Sv: Erfarenhet av anaplasma?
Jag vill som veterinär grunda mina åsikter på vetenskap, idag finns, vad jag har sett, ingen forskning som tyder på att hästar kan få kronisk anaplasma. Det finns många "biverkningar" med tetracyklin som gör att en stel häst blir betydligt fräshare efter behandling utan att stelheten för den sakens skull är orsakat av anaplasman.
Kan mkt väl komma en dag när det finns forskning som tyder på att det finns kronisk sjukdom, då ska jag omvärdera mina åsikter.
Det intressanta tycker jag är just ATT så många hästar med likartade men i sig för all del diffusa symptom (som kan bero på mycket) faktiskt BLIR återställda av tetracyklin. Trots att annan mer konventionell behandling misslyckats.
Om de nu inte skulle lida av anaplasma, utan det är en ren slump att man på dessa hästar ser en titerstegring, eller om de för all del kanske helt enkelt bara lider av följdbesvär av anaplasma. Ja oavsett vad de lider av, galopperande djungelsjuka eller något annat, så ATT de blir hjälpta är ju något man borde både ta hänsyn till (den breda evidens som finns rent erfarenhetsmässigt) och fundera på om det inte är skäl nog att faktiskt när inget annat hjälper behandla med tetracyklin.
Står det mellan att slå ut eller behandla med tetracyklin tycker jag det är en "no brainer" både ur veterinärt hänseende och försäkringsmässigt sådant.
Nu vet jag inte vad mitt bolag säger idag, men när jag behandlade för typ 10 år sedan så var bilden ungefär som idag, det fanns minsann inte annat än akuta typen, många försäkringsbolag (inkl Agria) vägrade betala osv.
Mitt bolag sa "behandla, vi har sett så mycket konstiga symptom kopplat till erlichios". De till och med ersatte veterinärens resor om man ville behandla hemma (vet måste ju då komma ut dagligen). Jag valde dock pga risken för att slå ut hela magen behandla på klinik. Jag har förresten inte hört om någon som magen faktiskt slagits ut på, men better safe than sorry.
Men faktum kvarstår, om jag och många andra hade strikt gått på veterinärerna som hävdar det inte existerar, och ren vetenskap. Då hade hästar slagits ut i onödan - vilket kostat försäkringsbolagen massa pengar. För min så handlade det om totalt 25 000 kr i hältutredningar, behandlingar osv - sen knappt 8000 kr i tetracyklinbehandling. Jmf med 25 K i hältutredningar och behandlingar, en utdömning och att betala ut 40 000 kr i liv. Dvs det hade varit både en känslomässig (för mig), resursmässig (på en ung häst) och en ekonomisk förlust att bita sig fast vid "det finns inte, det finns inga bevis".
(
