillvaron och en oro över saker. Vanan att oroa mig över saker har jag ju kvar även om jag numera känner en större likgiltighet. Men en viss trygghet har jag i att äga mitt hus.

Stor kram @Magiana och hoppas att du och Senioren får det fint

Tack!

 

[sorbifolia]

Har följt dina inlägg ett tag, och det känns åtminstonde som att du ressonerar väldigt klokt nu och börjar komma till insikt om varför det gått fel och hur du kan ändra ditt tankesätt förr att må bättre. Även om det inte känns så just nu så tror jag att du är på rätt väg.